Ljushårig i en mening
En ljushårig och en mörkhårig.
Hon var ju blåögd och ljushårig.
En ljushårig man med ölmage kom ut.
Bakom Xero steg en ljushårig kvinna fram.
Hon var mycket liten och mycket ljushårig.
Hon var en ljushårig, blåögd, slank flicka.
Hon var ljushårig och runt tjugofem år gammal.
Mannen var ljushårig, småtjock med plufsiga kinder.
En ljushårig man i trettioårsåldern öppnade dörren.
Dörren öppnades och en ljushårig kvinna klev in i hallen.
Ungefär halvvägs ned stod en ljushårig man och iakttog mig.
Efter en signal öppnades dörren av en ung, ljushårig kvinna.
En ljushårig man med skinnjacka armbågande sig fram genom hopen.
Slätrakad, ljushårig, långsmalt ansikte, kraftig näsa, dålig hy.
En ljushårig grabb med bevakningsväst och walkietalkie kom emot honom.
Flickungen satt i soffan med pyjamas på, tätt intill en ljushårig kvinna.
En ljushårig flicka som knappt hade något hår sträckte sina händer mot fönstret.
Kvinnan var även hon ljushårig och lika brunbränd, men hennes ögon var rödkantade.
Ögonen var elaka, jag vet inte vad de hade för färg men jag tror att hon var ljushårig.
Ett par bord bort sitter en rund ljushårig ung man med finnar och glasögon och äter hamburgare.
Det föreställde en flicka, betydligt under tio år, glasögonprydd och ljushårig med långa flätor.
Jag trodde att Yrvar var ljushårig, men soten gjorde håret så svart att han liknade en söderlänning.
Han var blek och ljushårig, och utstrålade självsäkerheten hos någon som ansåg sig se ganska bra ut.
Hon var en ljushårig liten hora, till och med naturliga lockar, hon kastade med huvudet när hon talade med pappan.
Läkaren, långsmal och ljushårig runt trettiofem, alltför ung tycker Harald, verkar trots allt veta vad han talar om.
Nej, men hon berättade att kvinnan var lång, mellan fyrtio och femtio år, helt svartklädd och att hon var ljushårig och solbränd.
Som i en glimt såg hon sin dotter framför sig; som barn, som liten ljushårig treåring, den vackraste av alla, och sedan försvann hon bara.
Det stod bara en enda kund vid en av de tre kassorna– en liten mager, ljushårig kvinna som småpratade med kassörskan genom mässingsgallret.
Hon hade inte mer än några yttre formalia om den knivhuggna kvinnan: hundrasjuttiofyra centimeter lång, ljushårig, ett födelsemärke på halsen.
Hängbuken och de ovanligt breda skuldrorna fick polisen att påminna om en ljushårig gorilla och det fanns inte ett uns av humor i hans ljusblå ögon.
En ljushårig undersköterska med hästsvans hälsade Walter god morgon och ställde ned en bricka med smörgåsar, apelsinjuice och kaffe på sängbordet.
Hon var ju blåögd och ljushårig.
En ljushårig man med ölmage kom ut.
Bakom Xero steg en ljushårig kvinna fram.
Hon var mycket liten och mycket ljushårig.
Hon var en ljushårig, blåögd, slank flicka.
Hon var ljushårig och runt tjugofem år gammal.
Mannen var ljushårig, småtjock med plufsiga kinder.
En ljushårig man i trettioårsåldern öppnade dörren.
Dörren öppnades och en ljushårig kvinna klev in i hallen.
Ungefär halvvägs ned stod en ljushårig man och iakttog mig.
Efter en signal öppnades dörren av en ung, ljushårig kvinna.
En ljushårig man med skinnjacka armbågande sig fram genom hopen.
Slätrakad, ljushårig, långsmalt ansikte, kraftig näsa, dålig hy.
En ljushårig grabb med bevakningsväst och walkietalkie kom emot honom.
Flickungen satt i soffan med pyjamas på, tätt intill en ljushårig kvinna.
En ljushårig flicka som knappt hade något hår sträckte sina händer mot fönstret.
Kvinnan var även hon ljushårig och lika brunbränd, men hennes ögon var rödkantade.
Ögonen var elaka, jag vet inte vad de hade för färg men jag tror att hon var ljushårig.
Ett par bord bort sitter en rund ljushårig ung man med finnar och glasögon och äter hamburgare.
Det föreställde en flicka, betydligt under tio år, glasögonprydd och ljushårig med långa flätor.
Jag trodde att Yrvar var ljushårig, men soten gjorde håret så svart att han liknade en söderlänning.
Han var blek och ljushårig, och utstrålade självsäkerheten hos någon som ansåg sig se ganska bra ut.
