Konstlöst i en mening
När Meredith var klädd i långbyxor och jacka tog man ofta miste och trodde att hon var en pojke – hennes ansikte, som var osminkat precis som hennes kvinnliga klasskamraters ansikten, var blankt och blekt och konstlöst; hon hade ännu inte lärt sig det mystiska ordet androgyn, som skulle ha kunnat trösta henne, eller gjort henne ännu ängsligare.
Samtidigt föreställer jag mig att det drag i Jussi Björlings personlighet som gav honom bördan av hans eviga bävan att släpa på, just det där oförskansade hos honom, är samma drag som ger hans sångkonst dess särprägel, dess konstlösa öppenhet, dess strävan efter de fulländade harmoniernas tröst och läkning bortom allt som hotade brista och rämna.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Han var till karaktären rättfram och konstlös.
Den kändes konstlös och rättskaffens och avlägsen – men var samtidigt en del av det gränslösa land vi redan hade bott i.
Han rörde sig obehindrat mellan högt och lågt, från klassiska citat och idéhistoriska perspektiv till vardagsuttryck och till synes konstlös enkelhet.
Den kändes konstlös och rättskaffens och avlägsen – men var samtidigt en del av det gränslösa land vi redan hade bott i.
Han rörde sig obehindrat mellan högt och lågt, från klassiska citat och idéhistoriska perspektiv till vardagsuttryck och till synes konstlös enkelhet.