Kvittar i en mening
Men det kvittar.
Exakt … det kvittar.
Det kvittar vad det står.
Det kvittar vad jag säger.
Det kvittar vad du säger.
Mig kvittar det vem ni utser.
Det kvittar hur du berättar det.
Bengtsson eller Ahl, det kvittar.
Det kvittar, bara vi är tillsammans.
Det kvittar, sade han till sig själv.
”Nå, det kvittar”, fortsatte David.
””Skyldig eller oskyldig, det kvittar.
Så snart han blivit full kvittar det lika.
”Det var inget, det kvittar”, sa Kjetil.
Det kvittar, du sa ”fortsätta att tjäna”.
Jag ska bara… äsch det kvittar förresten.
Det är inte alltid att ordningen på faktorerna kvittar.
Det kvittar, eller hur? Men jag överlever väl, antar jag.
”Det kvittar”, sa Palm och tog fram visselpipan ur kavajfickan.
Många av er är nya och oerfarna, men idag kvittar allt sådant.
”Det kvittar”, sa den manlige sköterskan och tog Harry om armbågen.
Det kvittar hur gammal han eller hon är, så snackar man med den personen.
Det kvittar ju om jag försöker förklara och berätta hur det ligger till.
Det kvittar hur mycket du än tänker igenom allt och har alternativa planer.
”Det kvittar mig alldeles lika vad andra tror om mig”, replikerade Quangel.
Men det kvittar vad jag gör eller säger för jag har aldrig dugt i dina ögon.
Det kvittar om vi befinner oss här eller på andra sidan jorden, du ska ändå inte gå.
Advokaten är på honom förstås… snart kvittar han väl tummen mot alibits blå ögon.
Nästan trehundrafemtiotusen kronor, men det kvittar för jag sitter inte på de pengarna.
Försvarar vi oss på rätt sätt kvittar det hur stor hären är som försöker klämma sig in.
Men han har aldrig brytt sig om vad andra tycker om honom, honom kvittar det lika att de stirrar.
Exakt … det kvittar.
Det kvittar vad det står.
Det kvittar vad jag säger.
Det kvittar vad du säger.
Mig kvittar det vem ni utser.
Det kvittar hur du berättar det.
Bengtsson eller Ahl, det kvittar.
Det kvittar, bara vi är tillsammans.
Det kvittar, sade han till sig själv.
”Nå, det kvittar”, fortsatte David.
””Skyldig eller oskyldig, det kvittar.
Så snart han blivit full kvittar det lika.
”Det var inget, det kvittar”, sa Kjetil.
Det kvittar, du sa ”fortsätta att tjäna”.
Jag ska bara… äsch det kvittar förresten.
Det är inte alltid att ordningen på faktorerna kvittar.
Det kvittar, eller hur? Men jag överlever väl, antar jag.
”Det kvittar”, sa Palm och tog fram visselpipan ur kavajfickan.
Många av er är nya och oerfarna, men idag kvittar allt sådant.
”Det kvittar”, sa den manlige sköterskan och tog Harry om armbågen.
Det kvittar hur gammal han eller hon är, så snackar man med den personen.
Det kvittar ju om jag försöker förklara och berätta hur det ligger till.
Det kvittar hur mycket du än tänker igenom allt och har alternativa planer.
”Det kvittar mig alldeles lika vad andra tror om mig”, replikerade Quangel.
Men det kvittar vad jag gör eller säger för jag har aldrig dugt i dina ögon.
Det kvittar om vi befinner oss här eller på andra sidan jorden, du ska ändå inte gå.
Advokaten är på honom förstås… snart kvittar han väl tummen mot alibits blå ögon.
Nästan trehundrafemtiotusen kronor, men det kvittar för jag sitter inte på de pengarna.
Försvarar vi oss på rätt sätt kvittar det hur stor hären är som försöker klämma sig in.
Men han har aldrig brytt sig om vad andra tycker om honom, honom kvittar det lika att de stirrar.
Men det kunde väl kvitta nu.
Men det kunde kvitta, tänkte jag.
Efternamnet tyckte han kunde kvitta.
Bestämde mig för att det kunde kvitta.
Det kan kvitta nu, det stämmer ju ändå inte.
Rummets persienner släppte in ett ljus som kunde kvitta.
Att dumdryga bondläppar i kåren flinar åt honom kan väl kvitta.
Otur att fiskaren hade stått där och sett henne, men det fick kvitta nu.
Man kunde lätt kvitta räntorna på huset mot väl tilltagna chefsinkomster.
Jag har gjort det här så många gånger nu att full eller nykter kan kvitta.
Förut var jag väldigt pigg på att fara, men nu tycker jag nästan att det kan kvitta.
Carl hängde inte med, men det kunde kvitta, för en kil hade drivits in i hans bild av Assad.
Kunde man förresten tänka sig ett halvt glas till av den där utsökta bulgariska champagnen innan man gav sig av? Jaså, den var ungersk? Det kunde nästan kvitta, faktiskt.
Han menar att det ska kvitta ifall kontakten tagits på internet, per telefon eller i verkliga livet och det behöver inte heller bevisas vilket slags sexbrott förövaren planerat, bara att planering förekommit.
Och Kina är ju redan fullt av medel- och långdistansrobotar, en tremegatonsbomb mer eller mindre kan väl kvitta? Och tänk vilken lycka för presidentfrun att få med sig hästen! Otur bara att Volvon blev kvar i Sverige.
Men det kunde kvitta, tänkte jag.
Efternamnet tyckte han kunde kvitta.
