Livlös i en mening
Han låg livlös.
Parken var livlös.
Kasper låg livlös.
Min röst var livlös.
Hopkrupen och livlös.
Hon var blek och livlös.
Hon är alldeles livlös.
Hans röst var livlös.
Viljar låg livlös i vattnet.
Tom och livlös på något vis.
Kvar fanns bara en livlös hög.
En figur låg livlös på golvet.
Min röst var monoton, livlös.
Sonja låg livlös vid mina fötter.
Hon låg på sidan, likblek, livlös.
Till slut låg han livlös på marken.
Marknaden gick från svag till livlös.
Det ligger en livlös kropp bredvid mig.
En livlös kropp svävande i en dropprymd.
Han var lika livlös som en säck potatis.
Han kollapsade och blev hängande, livlös.
Därinne ligger en livlös kvinna i sängen.
Hon stirrar med livlös blick ut i tomma intet.
I övrigt såg han lika livlös ut som tidigare.
Blicken var tom, livlös, som hos en missbrukare.
En kvinna sitter på huk framför en livlös kropp.
Han låg där, blick stilla, fullständigt livlös.
Som livlös massa var hon tyngre än han hade trott.
Jorma tittade tomt framför sig, blicken var livlös.
Och i hans famn hängde en livlös Vanja Ossiandotter.
Huden kändes onaturligt sval och han var helt livlös.
Parken var livlös.
Kasper låg livlös.
Min röst var livlös.
Hopkrupen och livlös.
Hon var blek och livlös.
Hon är alldeles livlös.
Hans röst var livlös.
Viljar låg livlös i vattnet.
Tom och livlös på något vis.
Kvar fanns bara en livlös hög.
En figur låg livlös på golvet.
Min röst var monoton, livlös.
Sonja låg livlös vid mina fötter.
Hon låg på sidan, likblek, livlös.
Till slut låg han livlös på marken.
Marknaden gick från svag till livlös.
Det ligger en livlös kropp bredvid mig.
En livlös kropp svävande i en dropprymd.
Han var lika livlös som en säck potatis.
Han kollapsade och blev hängande, livlös.
Därinne ligger en livlös kvinna i sängen.
Hon stirrar med livlös blick ut i tomma intet.
I övrigt såg han lika livlös ut som tidigare.
Blicken var tom, livlös, som hos en missbrukare.
En kvinna sitter på huk framför en livlös kropp.
Han låg där, blick stilla, fullständigt livlös.
Som livlös massa var hon tyngre än han hade trott.
Jorma tittade tomt framför sig, blicken var livlös.
Och i hans famn hängde en livlös Vanja Ossiandotter.
Huden kändes onaturligt sval och han var helt livlös.
De var livlösa.
De låg livlösa vid trappans slut.
Regnet piskar hennes livlösa kropp.
Jag ser ner på Beetees livlösa kropp.
Nästan livlösa, som ögonen på en haj.
Håret var fl ottigt och ögonen livlösa.
Skräcken fanns kvar i det livlösa ansiktet.
Han bar fortfarande sin livlösa moder i famnen.
Armarna hängde livlösa, vattnet rann ur kläderna.
Några låg livlösa på burgolven med stirrande ögon.
Med gemensamma krafter rullade de in den livlösa kroppen.
På marken låg ett trettiotal duvor, livlösa och blodiga.
De gick direkt fram till Gracies livlösa kropp och vädrade.
Jag släppte ner den livlösa kvinnan i snön och drog Nidhögg.
Hon vaggade varsamt sin livlösa dotter och strök hennes panna.
Fingrarna krökte sig en aning inåt, sedan blev också de livlösa.
Försiktigt lyfte han hennes huvud och såg in i de livlösa ögonen.
På näthinnan framträdde Markus livlösa kropp i stugan på Furillen.
Spring, säger jag till de trötta kvinnorna med sina livlösa ögon.
Charley tittade ner på den livlösa gåsen på slipern framför honom.
Han såg på den livlösa herredottern på marken bredvid oss, sedan på mig.
