Lynne i en mening
Bernards goda lynne kom genast igen.
Hennes lynne blev gladare och jämnare.
Adèle hade redan från barndomen ett besynnerligt lynne.
Det var alldeles efter hennes lynne, vem hon mindes helst.
– Hon har alltid haft ett hårt och snävt lynne, min dotter.
Peter gnuggade händerna utan att låtsas om hennes dåliga lynne.
– Gud bevare mig, utbrast Gotthard som inte var på sitt bästa lynne.
Han var alltid pratsam och vid bästa lynne, när han fick något att äta.
Hon är också så trött på hans lynne, på hans plötsliga humörsvängningar.
Hans lynne är utan tvekan en belastning, både för Bessie och för honom själv.
I Spanien visade han prov på intelligens, takt, diskretion, gott lynne och insiktsfullhet.
Nu gnolade han sorglöst och hoppades att familjens goda lynne åtminstone i någon min återvänt.
Vet ni att Stanny egentligen har ett häftigt lynne? Nej? Ja, det är ju inte ofta hon släpper lös det.
Utan snarare faktorer som storlek, ålder, användningsområde, lynne, stallplats, pris, sjukdomar och hemtransport.
Varför hade hon gråtit? Hennes man hade i ett anfall av dåligt lynne sagt att han skulle följa med dem till Ekered.
Den gamla kvinnan uppger att Anna Månsdotter verkat orolig och visat värre lynne än vanligt de sista dagarna innan mordet.
Jag vill lägga i mera socker och grädde, så svalas det av, anmärkte sergeanten, återkommen till visdom och bättre lynne.
Bettys goda lynne som fått en liten törn vid åsynen av predikanten, återkom fort, då hon såg honom röra vid porslinsfiguren.
Inom familjelivet gör östrogenet kvinnorna anpassningsbara, de har ett jämnt lynne och är i regel lätta att leva tillsammans med.
Så trodde åtminstone några som intresserade sig för Månens övningar, dess olika faser, krympningar, förstoringar och ombytliga lynne.
I ett utbrott av dåligt lynne, vars djupaste orsak var den att han trots allt inte för ett ögonblick kunde glömma Stanny, kastade han sig över Frideborg.
Han bara försvinner in i sin egen värld där mörkret sänker sig över hans normalt så ljusa lynne, och hans leende livlighet stelnar i en tungsint grimas.
Men det första året hade det varit arrendatorn själv, den till synes så lugne och beskedlige mannen, som rest sig och visat ett förbittrat och besynnerligt lynne.
” Han påstod att hon alltid haft ett häftigt lynne och tidvis varit mycket nervös och att hon ”under det sistförlidna året varit oerhört nere i sina nerver”.
För att bevisa att hennes rädsla för makens häftiga och obalanserade lynne var befogad kunde Gun Grut visa upp ett intyg på att hon behandlats för en skadad halskota.
Hans lynne var sådant att han skapade skönhet och rikedomar, när han behagade, men syndade människan, då var han också mäktig att taga tillbaka allt det han nyss skänkt.
Jan Lindhagen karakteriserade Meurling som en pessimist med gott lynne, och trots att han fann vännen monomant egocentrisk, ansåg även han att det inte fanns något ont i Pelle.
Sant var i alla fall att bara en mor kunde älska Ernst, när hans utstående tänder, stripiga hår och stora öron ackompanjerades av ett koleriskt lynne och självframhävande sätt.
Det var en tvångsmässig aspekt av hennes annars lättsamma lynne, den här farhågan att vissa känslor och tankar kunde förloras för alltid i och med tidens och avståndets nyckfullhet.
Nu hade hästarna pustat tillräckligt, och sergeanten, inte i bästa lynne, förargad åtminstone över människors sömnförmåga, gick bort till drängen och väckte honom med en duktig stöt.
Erica hade ofta undrat vad fadern med sin godmodighet och sitt humoristiska lynne hade sett hos Elsy, och vid något tillfälle i tonåren hade hon kastat ur sig den frågan till honom i vredesmod.
Hennes lynne blev gladare och jämnare.
Adèle hade redan från barndomen ett besynnerligt lynne.
Det var alldeles efter hennes lynne, vem hon mindes helst.
– Hon har alltid haft ett hårt och snävt lynne, min dotter.
Peter gnuggade händerna utan att låtsas om hennes dåliga lynne.
– Gud bevare mig, utbrast Gotthard som inte var på sitt bästa lynne.
Han var alltid pratsam och vid bästa lynne, när han fick något att äta.
Hon är också så trött på hans lynne, på hans plötsliga humörsvängningar.
Hans lynne är utan tvekan en belastning, både för Bessie och för honom själv.
I Spanien visade han prov på intelligens, takt, diskretion, gott lynne och insiktsfullhet.