Bestämde mig för att det kunde kvitta.
Det kan kvitta nu, det stämmer ju ändå inte.
Rummets persienner släppte in ett ljus som kunde kvitta.
Att dumdryga bondläppar i kåren flinar åt honom kan väl kvitta.
Otur att fiskaren hade stått där och sett henne, men det fick kvitta nu.
Man kunde lätt kvitta räntorna på huset mot väl tilltagna chefsinkomster.
Jag har gjort det här så många gånger nu att full eller nykter kan kvitta.
Förut var jag väldigt pigg på att fara, men nu tycker jag nästan att det kan kvitta.
Carl hängde inte med, men det kunde kvitta, för en kil hade drivits in i hans bild av Assad.
Kunde man förresten tänka sig ett halvt glas till av den där utsökta bulgariska champagnen innan man gav sig av? Jaså, den var ungersk? Det kunde nästan kvitta, faktiskt.
Han menar att det ska kvitta ifall kontakten tagits på internet, per telefon eller i verkliga livet och det behöver inte heller bevisas vilket slags sexbrott förövaren planerat, bara att planering förekommit.
Och Kina är ju redan fullt av medel- och långdistansrobotar, en tremegatonsbomb mer eller mindre kan väl kvitta? Och tänk vilken lycka för presidentfrun att få med sig hästen! Otur bara att Volvon blev kvar i Sverige.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Men det kvittade.
Kanske kvittade det.
Men det kvittade vilket.
Men egentligen kvittade det.
Det kvittade vad alla sade.
För Anders kvittade det lika nu.
Det kvittade varför egentligen.
Men det kvittade, det mesta kvittade.
Jag kunde inte somna, men det kvittade.
Jag visste inte vilket, men det kvittade.
Jag kunde knappt se honom, men det kvittade.
Det kvittade att dessa kom för att döda dem.
Det kvittade om han så lyckades fly till häst.
Det kvittade om hon själv visste det eller inte.
Om hon verkligen hade opererat bort en pitt kvittade mig.
Hon visste att hon såg för jävlig ut, men det kvittade.
Det kvittade naturligtvis vad hon gjorde eller inte gjorde.
Det kvittade att jag hade växt upp intill Söderlands hjärta.
Jag log artigt men tänkte i mitt stilla sinne att det kvittade.
Men det kvittade för jag hade gett upp och känslan var befriande.
Någon låg i en till synes omöjlig sovställning, men det kvittade.
Fast det kvittade egentligen eftersom han ju faktiskt använt l-ordet.
Men det kvittade hur mycket Mike försökte övertala mig, det gick inte.
Jag minns att den enda känsla jag lyckades uppamma var att det kvittade.
Det kvittade egentligen vad man sade, bara man fick hamra litet på honom.
Det kvittade om vi var ute på Isöarna eller i Söderlands röda sandhjärta.
För är det hundratio på vägen så är det, snöstorm eller inte, det kvittade.
Allt var lika vitt där ute och det kvittade åt vilket håll han vände blicken.
Det kvittade om man hatade eller älskade personen, man slogs ändå på samma sida.
Hon undrade för sig själv hur de kommit fram till det, men det kvittade egentligen.
Däremot var han nyfiken på att få träffa sin första neger, eller negress, det kvittade lika.
Kanske kvittade det.
Men det kvittade vilket.
Men egentligen kvittade det.
Det kvittade vad alla sade.
För Anders kvittade det lika nu.
Det kvittade varför egentligen.
Men det kvittade, det mesta kvittade.
Jag kunde inte somna, men det kvittade.
Jag visste inte vilket, men det kvittade.
Jag kunde knappt se honom, men det kvittade.
Det kvittade att dessa kom för att döda dem.
Det kvittade om han så lyckades fly till häst.
Det kvittade om hon själv visste det eller inte.
Om hon verkligen hade opererat bort en pitt kvittade mig.
Hon visste att hon såg för jävlig ut, men det kvittade.
Det kvittade naturligtvis vad hon gjorde eller inte gjorde.
Det kvittade att jag hade växt upp intill Söderlands hjärta.
Jag log artigt men tänkte i mitt stilla sinne att det kvittade.
Men det kvittade för jag hade gett upp och känslan var befriande.
Någon låg i en till synes omöjlig sovställning, men det kvittade.
Fast det kvittade egentligen eftersom han ju faktiskt använt l-ordet.
Men det kvittade hur mycket Mike försökte övertala mig, det gick inte.
Jag minns att den enda känsla jag lyckades uppamma var att det kvittade.
Det kvittade egentligen vad man sade, bara man fick hamra litet på honom.
Det kvittade om vi var ute på Isöarna eller i Söderlands röda sandhjärta.
För är det hundratio på vägen så är det, snöstorm eller inte, det kvittade.
Allt var lika vitt där ute och det kvittade åt vilket håll han vände blicken.
Det kvittade om man hatade eller älskade personen, man slogs ändå på samma sida.
Hon undrade för sig själv hur de kommit fram till det, men det kvittade egentligen.
Däremot var han nyfiken på att få träffa sin första neger, eller negress, det kvittade lika.
Hade det varit något annat svärd skulle det ha kvittat, men blodstenen var obeveklig.
Det skulle ha kvittat om han så var naken inpå bara skinnet; det räckte att se hans ansikte en enda gång för att förstå vem upprorsmännens ledare var.
Det skulle ha kvittat om han så var naken inpå bara skinnet; det räckte att se hans ansikte en enda gång för att förstå vem upprorsmännens ledare var.