Lögnaktighet i en mening
Dessa saker gav dem bevis för führerns och hans partis lögnaktighet.
Men stunden var inte den rätta för att träta med Enno eller förebrå honom hans lögnaktighet.
Hennes kyla, hennes ointresse, hennes lögnaktighet, hennes regelbundna besök hos den där mannen.
Om min kärlek till Anna är avhängig Helgas otrohet och lögnaktighet, då står den inte på egna ben.
Medan mitt svek, min otrohet, min utstuderade lögnaktighet (att gå och tiga om det så länge) det växte och växte och fyllde resten av våra år tillsammans.
Vad som hänt var något helt annat: Herbert och jag hade genom vår lögnaktighet och vår oskicklighet försatt oss i ett underläge som vi inte kunde försvara.
När Meurling 1950 gjorde upp med SKP i Kommunismen i Sverige skrev Ny Dag att boken visade att Meurling var ett vrak, vars patologiska lögnaktighet var välbekant.
Han ville inte trötta partiledningen med ett rättspsykiatriskt utlåtande »om Meurlings sjukliga egocentricitet, extrema fåfänga, fantastiska lögnaktighet (mytomani) och förljugenhet, hans patologiska lättrördhet, hållningslöshet och opålitlighet, hans makthunger och hans restaurang- och andra vanor.
Men dessa egenskaper ställdes helt i skuggan av hans synder: ett oerhört obscent sätt, hyckleri, skamlöshet, lögnaktighet, otrohet, hädiskhet, omättlig girighet, hämningslös ärelystnad, en böjelse för illvilja som var värre än bara barbarisk, och en brinnande hunger att ge fördelar åt sina många barn, varav många inte var mindre motbjudande än sin far.
Men stunden var inte den rätta för att träta med Enno eller förebrå honom hans lögnaktighet.
Hennes kyla, hennes ointresse, hennes lögnaktighet, hennes regelbundna besök hos den där mannen.
Om min kärlek till Anna är avhängig Helgas otrohet och lögnaktighet, då står den inte på egna ben.
Medan mitt svek, min otrohet, min utstuderade lögnaktighet (att gå och tiga om det så länge) det växte och växte och fyllde resten av våra år tillsammans.
Vad som hänt var något helt annat: Herbert och jag hade genom vår lögnaktighet och vår oskicklighet försatt oss i ett underläge som vi inte kunde försvara.
När Meurling 1950 gjorde upp med SKP i Kommunismen i Sverige skrev Ny Dag att boken visade att Meurling var ett vrak, vars patologiska lögnaktighet var välbekant.
Han ville inte trötta partiledningen med ett rättspsykiatriskt utlåtande »om Meurlings sjukliga egocentricitet, extrema fåfänga, fantastiska lögnaktighet (mytomani) och förljugenhet, hans patologiska lättrördhet, hållningslöshet och opålitlighet, hans makthunger och hans restaurang- och andra vanor.
Men dessa egenskaper ställdes helt i skuggan av hans synder: ett oerhört obscent sätt, hyckleri, skamlöshet, lögnaktighet, otrohet, hädiskhet, omättlig girighet, hämningslös ärelystnad, en böjelse för illvilja som var värre än bara barbarisk, och en brinnande hunger att ge fördelar åt sina många barn, varav många inte var mindre motbjudande än sin far.
Men vad menar Ohlin? Skall vi nu få uppleva ett småfinurlighetens intåg på rättsväsendets område? Ville Moberg står man ju ut med, därför att man tror att bakom all lögnaktigheten döljer sej en hederlig smålandsräv, som väl inte kan förneka sin natur, men som dock har sina förråd av rättspatos.