Lillgammal i en mening
Snäll var han och lite lillgammal.
Tyst, lite tillbakadragen, rätt lillgammal.
Han föreföll inte längre så löjligt lillgammal.
Gud, så lillgammal du är, tänkte Elisabeth Andersson.
Man behandlar inte en lillgammal tolvåring på det sättet, Fayed.
Kanske hade han blivit lillgammal av att vara enda barnet och ständigt ompysslas.
Skolbänken passade henne, hon var en lillgammal hemmaflicka som älskade att läsa.
När unge herr Kim var någorlunda färdigtröstad var han inte längre lika lillgammal.
Elisabeth, å andra sidan, tycks gå för långt i en lillgammal modersroll gentemot Anders.
Flickan var näpen och speciell, lite lillgammal, och hon och Chris trivdes i varandras sällskap.
En känsla av att hon antagligen hade varit lika lillgammal som ung, som hon nu kändes flickaktigt kavat som äldre.
Erica, som var lillgammal och ofta bekymrad, fascinerades av den energi med vilken Anna älskade varje minut av sitt liv.
Frideborg satt i en hög stol, dinglande med sina redan välformade ben och läppjade med lillgammal min på den purpurfärgade drycken.
Som en pipig och lillgammal liten parvel som har stövlat omkring i pappas kläder en stund, och som har levat sig in i leken så pass, att den har blivit verklighet för honom.
Anna Bengtsdotter Göransson (hon hade alltid avskytt det namnet fast hennes 40-talsfödda föräldrar sagt att det var fint och lät som skogens sus och klangen från en spelmansfiol) var som barn duktig i allt, försigkommen och lillgammal.
Han var naturligtvis lillgammal – han läste Iliaden i barnboksversion långt innan han började skolan – men hur skulle han kunna bli något annat under dessa omständigheter? Språkfärdigheterna handlade inte bara om det svenska fadersmålet.
Tyst, lite tillbakadragen, rätt lillgammal.
Han föreföll inte längre så löjligt lillgammal.
Gud, så lillgammal du är, tänkte Elisabeth Andersson.
Man behandlar inte en lillgammal tolvåring på det sättet, Fayed.
Kanske hade han blivit lillgammal av att vara enda barnet och ständigt ompysslas.
Skolbänken passade henne, hon var en lillgammal hemmaflicka som älskade att läsa.
När unge herr Kim var någorlunda färdigtröstad var han inte längre lika lillgammal.
Elisabeth, å andra sidan, tycks gå för långt i en lillgammal modersroll gentemot Anders.
Flickan var näpen och speciell, lite lillgammal, och hon och Chris trivdes i varandras sällskap.
En känsla av att hon antagligen hade varit lika lillgammal som ung, som hon nu kändes flickaktigt kavat som äldre.
Erica, som var lillgammal och ofta bekymrad, fascinerades av den energi med vilken Anna älskade varje minut av sitt liv.
Frideborg satt i en hög stol, dinglande med sina redan välformade ben och läppjade med lillgammal min på den purpurfärgade drycken.
Som en pipig och lillgammal liten parvel som har stövlat omkring i pappas kläder en stund, och som har levat sig in i leken så pass, att den har blivit verklighet för honom.
Anna Bengtsdotter Göransson (hon hade alltid avskytt det namnet fast hennes 40-talsfödda föräldrar sagt att det var fint och lät som skogens sus och klangen från en spelmansfiol) var som barn duktig i allt, försigkommen och lillgammal.
Han var naturligtvis lillgammal – han läste Iliaden i barnboksversion långt innan han började skolan – men hur skulle han kunna bli något annat under dessa omständigheter? Språkfärdigheterna handlade inte bara om det svenska fadersmålet.
Luiz häpnade över den lillgamla kommentaren.
Hon var alltid den omogna och jag den lillgamla.
Sven hade betraktat den piprökande Henrik mer som en ”farbror”, han mindes broderns långa samtal med fadern om litteratur och filosofi som ”lillgamla”.
