Krusenstjerna i en mening
Lawrence och Krusenstjerna.
von Krusenstjerna, Fredrik, 327.
SvMorr om Krusenstjerna 30/1 1934, 4/5 1935.
Och Per Meurling såg likartat på Krusenstjerna.
Meurling skrev aldrig någon bok om Krusenstjerna.
Hon var dock inte konsekvent i sin syn på Krusenstjerna.
Krusenstjerna ansåg att hon visade upp människorna som de var.
Börje Teijler: Agnes von Krusenstjerna och David Sprengel (1977).
PM: »Agnes von Krusenstjerna och älskande par«, MA 4/1965; AB 25/4 1967.
ILJ II, 24/5 Krusenstjerna & Sprengel, 4/6 Harry Martinson, 8/6 Margit Palmær.
Om Agnes von Krusenstjerna och hennes senaste arbeten, red: David Sprengel (1935).
De hade stött på samma tabu som Krusenstjerna: man fick inte skildra det »osköna och opassande«.
Nazisterna ansåg att sumpmänniskor som Agnes von Krusenstjerna skulle spärras in i koncentrationsläger.
Han ansåg att Krusenstjerna med hatets klarsyn avslöjat familjen, »denna heliga och ärevördiga råttfälla«.
Det finns likheter mellan Anna Odells provokation och den Agnes von Krusenstjerna åstadkom med romanen Fröknarna von Pahlen.
von Krusenstjerna, Agnes, 11–13, 24, 25, 27, 29–31, 34, 97, 122, 126, 130, 138, 141, 194, 199, 217, 233, 274, 286, 288, 306, 309, 331, 338.
Hon ska i dopgåva ha fått en silverskål med ursprung i den krusenstjernska/geijerska släkten (PM i brev till Krusenstjerna och Sprengel, odat.
Även Eyvind Johnson såg det som varje kritikers plikt att försvara Krusenstjerna mot reaktionen, oavsett vad man tyckte om hennes sexualskildringar.
Trots att han säljer en artikel om Agnes von Krusenstjerna till Dagbladet kan han inte betala hotellrummet utan tvingas flytta och lämna skrivmaskinen i pant.
Han uppskattade Krusenstjerna för att hon avslöjade smusslet i det borgerliga samhället och ryckte konvenansens slöjor från den familj och miljö hon vuxit upp i.
PM såg inte Krusenstjerna som den fulländade författaren, eftersom hon var omedveten och inte begrep att driftsutlevelse inte räckte till för att skapa den nya livskänslan.
Tor Bonnier dolde inte för Olof Lagercrantz när denne skrev sin biografi om Krusenstjerna att antisemitismen påverkat förlagets beslut att refusera delar av Fröknarna von Pahlen.
Per Meurling påstod dock att ingen tog Sprengels berättelser på allvar – och att det bakom parets uppträdande låg en panisk och tragisk sexualskräck hos Agnes von Krusenstjerna.
Han hade dock gått och blivit marxist och förklarade hatet mot Krusenstjerna med att hon framställt människan med de drifter som den härskande klassen förnekade för att hålla folket nere.
Han såg i Agnes von Krusenstjerna ett snille och avfärdade anklagelserna mot henne för att ha kränkt släktingarnas ära med att »vardagsmänniskans respektabilitet inte angår konstnären«.
»Kära Agnes Krusenstjerna, det är inget annat att göra med dem än rota ut dem, och Ni släcker Eder brinnande själ genom att offentligt kämpa för sund, fri kärlek i deras förpestade läger.
Kära fru von Krusenstjerna, sa han, ni vet att jag sätter er högre än någon annan nu levande svensk författarinna – Selma Lagerlöf givetvis undantagen – men ni måste ha förtroende för mig.
»Agnes von Krusenstjerna är en olycklig människa, mer värd deltagande än dygdig fasa och moralisk indignation«, skrev hennes motståndare och förminskade hennes böcker till fantasier av en sjuk människa.
Meurling fann det beklämmande att humanister som Ahlberg, Harrie och Holmberg, dessa »bildningens väktare«, inte förstod att det ålåg arbetarklassen att i en friare kulturs namn försvara ett angripet geni som Krusenstjerna mot reaktionära smädeskrivare.
Hans beundran för Agnes von Krusenstjerna anstod inte heller en sann proselyt av den socialistiska realismen, men även om han som läsare ofta var skarpsynt tycks det mig som om han mellan 1933 och 1938 haft stora problem med att få läsningen att stämma med teorin.
Men lönerna var relativt sett låga, och för många innebar officersbanan det ”lysande elände” som författaren Agnes von Krusenstjerna beskrev i romanen Fattigadel, där en glänsande balkväll motsvarades av långa gråmånader med salt sik, härsket smör och reverser.
von Krusenstjerna, Fredrik, 327.
