Lateranen i en mening
Påven residerade i en liknande befäst enklav vid Lateranen.
Två år efter mötet i Lateranen kom Johannes dock i konflikt med den romerska adeln.
Den romerske biskopen fick kejsarinnans palats och egendomar i Lateranen till residens.
Jesus kom till av den Helige Ande utan manlig säd, så beslöt kyrkomötet i Lateranen.
En samtida väggmålning av Giotto i Lateranen visar hur Bonifatius VIII utlyser jubileet.
Sin definitiva formulering fick dessa principer under ett kyrkomöte som hölls i Lateranen 1059.
Emellertid var denne redan vid kröningen så sjuk att han inte ens kunde företa ritten till Lateranen.
Under hans pontifikat företogs vid en synod i Lateranen 993 den första officiella, påvliga helgonförklaringen.
Hans grav i Lateranen påstås ha bevarat hans kropp oförstörd på det sätt som bara är helgon eller trollkarlar förunnat.
Men påvens hälsa var så bräcklig att den sedvanliga processionen från Peterskyrkan till San Giovanni i Lateranen fick ställas in.
Det är möjligt, men väl inte helt säkert, att påvekansliet i Lateranen var i god tro inför de nu av ålder vördnadsvärda falsarierna.
Enligt den vanligaste versionen plockades det sen åtta månader ruttnande liket upp ur graven, placerades på en tron i Lateranen och anklagades.
På apostlagravarna liksom vid Lateranen lät kejsaren bekosta och påbörja bygget av väldiga kyrkor efter samma modell som de stora romerska möteshallarna, basilikor.
Sådana jättebibliotek fanns inte på medeltiden då handskrifterna var dyra och sällsynta – det kanske största, påvens i Lateranen, omfattade år 1295 endast 443 volymer.
Urbanus lyckades inte komma i besittning av Lateranen i Rom förrän 1094, och under hela hans pontifikat behöll den envise Clemens III kontrollen över Castel Sant’Angelo och tidvis Peterskyrkan.
Den förste som hängdes var en läkare från sjukhuset San Giovanni i Lateranen, som hade haft för vana att lämna sina sjuksalar varje morgon och beväpnad med pilbåge döda och råna alla han träffade på.
Av de tre påvepretendenterna Sylvester, Benedictus och Gregorius, vilka kontrollerade var sin basilika – Santa Maria Maggiore, Lateranen och Peterskyrkan – var det bara den godtrogne Gregorius som mötte upp.
Ett kyrkomöte i Lateranen bestämde att valet av påve hädanefter skulle förbehållas prästerskapet i Rom – »folket«, det vill säga stormännen, skulle inte få delta i själva valet, bara godkänna och hylla den valde.
Detta konkordat bekräftades, tillsammans med alla reformprojekt som Ildebrando drivit, plus påbud om gudsfred mellan kristna, på ett ekumeniskt kyrkomöte, det första som sammankallats och styrts av en påve, i Lateranen 1123.
Någon dag senare företogs så il sacro possesso, då påven i spetsen för en väldig procession red på en vit häst – på grund av den fotsida dräkten i damsadel – genom Rom från Vatikanen till Lateranen för att ta sin biskopskyrka i besittning.
Precis som Urban fann han påveresidenset Lateranen nu obeboeligt och upprättade därför i januari 1377 sitt högkvarter i anslutning till Peterskyrkan, i palatshärbärget vid Vatikanen, där man också hade skydd av Leostadens murar och Castel Sant’Angelo.
Vid ankomsten till Lateranen trädde den påvlige ceremonimästaren fram med en stav på vilken några blånor hängde, varpå han antände dem med orden: Sic transit gloria mundi! »Så förgår jordisk härlighet!« Detta för att påminna den nykrönte potentaten om kristlig ödmjukhet.
Processionen från Castel Sant’Angelo till Lateranen passerade ruinerna efter Colosseum, den stora amfiteater som hade byggts av kejsare Vespasianus, där en gång i tiden en publik på upp till 55 000 personer hade avnjutit gladiatorspel och andra spektakel: dess grottliknande valv hade nu förvandlats till verkstäder och lagerlokaler.
