Loftgången i en mening
Ut på loftgången.
Sprang längs loftgången.
Det blåste kallt på loftgången.
En blick uppåt, mot loftgången, avslöjade inget.
Svea kliver ut ur hissen och går ut i loftgången.
De lämnar polisbilen och tar trappan upp till loftgången.
Han höll hov däruppe på loftgången, inför ett enormt.
De gick ut på loftgången som löpte runt skolhusets innergård.
Om några sekunder skulle de mötas på loftgången som löpte utmed husfasaden.
Dörren till loftgången stod uppställd med en kil – en kylig vindil mötte dem.
Kvinnan stod på loftgången i höjd med Catharina Blomgrens lägenhet och gallskrek.
Loftgången låg öde – kläderna som hängt på strecket tidigare var bortplockade nu.
Rebecca och hennes nya särbo-sambo lapar sol tillsammans på loftgången utanför hennes lägenhet.
Ett par medelålders kvinnor gick pratande och skrattande på loftgången utmed de små lägenheterna.
Mannen på loftgången tittar nedåt gatan i den andra riktningen; bara en hund som sniffar runt efter något ätbart.
Simone springer tillbaka utmed loftgången, där butikslokalerna är tomma och nedsläckta, men hon ser varken flickan eller någon av pojkarna.
Efter att ha suttit i timmar på en taverna tog de honom till ett höghus av omålad betong, gick längs loftgången och in i en lägenhet med två rum.
Sprang längs loftgången.
Det blåste kallt på loftgången.
En blick uppåt, mot loftgången, avslöjade inget.
Svea kliver ut ur hissen och går ut i loftgången.
De lämnar polisbilen och tar trappan upp till loftgången.
Han höll hov däruppe på loftgången, inför ett enormt.
De gick ut på loftgången som löpte runt skolhusets innergård.
Om några sekunder skulle de mötas på loftgången som löpte utmed husfasaden.
Dörren till loftgången stod uppställd med en kil – en kylig vindil mötte dem.
Kvinnan stod på loftgången i höjd med Catharina Blomgrens lägenhet och gallskrek.
Loftgången låg öde – kläderna som hängt på strecket tidigare var bortplockade nu.
Rebecca och hennes nya särbo-sambo lapar sol tillsammans på loftgången utanför hennes lägenhet.
Ett par medelålders kvinnor gick pratande och skrattande på loftgången utmed de små lägenheterna.
Mannen på loftgången tittar nedåt gatan i den andra riktningen; bara en hund som sniffar runt efter något ätbart.
Simone springer tillbaka utmed loftgången, där butikslokalerna är tomma och nedsläckta, men hon ser varken flickan eller någon av pojkarna.
Efter att ha suttit i timmar på en taverna tog de honom till ett höghus av omålad betong, gick längs loftgången och in i en lägenhet med två rum.
Loftgångar, ekande trapphus, intorkade krukväxter.
Hon går längs huset hon bor i, ett långt rostbrunt hus med loftgångar.
Ute på den lilla vägen, som löpte mellan husradena en bit bort vid ett av uthusen, i vilket hyresgästerna i husen med loftgångar slängde sina sopor, i prydligt hopknutna plastpåsar, mullrade sopbilen för fullt.
Hon går längs huset hon bor i, ett långt rostbrunt hus med loftgångar.
Ute på den lilla vägen, som löpte mellan husradena en bit bort vid ett av uthusen, i vilket hyresgästerna i husen med loftgångar slängde sina sopor, i prydligt hopknutna plastpåsar, mullrade sopbilen för fullt.
De flesta loftgångarna hade parabolantenner.
Loftgångarna, som löpte tvärs över fasaderna, såg övergivna ut.
Han följde de långa loftgångarna med blicken medan han korsade gatan.
Loftgångarna, som löpte tvärs över fasaderna, såg övergivna ut.
Han följde de långa loftgångarna med blicken medan han korsade gatan.
Nu log M.
Nu log hon.
Men hon log.
Han bara log.
Sedan log hon.
« Hon log igen.
« Han log svagt.
Så log hon litet.
Alltjämt log hon.
Wendy log mot honom.
Då log hon lyckligt.
« Joachim log trött.
Han log så underligt.
Mia log lite inombords.
Levin log litet vemodigt.
Hon log vänligt mot dem.
Då log hon också åt det.
– Inte ont menat, log han.
Nu log hon ännu bredare.
Hon vände sig om och log.
Han log och ryckte på axlarna.
Jag log och skakade på huvudet.
Angela log litet för sig själv.
Hans log och tog genast sitt glas.
– Å, de äro så tysta, log han.
Jurij slog ut med händerna och log.
– Nej, jag kan tro det, log Angela.
När hon avslutade rapporten log hon.
Han log ett lite förläget leende.
Taxan är den samma, sa hon och log.
Munnen svällde mjuk och log inbjudande.
Nu log hon.
Men hon log.
Han bara log.
Sedan log hon.
« Hon log igen.
« Han log svagt.
Så log hon litet.
Alltjämt log hon.
Wendy log mot honom.
Då log hon lyckligt.
« Joachim log trött.
Han log så underligt.
Mia log lite inombords.
Levin log litet vemodigt.
Hon log vänligt mot dem.
Då log hon också åt det.
– Inte ont menat, log han.
Nu log hon ännu bredare.
Hon vände sig om och log.
Han log och ryckte på axlarna.
Jag log och skakade på huvudet.
Angela log litet för sig själv.
Hans log och tog genast sitt glas.
– Å, de äro så tysta, log han.
Jurij slog ut med händerna och log.
– Nej, jag kan tro det, log Angela.
När hon avslutade rapporten log hon.
Han log ett lite förläget leende.
Taxan är den samma, sa hon och log.
Munnen svällde mjuk och log inbjudande.
Längs varje loftgång bor åtta familjer.
Hon bor på andra våningen, det är en loftgång.
De passerar villorna i Hjulsbro igen, och de vita hyreshusen med loftgång mitt emot, på andra sidan Brokindsleden.
Jag försöker se det framför mig … en man står på en loftgång i ett gulkalkat hus, det är i Saigon, längre ned i söder.
Det är sant, att en man den morgonen slängt sin fru ut genom det oöppnade fönstret så att det inte gått att fastställa om hon dog av att halspulsådern skars av eller av fallet mot stenbeläggningen tio meter under deras loftgång.
Hon bor på andra våningen, det är en loftgång.
De passerar villorna i Hjulsbro igen, och de vita hyreshusen med loftgång mitt emot, på andra sidan Brokindsleden.
Jag försöker se det framför mig … en man står på en loftgång i ett gulkalkat hus, det är i Saigon, längre ned i söder.
Det är sant, att en man den morgonen slängt sin fru ut genom det oöppnade fönstret så att det inte gått att fastställa om hon dog av att halspulsådern skars av eller av fallet mot stenbeläggningen tio meter under deras loftgång.