Kossa i en mening
»Hon är en kossa.
Din dumma moldaviska kossa.
Jag är en sådan himla kossa.
»Såja kossan min, såja kossa.
Hellre Sara än en fertil kossa.
»Dumma kossa, hon kommer att ramla i.
”Förbannade kossa”, svor han högt för sig själv.
Han skrek att hon var en kossa, en värdelös jävla fitta.
Vi kände inte varandra i mer än en enda dag, din dumma kossa.
Hon är som en stor kossa med en liten rar kalv skuttande omkring sig.
Han såg sig till och med omkring i trädgården efter en förrymd kossa.
”Du är ingen kossa”, säger han igen och trampar vatten bort från henne.
”Du är ingen kossa”, säger Horry och stryker bort håret från hennes ansikte.
Hrrra! Shazz jag ska bo på Kossa Mu sm hipisar, äta banan sälja snäcskl på sranden.
Hur dum tror du jag är? Jag ligger här som en… en kossa och väntar medan du är ute med en annan tjej.
»Vi ska för fan följa dig hem, din lilla kossa! Kom igen nu! UPP med dig, för fan! Kom igen, Bel, hjälp till!«.
Han ville givetvis inte ha denna slöa kossa för ögonen, en halvdöd häst som dessutom blev fullständigt rasande då och då.
Han hade sett det hela ur fiskarens professionella perspektiv: ”Med jämna mellanrum ser vi gärna en sån där snurrig kossa i teve!”.
Betty, den goda, var förtjust, när någon kossa i ladugården kalvat, nästan som om det kommit ett nytt barn till denna jord, så krälande av liv.
Nu var jag så nära att det kändes som om allt jag såg genom fönstret hörde till mitt nya liv – varje alphydda, varje kossa, varje avlägsen alptopp.
Själv lät han Sally, sin stora präktiga kossa till hustru, vartannat år föda ett barn till världen, därigenom givande alla sina kvinnliga patienter ett gott föredöme.
I tävlingen har hon deltagit med en kossa i skimrande blått med horn som en vattenbuffel som förlängts utanför den heldragna linjen och allt under en flammande röd himmel.
Ännu mindre ägnat en tanke åt att de idéer som styr mig är ännu tydligare än den färdigritade kossa som Mjölkcentralen stack åt mig när jag gick i första klass i småskolan.
När jag tillräckligt ofta läst ord som ”klängranka”, ”människospillra”, ”käring”, ”kossa”, ”neutrum” och ”ruin” börjar jag också tycka att det är dystert med klimakteriet.
En bonde hade slarvat med förvaringen av påsen med sulfapulver och en kossa, som slet sig i lagårn (det var på en sån där gammaldags gård) hade nappat åt sig endel av pulvert utan att bonden visste om det.
En gång antydde Lewis att de borde hata Stevens mormor också eftersom hon var en sur gammal kossa, men Steven var inte överens med honom så Lewis låtsades som om det varit ett skämt, och sedan talade de aldrig mer om det.
De ömkade sig icke över att han icke förstod sig på den nya maskinen i mejeriet eller över att han ej kunde glädja sig åt att en kalv kommit till världen för att växa upp till kossa med närande mjölk i sitt tunga juver.
Carolyn hoppades ofta, att ingen skulle vara hemma, hon ville hellre njuta i huvudet av allt det vackra på landet, de fina husen, blommorna, en liten bäck i diket, en kossa, en kalv, doften av gödsel, en gök, den värmande solen, gruset som knastrade så skönt under skorna.
Över Black River-bron och förbi East Sparta Memorial Park och vidare ungefär en kilometer till Spartas stadsgräns, och där ett litet stycke från vägen låg en gnistrande vit, rappad byggnad bakom en välskött grusad parkeringsplats, på somrarna omgiven av klarröda pelargoner i lerkrukor och på höstarna av krysantemum i alla nyanser; på en stolpe fanns en tio meter hög skylt som föreställde en leende kossa och den var på kvällarna upplyst som en teaterscen – HONEYSTONES MEJERIBUTIK.
Din dumma moldaviska kossa.
Jag är en sådan himla kossa.
»Såja kossan min, såja kossa.
Hellre Sara än en fertil kossa.
»Dumma kossa, hon kommer att ramla i.
”Förbannade kossa”, svor han högt för sig själv.
Han skrek att hon var en kossa, en värdelös jävla fitta.
Vi kände inte varandra i mer än en enda dag, din dumma kossa.
Hon är som en stor kossa med en liten rar kalv skuttande omkring sig.
Han såg sig till och med omkring i trädgården efter en förrymd kossa.
”Du är ingen kossa”, säger han igen och trampar vatten bort från henne.
