Män« i en mening
»Vilken då? Att de var män?«.
Då bildades föreningen »1951 års män«.
»Det är inte bara män«, sa Lyle som om han ville försvara sig.
»Folk med Renfields syndrom är så gott som alltid män«, sa Richmond.
Det här är upprinnelsen till »51 års män«, som drygt tio år senare blir en klubb med medlemmar över hela landet.
»Nej, ge mig hellre några desperata män«, ropade modern tillbaka innan hon kom med ett fat våfflor och hjortronsylt.
Kriget har visat att »framtidens starka män«, det vill säga futuristerna, hade rätt: det gamla språket duger inte för att beskriva en ny verklighet.
»Varför är det nästan bara män?« I ett av båsen i närheten höll två småfeta killar i polotröja på att bråka om mordet på ett barn på någon bordell i Missouri.
Hon var lång och vacker, modig och skrupelfri och drabbades ofta av vredesutbrott för verkliga eller inbillade oförrätter och var »mycket fruktad av sina män«, som kallade henne för Virago.
Så dyker han upp i Karusellen i tv och berättar om »1951 års män« och om att vi får åka karusell och äta glass gratis nästa sommar, och mamma ger mig pengar så att jag kan betala medlemsavgiften.
Önskade man vara mer precis kunde han även hänföras till undergrupperna »äldre utslagna«, »äldre ensamstående män med alkoholproblem«, »bostadslösa män« (fast just det här exemplaret för tillfället disponerade en så kallad anvisningslägenhet) eller kanske bara »gubbar«.
Dagboksförfattaren Luca Landucci från Florens rapporterade att så många som trettiotusen soldater »gjorde sig skyldiga till mångahanda ondskefulla saker: de skar hö åt sina hästar varhelst de befann sig, de plundrade vinkällare, de pryglade alla som kom i deras väg, de respekterade varken borgare eller bönder, de dödade de bönder som försökte hindra dem från att ta deras höns och en gång dödade de tjugo män«.
Då bildades föreningen »1951 års män«.
»Det är inte bara män«, sa Lyle som om han ville försvara sig.
»Folk med Renfields syndrom är så gott som alltid män«, sa Richmond.
Det här är upprinnelsen till »51 års män«, som drygt tio år senare blir en klubb med medlemmar över hela landet.
»Nej, ge mig hellre några desperata män«, ropade modern tillbaka innan hon kom med ett fat våfflor och hjortronsylt.
Kriget har visat att »framtidens starka män«, det vill säga futuristerna, hade rätt: det gamla språket duger inte för att beskriva en ny verklighet.
»Varför är det nästan bara män?« I ett av båsen i närheten höll två småfeta killar i polotröja på att bråka om mordet på ett barn på någon bordell i Missouri.
Hon var lång och vacker, modig och skrupelfri och drabbades ofta av vredesutbrott för verkliga eller inbillade oförrätter och var »mycket fruktad av sina män«, som kallade henne för Virago.
Så dyker han upp i Karusellen i tv och berättar om »1951 års män« och om att vi får åka karusell och äta glass gratis nästa sommar, och mamma ger mig pengar så att jag kan betala medlemsavgiften.
Önskade man vara mer precis kunde han även hänföras till undergrupperna »äldre utslagna«, »äldre ensamstående män med alkoholproblem«, »bostadslösa män« (fast just det här exemplaret för tillfället disponerade en så kallad anvisningslägenhet) eller kanske bara »gubbar«.
Dagboksförfattaren Luca Landucci från Florens rapporterade att så många som trettiotusen soldater »gjorde sig skyldiga till mångahanda ondskefulla saker: de skar hö åt sina hästar varhelst de befann sig, de plundrade vinkällare, de pryglade alla som kom i deras väg, de respekterade varken borgare eller bönder, de dödade de bönder som försökte hindra dem från att ta deras höns och en gång dödade de tjugo män«.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.