Kräla i en mening
Sluta kräla, flicka lilla.
Sen fick den kräla på magen.
De krälar och de fortsätter att kräla.
Du kan ju kräla i stoftet, om inte annat.
Media får be om ursäkt och kräla i stoftet.
Ormungar, blekgula, verkar kräla runt Malins fötter.
Inte ens i sin förtvivlan skulle hon sänka sig till att kräla i stoftet.
Jag måste skynda mig upp, ut ur källaren, den börjar kräla på mig som förr.
Att vakna upp ur dem är som att kräla sig ur ett stort, svart, illaluktande hål.
De som blivit träffade och överlevt försökte kräla tillbaka, samtidigt som de ropade på hjälp.
Ormungarna väste, jag kunde nästan se dem kräla där inne i mig, se deras ansikten hånle mot mig.
Ålarna slingrar sig bort från honom, försöker kräla undan, men han följer efter och får grepp om en av dem.
När jag erbjöd mig att hjälpa henne upp spottade hon blod och tandrester på mig och började kräla därifrån.
Regnet faller över dagisets lekpark, och en ständigt skiftande vind får strålarna att liksom kräla genom luften.
Min sorg övertrumfar alla andras och jag ville inte kräla omkring i er sorg mer än jag vill kräla omkring i min egen.
Men hon visste att planen var ganska ny och ville inte att kommunen skulle förstöra den genom att låta F10:or kräla i stoftet.
Allt var täckt av nattens snö, ett tunt lager som gjorde allting vackert, orört innan människorna började kräla runt därute.
Han hade sett dem kräla i stoftet inför honom och sett dem utföra en oändligt lång rad handlingar, som bara han skördat frukterna av.
Tillsammans skulle de tvinga Kalle till underkastelse, tvinga honom att följa diktat och dekret, tvinga honom att krypa och kräla i smutsen.
De flesta försvann ut i vattnet, men ett flertal hade också blivit avskurna från den flyktvägen och var tvungna att kräla uppåt land istället.
Teaterelever som jättegärna vill få en roll, som gärna vill kräla på golvet och gråta och spela våldtagna med kläderna hängande på sniskan.
De borde kräla inför oss, frukta oss! Bli till det vi alltid borde ha haft dem som – trälar! Människan är ingenting annat än föda för oss.
Hon fyllde lungorna med luft och när hans fingrar började kräla över hennes hals som vita maskar tog hon sats ända nerifrån magen och vrålade rakt ut.
Hans ögon sökte hela tiden dynan under henne och han kunde bokstavligen se alla bakterier hon förde med sig krypa och kräla och sprida sig ner från soffan, över golvet.
Femtiotusen var inget man bara lät ligga på marken, hur förödmjukande det än var när hon såg grannarnas gardiner dras undan och de såg henne praktiskt taget kräla i gruset.
Att vi från början hade varit fiskar, och sedan tog vi oss upp på land och började kräla på marken, och så tog det ytterligare någon miljon år innan vi lärde oss att gå upprätt.
Så slog han henne, slog ut de sista tänderna ur hennes mun och han såg tusenfotingar kräla, hungriga flugor med gröna ögon surrade omkring dem, ville lägga sina ägg i hennes öppna kött.
Med ett underligt välbehag såg han hur kvinnorna liksom återvände till utgångsläget: döttrarna sprang fram och började kräla och klättra på modern som låg kvar orörlig på alla fyra.
Jag kunde göra givakt, skjuta och kräla i leran hela dagarna och på kvällen, efter ett snabbt byte till civila kläder på soldathemmet, skriva enklare artiklar och läsa korrektur, mot betalning, på tidningen.
Jag sköt igen dörren till två tredjedelar, precis som den varit när vi kom och lämnade kvar bodacherna att kräla på golvet, att lukta och piska, att väva sina mönster av snirkliga gester med mystiska syften.
