Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Krevaderna i en mening

Krevaderna hade hörts ända upp till Stenvik.
En dag stod jag uppe på ett hustak och kunde svagt höra krevaderna från granater som sköts mot de 30 000 inspärrade människorna.
Det uppsträckta, lejongula gamla bankpalatset som han gjort till Kinneviks huvudkontor – den högsta byggnaden på Skeppsbron – glimmade i ljuset från krevaderna på natthimlen.
Det är sällan de kommer om nätterna, krevaderna, men ibland gör de det, och då rycks barnen ur sin sömn och jag får hålla Miros treåringskropp tätt intill min, Kranska i sin pappas famn, hennes rädda ögon fästa på mig, som om jag skulle kunna rädda henne om guds vilja styrde en av serbernas granater mot vår lägenhet, vårt hus.
Han stod på huk alldeles vid förardörren när krevaden kom.
Men det berättades att en rysk bomb en gång slog ner tvärs över vår gata och att krevaden tryckte in alla fönsterrutor i huset utom i vår lägenhet längst borta på gaveln.
Avlägsna krevader som närmar sig.
Det fanns ett dovt eko av krevader kvar.
Ljudet av nya krevader knuffade honom allt längre in i skogen.
Krevader brast ut på spridda ställen i det fjärde ledet, bland dem som fortfarande hade kvar sina pilar.
Jag överdriver inte när jag säger att jag nästan pissade i byxorna när krevader började slå upp i närheten.
Jag passerar en ödetomt där några gatpojkar kastar torra jordkokor mot en husvägg, de jublar åt varje rökpuff och härmar krevader.
Det lät som om krevader fortfarande ekade genom huset, men Dusty förstod att det bara var hans trumhinnor som vibrerade, så han skrek: ”Ben Marco!”.
De första stora detonationerna av skandalpublicitet rubricerad Jussi Björling och de inställda evenemangen ligger vid denna tid fortfarande framför makarna, men kanske anar just Anna-Lisa vilka krevader som kan vara att vänta om inte Jussi passar sig, om inte hon passar honom.
Utnämningen gav upphov till en krevad av publicitet, inklusive flera tidningsartiklar som väl sa mindre om mina blygsamma framgångar än om Harvards juridiska fakultets märkliga plats i amerikansk mytologi liksom om landets hunger efter varje form av glädjande tecken från rasfronten – en strimma bevis på att det trots allt hade skett vissa framsteg.
Först tänker jag att det rör sig om ofrivilliga muskelryckningar, men sedan hör jag ett svagt ljud komma över pojkens läppar, som om han härmar en smäll, eller en krevad, och då inser jag att det är en av alla de lekar som man fyller sin barndom med, och som inte kräver någonting för sitt utförande, inga dockor eller leksaker, bara fantasi och tristess, i rikligt tilltagna mått.