Två år efter mötet i Lateranen kom Johannes dock i konflikt med den romerska adeln.
Den romerske biskopen fick kejsarinnans palats och egendomar i Lateranen till residens.
Jesus kom till av den Helige Ande utan manlig säd, så beslöt kyrkomötet i Lateranen.
En samtida väggmålning av Giotto i Lateranen visar hur Bonifatius VIII utlyser jubileet.
Sin definitiva formulering fick dessa principer under ett kyrkomöte som hölls i Lateranen 1059.
Emellertid var denne redan vid kröningen så sjuk att han inte ens kunde företa ritten till Lateranen.
Under hans pontifikat företogs vid en synod i Lateranen 993 den första officiella, påvliga helgonförklaringen.
Hans grav i Lateranen påstås ha bevarat hans kropp oförstörd på det sätt som bara är helgon eller trollkarlar förunnat.
Men påvens hälsa var så bräcklig att den sedvanliga processionen från Peterskyrkan till San Giovanni i Lateranen fick ställas in.
Det är möjligt, men väl inte helt säkert, att påvekansliet i Lateranen var i god tro inför de nu av ålder vördnadsvärda falsarierna.
Enligt den vanligaste versionen plockades det sen åtta månader ruttnande liket upp ur graven, placerades på en tron i Lateranen och anklagades.
På apostlagravarna liksom vid Lateranen lät kejsaren bekosta och påbörja bygget av väldiga kyrkor efter samma modell som de stora romerska möteshallarna, basilikor.
Sådana jättebibliotek fanns inte på medeltiden då handskrifterna var dyra och sällsynta – det kanske största, påvens i Lateranen, omfattade år 1295 endast 443 volymer.
Urbanus lyckades inte komma i besittning av Lateranen i Rom förrän 1094, och under hela hans pontifikat behöll den envise Clemens III kontrollen över Castel Sant’Angelo och tidvis Peterskyrkan.
Den förste som hängdes var en läkare från sjukhuset San Giovanni i Lateranen, som hade haft för vana att lämna sina sjuksalar varje morgon och beväpnad med pilbåge döda och råna alla han träffade på.
Av de tre påvepretendenterna Sylvester, Benedictus och Gregorius, vilka kontrollerade var sin basilika – Santa Maria Maggiore, Lateranen och Peterskyrkan – var det bara den godtrogne Gregorius som mötte upp.
Ett kyrkomöte i Lateranen bestämde att valet av påve hädanefter skulle förbehållas prästerskapet i Rom – »folket«, det vill säga stormännen, skulle inte få delta i själva valet, bara godkänna och hylla den valde.
Detta konkordat bekräftades, tillsammans med alla reformprojekt som Ildebrando drivit, plus påbud om gudsfred mellan kristna, på ett ekumeniskt kyrkomöte, det första som sammankallats och styrts av en påve, i Lateranen 1123.
Någon dag senare företogs så il sacro possesso, då påven i spetsen för en väldig procession red på en vit häst – på grund av den fotsida dräkten i damsadel – genom Rom från Vatikanen till Lateranen för att ta sin biskopskyrka i besittning.
Precis som Urban fann han påveresidenset Lateranen nu obeboeligt och upprättade därför i januari 1377 sitt högkvarter i anslutning till Peterskyrkan, i palatshärbärget vid Vatikanen, där man också hade skydd av Leostadens murar och Castel Sant’Angelo.
Vid ankomsten till Lateranen trädde den påvlige ceremonimästaren fram med en stav på vilken några blånor hängde, varpå han antände dem med orden: Sic transit gloria mundi! »Så förgår jordisk härlighet!« Detta för att påminna den nykrönte potentaten om kristlig ödmjukhet.
Processionen från Castel Sant’Angelo till Lateranen passerade ruinerna efter Colosseum, den stora amfiteater som hade byggts av kejsare Vespasianus, där en gång i tiden en publik på upp till 55 000 personer hade avnjutit gladiatorspel och andra spektakel: dess grottliknande valv hade nu förvandlats till verkstäder och lagerlokaler.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.