Han hade inte sett dem på trettio år eller ännu längre, någonting hade hållit honom tillbaka, men detta någonting började komma fram nu, kräla sig uppåt genom hans strupe, mot hans hjärna, ta över hans liv, förstöra det som funnits.
Sen fick den kräla på magen.
De krälar och de fortsätter att kräla.
Du kan ju kräla i stoftet, om inte annat.
Media får be om ursäkt och kräla i stoftet.
Ormungar, blekgula, verkar kräla runt Malins fötter.
Inte ens i sin förtvivlan skulle hon sänka sig till att kräla i stoftet.
Jag måste skynda mig upp, ut ur källaren, den börjar kräla på mig som förr.
Att vakna upp ur dem är som att kräla sig ur ett stort, svart, illaluktande hål.
De som blivit träffade och överlevt försökte kräla tillbaka, samtidigt som de ropade på hjälp.
Ormungarna väste, jag kunde nästan se dem kräla där inne i mig, se deras ansikten hånle mot mig.
Ålarna slingrar sig bort från honom, försöker kräla undan, men han följer efter och får grepp om en av dem.
När jag erbjöd mig att hjälpa henne upp spottade hon blod och tandrester på mig och började kräla därifrån.
Regnet faller över dagisets lekpark, och en ständigt skiftande vind får strålarna att liksom kräla genom luften.
Min sorg övertrumfar alla andras och jag ville inte kräla omkring i er sorg mer än jag vill kräla omkring i min egen.
Men hon visste att planen var ganska ny och ville inte att kommunen skulle förstöra den genom att låta F10:or kräla i stoftet.
Allt var täckt av nattens snö, ett tunt lager som gjorde allting vackert, orört innan människorna började kräla runt därute.
Han hade sett dem kräla i stoftet inför honom och sett dem utföra en oändligt lång rad handlingar, som bara han skördat frukterna av.
Tillsammans skulle de tvinga Kalle till underkastelse, tvinga honom att följa diktat och dekret, tvinga honom att krypa och kräla i smutsen.
De flesta försvann ut i vattnet, men ett flertal hade också blivit avskurna från den flyktvägen och var tvungna att kräla uppåt land istället.
Teaterelever som jättegärna vill få en roll, som gärna vill kräla på golvet och gråta och spela våldtagna med kläderna hängande på sniskan.
De borde kräla inför oss, frukta oss! Bli till det vi alltid borde ha haft dem som – trälar! Människan är ingenting annat än föda för oss.
Hon fyllde lungorna med luft och när hans fingrar började kräla över hennes hals som vita maskar tog hon sats ända nerifrån magen och vrålade rakt ut.
Hans ögon sökte hela tiden dynan under henne och han kunde bokstavligen se alla bakterier hon förde med sig krypa och kräla och sprida sig ner från soffan, över golvet.
Femtiotusen var inget man bara lät ligga på marken, hur förödmjukande det än var när hon såg grannarnas gardiner dras undan och de såg henne praktiskt taget kräla i gruset.
Att vi från början hade varit fiskar, och sedan tog vi oss upp på land och började kräla på marken, och så tog det ytterligare någon miljon år innan vi lärde oss att gå upprätt.
Så slog han henne, slog ut de sista tänderna ur hennes mun och han såg tusenfotingar kräla, hungriga flugor med gröna ögon surrade omkring dem, ville lägga sina ägg i hennes öppna kött.
Med ett underligt välbehag såg han hur kvinnorna liksom återvände till utgångsläget: döttrarna sprang fram och började kräla och klättra på modern som låg kvar orörlig på alla fyra.
Jag kunde göra givakt, skjuta och kräla i leran hela dagarna och på kvällen, efter ett snabbt byte till civila kläder på soldathemmet, skriva enklare artiklar och läsa korrektur, mot betalning, på tidningen.
Jag sköt igen dörren till två tredjedelar, precis som den varit när vi kom och lämnade kvar bodacherna att kräla på golvet, att lukta och piska, att väva sina mönster av snirkliga gester med mystiska syften.
