Kyrkomöte i en mening
Ett nytt ekumeniskt kyrkomöte, Första Vatikankonciliet, inkallades 1869.
Sin definitiva formulering fick dessa principer under ett kyrkomöte som hölls i Lateranen 1059.
Påven bannlyste honom, men munken svarade med att vädja om ett allmänt kyrkomöte för att rena kyrkan.
Det enda egentliga religiösa initiativet under Julius tid blev sammankallandet av ett kyrkomöte i Lateranen 1512.
Han sammankallade ett kyrkomöte i Rom, som exkommunicerade alla ikonoklaster och därmed även kejsaren ur kyrkan.
En sorts kyrkomöte för västromerska biskopar hölls där under den romerske biskopens ledning för att ordna förhållandena.
Detta hindrade henne dock inte från att bli helgonförklarad av påven 1391, ett beslut som bekräftades på ett kyrkomöte 1415.
Åtföljd av sitt eget kyrkomöte och Medicibankens ambulerande kontor kunde Eugenius IV samtidigt, 1443, äntligen återvända till Rom.
I Sverige infördes den vid ett kyrkomöte i Linköping 1152, hållet av kardinalen Nicholas Breakspear, den blivande påven Hadrianus IV.
Slutligen öppnades i december 1545 det stora kyrkomöte som var avsett att hejda ytterligare sönderfall, ena kyrkan och reformera katolicismen.
Efter en kortlivad mellanpåve tillträdde den eländige Stephanus VI (896–97), som gick med på att sammankalla ett kyrkomöte för att döma Formosus.
De »förtäckta bordellerna« betraktades som ett hot mot både smaken och sedligheten, och ett enhälligt kyrkomöte krävde åtgärder mot den växande nöjesindustrin.
Henrik sammankallade ett kyrkomöte av tysk-romerska biskopar i Worms i januari 1076 och förklarade, precis som hans företrädare ofta gjort, den misshaglige påven avsatt.
Kardinalerna från båda sidor möttes på ett kyrkomöte i Pisa där båda påvarna avsattes och den grekiskfödde biskopen av Milano valdes till påve under namnet Alexander V.
Därpå vidare till Clermont i centrala Frankrike för att hålla ännu ett kyrkomöte, vars inledande beslut gällde bannlysning av kung Filip I av Frankrike för äktenskapsbrott och incest.
Han tvingades söka skydd hos den tyske kejsaren som i sin tur tvingade honom att utlysa ett kyrkomöte i Konstanz 1414, vilket till skillnad från mötet i Pisa senare erkänts som ekumeniskt.
Ett kyrkomöte i Lateranen bestämde att valet av påve hädanefter skulle förbehållas prästerskapet i Rom – »folket«, det vill säga stormännen, skulle inte få delta i själva valet, bara godkänna och hylla den valde.
Detta konkordat bekräftades, tillsammans med alla reformprojekt som Ildebrando drivit, plus påbud om gudsfred mellan kristna, på ett ekumeniskt kyrkomöte, det första som sammankallats och styrts av en påve, i Lateranen 1123.
Påven tycktes regera Europa nästan som en enväldig monark vid den tid då den senare saligförklarade Gregorius X (1271–76) presiderade över det ekumeniska kyrkomöte i Lyon där som sagt bland annat reglerna för påvevalet slutgiltigt ordnades.
Han arresterades på ett kyrkomöte utanför Rom, vilket istället valde en tysk biskop som i sin tur krönte Henrik till kejsare, medan Sylvester diskret avvek till sitt gamla biskopsstift och Benedictus rustade till bröllop ute på någon av familjens borgar i bergen.
Kungen förbjöd präster i de länsriken han kontrollerade att delta i påvens kyrkomöten, arresterade tiggarmunkar, lät fördöma påven på riksmöten samt förberedde ett eget kyrkomöte som skulle döma påven som kättare, mördare, homosexuell och vad annat som nu kunde framletas.
Stödd på prestige från Ferrara/Florens-mötet, effektiv byråkrati och åsikten, hos Cusanus och andra, att reformer i kyrkan bara kunde åstadkommas genom centraliserad organisation upphävde Pius beslutet om återkommande koncilier samt utfärdade i bullan Execrabilis 1460 bannlysning mot var och en som på egen hand ville inkalla ett allmänt kyrkomöte.
