Kväker i en mening
”Inte för att jag behöver det”, kväker den lilla dassråttan Klebs.
Då vi kväker vårt svenska ko-ack-ack-ack, ko-ack-ack-ack sjöng de I takt kamrat, I takt kamrat.
”Ta den”, kväker jag och håller pistolen mot honom, men jag tappar den och den faller till marken.
»Men dom är ju så goda, hihi!« är i det läget betydligt mer mentalhygieniskt än det minst lika vanliga »då blir det till att gå upp och ner i trapporna ett par gånger« (varpå någon omedelbart kväker ur sig en upplysning om hur långt man måste springa i slalompjäxor för att förbränna en Dumlekola).
Då vi kväker vårt svenska ko-ack-ack-ack, ko-ack-ack-ack sjöng de I takt kamrat, I takt kamrat.
”Ta den”, kväker jag och håller pistolen mot honom, men jag tappar den och den faller till marken.
»Men dom är ju så goda, hihi!« är i det läget betydligt mer mentalhygieniskt än det minst lika vanliga »då blir det till att gå upp och ner i trapporna ett par gånger« (varpå någon omedelbart kväker ur sig en upplysning om hur långt man måste springa i slalompjäxor för att förbränna en Dumlekola).
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
I bakgrunden hördes grodorna kväka sin vanliga kvällskonsert.
Ute hade grodorna för länge sedan slutat kväka, förutom vakternas röster var det helt tyst och stilla nu.
Ute hade grodorna för länge sedan slutat kväka, förutom vakternas röster var det helt tyst och stilla nu.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Anden kväkte och flaxade lätt med vingarna.
”Det är han!” kväkte strumamannen blixtsnabbt.
Natten hade fallit och i buskarna hörde han hur grodor kväkte.
I höjd med avsatsen, bara en armslängd bortom dess räcke, svepte en svart fågel hastigt förbi och kväkte till, och därefter följde ännu en och därefter en lång, lång rad av fåglar som blev till ett suddigt, mörkt streck framför oss.
När han såg den där tjusiga blonda kvinnan som inte var mamma och som stod i strålkastarljuset och sjöng tillsammans med bandet som kallade sig Black River Breakdown och som pappa föraktade, de där männen som pappa tyckte illa om och beklagade sig över för mamma – den vithårige fiolspelaren, gitarristen som såg ut som Elvis och den kraftige mannen som knäppte på något som såg ut som en stor fiol lutad mot golvet och som hade en djup baston så att den lät som när grodorna kväkte där hemma bakom huset på Quarry Road.
”Det är han!” kväkte strumamannen blixtsnabbt.
Natten hade fallit och i buskarna hörde han hur grodor kväkte.
I höjd med avsatsen, bara en armslängd bortom dess räcke, svepte en svart fågel hastigt förbi och kväkte till, och därefter följde ännu en och därefter en lång, lång rad av fåglar som blev till ett suddigt, mörkt streck framför oss.
När han såg den där tjusiga blonda kvinnan som inte var mamma och som stod i strålkastarljuset och sjöng tillsammans med bandet som kallade sig Black River Breakdown och som pappa föraktade, de där männen som pappa tyckte illa om och beklagade sig över för mamma – den vithårige fiolspelaren, gitarristen som såg ut som Elvis och den kraftige mannen som knäppte på något som såg ut som en stor fiol lutad mot golvet och som hade en djup baston så att den lät som när grodorna kväkte där hemma bakom huset på Quarry Road.