Han hade inte sett dem på trettio år eller ännu längre, någonting hade hållit honom tillbaka, men detta någonting började komma fram nu, kräla sig uppåt genom hans strupe, mot hans hjärna, ta över hans liv, förstöra det som funnits.
Men de krälade fritt.
Hur det krälade in i munnen.
Hela rummet krälade av ormar.
Han krälade långsamt framåt.
De krälade bland de döda och skadade.
Hunddagisfröken krälade på bottnen.
Världen krälade och kryllade av syndare.
Draken på hans hud krälade verkligen i smutsen.
Hon umgicks med andra som också krälade på bottnen.
Nu låg han och krälade på golvet framför mina fötter.
Den giftgröna gasen pyste fram och han krälade förtvivlat i den.
De var rädda för ljuset när de krälade runt i den brända jorden.
Jag greps av en vanvettig skräck, och krälade skrikande ut ur mörkret.
Illamåendet som kröp runt magväggen i mig krälade snabbare och snabbare.
Papiljotterna gjorde henne illa, skavde hennes huvud, där tankarna krälade.
Långsamt krälade jag närmare klippan med fötterna före, tillbaka mot svalkan.
Han krälade frenetiskt omkring på golvet tills han hade ansiktet mot köksdörren.
Tuschbokstäverna och linjerna levde sitt eget liv om nätterna, krälade som röda ormar.
”De var tre från början”, sa han, ”men den största krälade ut genom ett hål i stängslet.
Kryllade, krälade: känslan att han aldrig tyckte att hon räckte till, att han inte trodde på henne.
Han visste att de skulle rota runt, vända på varje sten och dra ut allt som krälade fram i solljuset.
Uppsvälld och gröngrå i färgen, huden hade lossnat på flera ställen och fluglarver krälade omkring.
När han krälade på marken kände hon sig befriad och stark samtidigt som rädslan pumpade i hennes kropp.
Han stod på en höjd och såg ner på henne, som om hon var någonting som krälade framför hans fötter.
Envist slog jag bort alla kackerlackor som krälade runt i mörkret och stack ner handen för att känna efter.
Där krälade en liten gosse ut från resterna av det som en gång varit ett mycket vackert gustavianskt golvur.
Rädslan över att få ett bett av en tusenfoting gjorde att jag drog handen åt mig varje gång något krälade mot den.
Jag såg att Olivia låg där inne i ett rum alldeles naken med en massa ormar som krälade överallt runt omkring henne.
Krälade, kröp, använde fingrarna och naglarna för att dra sig fram, benen sköt ifrån, hela hans kropp skrek av smärta.
Det var som att tvivlet hade smugit sig på honom, när han såg hur Elizabeth krälade som en säl i koskiten nere i dyngrännan.
Hon ville svälla och rymma alla världar, bli en stammoder för allt nytt liv som krälade, sprang, andades med lungor och gälar.
Hur det krälade in i munnen.
Hela rummet krälade av ormar.
Han krälade långsamt framåt.
De krälade bland de döda och skadade.
Hunddagisfröken krälade på bottnen.
Världen krälade och kryllade av syndare.
Draken på hans hud krälade verkligen i smutsen.
Hon umgicks med andra som också krälade på bottnen.
Nu låg han och krälade på golvet framför mina fötter.
Den giftgröna gasen pyste fram och han krälade förtvivlat i den.
De var rädda för ljuset när de krälade runt i den brända jorden.
Jag greps av en vanvettig skräck, och krälade skrikande ut ur mörkret.
Illamåendet som kröp runt magväggen i mig krälade snabbare och snabbare.
Papiljotterna gjorde henne illa, skavde hennes huvud, där tankarna krälade.
Långsamt krälade jag närmare klippan med fötterna före, tillbaka mot svalkan.
Han krälade frenetiskt omkring på golvet tills han hade ansiktet mot köksdörren.
