Krusa i en mening
Att klippa i glanspapper och krusa silkespapper.
Han får en känsla av att man måste krusa folk.
Hon tittar upp och ser ett litet leende krusa väninnans läppar.
Inga vågor slå mot stranden, inga lätta vindar krusa längre vattnets yta.
Det var sanningen han sade och det fanns ingen anledning för honom att krusa den.
Ilskna vindpilar sköt fram över vattenytan och fick den att krusa sig som om den reste ragg.
Jag tänkte inte krusa Peter längre, även om hjärtat värkte och längtade efter hans närhet.
Jaha, nu ville han dra på det och att hon skulle krusa lite, förstod hon och tittade på sitt armbandsur.
Han visste att hans roll var att försöka lösa upp läget, krusa och fjäska, men nu gjorde han inte det.
Det var en sån där perfekt sommardag när humlorna surrade och vinden knappt orkade krusa ytan nere på Kyrkviken.
Jag sneglar oroligt på henne, och brister sånär i skratt när jag ser ett triumferande leende krusa hennes läppar.
Havet lyfte sig majestätiskt upp och ner, men båten tuggade sig vant vidare och fick vattnet att krusa sig likt vita volanger.
Det hade säkert deras föräldrar sagt till dem att inte göra, antagligen för att de ville krusa in sig hos bankdirektörsfamiljen.
Det långa lockiga håret försökte hon hålla tämjt i en knut i nacken men svetten hade fått det att börja krusa sig kring hennes höga panna.
Ansiktet var inte så detaljerat att jag kände igen det och det glänste mörkt så som den svaga reflektionen av ett ansikte kan skimra och krusa sig i en damm på natten när inget månsken lyser upp det svarta vattnet.
– Bistra bli törhända de år vi gå till mötes, hårda och hotande kunna stormar och fejder väntas blåsa upp när som helst inom och utom våra landamären och krusa de vatten som breda ut sig framför oss, därest vi, såsom här är fallet, befinna oss inom synhåll för sådana.
Han får en känsla av att man måste krusa folk.
Hon tittar upp och ser ett litet leende krusa väninnans läppar.
Inga vågor slå mot stranden, inga lätta vindar krusa längre vattnets yta.
Det var sanningen han sade och det fanns ingen anledning för honom att krusa den.
Ilskna vindpilar sköt fram över vattenytan och fick den att krusa sig som om den reste ragg.
Jag tänkte inte krusa Peter längre, även om hjärtat värkte och längtade efter hans närhet.
Jaha, nu ville han dra på det och att hon skulle krusa lite, förstod hon och tittade på sitt armbandsur.
Han visste att hans roll var att försöka lösa upp läget, krusa och fjäska, men nu gjorde han inte det.
Det var en sån där perfekt sommardag när humlorna surrade och vinden knappt orkade krusa ytan nere på Kyrkviken.
Jag sneglar oroligt på henne, och brister sånär i skratt när jag ser ett triumferande leende krusa hennes läppar.
Havet lyfte sig majestätiskt upp och ner, men båten tuggade sig vant vidare och fick vattnet att krusa sig likt vita volanger.
Det hade säkert deras föräldrar sagt till dem att inte göra, antagligen för att de ville krusa in sig hos bankdirektörsfamiljen.
Det långa lockiga håret försökte hon hålla tämjt i en knut i nacken men svetten hade fått det att börja krusa sig kring hennes höga panna.
Ansiktet var inte så detaljerat att jag kände igen det och det glänste mörkt så som den svaga reflektionen av ett ansikte kan skimra och krusa sig i en damm på natten när inget månsken lyser upp det svarta vattnet.
– Bistra bli törhända de år vi gå till mötes, hårda och hotande kunna stormar och fejder väntas blåsa upp när som helst inom och utom våra landamären och krusa de vatten som breda ut sig framför oss, därest vi, såsom här är fallet, befinna oss inom synhåll för sådana.
Ett vitt stråk skär upp en krusad yta.
Håret krusade sig i fukten.
Hon böjde sig över den lätt krusade ytan.
Shauna drog handen över den krusade vattenytan.
Det långa håret krusade sig över den ljusa hyn på halsen.
Det krusade sig, och små vågor började porla in mot stranden.
Varför skulle det vara han som krusade och fjäskade hela tiden?.
När han tog tag i hennes midja och drog henne till sig krusade sig ytan.
Det krusade lätt på ytan och solstrålar reflekterades inbjudande mot mig.
’« Ett litet leende krusade hans läppar medan han väntade ut skrattsalvorna.
