Ligister i en mening
De var fyra fem ligister, det spelade ingen roll.
De är i 12–13-årsåldern, riktiga små ligister.
”Du tänker på diktatorer, ligister och galna mullor?”.
Antingen är det några ligister med nekrofil läggning som vill jävlas med oss.
Att de som kastat sten var ligister som försökte sätta käppar i hjulen för demokratin.
Deras ligister till bekanta skulle ha krossat en ruta eller brutit upp dörren med en kofot.
Sådant brukade gå åt helvete först, krossas av ligister, men det kanske inte fanns några ligister på Brännö.
Maskerade ligister visade ingen som helst respekt för de som samlats till en helt fredlig demonstration på Götaplatsen.
Journalisten vågar inte heller peka ut Birgersson, det hela beskrivs i stället som ett beklagligt tilltag av några ligister.
"Förbannade ligister!" Jag stöter fram orden mellan spända käkar, betraktar med ilsket bultande hjärta min nya, röda Volvo 850.
– Några ligister har kastat sten på Ismail Mehmedovics hus i natt, och Larsson tycker att vi nog måste ordna bevakning, åtminstone under nästa vecka tills det lugnat ned sig.
På ungdomshemmet i Hässelby dit han skickades lärde han känna andra problemungar från Västerort: gäng från Blackeberg och Rissne, unga ligister som inte såg någon framtid vart de än vände blicken.
”Dem har de ju knyckt från mig! En skock ligister överföll mig och stal pengarna från mig! Kommissarien kan få kroppsvisitera mig uppifrån och ner, jag har inte mer än några mark, det är allt vad jag har, dem hade jag undanstoppade i västfickan!”.
De är i 12–13-årsåldern, riktiga små ligister.
”Du tänker på diktatorer, ligister och galna mullor?”.
Antingen är det några ligister med nekrofil läggning som vill jävlas med oss.
Att de som kastat sten var ligister som försökte sätta käppar i hjulen för demokratin.
Deras ligister till bekanta skulle ha krossat en ruta eller brutit upp dörren med en kofot.
Sådant brukade gå åt helvete först, krossas av ligister, men det kanske inte fanns några ligister på Brännö.
Maskerade ligister visade ingen som helst respekt för de som samlats till en helt fredlig demonstration på Götaplatsen.
Journalisten vågar inte heller peka ut Birgersson, det hela beskrivs i stället som ett beklagligt tilltag av några ligister.
"Förbannade ligister!" Jag stöter fram orden mellan spända käkar, betraktar med ilsket bultande hjärta min nya, röda Volvo 850.
– Några ligister har kastat sten på Ismail Mehmedovics hus i natt, och Larsson tycker att vi nog måste ordna bevakning, åtminstone under nästa vecka tills det lugnat ned sig.
På ungdomshemmet i Hässelby dit han skickades lärde han känna andra problemungar från Västerort: gäng från Blackeberg och Rissne, unga ligister som inte såg någon framtid vart de än vände blicken.
”Dem har de ju knyckt från mig! En skock ligister överföll mig och stal pengarna från mig! Kommissarien kan få kroppsvisitera mig uppifrån och ner, jag har inte mer än några mark, det är allt vad jag har, dem hade jag undanstoppade i västfickan!”.
Hon hade en son till, Ligisten.
jo, minsann! Den lille ligisten.
Monikas son tillhörde samma gäng som Ligisten.
Michael och Ligisten umgicks en hel del faktiskt.
För sin del brydde sig Ligisten inte så mycket.
Ligisten kunde ligga och kyssas i timmar med någon av tjejerna.
Bodils son Ligisten däremot var desto mer framåt på alla sätt.
”Vad är det hon vill mig?” sa Gunnar till yngste sonen, Ligisten.
”Det enda hon vill ha av dig är pengar”, sa Ligisten till sin pappa.
LIGISTEN: Bodils inte lika bamsige och allt annat än välartade son, 14 år.
Bodil tittade på sin son, Ligisten, och på den späda flickan i hans knä, Madrassen.
Ligisten och Hockeyspelaren är redan ute i hallen och håller på att klä på sig ytterkläderna.
Det gjorde inte Madrassen som Ligisten brukade hångla med i timmar på alla sociala sammankomster.
Ligisten drog honom med sig därifrån, till hälften slagen av beundran, till hälften riktigt förskräckt.
Här behövdes alla händer som kunde hjälpa till! Ungarna, både Hockeyspelaren och Ligisten följde med honom.
Nu satt de såta tu där igen, sonen, den alla kallade Ligisten, och den späda flickan, som alla kallade Madrassen.
’Jobbig situation’, tänkte Ligisten där han satt, betydligt mindre sur än Hockeyspelaren vid samma frukostbord.
Hon fnittrade när Ligisten tog henne mellan benen och stack in handen innanför mysbyxorna för att sätta igång henne.