Tuschbokstäverna och linjerna levde sitt eget liv om nätterna, krälade som röda ormar.
”De var tre från början”, sa han, ”men den största krälade ut genom ett hål i stängslet.
Kryllade, krälade: känslan att han aldrig tyckte att hon räckte till, att han inte trodde på henne.
Han visste att de skulle rota runt, vända på varje sten och dra ut allt som krälade fram i solljuset.
Uppsvälld och gröngrå i färgen, huden hade lossnat på flera ställen och fluglarver krälade omkring.
När han krälade på marken kände hon sig befriad och stark samtidigt som rädslan pumpade i hennes kropp.
Han stod på en höjd och såg ner på henne, som om hon var någonting som krälade framför hans fötter.
Envist slog jag bort alla kackerlackor som krälade runt i mörkret och stack ner handen för att känna efter.
Där krälade en liten gosse ut från resterna av det som en gång varit ett mycket vackert gustavianskt golvur.
Rädslan över att få ett bett av en tusenfoting gjorde att jag drog handen åt mig varje gång något krälade mot den.
Jag såg att Olivia låg där inne i ett rum alldeles naken med en massa ormar som krälade överallt runt omkring henne.
Krälade, kröp, använde fingrarna och naglarna för att dra sig fram, benen sköt ifrån, hela hans kropp skrek av smärta.
Det var som att tvivlet hade smugit sig på honom, när han såg hur Elizabeth krälade som en säl i koskiten nere i dyngrännan.
Hon ville svälla och rymma alla världar, bli en stammoder för allt nytt liv som krälade, sprang, andades med lungor och gälar.
Allt de vill – skrivit under, krälat och bett.
Kvinnan stirrar på henne som om hon har krälat fram under någonting.
Han hade krälat på mage efter Viljams kidnappare ett femtiotal steg innan han somnade in.
Märkligt, Erica visste inte att varelser som krälat fram under en sten uppskattade solljus.
Han hade krälat fram på det blöta stengolvet och hjälpligt lyckats släcka törsten med vatten ur kranen.
Detta passade egentligen Jarnebring betydligt bättre och han hade snabbt krälat uppför trapporna och gått i ställning.
Ju mera dramatiskt han har förklarat att han inte kan leva utan henne, ju svagare han har visat sig när han krälat vid hennes fötter, desto mer har hon föraktat honom.
Mjölksyran som pumpat genom kroppen som smält bly, illamåendet som krälat sig upp genom halsen när han trampat som besatt längs med Strandvägen, hans kamp, hans bragd.
Han skulle känna smaken av biet som hade krälat över blomman under sin eviga, surrande uppgift att pollinera, av jorden där blomman hade växt upp och av vinden som hade smekt den under sommaren då den växt.
Nu var han ute på Sprängkullsgatan, svängde upp mot Övre Husar, mot Slottsskogen, han var på helig löparmark nu, den sista kilometern på Göteborgsvarvet när orken dog för en del, det hade hänt honom, han hade blivit passerad av spetälska i höjd med Botaniska, ruttna kroppar som släpat sig fram över asfalten, eller hundraåriga stockholmare som krälat sig förbi på ren ondska medan han trampat i luften med död i lungorna och tomhet i hjärnan.
Kvinnan stirrar på henne som om hon har krälat fram under någonting.
Han hade krälat på mage efter Viljams kidnappare ett femtiotal steg innan han somnade in.
Märkligt, Erica visste inte att varelser som krälat fram under en sten uppskattade solljus.
Han hade krälat fram på det blöta stengolvet och hjälpligt lyckats släcka törsten med vatten ur kranen.
Detta passade egentligen Jarnebring betydligt bättre och han hade snabbt krälat uppför trapporna och gått i ställning.
Ju mera dramatiskt han har förklarat att han inte kan leva utan henne, ju svagare han har visat sig när han krälat vid hennes fötter, desto mer har hon föraktat honom.