Ficklampans ljus skapade ett silvrigt filigransmönster över den mjukt krusade ytan.
Blont kort skägg krusade sig i en krans runt de fylliga kinderna och den välmående hakan.
När Stirk talade krusade ett svagt leende hans läppar – om det nu inte var ett hånleende.
Sällan har han uppskattat en skön säng med stärkta linnelakan och krusade örngottsband så mycket.
Klockan var ännu inte elva, luften behagligt ljum, bara en svag bris krusade ytan på det svarta vattnet.
En mer än ljummen sensommarvind krusade vattenytan och spelade rasslande i träden som stod intill stranden.
Till slut krusade då ett litet vitt leende fram under mustaschen på honom och vi kunde återgå till arbetet.
En tunn dimma låg över havet och skymde sikten, men man kunde ändå höra hur det långsamt hävde sig och krusade därunder.
Håret stod silkeslent och blont kring hans runda panna, och blont och silkeslent krusade sig skägget kring hans fylliga kinder.
Och när hon kastade en skygg blick åt spegeln, vridande sig lätt i Tords famn, tyckte hon att glaset krusade sig som en glittrande vattenyta.
Det krävs kikare för att från luften urskilja ett hjorthorn som blänker till mellan stammarna eller en gädda som slår i den svagt krusade vattenytan.
De voro en sjö med glittrande vågor som ständigt krusade sig, en flock ulliga lamm på en äng, som skockade sig tillsammans, värmande sig mot varandras lemmar.
Jag tyckte att den plufsiga kvinnan med det rödfärgade håret som krusade sig runt huvudet var tröttsam, det var som om hon hade förbrukat allt syre som funnits i luften.
Där nedanför var floden lika bred som hon mindes den, och den rann snabbt med små vågor av vitt skum och långa slingrande strömmar där ytan krusade sig över klippblocken.
Det var fortfarande ljust inuti Mercedesen och kvinnans ansikte var fortfarande tryckt mot glaset, men det hade börjat blåsa och vattnet i diket krusade sig, så hennes drag var suddiga.
Då det är väl jäst, arbetas degen på bordet med mera mjöl, lägges åter i tråget, och då den ånyo uppjäst, bakas tjocka kakor, hvilka, krusade, ställas på mjölade bräden; då de blifvit väl jästa, insättas de i lagom varm ugn.
Hon böjde sig över den lätt krusade ytan.
Shauna drog handen över den krusade vattenytan.
Det långa håret krusade sig över den ljusa hyn på halsen.
Det krusade sig, och små vågor började porla in mot stranden.
Varför skulle det vara han som krusade och fjäskade hela tiden?.
När han tog tag i hennes midja och drog henne till sig krusade sig ytan.
Det krusade lätt på ytan och solstrålar reflekterades inbjudande mot mig.
’« Ett litet leende krusade hans läppar medan han väntade ut skrattsalvorna.
Ficklampans ljus skapade ett silvrigt filigransmönster över den mjukt krusade ytan.
Blont kort skägg krusade sig i en krans runt de fylliga kinderna och den välmående hakan.
När Stirk talade krusade ett svagt leende hans läppar – om det nu inte var ett hånleende.
Sällan har han uppskattat en skön säng med stärkta linnelakan och krusade örngottsband så mycket.
Klockan var ännu inte elva, luften behagligt ljum, bara en svag bris krusade ytan på det svarta vattnet.
En mer än ljummen sensommarvind krusade vattenytan och spelade rasslande i träden som stod intill stranden.
Till slut krusade då ett litet vitt leende fram under mustaschen på honom och vi kunde återgå till arbetet.
En tunn dimma låg över havet och skymde sikten, men man kunde ändå höra hur det långsamt hävde sig och krusade därunder.
Håret stod silkeslent och blont kring hans runda panna, och blont och silkeslent krusade sig skägget kring hans fylliga kinder.
Och när hon kastade en skygg blick åt spegeln, vridande sig lätt i Tords famn, tyckte hon att glaset krusade sig som en glittrande vattenyta.
Det krävs kikare för att från luften urskilja ett hjorthorn som blänker till mellan stammarna eller en gädda som slår i den svagt krusade vattenytan.
De voro en sjö med glittrande vågor som ständigt krusade sig, en flock ulliga lamm på en äng, som skockade sig tillsammans, värmande sig mot varandras lemmar.
Jag tyckte att den plufsiga kvinnan med det rödfärgade håret som krusade sig runt huvudet var tröttsam, det var som om hon hade förbrukat allt syre som funnits i luften.