Isöarna beskrivs oftast som kala och livlösa, men Grönfrid är ett undantag.
När han kom fram var brandmännen i färd med att bära ut de livlösa kropparna.
Hans gyllene ögon blev matta och egendomligt livlösa när han vände bort blicken.
De andra i laget gratulerade honom när han gick fram till den livlösa djurkroppen.
Hela natten hade Petra sett Alvas livlösa kropp medan hon stirrat rakt ut i mörkret.
”Ring efter ambulans”, sa Robert och knäböjde intill den livlösa, blodiga kroppen.
Ögonlocken var en smula inflammerade, ögonen livlösa, ett ansikte man genast glömmer.
Jag tyckte mig känna hur han betraktade mig inifrån skynket med sitt livlösa, svarta öga.
Livlösa, liksom målade utanpå ägget… det vill säga om man tänkte sig ägget skalat….
Hon kunde inte se hans ansikte, men den livlösa kroppen var redan på väg att täckas av snö.
De låg livlösa vid trappans slut.
Regnet piskar hennes livlösa kropp.
Jag ser ner på Beetees livlösa kropp.
Nästan livlösa, som ögonen på en haj.
Håret var fl ottigt och ögonen livlösa.
Skräcken fanns kvar i det livlösa ansiktet.
Han bar fortfarande sin livlösa moder i famnen.
Armarna hängde livlösa, vattnet rann ur kläderna.
Några låg livlösa på burgolven med stirrande ögon.
Med gemensamma krafter rullade de in den livlösa kroppen.
På marken låg ett trettiotal duvor, livlösa och blodiga.
De gick direkt fram till Gracies livlösa kropp och vädrade.
Jag släppte ner den livlösa kvinnan i snön och drog Nidhögg.
Hon vaggade varsamt sin livlösa dotter och strök hennes panna.
Fingrarna krökte sig en aning inåt, sedan blev också de livlösa.
Försiktigt lyfte han hennes huvud och såg in i de livlösa ögonen.
På näthinnan framträdde Markus livlösa kropp i stugan på Furillen.
Spring, säger jag till de trötta kvinnorna med sina livlösa ögon.
Charley tittade ner på den livlösa gåsen på slipern framför honom.
Han såg på den livlösa herredottern på marken bredvid oss, sedan på mig.
Isöarna beskrivs oftast som kala och livlösa, men Grönfrid är ett undantag.
När han kom fram var brandmännen i färd med att bära ut de livlösa kropparna.
Hans gyllene ögon blev matta och egendomligt livlösa när han vände bort blicken.
De andra i laget gratulerade honom när han gick fram till den livlösa djurkroppen.
Hela natten hade Petra sett Alvas livlösa kropp medan hon stirrat rakt ut i mörkret.
”Ring efter ambulans”, sa Robert och knäböjde intill den livlösa, blodiga kroppen.
Ögonlocken var en smula inflammerade, ögonen livlösa, ett ansikte man genast glömmer.
Jag tyckte mig känna hur han betraktade mig inifrån skynket med sitt livlösa, svarta öga.
Livlösa, liksom målade utanpå ägget… det vill säga om man tänkte sig ägget skalat….
Hon kunde inte se hans ansikte, men den livlösa kroppen var redan på väg att täckas av snö.
De upptäckte genast den livlöse mannen.
Det såg väldigt obehagligt ut och filmen slutade då sista stenen var kastad och den livlöse Azad hängde framåt likt en docka.
Ett par röda baklyktor på en bil syntes samtidigt smita runt hörnet vid korsningen en bit längre fram längs gatan där den livlöse mannen låg.
Till slut hade Jörgens böner hörsammats av en bortkommen fritidsorienterare som mer eller mindre hade snubblat över den livlöse journalisten på jakt efter sista kontrollen.
Det såg väldigt obehagligt ut och filmen slutade då sista stenen var kastad och den livlöse Azad hängde framåt likt en docka.
Ett par röda baklyktor på en bil syntes samtidigt smita runt hörnet vid korsningen en bit längre fram längs gatan där den livlöse mannen låg.