Mjölksyran som pumpat genom kroppen som smält bly, illamåendet som krälat sig upp genom halsen när han trampat som besatt längs med Strandvägen, hans kamp, hans bragd.
Han skulle känna smaken av biet som hade krälat över blomman under sin eviga, surrande uppgift att pollinera, av jorden där blomman hade växt upp och av vinden som hade smekt den under sommaren då den växt.
Nu var han ute på Sprängkullsgatan, svängde upp mot Övre Husar, mot Slottsskogen, han var på helig löparmark nu, den sista kilometern på Göteborgsvarvet när orken dog för en del, det hade hänt honom, han hade blivit passerad av spetälska i höjd med Botaniska, ruttna kroppar som släpat sig fram över asfalten, eller hundraåriga stockholmare som krälat sig förbi på ren ondska medan han trampat i luften med död i lungorna och tomhet i hjärnan.
Maskarna krälar på jordgolvet.
Något krälar på min kropp.
Du krälar omkring i stoftet som en hund.
De krälar och de fortsätter att kräla.
Kvar finns bara känslan av ormungar som krälar under min hud.
Även om det så krävs att jag krälar i stoftet för ett par väktare.
De stumma djuren krälar brinnande, gör fåfänga försök att undkomma smärtan.
Fem meter från platsen där jag föll krälar jag genom ett snår ner i en tjärn.
Ångesten ökar dock hela tiden och han lägger sig på golvet och krälar och stönar.
När jag ser den här killen framför mig i huvudet så … krälar det längs ryggraden.
Går det att kapa alla hydrans huvuden, döda alla ormar som krälar fram över världen?.
Eller krälar på golvet, alltid hittande på nya lekar för stora och stupida lastbara barn.
Som ljusskygga maskar krälar de runt i den otillräckligt brända jorden, oroliga i ovissheten.
Jag får spel på alla 13–14-åriga tjejer som krälar framför scenen med Instamatic-kameror.
Män som ser till att alla i deras närhet krälar och lyder vill givetvis ha sitt liv på det viset.
Bara de fyller i blanketterna rätt och krälar i stoftet ordentligt för kongressens kommittéer.
Drömmer jag, eller ligger jag på golvet i en bar? Krälar jag bland folks fötter precis som du, far.
Clove krälar baklänges på alla fyra som en desperat insekt, alltför chockad för att ens ropa på Cato.
Vem vet vilka maskar som krälar under hans stenar? Ge människor vittring på pengar och de kan göra vad som helst.
Djuret har en daggmask i sin näbb och i mörkret blir masken till en liten orm som krälar på den molnfria gryningshimlen.
Ormungar sönderhackade av gräsklipparknivar rör sig för hennes ögon, krälar upp ur kloakerna på gator hon kan namnet på.
Huset är fullt av judar, från portingången, i trapporna ända upp till tredje våningen, där kansliet är inrymt, krälar det.
Hur ska det bli? Hur stor blir Skandalen? Som ljusskygga maskar krälar de runt framför hans fötter och försöker formera sig på nytt.
Tiden saktar ner tills den krälar fram, som om den kippade efter luft utan att lyckas, och jag ser Sam falla framåt, utåt och hur Grim backar.
Sjuksköterskan är hos honom i bilen, kackerlackor och vita likmaskar krälar ur ögonen samtidigt som hon läser högt ur en medicinsk journal.
Inom parapsykologin rör vi oss bortom den fysiska världen där osannolika varelser - eller snarare 'varanden' - hasar, kryper och krälar omkring.
Men om helvetet inte längre bryr sig om sin himmel och ondskan sparkar godheten i skrevet och bara när, förtär och krälar vidare, vad gör man då?.
Världen, allt mänskligt liv, alla känslor kremerade, alla ormungar som krälar runt de svullna hårlösa råttorna i stadens översvämmade rännstenar.
Jag har känt det dunklaste dunkla som lever och njuter och lider under gräsets flätade täcke som kravlar och krälar och kryper och fångar och dödar och äter.