”Du är ingen kossa”, säger Horry och stryker bort håret från hennes ansikte.
Hrrra! Shazz jag ska bo på Kossa Mu sm hipisar, äta banan sälja snäcskl på sranden.
Hur dum tror du jag är? Jag ligger här som en… en kossa och väntar medan du är ute med en annan tjej.
»Vi ska för fan följa dig hem, din lilla kossa! Kom igen nu! UPP med dig, för fan! Kom igen, Bel, hjälp till!«.
Han ville givetvis inte ha denna slöa kossa för ögonen, en halvdöd häst som dessutom blev fullständigt rasande då och då.
Han hade sett det hela ur fiskarens professionella perspektiv: ”Med jämna mellanrum ser vi gärna en sån där snurrig kossa i teve!”.
Betty, den goda, var förtjust, när någon kossa i ladugården kalvat, nästan som om det kommit ett nytt barn till denna jord, så krälande av liv.
Nu var jag så nära att det kändes som om allt jag såg genom fönstret hörde till mitt nya liv – varje alphydda, varje kossa, varje avlägsen alptopp.
Själv lät han Sally, sin stora präktiga kossa till hustru, vartannat år föda ett barn till världen, därigenom givande alla sina kvinnliga patienter ett gott föredöme.
I tävlingen har hon deltagit med en kossa i skimrande blått med horn som en vattenbuffel som förlängts utanför den heldragna linjen och allt under en flammande röd himmel.
Ännu mindre ägnat en tanke åt att de idéer som styr mig är ännu tydligare än den färdigritade kossa som Mjölkcentralen stack åt mig när jag gick i första klass i småskolan.
När jag tillräckligt ofta läst ord som ”klängranka”, ”människospillra”, ”käring”, ”kossa”, ”neutrum” och ”ruin” börjar jag också tycka att det är dystert med klimakteriet.
En bonde hade slarvat med förvaringen av påsen med sulfapulver och en kossa, som slet sig i lagårn (det var på en sån där gammaldags gård) hade nappat åt sig endel av pulvert utan att bonden visste om det.
En gång antydde Lewis att de borde hata Stevens mormor också eftersom hon var en sur gammal kossa, men Steven var inte överens med honom så Lewis låtsades som om det varit ett skämt, och sedan talade de aldrig mer om det.
De ömkade sig icke över att han icke förstod sig på den nya maskinen i mejeriet eller över att han ej kunde glädja sig åt att en kalv kommit till världen för att växa upp till kossa med närande mjölk i sitt tunga juver.
Carolyn hoppades ofta, att ingen skulle vara hemma, hon ville hellre njuta i huvudet av allt det vackra på landet, de fina husen, blommorna, en liten bäck i diket, en kossa, en kalv, doften av gödsel, en gök, den värmande solen, gruset som knastrade så skönt under skorna.
Över Black River-bron och förbi East Sparta Memorial Park och vidare ungefär en kilometer till Spartas stadsgräns, och där ett litet stycke från vägen låg en gnistrande vit, rappad byggnad bakom en välskött grusad parkeringsplats, på somrarna omgiven av klarröda pelargoner i lerkrukor och på höstarna av krysantemum i alla nyanser; på en stolpe fanns en tio meter hög skylt som föreställde en leende kossa och den var på kvällarna upplyst som en teaterscen – HONEYSTONES MEJERIBUTIK.
»Den dumma kossan.
Kossan ligger platt.
Kossan fick hjärtslag och dog.
Kossan gick i backen som en sten.
Kossan stod still, tålig som alltid.
Hon kände kalv nummer två inne i kossan.
Kossan låg till synes livlös och halvdöd.
Kossan blåste och bölade som en ilsken tjur.
Han ställer in sig hos den där jävla kossan.
Inget fel på henne, den tillgjorda vandrande pinnen/ kossan.
Men kossan blev i alla fall bra efter att de hade rullat henne.
Om människan åt fodret i stället för att ge det till kossan.
Till slut låg kossan sönderskuren och finfördelad framför dem.
Kossan var rymlig också, Elizabeth hittade snabbt båda frambenen.
Kossan nappade till och med åt sig några strån medan de stod där.
Kossan for upp och var på benen snabbare än en hästslusk hinner ljuga.
Vad fan såg han hos den kossan? Nå, det lönade sig föga att spekulera.
Kossan med kaffepannan runt ena lättklöven där bak gick inte att missa.
Kossan slog ut med bakbenen och skyndade sedan hastigt in på ängen invid vägen.
De konstaterade att kossan stod stadigt och inte var ointresserad av maten heller.
Hon tänkte försöka hugga in den i kossan någonstans, bara de kom tillräckligt nära.