Nu gnolade han sorglöst och hoppades att familjens goda lynne åtminstone i någon min återvänt.
Vet ni att Stanny egentligen har ett häftigt lynne? Nej? Ja, det är ju inte ofta hon släpper lös det.
Utan snarare faktorer som storlek, ålder, användningsområde, lynne, stallplats, pris, sjukdomar och hemtransport.
Varför hade hon gråtit? Hennes man hade i ett anfall av dåligt lynne sagt att han skulle följa med dem till Ekered.
Den gamla kvinnan uppger att Anna Månsdotter verkat orolig och visat värre lynne än vanligt de sista dagarna innan mordet.
Jag vill lägga i mera socker och grädde, så svalas det av, anmärkte sergeanten, återkommen till visdom och bättre lynne.
Bettys goda lynne som fått en liten törn vid åsynen av predikanten, återkom fort, då hon såg honom röra vid porslinsfiguren.
Inom familjelivet gör östrogenet kvinnorna anpassningsbara, de har ett jämnt lynne och är i regel lätta att leva tillsammans med.
Så trodde åtminstone några som intresserade sig för Månens övningar, dess olika faser, krympningar, förstoringar och ombytliga lynne.
I ett utbrott av dåligt lynne, vars djupaste orsak var den att han trots allt inte för ett ögonblick kunde glömma Stanny, kastade han sig över Frideborg.
Han bara försvinner in i sin egen värld där mörkret sänker sig över hans normalt så ljusa lynne, och hans leende livlighet stelnar i en tungsint grimas.
Men det första året hade det varit arrendatorn själv, den till synes så lugne och beskedlige mannen, som rest sig och visat ett förbittrat och besynnerligt lynne.
” Han påstod att hon alltid haft ett häftigt lynne och tidvis varit mycket nervös och att hon ”under det sistförlidna året varit oerhört nere i sina nerver”.
För att bevisa att hennes rädsla för makens häftiga och obalanserade lynne var befogad kunde Gun Grut visa upp ett intyg på att hon behandlats för en skadad halskota.
Hans lynne var sådant att han skapade skönhet och rikedomar, när han behagade, men syndade människan, då var han också mäktig att taga tillbaka allt det han nyss skänkt.
Jan Lindhagen karakteriserade Meurling som en pessimist med gott lynne, och trots att han fann vännen monomant egocentrisk, ansåg även han att det inte fanns något ont i Pelle.
Sant var i alla fall att bara en mor kunde älska Ernst, när hans utstående tänder, stripiga hår och stora öron ackompanjerades av ett koleriskt lynne och självframhävande sätt.
Det var en tvångsmässig aspekt av hennes annars lättsamma lynne, den här farhågan att vissa känslor och tankar kunde förloras för alltid i och med tidens och avståndets nyckfullhet.
Nu hade hästarna pustat tillräckligt, och sergeanten, inte i bästa lynne, förargad åtminstone över människors sömnförmåga, gick bort till drängen och väckte honom med en duktig stöt.
Erica hade ofta undrat vad fadern med sin godmodighet och sitt humoristiska lynne hade sett hos Elsy, och vid något tillfälle i tonåren hade hon kastat ur sig den frågan till honom i vredesmod.
Utan att veta om jag skall finna min hustru där nere vid Donau, vilket har blivit nästan likgiltigt för mig på grund av en obestämbar brist på överensstämmelse i våra lynnen, förbereder jag min pilgrimsfärd, nogsamt medveten om att den företages som en botgöring och att nya korsfästelser äro mig förbehållna.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Till lynnet är hon en kvinna med borderline som fungerar mycket ojämnt.
Hans var nervös och orolig till lynnet och med en ständig melankoli gnagande vid sitt hjärta.
Han var klokare än far sin och mjukare i lynnet, låt vara att även Jussi kunde vara envis som en mulåsna.
När han kom ut var han en annan person, lätt och munter till lynnet efter att ha sett sig i spegeln och tyckt sig yngre och slankare än på länge.
Han visste med sig att han borde kämpa emot, de tvära kasten tärde inte bara på omgivningen utan också på honom själv, men det var lättare att ge efter för skiftningarna i lynnet än att behärska sig.
Hans var nervös och orolig till lynnet och med en ständig melankoli gnagande vid sitt hjärta.
Han var klokare än far sin och mjukare i lynnet, låt vara att även Jussi kunde vara envis som en mulåsna.
När han kom ut var han en annan person, lätt och munter till lynnet efter att ha sett sig i spegeln och tyckt sig yngre och slankare än på länge.
Han visste med sig att han borde kämpa emot, de tvära kasten tärde inte bara på omgivningen utan också på honom själv, men det var lättare att ge efter för skiftningarna i lynnet än att behärska sig.