Där nedanför var floden lika bred som hon mindes den, och den rann snabbt med små vågor av vitt skum och långa slingrande strömmar där ytan krusade sig över klippblocken.
Det var fortfarande ljust inuti Mercedesen och kvinnans ansikte var fortfarande tryckt mot glaset, men det hade börjat blåsa och vattnet i diket krusade sig, så hennes drag var suddiga.
Då det är väl jäst, arbetas degen på bordet med mera mjöl, lägges åter i tråget, och då den ånyo uppjäst, bakas tjocka kakor, hvilka, krusade, ställas på mjölade bräden; då de blifvit väl jästa, insättas de i lagom varm ugn.
Paketet var snyggt inslaget i rött och vitt papper och det gröna snöret var krusat.
Håret som blivit krusat hos en damfrisörska på förmiddagen hade redan börjat rakna.
Magdalena såg ut över sjön som låg krusat mörkblå under den ännu blåare himlen, kisade mot solen och de klara färgerna.
Det hade blivit ett jävla liv på landets fängelser, via förtroenderåden hade en märklig skallgång dirigerats genom en undre värld och efter en vecka hade två storväxta med hårpiskor kommit hem till advokat Björnsson med blommor och en intakt samling, inslagen i presentpapper och med krusat snöre.
I synnerhet på scenen där Zoe Kruller, som var sexig och förförisk i paljettbroderad klänning som blottade större delen av hennes lår och med det rödblonda håret krusat och krullat till en ostyrig gloria runt huvudet så att det såg ut som om hon hade fått en elektrisk stöt, inte liknade någon annan hustru och mor i Sparta.
Det foto av Zoe Kruller som publicerades oftast – det som så småningom skulle dyka upp också i tidningar på andra orter i delstaten, fast aldrig i några rikstäckande publikationer och så vitt jag visste inte heller i de tidningar som var anslutna till Associated Press – var det där Zoe poserade tillsammans med sina kollegor i Black River Breakdown klädd i sin paljettbroderade, urringade scenklänning med håret krusat och flygigt som om det varit elektriskt där det föll som en kaskad ner över den ena nästan blottade axeln.
Håret som blivit krusat hos en damfrisörska på förmiddagen hade redan börjat rakna.
Magdalena såg ut över sjön som låg krusat mörkblå under den ännu blåare himlen, kisade mot solen och de klara färgerna.
Det hade blivit ett jävla liv på landets fängelser, via förtroenderåden hade en märklig skallgång dirigerats genom en undre värld och efter en vecka hade två storväxta med hårpiskor kommit hem till advokat Björnsson med blommor och en intakt samling, inslagen i presentpapper och med krusat snöre.
I synnerhet på scenen där Zoe Kruller, som var sexig och förförisk i paljettbroderad klänning som blottade större delen av hennes lår och med det rödblonda håret krusat och krullat till en ostyrig gloria runt huvudet så att det såg ut som om hon hade fått en elektrisk stöt, inte liknade någon annan hustru och mor i Sparta.
Det foto av Zoe Kruller som publicerades oftast – det som så småningom skulle dyka upp också i tidningar på andra orter i delstaten, fast aldrig i några rikstäckande publikationer och så vitt jag visste inte heller i de tidningar som var anslutna till Associated Press – var det där Zoe poserade tillsammans med sina kollegor i Black River Breakdown klädd i sin paljettbroderade, urringade scenklänning med håret krusat och flygigt som om det varit elektriskt där det föll som en kaskad ner över den ena nästan blottade axeln.
En pöl med utspilld läsk krusar sig.
– Ja, jag krusar ingen, sa ingenjören.
Okej då, om du krusar så förskräckligt så får vi väl göra det.
Lika säkert är dock att hon är en person med civilkurage och integritet och inte krusar för någon.
Ute i trädgården kraxar en kråka oroligt, och ett löv faller från en buske, krusar poolens stilla yta.
Han tänder, drar ett så hårt bloss att jag hör hur pappret krusar sig viskande och vi sitter sådär typiskt tysta en stund, min flummiga styvson och jag.
– Ja, jag krusar ingen, sa ingenjören.
Okej då, om du krusar så förskräckligt så får vi väl göra det.
Lika säkert är dock att hon är en person med civilkurage och integritet och inte krusar för någon.
Ute i trädgården kraxar en kråka oroligt, och ett löv faller från en buske, krusar poolens stilla yta.
Han tänder, drar ett så hårt bloss att jag hör hur pappret krusar sig viskande och vi sitter sådär typiskt tysta en stund, min flummiga styvson och jag.