Sin definitiva formulering fick dessa principer under ett kyrkomöte som hölls i Lateranen 1059.
Påven bannlyste honom, men munken svarade med att vädja om ett allmänt kyrkomöte för att rena kyrkan.
Det enda egentliga religiösa initiativet under Julius tid blev sammankallandet av ett kyrkomöte i Lateranen 1512.
Han sammankallade ett kyrkomöte i Rom, som exkommunicerade alla ikonoklaster och därmed även kejsaren ur kyrkan.
En sorts kyrkomöte för västromerska biskopar hölls där under den romerske biskopens ledning för att ordna förhållandena.
Detta hindrade henne dock inte från att bli helgonförklarad av påven 1391, ett beslut som bekräftades på ett kyrkomöte 1415.
Åtföljd av sitt eget kyrkomöte och Medicibankens ambulerande kontor kunde Eugenius IV samtidigt, 1443, äntligen återvända till Rom.
I Sverige infördes den vid ett kyrkomöte i Linköping 1152, hållet av kardinalen Nicholas Breakspear, den blivande påven Hadrianus IV.
Slutligen öppnades i december 1545 det stora kyrkomöte som var avsett att hejda ytterligare sönderfall, ena kyrkan och reformera katolicismen.
Efter en kortlivad mellanpåve tillträdde den eländige Stephanus VI (896–97), som gick med på att sammankalla ett kyrkomöte för att döma Formosus.
De »förtäckta bordellerna« betraktades som ett hot mot både smaken och sedligheten, och ett enhälligt kyrkomöte krävde åtgärder mot den växande nöjesindustrin.
Henrik sammankallade ett kyrkomöte av tysk-romerska biskopar i Worms i januari 1076 och förklarade, precis som hans företrädare ofta gjort, den misshaglige påven avsatt.
Kardinalerna från båda sidor möttes på ett kyrkomöte i Pisa där båda påvarna avsattes och den grekiskfödde biskopen av Milano valdes till påve under namnet Alexander V.
Därpå vidare till Clermont i centrala Frankrike för att hålla ännu ett kyrkomöte, vars inledande beslut gällde bannlysning av kung Filip I av Frankrike för äktenskapsbrott och incest.
Han tvingades söka skydd hos den tyske kejsaren som i sin tur tvingade honom att utlysa ett kyrkomöte i Konstanz 1414, vilket till skillnad från mötet i Pisa senare erkänts som ekumeniskt.
Ett kyrkomöte i Lateranen bestämde att valet av påve hädanefter skulle förbehållas prästerskapet i Rom – »folket«, det vill säga stormännen, skulle inte få delta i själva valet, bara godkänna och hylla den valde.
Detta konkordat bekräftades, tillsammans med alla reformprojekt som Ildebrando drivit, plus påbud om gudsfred mellan kristna, på ett ekumeniskt kyrkomöte, det första som sammankallats och styrts av en påve, i Lateranen 1123.
Påven tycktes regera Europa nästan som en enväldig monark vid den tid då den senare saligförklarade Gregorius X (1271–76) presiderade över det ekumeniska kyrkomöte i Lyon där som sagt bland annat reglerna för påvevalet slutgiltigt ordnades.
Han arresterades på ett kyrkomöte utanför Rom, vilket istället valde en tysk biskop som i sin tur krönte Henrik till kejsare, medan Sylvester diskret avvek till sitt gamla biskopsstift och Benedictus rustade till bröllop ute på någon av familjens borgar i bergen.
Kungen förbjöd präster i de länsriken han kontrollerade att delta i påvens kyrkomöten, arresterade tiggarmunkar, lät fördöma påven på riksmöten samt förberedde ett eget kyrkomöte som skulle döma påven som kättare, mördare, homosexuell och vad annat som nu kunde framletas.
Stödd på prestige från Ferrara/Florens-mötet, effektiv byråkrati och åsikten, hos Cusanus och andra, att reformer i kyrkan bara kunde åstadkommas genom centraliserad organisation upphävde Pius beslutet om återkommande koncilier samt utfärdade i bullan Execrabilis 1460 bannlysning mot var och en som på egen hand ville inkalla ett allmänt kyrkomöte.