SvMorr om Krusenstjerna 30/1 1934, 4/5 1935.
Och Per Meurling såg likartat på Krusenstjerna.
Meurling skrev aldrig någon bok om Krusenstjerna.
Hon var dock inte konsekvent i sin syn på Krusenstjerna.
Krusenstjerna ansåg att hon visade upp människorna som de var.
Börje Teijler: Agnes von Krusenstjerna och David Sprengel (1977).
PM: »Agnes von Krusenstjerna och älskande par«, MA 4/1965; AB 25/4 1967.
ILJ II, 24/5 Krusenstjerna & Sprengel, 4/6 Harry Martinson, 8/6 Margit Palmær.
Om Agnes von Krusenstjerna och hennes senaste arbeten, red: David Sprengel (1935).
De hade stött på samma tabu som Krusenstjerna: man fick inte skildra det »osköna och opassande«.
Nazisterna ansåg att sumpmänniskor som Agnes von Krusenstjerna skulle spärras in i koncentrationsläger.
Han ansåg att Krusenstjerna med hatets klarsyn avslöjat familjen, »denna heliga och ärevördiga råttfälla«.
Det finns likheter mellan Anna Odells provokation och den Agnes von Krusenstjerna åstadkom med romanen Fröknarna von Pahlen.
von Krusenstjerna, Agnes, 11–13, 24, 25, 27, 29–31, 34, 97, 122, 126, 130, 138, 141, 194, 199, 217, 233, 274, 286, 288, 306, 309, 331, 338.
Hon ska i dopgåva ha fått en silverskål med ursprung i den krusenstjernska/geijerska släkten (PM i brev till Krusenstjerna och Sprengel, odat.
Även Eyvind Johnson såg det som varje kritikers plikt att försvara Krusenstjerna mot reaktionen, oavsett vad man tyckte om hennes sexualskildringar.
Trots att han säljer en artikel om Agnes von Krusenstjerna till Dagbladet kan han inte betala hotellrummet utan tvingas flytta och lämna skrivmaskinen i pant.
Han uppskattade Krusenstjerna för att hon avslöjade smusslet i det borgerliga samhället och ryckte konvenansens slöjor från den familj och miljö hon vuxit upp i.
PM såg inte Krusenstjerna som den fulländade författaren, eftersom hon var omedveten och inte begrep att driftsutlevelse inte räckte till för att skapa den nya livskänslan.
Tor Bonnier dolde inte för Olof Lagercrantz när denne skrev sin biografi om Krusenstjerna att antisemitismen påverkat förlagets beslut att refusera delar av Fröknarna von Pahlen.
Per Meurling påstod dock att ingen tog Sprengels berättelser på allvar – och att det bakom parets uppträdande låg en panisk och tragisk sexualskräck hos Agnes von Krusenstjerna.
Han hade dock gått och blivit marxist och förklarade hatet mot Krusenstjerna med att hon framställt människan med de drifter som den härskande klassen förnekade för att hålla folket nere.
Han såg i Agnes von Krusenstjerna ett snille och avfärdade anklagelserna mot henne för att ha kränkt släktingarnas ära med att »vardagsmänniskans respektabilitet inte angår konstnären«.
»Kära Agnes Krusenstjerna, det är inget annat att göra med dem än rota ut dem, och Ni släcker Eder brinnande själ genom att offentligt kämpa för sund, fri kärlek i deras förpestade läger.
Kära fru von Krusenstjerna, sa han, ni vet att jag sätter er högre än någon annan nu levande svensk författarinna – Selma Lagerlöf givetvis undantagen – men ni måste ha förtroende för mig.
»Agnes von Krusenstjerna är en olycklig människa, mer värd deltagande än dygdig fasa och moralisk indignation«, skrev hennes motståndare och förminskade hennes böcker till fantasier av en sjuk människa.
Meurling fann det beklämmande att humanister som Ahlberg, Harrie och Holmberg, dessa »bildningens väktare«, inte förstod att det ålåg arbetarklassen att i en friare kulturs namn försvara ett angripet geni som Krusenstjerna mot reaktionära smädeskrivare.
Hans beundran för Agnes von Krusenstjerna anstod inte heller en sann proselyt av den socialistiska realismen, men även om han som läsare ofta var skarpsynt tycks det mig som om han mellan 1933 och 1938 haft stora problem med att få läsningen att stämma med teorin.
Men lönerna var relativt sett låga, och för många innebar officersbanan det ”lysande elände” som författaren Agnes von Krusenstjerna beskrev i romanen Fattigadel, där en glänsande balkväll motsvarades av långa gråmånader med salt sik, härsket smör och reverser.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.