Lättrörd i en mening
Zelita hade varit mer än vanligt retlig och, vilket var ännu mer oroande, påtagligt lättrörd.
Greve Gusten var sjukligt lättrörd och sentimental, och han hade den efter ett förspillt liv i förtid åldrades fruktansvärda rädsla för att dö.
Vägen upp genom Småland hade dock väckt vissa minnen hos henne, och lättrörd som hon var hade hon ömsom gråtit ljuva och välgörande tårar och ömsom skällt på Lotty som glömt hennes charmantaste klänning i Berlin.
Greve Gusten var sjukligt lättrörd och sentimental, och han hade den efter ett förspillt liv i förtid åldrades fruktansvärda rädsla för att dö.
Vägen upp genom Småland hade dock väckt vissa minnen hos henne, och lättrörd som hon var hade hon ömsom gråtit ljuva och välgörande tårar och ömsom skällt på Lotty som glömt hennes charmantaste klänning i Berlin.
Sångerna tilltalade också hans lättrörda hjärta.
Ett uttalande som fick flera av de vanligen inte särskilt lättrörda reportrarna att själva börja gråta.
Men statsrådet Ulla Lindström, som var i New York i september 1961, noterade också med ”viss förskräckelse” att den lättrörda amerikanska opinionen höll på att helgonförklara renlevnadsmänniskan Hammarskjöld.
Ett uttalande som fick flera av de vanligen inte särskilt lättrörda reportrarna att själva börja gråta.
Men statsrådet Ulla Lindström, som var i New York i september 1961, noterade också med ”viss förskräckelse” att den lättrörda amerikanska opinionen höll på att helgonförklara renlevnadsmänniskan Hammarskjöld.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.