Kyrkomötet i Konstanz hade beslutat att kyrkomöten framöver skulle hållas vart sjunde år som en sorts parlament.
Flera kyrkomöten i Rom och annorstädes etablerade principen att ett biskopsval bara skulle vara giltigt om det godkänts av Roms biskop.
Men för katolikerna får Bibeln sin auktoritet av kyrkan och är normerande bara i den tolkning som kyrkofäder och kyrkomöten givit den.
Under Leo IX och dennes fyra närmaste efterföljare drev Ildebrando på kyrkomöten i Frankrike, Tyskland och Italien en allt strängare reformpolitik som syftade till att frigöra kyrkan från allt världsligt inflytande.
Men den speciella påvemössan, som bars av påven i hans egenskap av kyrkoledare till exempel vid processioner, audienser, kyrkomöten och proklamationer, antas ha samband med huvudbonader som burits i den bysantinska hovhierarkin.
Kungen förbjöd präster i de länsriken han kontrollerade att delta i påvens kyrkomöten, arresterade tiggarmunkar, lät fördöma påven på riksmöten samt förberedde ett eget kyrkomöte som skulle döma påven som kättare, mördare, homosexuell och vad annat som nu kunde framletas.
Flera kyrkomöten i Rom och annorstädes etablerade principen att ett biskopsval bara skulle vara giltigt om det godkänts av Roms biskop.
Men för katolikerna får Bibeln sin auktoritet av kyrkan och är normerande bara i den tolkning som kyrkofäder och kyrkomöten givit den.
Under Leo IX och dennes fyra närmaste efterföljare drev Ildebrando på kyrkomöten i Frankrike, Tyskland och Italien en allt strängare reformpolitik som syftade till att frigöra kyrkan från allt världsligt inflytande.
Men den speciella påvemössan, som bars av påven i hans egenskap av kyrkoledare till exempel vid processioner, audienser, kyrkomöten och proklamationer, antas ha samband med huvudbonader som burits i den bysantinska hovhierarkin.
Kungen förbjöd präster i de länsriken han kontrollerade att delta i påvens kyrkomöten, arresterade tiggarmunkar, lät fördöma påven på riksmöten samt förberedde ett eget kyrkomöte som skulle döma påven som kättare, mördare, homosexuell och vad annat som nu kunde framletas.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Kyrkomötet upplöstes strax efteråt.
FRÄLSAREN Där kyrkomötet äger rum?.
Inne i kejsar Konstantins palats börjar i dag kyrkomötet.
I kyrkomötet i Oxford 1222 förbjöds byggandet av synagogor.
Enligt kyrkomötet i Rom år 1179 förbjöds judar vittna mot kristna i rättegångar.
Vid kyrkomötet i Milano år 313 beslutades att judar inte längre fick leva i Jerusalem.
Vid kyrkomötet i Clermont år 535 fråntogs judar rätten att inneha offentliga ämbeten.
Det var Pius IV som förde det tridentinska kyrkomötet till ett framgångsrikt slut 1563.
Kyrkomötet dömde liket, som berövades sin påvliga skrud, stympades och kastades i Tibern.
Vid kyrkomötet i Ungern 1279 förbjöds kristna att sälja eller hyra ut fastigheter till judar.
Påven är särskilt utsedd att hjälpa den Helige Ande – och det här med kyrkomötet var Andens idé!.
De belades med utegångsförbud under den sista veckan av påskfastan enligt beslut i tredje kyrkomötet i Orléans.
Kyrkomötet i Konstanz hade beslutat att kyrkomöten framöver skulle hållas vart sjunde år som en sorts parlament.
I kyrkomötet i Toledo 653 förbjöds de att fira påsk, följa de judiska kostlagarna samt att gifta sig enligt judisk sed.
Han var ordförande i det lokala kyrkomötet, sa han – ”kyrkor som samarbetar för att predika det sociala evangeliet”.
Han deltog inte i det avgörande kyrkomötet i Nicaea i Mindre Asien 325, där under kejsarens ordförandeskap Jesus gudom fastställdes.
