Lodisar i en mening
Några lodisar dricker tidig lunch på en grannbänk.
»De här människorna som Joesbury kallar lodisar är lättskrämda.
Det faktum att jag visste så mycket om vad du kallar Londons lodisar sågs som en fördel.
Det ligger tomt medan advokaterna slåss om det, och ett par dussin lodisar – förlåt mig, Flint, hemlösa – har flyttat in.
»De här människorna som Joesbury kallar lodisar är lättskrämda.
Det faktum att jag visste så mycket om vad du kallar Londons lodisar sågs som en fördel.
Det ligger tomt medan advokaterna slåss om det, och ett par dussin lodisar – förlåt mig, Flint, hemlösa – har flyttat in.
Som lodisarna nere på syltan uttryckte sig.
Hon brukade sitta nere i lokala syltan och domdera med lodisarna som pimplade öl där.
”Det är de jävla invandrarna som har dragit hit drogerna”, sa en av lodisarna vid bordet.
”Invandrarna lever på bidrag och smugglar knark och förstör våra ungdomar”, sa en annan av lodisarna.
Sluta bekymra dig om de andra lodisarna här och fundera på hur du ska tjäna några pengar på den tjusiga examen du håller på att ta istället.
Det var någon som de hade glömt vad han hette som hade initierat det hela och på informell väg upprätthölls kontakten med lodisarna nere på syltan.
Lodisarna lyssnade uppmärksamt på henne (därmed inte sagt att de brydde så mycket om vad hon sa) och de skålade glatt med varandra, pilsner efter pilsner.
Lodisarna berättade att horan inte kunde lämna mannen för då skulle hon bara skickas tillbaka till hemlandet och därför uthärdade hon sin plågoande och hon arbetade bara i liten skala.
Lodisarna nere i syltan i Centrum tröstade henne så gott de kunde och de skålade med sina glas mot varandra och som bara av en händelse kunde de allihop i syltan i Centrum höra arbetarklassartisten bröla sina kända låtar ur musikanläggningen.
Av gubbarna nere på syltan i byn hade travtränaren, han som såg ut som en inrökt böckling i skinnet och luktade häst, fått tips av de andra lodisarna om en hora, som släppte till mot betalning och som höll till i ett etablissemang alldeles utanför samhället där de satt.
För vissa kvarterssyltor av det slafsigare slaget, som till exempel den i Centrum där den ensamstående kvinnan med sex ungar brukade pimpla öl med lodisarna, hade Kalle på det här sättet kommit att bli en ovälkommen gäst, en besökare som de hoppades bli av med – eftersom gemene man inte gärna ville besöka syltor som Kalle avpatrullerade, så att säga.
Hon brukade sitta nere i lokala syltan och domdera med lodisarna som pimplade öl där.
”Det är de jävla invandrarna som har dragit hit drogerna”, sa en av lodisarna vid bordet.
”Invandrarna lever på bidrag och smugglar knark och förstör våra ungdomar”, sa en annan av lodisarna.
Sluta bekymra dig om de andra lodisarna här och fundera på hur du ska tjäna några pengar på den tjusiga examen du håller på att ta istället.
Det var någon som de hade glömt vad han hette som hade initierat det hela och på informell väg upprätthölls kontakten med lodisarna nere på syltan.
Lodisarna lyssnade uppmärksamt på henne (därmed inte sagt att de brydde så mycket om vad hon sa) och de skålade glatt med varandra, pilsner efter pilsner.
Lodisarna berättade att horan inte kunde lämna mannen för då skulle hon bara skickas tillbaka till hemlandet och därför uthärdade hon sin plågoande och hon arbetade bara i liten skala.
Lodisarna nere i syltan i Centrum tröstade henne så gott de kunde och de skålade med sina glas mot varandra och som bara av en händelse kunde de allihop i syltan i Centrum höra arbetarklassartisten bröla sina kända låtar ur musikanläggningen.
Av gubbarna nere på syltan i byn hade travtränaren, han som såg ut som en inrökt böckling i skinnet och luktade häst, fått tips av de andra lodisarna om en hora, som släppte till mot betalning och som höll till i ett etablissemang alldeles utanför samhället där de satt.
För vissa kvarterssyltor av det slafsigare slaget, som till exempel den i Centrum där den ensamstående kvinnan med sex ungar brukade pimpla öl med lodisarna, hade Kalle på det här sättet kommit att bli en ovälkommen gäst, en besökare som de hoppades bli av med – eftersom gemene man inte gärna ville besöka syltor som Kalle avpatrullerade, så att säga.
den ihjälslagne lodisen.
Mrado och Ratko letat upp lodisen.
Ordningsmakten konstaterade att någon hade strypt den välkände lodisen.
Lodisen stoppade upp näven under hennes kjol och grävde i det våta hålet.
”Jag var en jävel på fruntimmer när jag var ung”, förklarade den skäggstubbige, ölfettsmagade lodisen för det bombade ludret.
Alla dessa dödsfall – den styckmördade hästveterinären, den vådaskjutne hästskötaren, den knivmördade travtränaren, den strypte lodisen – och det är ingen hemlighet att Rikskrim med Nisse och Rebecca håller på och utreder det där.
Med så många dödsfall på sitt samvete – den styckmördade hästveterinären, den vådaskjutne hästskötaren, den knivdödade travtränaren, den strypte lodisen – tankarna gick österut: så där bär sig bara ryska maffian åt i de här trakterna.
Trots allt som har hänt under senare tid, trots att folk har blivit mördade lite kors och tvärs (till och med uppätna) och trots det här sista också, med lodisen som de har hittat på stranden vid sjön bakom huset på kullen hos hundagisfröken där lägger Bodil inte speciellt märke till böcklingmannen.