Till slut hade Jörgens böner hörsammats av en bortkommen fritidsorienterare som mer eller mindre hade snubblat över den livlöse journalisten på jakt efter sista kontrollen.
Ett livlöst föremål.
Allt var grått och livlöst.
Hans kropp satt livlöst lutad mot bilen.
Huvudet vilade livlöst mot den ovalformade ratten.
Håret, platt och livlöst, korvade sig runt kudden.
Det var som att krama marmor: hårt, kallt och livlöst.
Huden var blek och håret hängde livlöst ner framför ansiktet.
Det var något livlöst över dem – som om de redan varit döda.
Håret, med den ovanliga bruna färgen, hängde livlöst över hennes axlar.
Något påtagligt livlöst präglade hela hans gestalt och hans uppträdande vid sådana tillfällen.
Stens kropp bredvid henne på golvet, hans ansikte vitt, livlöst, glansen borta från det blonda håret.
Hans blick var som fastnitad vid mannen som satt i förarsätet, slappt och livlöst hängande över ratten.
Martie kunde inte längre tänka på den som ett livlöst föremål, ett harmlöst glas med försilvrad baksida.
Han var ännu blekare än på fotografierna och det korta, rufsiga håret på bilderna var nu livlöst och hoptovat.
Håret är livlöst grått, blicken i de grågröna ögonen ändå märkligt full av liv: Vi ska få fatt i den här fan.
Susans röst blev till en viskning, och hennes ansikte var spöklikt fritt från varje uttryck, lika livlöst som ansiktet på en docka.
Han lät blicken glida vidare uppför byxorna, såg de stora händerna som hängde livlöst och tvingade upp blicken längs med den vita skjortan.
Han fick gåshud på armarna och återigen kunde han inte värja sig mot frågan hur det var att enbart leva i sina tankar inuti ett livlöst skal?.
Men det var det autistiska draget som gav intryck av att han vid sådana tillfällen var någonting livlöst som låg på soffan och stirrade med tomma ögon.
Doktorn ser betänksamt på honom, hans ansikte är tungt och fårat och det är något livlöst över hans drag, nästan som om han lider av ansiktsförlamning.
Jag hade varit tämligen säker på att det var förlorat när jag såg det hänga livlöst åt sidan, men hon hade spjälat det och fått det att vakna till liv igen.
För jag vet att sorgen ofrånkomligen kommer att tona ut, jag känner redan att det är på väg, som den slocknande glöden i kanten av en lägereld, som blir livlöst grå och sprids av vinden.
Allt innanför väggarna blev livlöst efter att han för sista gången hade stängt ytterdörren efter sig, och det skulle dröja länge innan hon skulle kunna dela sin själ med någon annan igen.
Ariel stirrade rakt igenom Chyna som om allt i denna världen var genomskinligt och hennes blick var så glädjelös att Chyna rös; som om landskapet i hennes andra värld var livlöst och modlöst.
Hon hade slutat tala om för mig hur jag skulle vända mig och i stället flyttade hon på mig som om jag var en docka, ett livlöst objekt, förutom när jag fick svara på frågor om hur hårt knutarna var åtdragna.
Nu ser jag två händer sticka fram, jag ser två armar som mina bröder klämmer fast i ett hårt grepp, händerna vajar livlöst med handflatorna uppåt, och när de skyndar förbi ser jag att det är far som de bär på, och min första association är att de håller på med en lek, som när mina bröder lekt skottkärra med mig och sagt att man får starka armar av det och att ingen skulle behöva det bättre än jag, och medan blodet stockar sig i mitt ansikte klättrar jag över daggvått gräs med handflatorna och jag känner hur det knakar i mina späda handleder och jag ropar åt dem att inte köra så fort, men det finns ett vilt skratt som jag inte kan få ur rösten, och jag vet att jag snart kommer att stå på näsan i det våta gröna och en gång skär jag mig på några vassa strån och min mor säger något förmanande till mina bröder när vi kommer in, men sedan baddar hon mina sår och jag tycker att alla ser på mig på ett nytt sätt och jag känner mig lite hjältemodig, trots allt.
