Krus i en mening
Inne i omklädningsrummet doftade det från ett krus med eteriska oljor.
Rätt vad det var hade vi varsitt krus i händerna och snodde omkring bland buskarna.
Med smöret som mor kärnat och som han tagit med sig i ett litet krus är det en helt annan historia.
(1 kanna) muscat eller franskt vin, tappar alltsammans på krus, kokar löst, och kan detta vin begagnas genast.
Hon satte handen för munnen och rapade, drack ur ett stort krus med vatten och fortsatte: Jag vet inga detaljer.
– Vi måste skåla, säger morbror Anders efter ytterligare en stund och lyfter sitt välfyllda krus, för att arbetsåret är slut.
Dessutom luktade det alltid gott inne på hans kontor, en artificiell väldoft som troligen kom ur de små krus som stod lite här och var.
Av någon anledning åtog jag mig att gå in i huset med några bräddfulla krus, vilket slår mig som en aning egendomligt så här i efterhand.
Det är ett slags nomadtält som de har i Afghanistan med mattor på golvet, och så vill jag ha patinerade krus på hög fot att bränna olja i.
(2 lod) torkad och krossad senap, 3 pomeransskal, en nypa timjan, en stång kanel, 4 muskott, som krossas groft, samt några nejlikor; dessa kryddor läggas på ett krus eller stor butelj, 2 lit.
Hon liknade sannerligen en fisk! Och hon själv med det runda huvudet fullsatt med löjliga pappersrosetter och en vit skjorta med yvigt och kokett krus kring den magra halsen: vad var hon lik …? Hon vågade inte tänka det.
På Alt-Bayern kom man in i ett etablissemang indelat i olika lokaler som inretts i romansk stil, gotisk stil, renässansstil eller barockstil där man kunde svepa krus med öl bryggt enligt de klassiska tyska renhetslagarna från 1516, gärna kompletterat med fläsklägg och surkål.
Jag hade ett krus i vardera handen och gnolade på någonting, samtidigt som jag noterade att mina händer hade blivit klibbiga på det där sättet att man nätt och jämnt kan sära på fingrarna, vilket fick mig att fantisera om att det höll på att växa ut simhud mellan mina fingrar.
Jag minns hur det på eftermiddagen dök upp en ung pojke som hette Godfrey på gården, en pojke som Auma förklarade bodde hos Granny eftersom det inte fanns någon skola i byn där hans egen familj bodde; jag minns Godfreys frenetiska jakt efter en stor svart tupp bland banan- och papayaträden, rynkan i hans unga panna när tuppen hela tiden lyckades flaxa undan, och hans blick när slutligen Granny grabbade tag om tuppen bakifrån med ena handen och utan krus tog sin kniv och skar upp halsen på den – en blick jag mindes som min egen.
Rätt vad det var hade vi varsitt krus i händerna och snodde omkring bland buskarna.
Med smöret som mor kärnat och som han tagit med sig i ett litet krus är det en helt annan historia.
(1 kanna) muscat eller franskt vin, tappar alltsammans på krus, kokar löst, och kan detta vin begagnas genast.
Hon satte handen för munnen och rapade, drack ur ett stort krus med vatten och fortsatte: Jag vet inga detaljer.
– Vi måste skåla, säger morbror Anders efter ytterligare en stund och lyfter sitt välfyllda krus, för att arbetsåret är slut.
Dessutom luktade det alltid gott inne på hans kontor, en artificiell väldoft som troligen kom ur de små krus som stod lite här och var.
Av någon anledning åtog jag mig att gå in i huset med några bräddfulla krus, vilket slår mig som en aning egendomligt så här i efterhand.
Det är ett slags nomadtält som de har i Afghanistan med mattor på golvet, och så vill jag ha patinerade krus på hög fot att bränna olja i.
(2 lod) torkad och krossad senap, 3 pomeransskal, en nypa timjan, en stång kanel, 4 muskott, som krossas groft, samt några nejlikor; dessa kryddor läggas på ett krus eller stor butelj, 2 lit.
Hon liknade sannerligen en fisk! Och hon själv med det runda huvudet fullsatt med löjliga pappersrosetter och en vit skjorta med yvigt och kokett krus kring den magra halsen: vad var hon lik …? Hon vågade inte tänka det.
På Alt-Bayern kom man in i ett etablissemang indelat i olika lokaler som inretts i romansk stil, gotisk stil, renässansstil eller barockstil där man kunde svepa krus med öl bryggt enligt de klassiska tyska renhetslagarna från 1516, gärna kompletterat med fläsklägg och surkål.
Jag hade ett krus i vardera handen och gnolade på någonting, samtidigt som jag noterade att mina händer hade blivit klibbiga på det där sättet att man nätt och jämnt kan sära på fingrarna, vilket fick mig att fantisera om att det höll på att växa ut simhud mellan mina fingrar.
Jag minns hur det på eftermiddagen dök upp en ung pojke som hette Godfrey på gården, en pojke som Auma förklarade bodde hos Granny eftersom det inte fanns någon skola i byn där hans egen familj bodde; jag minns Godfreys frenetiska jakt efter en stor svart tupp bland banan- och papayaträden, rynkan i hans unga panna när tuppen hela tiden lyckades flaxa undan, och hans blick när slutligen Granny grabbade tag om tuppen bakifrån med ena handen och utan krus tog sin kniv och skar upp halsen på den – en blick jag mindes som min egen.
Jag kom in i köket och ställde ifrån mig krusen.
Vi plockade krusen fulla, vi satte oss direkt på marken och rensade bären, vi fäktade mot förorättade getingar.
Om jag anstränger mig, och gör mitt yttersta för att återkalla den där korta promenaden i minnet, då minns jag att jag såg ner i krusen, i myllret av svarta vinbär som tycktes sprickfärdiga av saft.
Vi plockade krusen fulla, vi satte oss direkt på marken och rensade bären, vi fäktade mot förorättade getingar.
Om jag anstränger mig, och gör mitt yttersta för att återkalla den där korta promenaden i minnet, då minns jag att jag såg ner i krusen, i myllret av svarta vinbär som tycktes sprickfärdiga av saft.
Kunde inte låta bli kruset.
Hur han tömde kruset och slog urskillningslöst omkring sig.
Anders kinder hettar och han lyfter kruset till munnen för att dölja sin rodnad.
Också snapsglasen var av tenn och mycket omfångsrika, och han serverade själv ur kruset ett brännvin smaksatt med vildsvinsborst som han själv komponerat.
Hur han tömde kruset och slog urskillningslöst omkring sig.
Anders kinder hettar och han lyfter kruset till munnen för att dölja sin rodnad.
Också snapsglasen var av tenn och mycket omfångsrika, och han serverade själv ur kruset ett brännvin smaksatt med vildsvinsborst som han själv komponerat.