Så hur bra stämde hennes resonemang med verkligheten? Vilka var det som hade dött? Det var, till att börja med, en näringslivsmänniska, som var på god väg i karriären inom industrin (han som blödde ihjäl på pendeltåget); det var en ingenjör från Västerås, tillika en man på god väg i karriären (mannen i Forden, hennes älskare); det var en framstående hästveterinär från trakten (den styckmördade mannen i gruvhålet); det var fyra kvinnor i medelåldern (käringarna i ’De Fyras Gäng’); det var en före detta IT-yuppie från Stockholm (skjuten till döds på öppen gata i City); det var en hästskötare (delvis uppäten) och det var den där travtränaren (den inrökte böcklinglike mannen som föll död ner med en kniv i ryggen i Bodils hall); det var den skäggstubbige, ölfettmagade lodisen (mannen som låg strypt på sjökanten) – och vad hade de allihop gemensamt? Inte mycket – alltihop spretade åt alla håll.
Mrado och Ratko letat upp lodisen.
Ordningsmakten konstaterade att någon hade strypt den välkände lodisen.
Lodisen stoppade upp näven under hennes kjol och grävde i det våta hålet.
”Jag var en jävel på fruntimmer när jag var ung”, förklarade den skäggstubbige, ölfettsmagade lodisen för det bombade ludret.
Alla dessa dödsfall – den styckmördade hästveterinären, den vådaskjutne hästskötaren, den knivmördade travtränaren, den strypte lodisen – och det är ingen hemlighet att Rikskrim med Nisse och Rebecca håller på och utreder det där.
Med så många dödsfall på sitt samvete – den styckmördade hästveterinären, den vådaskjutne hästskötaren, den knivdödade travtränaren, den strypte lodisen – tankarna gick österut: så där bär sig bara ryska maffian åt i de här trakterna.
Trots allt som har hänt under senare tid, trots att folk har blivit mördade lite kors och tvärs (till och med uppätna) och trots det här sista också, med lodisen som de har hittat på stranden vid sjön bakom huset på kullen hos hundagisfröken där lägger Bodil inte speciellt märke till böcklingmannen.
Så hur bra stämde hennes resonemang med verkligheten? Vilka var det som hade dött? Det var, till att börja med, en näringslivsmänniska, som var på god väg i karriären inom industrin (han som blödde ihjäl på pendeltåget); det var en ingenjör från Västerås, tillika en man på god väg i karriären (mannen i Forden, hennes älskare); det var en framstående hästveterinär från trakten (den styckmördade mannen i gruvhålet); det var fyra kvinnor i medelåldern (käringarna i ’De Fyras Gäng’); det var en före detta IT-yuppie från Stockholm (skjuten till döds på öppen gata i City); det var en hästskötare (delvis uppäten) och det var den där travtränaren (den inrökte böcklinglike mannen som föll död ner med en kniv i ryggen i Bodils hall); det var den skäggstubbige, ölfettmagade lodisen (mannen som låg strypt på sjökanten) – och vad hade de allihop gemensamt? Inte mycket – alltihop spretade åt alla håll.
Varenda lodis i länet hade kampat här dom senaste tjugo åren.
De hade Tuborg, och för att kränga den satte de en lodis på etiketten.
När han gick runt i stan såg han ut som en lodis och bar sig åt som en gatstrykare.
– Fästmannen och en äldre lodis som jag inte sett tidigare, förklarade den gråhårige.
– Den var inte grann, säger Borg och nickar mot en äldre lodis som balanserar i nästa gathörn.
»Killen på båten var förmodligen bara någon lodis som var ute efter en torr säng över natten.
Bredvid henne satt en man som såg ut som en lodis men plötsligt vände sig mot henne och snorkigt frågade:.
Jag var verkligen tvungen att göra något åt min klädsel, på senaste tiden hade folk börjat tro att jag var en lodis.
Och Berg och dom andra får väl hålla på tills dom tar fel på en vanlig lodis och en kulturredaktör på nåt av morronbladen… Han suckade och tryckte ner knappen på sin snabbtelefon.
Vår erfarenhet är att var gång vi gjort avkall på våra regler har det ofelbart blivit en fnurra på tråden: det visar sig att mannen är en bekant, han ser ut som en lodis, han är sextioåtta och inte trettioåtta år som han uppgivit.
De hade Tuborg, och för att kränga den satte de en lodis på etiketten.
När han gick runt i stan såg han ut som en lodis och bar sig åt som en gatstrykare.
– Fästmannen och en äldre lodis som jag inte sett tidigare, förklarade den gråhårige.
– Den var inte grann, säger Borg och nickar mot en äldre lodis som balanserar i nästa gathörn.
»Killen på båten var förmodligen bara någon lodis som var ute efter en torr säng över natten.
Bredvid henne satt en man som såg ut som en lodis men plötsligt vände sig mot henne och snorkigt frågade:.
Jag var verkligen tvungen att göra något åt min klädsel, på senaste tiden hade folk börjat tro att jag var en lodis.
Och Berg och dom andra får väl hålla på tills dom tar fel på en vanlig lodis och en kulturredaktör på nåt av morronbladen… Han suckade och tryckte ner knappen på sin snabbtelefon.
Vår erfarenhet är att var gång vi gjort avkall på våra regler har det ofelbart blivit en fnurra på tråden: det visar sig att mannen är en bekant, han ser ut som en lodis, han är sextioåtta och inte trettioåtta år som han uppgivit.