Den enda verkliga tillgång han hade var den sekreterare som kyrkomötet utrustat honom med, Enea Silvio Piccolomini (betonas Piccolómini).
Enligt det ekumeniska kyrkomötet hade han ju inte varit det, en synpunkt som på 1950-talet delades av näste Johannes, som därför besteg påvestolen med samma nummer (se kapitel XVII).
På det av kejsaren ledda och av Damasus framdrivna kyrkomötet i Konstantinopel 381 fastlades den ortodoxa trosbekännelsen varvid även den Helige Andes förhållande till Fadern och Sonen reglerades.
Ett förvånat kardinalkollegium fick hursomhelst den 25 januari, efter en mässa i San Paolo fuori le mura höra nyheten om det andra Vatikankonciliet eller, om man så vill, 21:a ekumeniska kyrkomötet.
Men de övriga kardinaler som utsågs var i allmänhet lysande kyrkomän – den engelske biskopen John Fisher, som blev martyr under Henrik VIII, hans landsman kungaättlingen Reginald Pole, som kom att leda det stora kyrkomötet i Trento och därefter under Mary Tudor bli den siste katolske ärkebiskopen av Canterbury, samt italienarna Marcello Cervini och Gian Pietro Carafa med flera.
FRÄLSAREN Där kyrkomötet äger rum?.
Inne i kejsar Konstantins palats börjar i dag kyrkomötet.
I kyrkomötet i Oxford 1222 förbjöds byggandet av synagogor.
Enligt kyrkomötet i Rom år 1179 förbjöds judar vittna mot kristna i rättegångar.
Vid kyrkomötet i Milano år 313 beslutades att judar inte längre fick leva i Jerusalem.
Vid kyrkomötet i Clermont år 535 fråntogs judar rätten att inneha offentliga ämbeten.
Det var Pius IV som förde det tridentinska kyrkomötet till ett framgångsrikt slut 1563.
Kyrkomötet dömde liket, som berövades sin påvliga skrud, stympades och kastades i Tibern.
Vid kyrkomötet i Ungern 1279 förbjöds kristna att sälja eller hyra ut fastigheter till judar.
Påven är särskilt utsedd att hjälpa den Helige Ande – och det här med kyrkomötet var Andens idé!.
De belades med utegångsförbud under den sista veckan av påskfastan enligt beslut i tredje kyrkomötet i Orléans.
Kyrkomötet i Konstanz hade beslutat att kyrkomöten framöver skulle hållas vart sjunde år som en sorts parlament.
I kyrkomötet i Toledo 653 förbjöds de att fira påsk, följa de judiska kostlagarna samt att gifta sig enligt judisk sed.
Han var ordförande i det lokala kyrkomötet, sa han – ”kyrkor som samarbetar för att predika det sociala evangeliet”.
Han deltog inte i det avgörande kyrkomötet i Nicaea i Mindre Asien 325, där under kejsarens ordförandeskap Jesus gudom fastställdes.
Den enda verkliga tillgång han hade var den sekreterare som kyrkomötet utrustat honom med, Enea Silvio Piccolomini (betonas Piccolómini).
Enligt det ekumeniska kyrkomötet hade han ju inte varit det, en synpunkt som på 1950-talet delades av näste Johannes, som därför besteg påvestolen med samma nummer (se kapitel XVII).
På det av kejsaren ledda och av Damasus framdrivna kyrkomötet i Konstantinopel 381 fastlades den ortodoxa trosbekännelsen varvid även den Helige Andes förhållande till Fadern och Sonen reglerades.
Ett förvånat kardinalkollegium fick hursomhelst den 25 januari, efter en mässa i San Paolo fuori le mura höra nyheten om det andra Vatikankonciliet eller, om man så vill, 21:a ekumeniska kyrkomötet.
Men de övriga kardinaler som utsågs var i allmänhet lysande kyrkomän – den engelske biskopen John Fisher, som blev martyr under Henrik VIII, hans landsman kungaättlingen Reginald Pole, som kom att leda det stora kyrkomötet i Trento och därefter under Mary Tudor bli den siste katolske ärkebiskopen av Canterbury, samt italienarna Marcello Cervini och Gian Pietro Carafa med flera.