Allt var grått och livlöst.
Hans kropp satt livlöst lutad mot bilen.
Huvudet vilade livlöst mot den ovalformade ratten.
Håret, platt och livlöst, korvade sig runt kudden.
Det var som att krama marmor: hårt, kallt och livlöst.
Huden var blek och håret hängde livlöst ner framför ansiktet.
Det var något livlöst över dem – som om de redan varit döda.
Håret, med den ovanliga bruna färgen, hängde livlöst över hennes axlar.
Något påtagligt livlöst präglade hela hans gestalt och hans uppträdande vid sådana tillfällen.
Stens kropp bredvid henne på golvet, hans ansikte vitt, livlöst, glansen borta från det blonda håret.
Hans blick var som fastnitad vid mannen som satt i förarsätet, slappt och livlöst hängande över ratten.
Martie kunde inte längre tänka på den som ett livlöst föremål, ett harmlöst glas med försilvrad baksida.
Han var ännu blekare än på fotografierna och det korta, rufsiga håret på bilderna var nu livlöst och hoptovat.
Håret är livlöst grått, blicken i de grågröna ögonen ändå märkligt full av liv: Vi ska få fatt i den här fan.
Susans röst blev till en viskning, och hennes ansikte var spöklikt fritt från varje uttryck, lika livlöst som ansiktet på en docka.
Han lät blicken glida vidare uppför byxorna, såg de stora händerna som hängde livlöst och tvingade upp blicken längs med den vita skjortan.
Han fick gåshud på armarna och återigen kunde han inte värja sig mot frågan hur det var att enbart leva i sina tankar inuti ett livlöst skal?.
Men det var det autistiska draget som gav intryck av att han vid sådana tillfällen var någonting livlöst som låg på soffan och stirrade med tomma ögon.
Doktorn ser betänksamt på honom, hans ansikte är tungt och fårat och det är något livlöst över hans drag, nästan som om han lider av ansiktsförlamning.
Jag hade varit tämligen säker på att det var förlorat när jag såg det hänga livlöst åt sidan, men hon hade spjälat det och fått det att vakna till liv igen.
För jag vet att sorgen ofrånkomligen kommer att tona ut, jag känner redan att det är på väg, som den slocknande glöden i kanten av en lägereld, som blir livlöst grå och sprids av vinden.
Allt innanför väggarna blev livlöst efter att han för sista gången hade stängt ytterdörren efter sig, och det skulle dröja länge innan hon skulle kunna dela sin själ med någon annan igen.
Ariel stirrade rakt igenom Chyna som om allt i denna världen var genomskinligt och hennes blick var så glädjelös att Chyna rös; som om landskapet i hennes andra värld var livlöst och modlöst.
Hon hade slutat tala om för mig hur jag skulle vända mig och i stället flyttade hon på mig som om jag var en docka, ett livlöst objekt, förutom när jag fick svara på frågor om hur hårt knutarna var åtdragna.
Nu ser jag två händer sticka fram, jag ser två armar som mina bröder klämmer fast i ett hårt grepp, händerna vajar livlöst med handflatorna uppåt, och när de skyndar förbi ser jag att det är far som de bär på, och min första association är att de håller på med en lek, som när mina bröder lekt skottkärra med mig och sagt att man får starka armar av det och att ingen skulle behöva det bättre än jag, och medan blodet stockar sig i mitt ansikte klättrar jag över daggvått gräs med handflatorna och jag känner hur det knakar i mina späda handleder och jag ropar åt dem att inte köra så fort, men det finns ett vilt skratt som jag inte kan få ur rösten, och jag vet att jag snart kommer att stå på näsan i det våta gröna och en gång skär jag mig på några vassa strån och min mor säger något förmanande till mina bröder när vi kommer in, men sedan baddar hon mina sår och jag tycker att alla ser på mig på ett nytt sätt och jag känner mig lite hjältemodig, trots allt.