”Varför tar ungdomar i sin mest potenta ålder Viagra, kan du fatta det?” undrade någon vuxen, och en av de mera lillgamla deltagarna på träningslägret svarade: - ”Men det är väl klart.
I sin självrannsakan finner historikern och den tidigare clartéisten Håkan Arvidsson att 68-vänstern varit »ett slags lillgamla besserwissrar som inte gitte lyssna på tidigare generationers erfarenheter«.
Det lillgamla och överdrivet kärvänliga språkbruket i korrespondensen mellan Ingmar Bergman och hans föräldrar är tidstypiskt men välvilligheten framstår som tillkämpad med tanke på alla spänningarna.
”Det är faktiskt relativt vanligt att människor som står inför döden närmar sig Gud”, säger Ribban i exakt samma lillgamla, docerande ton som han använde som barn när han förklarade för oss vad en avsugning var för något.
Hon var alltid den omogna och jag den lillgamla.
Sven hade betraktat den piprökande Henrik mer som en ”farbror”, han mindes broderns långa samtal med fadern om litteratur och filosofi som ”lillgamla”.
”Varför tar ungdomar i sin mest potenta ålder Viagra, kan du fatta det?” undrade någon vuxen, och en av de mera lillgamla deltagarna på träningslägret svarade: - ”Men det är väl klart.
I sin självrannsakan finner historikern och den tidigare clartéisten Håkan Arvidsson att 68-vänstern varit »ett slags lillgamla besserwissrar som inte gitte lyssna på tidigare generationers erfarenheter«.
Det lillgamla och överdrivet kärvänliga språkbruket i korrespondensen mellan Ingmar Bergman och hans föräldrar är tidstypiskt men välvilligheten framstår som tillkämpad med tanke på alla spänningarna.
”Det är faktiskt relativt vanligt att människor som står inför döden närmar sig Gud”, säger Ribban i exakt samma lillgamla, docerande ton som han använde som barn när han förklarade för oss vad en avsugning var för något.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Lite lillgammalt, raffinerat.
Och la till med ett lillgammalt tonfall.
– Ni vill sova? anmärkte han nu lillgammalt.
Hon hade varit ett brådmoget, lillgammalt barn.
Martin drog lillgammalt genast öronen åt sig, först, fast.
Edla var, trots håret, lik sin far, med ett blekt lillgammalt ansikte.
Hennes röst hade blivit ljusare och fått en späd ton, och hennes ordval hade blivit lillgammalt.
Fortfarande fanns det något lillgammalt över hans sätt att kasta sig in i studentpolitikens komplicerade intriger och förnumstiga taktiserande.
»Kan jag inte få leka med tåget?« Med huvudet på sned plirade han upp mot jättens ansikte och försökte se lillgammalt pockande ut i sin sjömanskostym.
Vid ett och ett halvt års ålder tycktes han på ett lillgammalt sätt gilla att leka ensam och han visade sällan missnöje över att föräldrarna hade så lite tid över för honom.
Och la till med ett lillgammalt tonfall.
– Ni vill sova? anmärkte han nu lillgammalt.
Hon hade varit ett brådmoget, lillgammalt barn.
Martin drog lillgammalt genast öronen åt sig, först, fast.
Edla var, trots håret, lik sin far, med ett blekt lillgammalt ansikte.
Hennes röst hade blivit ljusare och fått en späd ton, och hennes ordval hade blivit lillgammalt.
Fortfarande fanns det något lillgammalt över hans sätt att kasta sig in i studentpolitikens komplicerade intriger och förnumstiga taktiserande.
»Kan jag inte få leka med tåget?« Med huvudet på sned plirade han upp mot jättens ansikte och försökte se lillgammalt pockande ut i sin sjömanskostym.
Vid ett och ett halvt års ålder tycktes han på ett lillgammalt sätt gilla att leka ensam och han visade sällan missnöje över att föräldrarna hade så lite tid över för honom.