Hon var en ljushårig liten hora, till och med naturliga lockar, hon kastade med huvudet när hon talade med pappan.
Läkaren, långsmal och ljushårig runt trettiofem, alltför ung tycker Harald, verkar trots allt veta vad han talar om.
Nej, men hon berättade att kvinnan var lång, mellan fyrtio och femtio år, helt svartklädd och att hon var ljushårig och solbränd.
Som i en glimt såg hon sin dotter framför sig; som barn, som liten ljushårig treåring, den vackraste av alla, och sedan försvann hon bara.
Det stod bara en enda kund vid en av de tre kassorna– en liten mager, ljushårig kvinna som småpratade med kassörskan genom mässingsgallret.
Hon hade inte mer än några yttre formalia om den knivhuggna kvinnan: hundrasjuttiofyra centimeter lång, ljushårig, ett födelsemärke på halsen.
Hängbuken och de ovanligt breda skuldrorna fick polisen att påminna om en ljushårig gorilla och det fanns inte ett uns av humor i hans ljusblå ögon.
En ljushårig undersköterska med hästsvans hälsade Walter god morgon och ställde ned en bricka med smörgåsar, apelsinjuice och kaffe på sängbordet.
Den ljushåriga kvinnan började gå.
Det ljushåriga barnet skulle kanske vilja leka med den.
Den ljushåriga kvinnan var från länskrims spaningsrotel.
En dag blev den ljushåriga flickan hämtad hem i det hon stod och gick i.
Yenna, den ljushåriga kvinnan, tog tag om hans arm och ledde honom mot dörren.
”Av tjugo barn är två av dem kanske ljushåriga”, har hon kommit fram till.
»Vad är det som händer?« frågar han den ljushåriga flickan vid babord i aktern.
Det blev ett bord ledigt och den bastante mannen och hans ljushåriga kvinna flyttade dit.
Hemma hos den ljushåriga flickans föräldrar blev han bjuden på blinier, ryska pannkakor.
Viljar hängde på och de två gick från den ena gruppen med söta ljushåriga flickor till den andra.
Den ljushåriga ler och säger nånting glatt till henne med Ludmila skakar bara på huvudet, hon förstår inte språket.
Barnen liknade sina föräldrar, dottern var lik deras ljushåriga och betagande mamma och sonen var lik den mörkhårige pappan.
Deras rike föreföll dem så stort – kolossalt, då de nu skulle göra det bekant för den lilla ljushåriga, som aldrig sett det.
De passerade ett sammanträdesrum där en högljudd ordväxling pågick mellan en engelsktalande medelålders man och två ljushåriga yngre män som talade isländska.
Bara Irina drev omkring tätt bakom Volturi, bara några steg ifrån de uråldriga kvinnorna – båda ljushåriga med pudermatt hy och mjölkvita ögon – och deras enorma livvakter.
Vid sidan om Styck satt Tvy, och sedan ytterligare två yngre kungsjägare, två ljushåriga kvinnor i tjugofemårsåldern som var så lika att de måste ha varit tvillingar, och vars uppnäsor tydligt avslöjade att de var födda i trakten.
Mellan honom och känslan av familjevärme låg en nattlig tågresa, ett barnhemsår, ett flyktingläger och en rymning, och alla de där stunderna när småländska bönder klivit innanför barnhemmets tröskel, nyfiket tittat på barnens ansikten och sedan valt en liten flicka eller den mest ljushåriga pojken.
Flera veckor tidigare när Jewell hade kommit för att bo med sin fosterfamilj hade de fått en kartong med begagnade kläder och några leksaker från socialmyndigheten i countyt och några saker från en välgörenhetsorganisation, men mrs Skedd såg med en gång att den här vackra, ljushåriga dockan inte kom från någon sådan organisation – den var inte det minsta smutsig, utan såg alldeles ny ut.
Det ljushåriga barnet skulle kanske vilja leka med den.
Den ljushåriga kvinnan var från länskrims spaningsrotel.
En dag blev den ljushåriga flickan hämtad hem i det hon stod och gick i.
Yenna, den ljushåriga kvinnan, tog tag om hans arm och ledde honom mot dörren.
”Av tjugo barn är två av dem kanske ljushåriga”, har hon kommit fram till.
»Vad är det som händer?« frågar han den ljushåriga flickan vid babord i aktern.
Det blev ett bord ledigt och den bastante mannen och hans ljushåriga kvinna flyttade dit.
Hemma hos den ljushåriga flickans föräldrar blev han bjuden på blinier, ryska pannkakor.
Viljar hängde på och de två gick från den ena gruppen med söta ljushåriga flickor till den andra.
