Livstrött i en mening
På de sista målningarna av Katarina ser hon ut som en däst och livstrött gammal mormor.
Jag känner en växande irritation, jag kan riktigt se kompositören framför mig, någon överkultiverad ung man med ett välansat pipskägg och ett tvetydigt litet leende, och han skriver sina stycken med en livstrött axelryckning, som om han ville säga att ingenting ändå spelar någon roll.
När jag ser de här herrarna sitta insvepta i cigarröken på Grands veranda, stirra ut på trottoaren och yttra sina giftdrypande repliker brukar jag tänka på de där åren runt tjugo, när man låtsades vara så livstrött och uppgiven, och alltsammans berodde naturligtvis på att man var rädd för andra människor, särskilt kvinnor, och man längtade efter dem så mycket att man var tvungen att hålla dem ifrån sig.
Jag känner en växande irritation, jag kan riktigt se kompositören framför mig, någon överkultiverad ung man med ett välansat pipskägg och ett tvetydigt litet leende, och han skriver sina stycken med en livstrött axelryckning, som om han ville säga att ingenting ändå spelar någon roll.
När jag ser de här herrarna sitta insvepta i cigarröken på Grands veranda, stirra ut på trottoaren och yttra sina giftdrypande repliker brukar jag tänka på de där åren runt tjugo, när man låtsades vara så livstrött och uppgiven, och alltsammans berodde naturligtvis på att man var rädd för andra människor, särskilt kvinnor, och man längtade efter dem så mycket att man var tvungen att hålla dem ifrån sig.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.