Och Ligisten, som inte gick av för hackor han heller verkade riktigt skakad av intensiteten i attacken från Michaels sida.
Madrassen fnittrade som fan när Ligisten ville knulla och visade hela tandraden i sitt i och för sig rätt söta ansikte.
Bodil och hennes tystlåtne man Gunnar och barnen, Ligisten och Hockeyspelaren, sitter runt bordet i köket i lanthandelshuset.
Bodils ungar – Ligisten på 15 och Hockeyspelaren på 17 – hade båda två börjat hänga inne i centralorten efter skolan och på helgerna nästan jämt.
Michael, som nu hade hunnit bli 14, var ibland ute med Ligisten, Bodils yngste son, och de var ute i stan, det vill säga de åkte till Stockholm och drog runt.
Ligisten hade varit helt nöjd med att få gifta sig med sin alldeles egen lilla ’Madrassen’, alias ’Bony Moronie’, en tjej med integritet och förmåga till ömhet.
Att barnen, Bodils två söner, Hockeyspelaren och Ligisten, inte utmärkte sig som några direkta läsbegåvningar i skolan – utan snarare tvärt om – spelade just ingen roll.
Var det sin egen livssituation hon pratade om, förvriden intill oigenkännlighet i hennes möjligen av syrebrist vid förlossningen bestående sjuka hjärna? Ligisten log ett sardoniskt leende som nästan inte syntes.
’Man får ont om man älskar så här mycket’, sa flickan till Ligisten och hon var faktiskt riktigt söt, när hon låg naken bredvid honom med huvudet stött i ena handen, och med armbågen nerkörd i huvudkudden.
Kondom sket de i och det ryktades om att Madrassen redan hade gjort en abort – till skolkuratorns, sjukvårdens och föräldrarnas stora fasa och bestörtning – och det ryktades om att Bodil nästan hade slagit ihjäl Ligisten i samband med det.
Hon hade till och med putsat upp den stora förgyllda fågelburen dit Isak förhoppningsvis aldrig skulle återvända och det var hög tid att han fick den utlagd till försäljning på nätet och äntligen blev av med spåren efter den lille ligisten.
Ligisten som stod bredvid fick ta emot ett bra hugg i magen var på väg framåt ner i asfalten mjuk fin asfalt de andra var försvunna fegsprång bakom Willys knut han var ensam med skithögarna på asfalten det hördes någonting därifrån, gubbjävel? nej det var inte lika fett längre, ha, fett! det här var fett, det fettaste de varit med om i sina liv, kanske livets höjdpunkt! Han vände och gick därifrån, hörde ingenting längre, såg ingenting, var nere på vägen nu, han kunde vara vem som helst, här gick vem som helst, klev in i sin bil, vem som helst, startade bilen, körde, var överallt, var allting.
jo, minsann! Den lille ligisten.
Monikas son tillhörde samma gäng som Ligisten.
Michael och Ligisten umgicks en hel del faktiskt.
För sin del brydde sig Ligisten inte så mycket.
Ligisten kunde ligga och kyssas i timmar med någon av tjejerna.
Bodils son Ligisten däremot var desto mer framåt på alla sätt.
”Vad är det hon vill mig?” sa Gunnar till yngste sonen, Ligisten.
”Det enda hon vill ha av dig är pengar”, sa Ligisten till sin pappa.
LIGISTEN: Bodils inte lika bamsige och allt annat än välartade son, 14 år.
Bodil tittade på sin son, Ligisten, och på den späda flickan i hans knä, Madrassen.
Ligisten och Hockeyspelaren är redan ute i hallen och håller på att klä på sig ytterkläderna.
Det gjorde inte Madrassen som Ligisten brukade hångla med i timmar på alla sociala sammankomster.
Ligisten drog honom med sig därifrån, till hälften slagen av beundran, till hälften riktigt förskräckt.
Här behövdes alla händer som kunde hjälpa till! Ungarna, både Hockeyspelaren och Ligisten följde med honom.
Nu satt de såta tu där igen, sonen, den alla kallade Ligisten, och den späda flickan, som alla kallade Madrassen.
’Jobbig situation’, tänkte Ligisten där han satt, betydligt mindre sur än Hockeyspelaren vid samma frukostbord.
Hon fnittrade när Ligisten tog henne mellan benen och stack in handen innanför mysbyxorna för att sätta igång henne.
Och Ligisten, som inte gick av för hackor han heller verkade riktigt skakad av intensiteten i attacken från Michaels sida.
Madrassen fnittrade som fan när Ligisten ville knulla och visade hela tandraden i sitt i och för sig rätt söta ansikte.
Bodil och hennes tystlåtne man Gunnar och barnen, Ligisten och Hockeyspelaren, sitter runt bordet i köket i lanthandelshuset.
Bodils ungar – Ligisten på 15 och Hockeyspelaren på 17 – hade båda två börjat hänga inne i centralorten efter skolan och på helgerna nästan jämt.
