Konungslige i en mening
Hugo Stenbeck fortsatte vara den obestridde och konungslige ledaren för Lagerlöfs, med självklar plats vid änden av bordet.
Den hade krävt att ministrarna skulle lova att ”med liv och blod försvara det konungsliga väldet”.
Lite konungsligt nonchalant, ute på ärende, och i förbifarten och som en extra sväng på vägen flög den över mig, inte motvilligt men med attityden av »om det nu ska vara så viktigt«.
»Med samma självklarhet som en konungslig ek«, skriver en av de nya professorerna i arkitektur, »fast snabbare, har detta byggnadsverk stigit upp ur den tyska myllan.
Han var visserligen en kortvuxen liten gubbe, lika liten till växten som Jean-Paul Sartre, men han förförde kvinnorna med sin agitatoriska glöd, inte med mat eller konungslig glans.
Han var visserligen en kortvuxen liten gubbe, lika liten till växten som Jean-Paul Sartre, men han förförde kvinnorna med sin agitatoriska glöd, inte med mat eller konungslig glans.