Jag känner ett sjukligt begär här inne – ”hon slog med knytnäven mot magen – ”det här onda, den här masken som krälar inne i mig och som viskar till mig om knivar och pistoler och hammare.
Hon förstod att för varje levande varelse som krälar i leran under en sten finns det en lika motbjudande varelse i högre rymder, för även om detta är en förunderlig värld, är det en fallen sådan.
Något krälar på min kropp.
Du krälar omkring i stoftet som en hund.
De krälar och de fortsätter att kräla.
Kvar finns bara känslan av ormungar som krälar under min hud.
Även om det så krävs att jag krälar i stoftet för ett par väktare.
De stumma djuren krälar brinnande, gör fåfänga försök att undkomma smärtan.
Fem meter från platsen där jag föll krälar jag genom ett snår ner i en tjärn.
Ångesten ökar dock hela tiden och han lägger sig på golvet och krälar och stönar.
När jag ser den här killen framför mig i huvudet så … krälar det längs ryggraden.
Går det att kapa alla hydrans huvuden, döda alla ormar som krälar fram över världen?.
Eller krälar på golvet, alltid hittande på nya lekar för stora och stupida lastbara barn.
Som ljusskygga maskar krälar de runt i den otillräckligt brända jorden, oroliga i ovissheten.
Jag får spel på alla 13–14-åriga tjejer som krälar framför scenen med Instamatic-kameror.
Män som ser till att alla i deras närhet krälar och lyder vill givetvis ha sitt liv på det viset.
Bara de fyller i blanketterna rätt och krälar i stoftet ordentligt för kongressens kommittéer.
Drömmer jag, eller ligger jag på golvet i en bar? Krälar jag bland folks fötter precis som du, far.
Clove krälar baklänges på alla fyra som en desperat insekt, alltför chockad för att ens ropa på Cato.
Vem vet vilka maskar som krälar under hans stenar? Ge människor vittring på pengar och de kan göra vad som helst.
Djuret har en daggmask i sin näbb och i mörkret blir masken till en liten orm som krälar på den molnfria gryningshimlen.
Ormungar sönderhackade av gräsklipparknivar rör sig för hennes ögon, krälar upp ur kloakerna på gator hon kan namnet på.
Huset är fullt av judar, från portingången, i trapporna ända upp till tredje våningen, där kansliet är inrymt, krälar det.
Hur ska det bli? Hur stor blir Skandalen? Som ljusskygga maskar krälar de runt framför hans fötter och försöker formera sig på nytt.
Tiden saktar ner tills den krälar fram, som om den kippade efter luft utan att lyckas, och jag ser Sam falla framåt, utåt och hur Grim backar.
Sjuksköterskan är hos honom i bilen, kackerlackor och vita likmaskar krälar ur ögonen samtidigt som hon läser högt ur en medicinsk journal.
Inom parapsykologin rör vi oss bortom den fysiska världen där osannolika varelser - eller snarare 'varanden' - hasar, kryper och krälar omkring.
Men om helvetet inte längre bryr sig om sin himmel och ondskan sparkar godheten i skrevet och bara när, förtär och krälar vidare, vad gör man då?.
Världen, allt mänskligt liv, alla känslor kremerade, alla ormungar som krälar runt de svullna hårlösa råttorna i stadens översvämmade rännstenar.
Jag har känt det dunklaste dunkla som lever och njuter och lider under gräsets flätade täcke som kravlar och krälar och kryper och fångar och dödar och äter.
Jag känner ett sjukligt begär här inne – ”hon slog med knytnäven mot magen – ”det här onda, den här masken som krälar inne i mig och som viskar till mig om knivar och pistoler och hammare.
Hon förstod att för varje levande varelse som krälar i leran under en sten finns det en lika motbjudande varelse i högre rymder, för även om detta är en förunderlig värld, är det en fallen sådan.