Michael, som nu hade hunnit bli 14, var ibland ute med Ligisten, Bodils yngste son, och de var ute i stan, det vill säga de åkte till Stockholm och drog runt.
Ligisten hade varit helt nöjd med att få gifta sig med sin alldeles egen lilla ’Madrassen’, alias ’Bony Moronie’, en tjej med integritet och förmåga till ömhet.
Att barnen, Bodils två söner, Hockeyspelaren och Ligisten, inte utmärkte sig som några direkta läsbegåvningar i skolan – utan snarare tvärt om – spelade just ingen roll.
Var det sin egen livssituation hon pratade om, förvriden intill oigenkännlighet i hennes möjligen av syrebrist vid förlossningen bestående sjuka hjärna? Ligisten log ett sardoniskt leende som nästan inte syntes.
’Man får ont om man älskar så här mycket’, sa flickan till Ligisten och hon var faktiskt riktigt söt, när hon låg naken bredvid honom med huvudet stött i ena handen, och med armbågen nerkörd i huvudkudden.
Kondom sket de i och det ryktades om att Madrassen redan hade gjort en abort – till skolkuratorns, sjukvårdens och föräldrarnas stora fasa och bestörtning – och det ryktades om att Bodil nästan hade slagit ihjäl Ligisten i samband med det.
Hon hade till och med putsat upp den stora förgyllda fågelburen dit Isak förhoppningsvis aldrig skulle återvända och det var hög tid att han fick den utlagd till försäljning på nätet och äntligen blev av med spåren efter den lille ligisten.
Ligisten som stod bredvid fick ta emot ett bra hugg i magen var på väg framåt ner i asfalten mjuk fin asfalt de andra var försvunna fegsprång bakom Willys knut han var ensam med skithögarna på asfalten det hördes någonting därifrån, gubbjävel? nej det var inte lika fett längre, ha, fett! det här var fett, det fettaste de varit med om i sina liv, kanske livets höjdpunkt! Han vände och gick därifrån, hörde ingenting längre, såg ingenting, var nere på vägen nu, han kunde vara vem som helst, här gick vem som helst, klev in i sin bil, vem som helst, startade bilen, körde, var överallt, var allting.
POLISEN SKÖT RAKT MOT LIGISTERNA stod det på förstasidan.
Någon måste ha följt efter honom när han skurit upp ligisterna på torget.
I ett mysigt näste långt upp skulle jag kunna häcka tills ligisterna trodde att jag hade drunknat.
Ledaren, jag tror han hette Gynes, sköt sig och sedan var det slut med de ungerska ligisterna som härjat i stan.
Och inte åkte du efter polisbilen för att se om dom fick stopp på dom heller? Du kunde ju ha gjort en anmälan, en insats, fått ligisterna bakom lås och bom.
– Längre bort från Mias solkiga värld och ligisterna i hennes mellansvenska hemstad kan man inte komma, sa jag till Kurt när vi några timmar senare återvände till bilen.
Någon måste ha följt efter honom när han skurit upp ligisterna på torget.
I ett mysigt näste långt upp skulle jag kunna häcka tills ligisterna trodde att jag hade drunknat.
Ledaren, jag tror han hette Gynes, sköt sig och sedan var det slut med de ungerska ligisterna som härjat i stan.
Och inte åkte du efter polisbilen för att se om dom fick stopp på dom heller? Du kunde ju ha gjort en anmälan, en insats, fått ligisterna bakom lås och bom.
– Längre bort från Mias solkiga värld och ligisterna i hennes mellansvenska hemstad kan man inte komma, sa jag till Kurt när vi några timmar senare återvände till bilen.
Att den grabben var en ligist.
Den yngre var ingen hockeyspelare, han var ligist.
Varje ligist med självaktning borde ha en pistol eller åtminstone en blydagg.
Och vem skulle gömma sig där? Och vad hade han med det att göra? En unge kanske, en ligist.
Det behövde han sällan göra, även om en ligist i östra London hade blivit ovänlig utanför en pub.
Killen kom så nära att jag, till och med i det förvirrande dimförvrängda ljuset, såg att det var en ny ligist, ingen av de tre från piren.
Jag har låtit hela distriktet veta att det är jag som garanterar affärens säkerhet, och ingen liten ligist ska tro att han kan köra med mig.
Den yngre var ingen hockeyspelare, han var ligist.
Varje ligist med självaktning borde ha en pistol eller åtminstone en blydagg.
Och vem skulle gömma sig där? Och vad hade han med det att göra? En unge kanske, en ligist.
Det behövde han sällan göra, även om en ligist i östra London hade blivit ovänlig utanför en pub.
Killen kom så nära att jag, till och med i det förvirrande dimförvrängda ljuset, såg att det var en ny ligist, ingen av de tre från piren.
Jag har låtit hela distriktet veta att det är jag som garanterar affärens säkerhet, och ingen liten ligist ska tro att han kan köra med mig.