– Så ja, så ja, kossan min, sade karlen som smekte henne, med en röst mild som en kvinnas.
Det där var alltså paketet av blod och muskler, som kossan så ångestfullt råmande fött fram.
Och när kossan sedan låg ner på backen band Elizabeth ihop klövarna på henne, bak för sig och fram för sig.
"Hon har sig själv att skylla! Hon retar gallfebern på mig, den dumma kossan! Trots att hon vet hur det slutar!".
Och vad fick hon då se där? Kossan stod rätt upp och ner med ett kalvhuvud som stack ut där bak i baken på henne.
Han tänkte på när han var liten, i det där andra livet, innan … Han tänkte på när han satt och mjölkade kossan.
Det meddelades från slakteriet att kossan var genominfekterad med en massiv bakterieväxt i både inre organ och muskulatur.
Djurägaren hade provat och försökt fånga in kossan med ett rep, men hon var alltför skygg och ohanterad så han gick bet.
Kossan slickade den varsamt och belåtet, och den tumlade fram och började ivrigt och ack, så tafatt suga mjölk ur moderns spenar.
Kossan i Karlstad överlevde visserligen, men jag kan tänka mig att det är rätt besvärligt att ta ihjäl en ko med ett stickvapen.
Kossan ligger platt.
Kossan fick hjärtslag och dog.
Kossan gick i backen som en sten.
Kossan stod still, tålig som alltid.
Hon kände kalv nummer två inne i kossan.
Kossan låg till synes livlös och halvdöd.
Kossan blåste och bölade som en ilsken tjur.
Han ställer in sig hos den där jävla kossan.
Inget fel på henne, den tillgjorda vandrande pinnen/ kossan.
Men kossan blev i alla fall bra efter att de hade rullat henne.
Om människan åt fodret i stället för att ge det till kossan.
Till slut låg kossan sönderskuren och finfördelad framför dem.
Kossan var rymlig också, Elizabeth hittade snabbt båda frambenen.
Kossan nappade till och med åt sig några strån medan de stod där.
Kossan for upp och var på benen snabbare än en hästslusk hinner ljuga.
Vad fan såg han hos den kossan? Nå, det lönade sig föga att spekulera.
Kossan med kaffepannan runt ena lättklöven där bak gick inte att missa.
Kossan slog ut med bakbenen och skyndade sedan hastigt in på ängen invid vägen.
De konstaterade att kossan stod stadigt och inte var ointresserad av maten heller.
Hon tänkte försöka hugga in den i kossan någonstans, bara de kom tillräckligt nära.
– Så ja, så ja, kossan min, sade karlen som smekte henne, med en röst mild som en kvinnas.
Det där var alltså paketet av blod och muskler, som kossan så ångestfullt råmande fött fram.
Och när kossan sedan låg ner på backen band Elizabeth ihop klövarna på henne, bak för sig och fram för sig.
"Hon har sig själv att skylla! Hon retar gallfebern på mig, den dumma kossan! Trots att hon vet hur det slutar!".
Och vad fick hon då se där? Kossan stod rätt upp och ner med ett kalvhuvud som stack ut där bak i baken på henne.
Han tänkte på när han var liten, i det där andra livet, innan … Han tänkte på när han satt och mjölkade kossan.
Det meddelades från slakteriet att kossan var genominfekterad med en massiv bakterieväxt i både inre organ och muskulatur.
Djurägaren hade provat och försökt fånga in kossan med ett rep, men hon var alltför skygg och ohanterad så han gick bet.
Kossan slickade den varsamt och belåtet, och den tumlade fram och började ivrigt och ack, så tafatt suga mjölk ur moderns spenar.
Kossan i Karlstad överlevde visserligen, men jag kan tänka mig att det är rätt besvärligt att ta ihjäl en ko med ett stickvapen.
Som om de vore kossor.
Kvinnor som skulle föda liknade oformliga kossor.
Resultatet blev en vansinnig text om svanar, kossor och fiskare.
Det jag säger är lika jävla sant som att kossor inte äter kött.
Blodprov på ungtjurar, kvigor, sinkor och nykalvade kossor med råmjölk.
Det var en lagård i den gamla stilen, med uppbundna kossor i var sitt bås.
Till och med hotellsmöret kom från Danmark som om våra egna kossor inte dög.
Hon passerade hagar där välnärda kossor gick på bete, bitvis skymtade hon havet.
Ingrid tittade ut genom sidorutan i bilen och såg hur de susade förbi några betande kossor.
Några kossor bakom ett elstängsel glodde idisslande på honom när han böjde sig fram över vägrenen.
Vi töltar förbi åkrar och ängar, hagar med bräkande lamm, betande kossor, vindlande stengärdesgårdar.
