Kulen i en mening
Han var som de torra risfälten i Phnom Kulen, som törstade efter monsunregnet.
DET fanns inget att frukta mitt på blanka dagen, även om den var grå och kulen.
Vi sitta vid middagsbordet den tjugonde november, en grå, kulen, vederstygglig dag.
Det var mörkt och luften kändes kulen och kall när Arnold klev ur bilen på Gröndalsgatan.
Han sade hennes namn för att inte tappa taget om henne, ville hålla henne kvar i denna värld, kvar i skogarna vid Phnom Kulen.
Den där första skymten jag fick av henne slog mot mig som det brusande vattenfallet vid De tusen symbolernas flod vid Phnom Kulen.
Ingen skulle läsa högt om Buddha, ta mig upp till toppen av Phnom Kulen och blicka ut över det vackraste som fanns mellan himmel och jord.
Jag tänker på glädjen i att stå i köket, tillsammans med er, omgiven av all konst, en kulen oktobersöndag och laga mat, kanske koka bönor från baskiska Tolosa.
Jag tänkte på när han gick framför mig på stigen mot toppen av Phnom Kulen – de heliga bergen – tänkte på hur hans ben och armar liksom sprätte åt alla håll.
Kanske hoppades han att prärievargar skulle jaga honom en kulen skymning eller att en puma skulle anfalla honom en hungrig gryning eller att en rattfyllerist skulle köra på honom.
Hon bestämde sig för att det var doften av det nyfödda barnets oskuldsfullhet blandat med frangipaniträdens rosa och vita blommor från Phnom Kulen, som kommit till henne och gett henne vägledning i val av namn.
Han insåg att Kuntheas spralliga ben aldrig mer skulle hoppa lika bekymmersfritt och hämningslöst igen, att han och Kunthea aldrig mer skulle följa fjärilar längs sluttningarna av Phnom Kulen, att de aldrig mer skulle kasta paddor på farfar i hängmattan så att han flög ur den som en gräshoppa, att de aldrig mer skulle bli ompysslade av mamma när de låg svettiga i feber och yrade, att de aldrig mer skulle få göra regndansen för att locka monsunen.
DET fanns inget att frukta mitt på blanka dagen, även om den var grå och kulen.
Vi sitta vid middagsbordet den tjugonde november, en grå, kulen, vederstygglig dag.
Det var mörkt och luften kändes kulen och kall när Arnold klev ur bilen på Gröndalsgatan.
Han sade hennes namn för att inte tappa taget om henne, ville hålla henne kvar i denna värld, kvar i skogarna vid Phnom Kulen.
Den där första skymten jag fick av henne slog mot mig som det brusande vattenfallet vid De tusen symbolernas flod vid Phnom Kulen.
Ingen skulle läsa högt om Buddha, ta mig upp till toppen av Phnom Kulen och blicka ut över det vackraste som fanns mellan himmel och jord.
Jag tänker på glädjen i att stå i köket, tillsammans med er, omgiven av all konst, en kulen oktobersöndag och laga mat, kanske koka bönor från baskiska Tolosa.
Jag tänkte på när han gick framför mig på stigen mot toppen av Phnom Kulen – de heliga bergen – tänkte på hur hans ben och armar liksom sprätte åt alla håll.
Kanske hoppades han att prärievargar skulle jaga honom en kulen skymning eller att en puma skulle anfalla honom en hungrig gryning eller att en rattfyllerist skulle köra på honom.
Hon bestämde sig för att det var doften av det nyfödda barnets oskuldsfullhet blandat med frangipaniträdens rosa och vita blommor från Phnom Kulen, som kommit till henne och gett henne vägledning i val av namn.
Han insåg att Kuntheas spralliga ben aldrig mer skulle hoppa lika bekymmersfritt och hämningslöst igen, att han och Kunthea aldrig mer skulle följa fjärilar längs sluttningarna av Phnom Kulen, att de aldrig mer skulle kasta paddor på farfar i hängmattan så att han flög ur den som en gräshoppa, att de aldrig mer skulle bli ompysslade av mamma när de låg svettiga i feber och yrade, att de aldrig mer skulle få göra regndansen för att locka monsunen.
Det är mörkt och kulet, himlen täcks av stora molnsjok.
När jag tänker tillbaka på den kulna morgonen på järnvägsspåret 1943 inser jag nu den ohyggliga sanning som skymtade bakom den scenen.
För den som har ett ödsligt hjärta och ingen annan att älska än sig själv bli de kulna kvällarna under hösten på landet kusliga och fyllda av spöken.
Dagens få solstrålar får inte hjärtat att värmas – de kastar ett blekt ljus över raderna med tält och vakttornen som skarpt avtecknar sig mot den kulna himlen.
För den som har ett ödsligt hjärta och ingen annan att älska än sig själv bli de kulna kvällarna under hösten på landet kusliga och fyllda av spöken.
Dagens få solstrålar får inte hjärtat att värmas – de kastar ett blekt ljus över raderna med tält och vakttornen som skarpt avtecknar sig mot den kulna himlen.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.