Kråma i en mening
Jag ser ålar kråma sig, glänsa.
Han hade en ovana att kråma sig i nya kostymer.
Han sade galanta saker till henne, som fingo henne att kråma sig.
Vilket gjorde det lättare för dem att gå omkring och kråma sig.
En blek måne strödde sitt silver över det svarta vattnet och fick det att glänsa och kråma sig.
De kan ana ett vitt tvåvåningshus i trä bakom en gulnande högvuxen häck, och när Malin vänder sig om ser hon Roxen kråma sig.
”Jag kommer själv att titta på det andra vi säkrat från platsen och vid obduktionen, men först ska jag ner till morgonmötet, där Dahlström som vanligt kommer att kråma sig”, fortsatte Viktor.
Hon svänger av i Bergsrondellen, kör förbi köpladorna i Tornby, förbi E4:an, och himlen verkar kråma sig i Roxens vatten och borta vid horisonten reser sig Vreta klosters grå torn högt över slätten.
Hos bergsfolket arapesh på Nya Guinea finns det ingen som vill bli ledare eller en stor man: Stora män måste planera, inleda byteshandel, kråma sig, skrävla och tala med hög röst, de måste skryta med vad de redan gjort och med vad de kommer att göra i framtiden.
Vi överlämnar till ert eget omdöme att avgöra om det anstår ert höga ämbete att kråma sig med kvinnor, att dricka en mun vin och sedan låta glaset bäras till den kvinna som behagar er mest, att tillbringa en hel dag som förtjust åskådare till alla möjliga sorters liderliga lekar … Era brister återkastas på oss, och på Calixtus, er morbror i lycklig hågkomst, som anklagas för att ha begått ett allvarligt misstag som förlänat er en ära ni inte gjort er förtjänt av.
Han hade en ovana att kråma sig i nya kostymer.
Han sade galanta saker till henne, som fingo henne att kråma sig.
Vilket gjorde det lättare för dem att gå omkring och kråma sig.
En blek måne strödde sitt silver över det svarta vattnet och fick det att glänsa och kråma sig.
De kan ana ett vitt tvåvåningshus i trä bakom en gulnande högvuxen häck, och när Malin vänder sig om ser hon Roxen kråma sig.
”Jag kommer själv att titta på det andra vi säkrat från platsen och vid obduktionen, men först ska jag ner till morgonmötet, där Dahlström som vanligt kommer att kråma sig”, fortsatte Viktor.
Hon svänger av i Bergsrondellen, kör förbi köpladorna i Tornby, förbi E4:an, och himlen verkar kråma sig i Roxens vatten och borta vid horisonten reser sig Vreta klosters grå torn högt över slätten.
Hos bergsfolket arapesh på Nya Guinea finns det ingen som vill bli ledare eller en stor man: Stora män måste planera, inleda byteshandel, kråma sig, skrävla och tala med hög röst, de måste skryta med vad de redan gjort och med vad de kommer att göra i framtiden.
Vi överlämnar till ert eget omdöme att avgöra om det anstår ert höga ämbete att kråma sig med kvinnor, att dricka en mun vin och sedan låta glaset bäras till den kvinna som behagar er mest, att tillbringa en hel dag som förtjust åskådare till alla möjliga sorters liderliga lekar … Era brister återkastas på oss, och på Calixtus, er morbror i lycklig hågkomst, som anklagas för att ha begått ett allvarligt misstag som förlänat er en ära ni inte gjort er förtjänt av.
Han kråmade sig.
Pickelhuvorna blänkte, hästarna kråmade sig.
Jag svär på att kvinnan riktigt kråmade sig för honom.
Han kråmade sig under komplimangerna, försökte returnera dem.
Det vita möblemanget med griparna på ryggstöden riktigt kråmade sig.
De trevliga husen glänste och kråmade sig i ljusen från marschallerna.
Till och med tuppen kunde vara grann att se på, när han kråmade sig och sprätte runt.
Kvinnan som dansade och uppenbarligen var påtänd kråmade sig i någonting som liknade en liveshow.
Svårare än så var det alltså inte, tänkte han och såg på den leende sol-och-våraren som stod och kråmade sig vid hennes sida.
– Vi kan kanske dricka ensamma tillsammans och lyssna på radion? sa han och Anita Farmander tyckte att han kråmade sig som tuppen på dynghögen.
Hon brukade titta mycket – nästan jämt – på de brunstiga honkatterna på MTV, när dessa kråmade sig och vred sig till tonerna av samtida populärmusik.
De kråmade sig stolt i sina eleganta kläder, många gånger med vackra och dyra läderväskor dinglande i händerna men ofta med bekväma promenadskor, för folk i den här staden promenerade mer än de åkte bil.
Att sitta tillsammans med gifta medelålders män och se dem flirta med unga, nakna strippor som kråmade sig över deras knän skulle bara få mig att må ännu sämre, det visste jag, men ibland är det lättare att flina och stå ut än att förklara det för dem.