Under ett högt mangoträd tittade ett par beniga röda kossor upp på oss innan de återgick till sitt betande.
Seriösa tankar: båtar, lantställen, hav, kossor – för fullblodssvennarna säkert lika naturligt som att skita.
20% av en distriktsveterinärs vardag i ett kotätt distrikt med mjölkkor består av att hälla i nykalvade kossor kalk.
Men varför har de till kossor utklädda boskapsskötarna från Distrikt 10 brinnande bälten? Grillar de sig själva? Patetiskt.
Men de flesta, de som sprit, morflin eller sjukdom slagit klorna i, är groteska i sina dräkter föreställande kossor, träd och brödlimpor.
Det fanns en arg svan i Eknäs hamn som jagade oss barn, det fanns massor av kossor på ön, fiskare som jag upplevde som hårda men väldigt äkta människor.
Man tar några steg innanför muren och det känns som att man har promenerat över ängar, klättrat över gärdsgårdar, föst undan får och kossor, för att komma just hit.
Men vid det laget hade tillfälligheterna fått upp farten och allt gick av sig självt, som en tornado som drog fram över prärien och vi sögs in i den som ett par betande kossor.
Adam hade också byggt en uppsättning kossor av grankottar och tändstickor, han hade fyllt äggkartongsspiltorna med saftig klöver och han hade packat upp både pärlor och akvarellfärger i köket.
Hägerström hade tillbringat sina somrar där som barn, sett arrendebondens kossor trampa runt i hagarna, följt med samma bonde på kycklingslakt och hjälpt mamma med rabarberplantorna i trädgårdslandet.
När Onyango var bortrest i affärer tog Barack av sig sina mer ordentliga kläder och försvann med de andra pojkarna och brottades eller simmade i floden, pallade frukt ur grannarnas träd eller red på deras kossor.
Kvinnor som skulle föda liknade oformliga kossor.
Resultatet blev en vansinnig text om svanar, kossor och fiskare.
Det jag säger är lika jävla sant som att kossor inte äter kött.
Blodprov på ungtjurar, kvigor, sinkor och nykalvade kossor med råmjölk.
Det var en lagård i den gamla stilen, med uppbundna kossor i var sitt bås.
Till och med hotellsmöret kom från Danmark som om våra egna kossor inte dög.
Hon passerade hagar där välnärda kossor gick på bete, bitvis skymtade hon havet.
Ingrid tittade ut genom sidorutan i bilen och såg hur de susade förbi några betande kossor.
Några kossor bakom ett elstängsel glodde idisslande på honom när han böjde sig fram över vägrenen.
Vi töltar förbi åkrar och ängar, hagar med bräkande lamm, betande kossor, vindlande stengärdesgårdar.
Under ett högt mangoträd tittade ett par beniga röda kossor upp på oss innan de återgick till sitt betande.
Seriösa tankar: båtar, lantställen, hav, kossor – för fullblodssvennarna säkert lika naturligt som att skita.
20% av en distriktsveterinärs vardag i ett kotätt distrikt med mjölkkor består av att hälla i nykalvade kossor kalk.
Men varför har de till kossor utklädda boskapsskötarna från Distrikt 10 brinnande bälten? Grillar de sig själva? Patetiskt.
Men de flesta, de som sprit, morflin eller sjukdom slagit klorna i, är groteska i sina dräkter föreställande kossor, träd och brödlimpor.
Det fanns en arg svan i Eknäs hamn som jagade oss barn, det fanns massor av kossor på ön, fiskare som jag upplevde som hårda men väldigt äkta människor.
Man tar några steg innanför muren och det känns som att man har promenerat över ängar, klättrat över gärdsgårdar, föst undan får och kossor, för att komma just hit.
Men vid det laget hade tillfälligheterna fått upp farten och allt gick av sig självt, som en tornado som drog fram över prärien och vi sögs in i den som ett par betande kossor.
Adam hade också byggt en uppsättning kossor av grankottar och tändstickor, han hade fyllt äggkartongsspiltorna med saftig klöver och han hade packat upp både pärlor och akvarellfärger i köket.
Hägerström hade tillbringat sina somrar där som barn, sett arrendebondens kossor trampa runt i hagarna, följt med samma bonde på kycklingslakt och hjälpt mamma med rabarberplantorna i trädgårdslandet.
När Onyango var bortrest i affärer tog Barack av sig sina mer ordentliga kläder och försvann med de andra pojkarna och brottades eller simmade i floden, pallade frukt ur grannarnas träd eller red på deras kossor.
Hon skulle få fortsätta att hjälpa Farfar med de bångstyriga kossorna, som alltid trilskades med honom, men så fort de hörde hennes varma röst, blev fromma och fogliga som små lamm.