Den ljushåriga ler och säger nånting glatt till henne med Ludmila skakar bara på huvudet, hon förstår inte språket.
Barnen liknade sina föräldrar, dottern var lik deras ljushåriga och betagande mamma och sonen var lik den mörkhårige pappan.
Deras rike föreföll dem så stort – kolossalt, då de nu skulle göra det bekant för den lilla ljushåriga, som aldrig sett det.
De passerade ett sammanträdesrum där en högljudd ordväxling pågick mellan en engelsktalande medelålders man och två ljushåriga yngre män som talade isländska.
Bara Irina drev omkring tätt bakom Volturi, bara några steg ifrån de uråldriga kvinnorna – båda ljushåriga med pudermatt hy och mjölkvita ögon – och deras enorma livvakter.
Vid sidan om Styck satt Tvy, och sedan ytterligare två yngre kungsjägare, två ljushåriga kvinnor i tjugofemårsåldern som var så lika att de måste ha varit tvillingar, och vars uppnäsor tydligt avslöjade att de var födda i trakten.
Mellan honom och känslan av familjevärme låg en nattlig tågresa, ett barnhemsår, ett flyktingläger och en rymning, och alla de där stunderna när småländska bönder klivit innanför barnhemmets tröskel, nyfiket tittat på barnens ansikten och sedan valt en liten flicka eller den mest ljushåriga pojken.
Flera veckor tidigare när Jewell hade kommit för att bo med sin fosterfamilj hade de fått en kartong med begagnade kläder och några leksaker från socialmyndigheten i countyt och några saker från en välgörenhetsorganisation, men mrs Skedd såg med en gång att den här vackra, ljushåriga dockan inte kom från någon sådan organisation – den var inte det minsta smutsig, utan såg alldeles ny ut.
Den ljushårige med sina finnar sätter kurs direkt mot henne.
Makennas ljushårige partner talade med gäll, nervös röst.
Kanske för att den ljushårige Stefan regelbundet sneglade åt mitt håll.
Den ljushårige öppnade bakluckan på BMW:n och beordrade Dusty att krypa in.
Jag fortsatte att gå och gick med nollställt ansikte förbi den ljushårige mannen.
Den ljushårige pojken syns inte längre till på gatan, kanske han är uppe hos sin skelögda mamma.
Innan Niklas plockade ut det hejdade Mia honom och bad honom backa tillbaka till stället där den ljushårige med datorväskan dök upp.
Den ljushårige mannen som jag kom ihåg från mitt förra besök var ledigt klädd för en söndagskväll, jeans och vit, kortärmad skjorta med button downkrage.
När fru Hete Häberle inte hade långt kvar hem, såg hon igen den där ljushårige blåögde pojken från förut rasa och leka på gatan tillsammans med en hop andra.
Hans vände sig nästan hjälplöst mot henne liksom för att söka råd hos henne som var så klok och stark, men med smärtsamt och förvånat löje varsnade han att också Betty tycktes intagen av den ljushårige Tage.
Makennas ljushårige partner talade med gäll, nervös röst.
Kanske för att den ljushårige Stefan regelbundet sneglade åt mitt håll.
Den ljushårige öppnade bakluckan på BMW:n och beordrade Dusty att krypa in.
Jag fortsatte att gå och gick med nollställt ansikte förbi den ljushårige mannen.
Den ljushårige pojken syns inte längre till på gatan, kanske han är uppe hos sin skelögda mamma.
Innan Niklas plockade ut det hejdade Mia honom och bad honom backa tillbaka till stället där den ljushårige med datorväskan dök upp.
Den ljushårige mannen som jag kom ihåg från mitt förra besök var ledigt klädd för en söndagskväll, jeans och vit, kortärmad skjorta med button downkrage.
När fru Hete Häberle inte hade långt kvar hem, såg hon igen den där ljushårige blåögde pojken från förut rasa och leka på gatan tillsammans med en hop andra.
Hans vände sig nästan hjälplöst mot henne liksom för att söka råd hos henne som var så klok och stark, men med smärtsamt och förvånat löje varsnade han att också Betty tycktes intagen av den ljushårige Tage.
Steven gjorde en förnyad sökning och hittade ett foto av Yasmin i blåklintsblå klänning – ett vindögt, ljushårigt barn med en lucka mellan framtänderna.
Bara historiens doft och den bittra sorgen och ett skolfoto som föreställde ett magert ljushårigt barn med skära kinder och sneda tänder och vars mörkblå ögon nästan inte syntes ovanför det stora leendet.
Bara historiens doft och den bittra sorgen och ett skolfoto som föreställde ett magert ljushårigt barn med skära kinder och sneda tänder och vars mörkblå ögon nästan inte syntes ovanför det stora leendet.