Pickelhuvorna blänkte, hästarna kråmade sig.
Jag svär på att kvinnan riktigt kråmade sig för honom.
Han kråmade sig under komplimangerna, försökte returnera dem.
Det vita möblemanget med griparna på ryggstöden riktigt kråmade sig.
De trevliga husen glänste och kråmade sig i ljusen från marschallerna.
Till och med tuppen kunde vara grann att se på, när han kråmade sig och sprätte runt.
Kvinnan som dansade och uppenbarligen var påtänd kråmade sig i någonting som liknade en liveshow.
Svårare än så var det alltså inte, tänkte han och såg på den leende sol-och-våraren som stod och kråmade sig vid hennes sida.
– Vi kan kanske dricka ensamma tillsammans och lyssna på radion? sa han och Anita Farmander tyckte att han kråmade sig som tuppen på dynghögen.
Hon brukade titta mycket – nästan jämt – på de brunstiga honkatterna på MTV, när dessa kråmade sig och vred sig till tonerna av samtida populärmusik.
De kråmade sig stolt i sina eleganta kläder, många gånger med vackra och dyra läderväskor dinglande i händerna men ofta med bekväma promenadskor, för folk i den här staden promenerade mer än de åkte bil.
Att sitta tillsammans med gifta medelålders män och se dem flirta med unga, nakna strippor som kråmade sig över deras knän skulle bara få mig att må ännu sämre, det visste jag, men ibland är det lättare att flina och stå ut än att förklara det för dem.
Ingrid hade sett hur Thomas Alfredsson hade kråmat sig för henne under mötet.
Råkade en motorbåt komma förbi hade stjälkarna kråmat sig på samma sätt och skrämt i väg varenda löja.
Råkade en motorbåt komma förbi hade stjälkarna kråmat sig på samma sätt och skrämt i väg varenda löja.
De skrävlar och kråmar sig.
I stället tänker hon på staden som kråmar sig i vårljuset där ute, ett ljus alldeles för skarpt för hennes ögon.
Harald ser nog efter dem, fyller dem med Baileys och Grand Marnier och svassar runt dem som en uppvaktande kavaljer och kråmar sig.
Nu står de här och kråmar sig framför spegeln och tittar på hur rumpan formar sig i byxorna och klagar på att byxorna är sydda för män.
Bortom människorna, de nästan nakna, ser hon sjöns vatten, hur det kråmar sig i solen, hur speglingarna får vattenytan att se ut som genomskinlig hud.
Han nekar, åmar och kråmar sig, går till slut fram till mikrofonen och säger: »Jag vet inte vad jag ska säga«, alla skriker och applåderar och så inleder han sitt tal.
Badplatsen utanför Sturefors kråmar sig i det döende eftermiddagsljuset, hettan får kavajen att klibba mot Waldemar Ekenbergs kropp där han står under eken, innanför avspärrningstejpen.
De grå byggnaderna, korvkiosken, träden som kråmar sig i solen, planteringarna inte lika välskötta här som i Linköping, men ändå är känslan av sömnig idyll påtaglig, som om bruksorten funnit sig i att vara förvandlad till sömngångarhåla.
Det var på den tiden när internet fortfarande var något slags exotisk knähund som hölls i utkanten av förlagsbranschen – kasta lite torrfoder åt den och se hur den kråmar sig i sitt koppel, jo, riktigt gulligt och absolut ingenting som skulle kunna ta livet av oss medan vi sov.
I stället tänker hon på staden som kråmar sig i vårljuset där ute, ett ljus alldeles för skarpt för hennes ögon.
Harald ser nog efter dem, fyller dem med Baileys och Grand Marnier och svassar runt dem som en uppvaktande kavaljer och kråmar sig.
Nu står de här och kråmar sig framför spegeln och tittar på hur rumpan formar sig i byxorna och klagar på att byxorna är sydda för män.
Bortom människorna, de nästan nakna, ser hon sjöns vatten, hur det kråmar sig i solen, hur speglingarna får vattenytan att se ut som genomskinlig hud.
Han nekar, åmar och kråmar sig, går till slut fram till mikrofonen och säger: »Jag vet inte vad jag ska säga«, alla skriker och applåderar och så inleder han sitt tal.
Badplatsen utanför Sturefors kråmar sig i det döende eftermiddagsljuset, hettan får kavajen att klibba mot Waldemar Ekenbergs kropp där han står under eken, innanför avspärrningstejpen.
De grå byggnaderna, korvkiosken, träden som kråmar sig i solen, planteringarna inte lika välskötta här som i Linköping, men ändå är känslan av sömnig idyll påtaglig, som om bruksorten funnit sig i att vara förvandlad till sömngångarhåla.
Det var på den tiden när internet fortfarande var något slags exotisk knähund som hölls i utkanten av förlagsbranschen – kasta lite torrfoder åt den och se hur den kråmar sig i sitt koppel, jo, riktigt gulligt och absolut ingenting som skulle kunna ta livet av oss medan vi sov.