Konklaven i en mening
Konklaven i Carpentras upplöstes.
Consalvi, sekreterare i konklaven 1799 182, 183, 186.
Konklaven 1958 var med moderna mått fåtalig, 51 kardinaler.
I slutändan visade sig konklaven bli en lätt avklarad historia.
Men själva konklaven blev den snabbaste under de senaste 300 åren.
Camerlengon behåller huvudsakligen ceremoniella uppgifter kring konklaven.
Den följande konklaven, den andra på en månad, blev den kortaste i historien.
Dess kopia av Sixtinska kapellet användes senare ofta som lokal för konklaven.
Den följande konklaven blev den första som hölls i det nybyggda Sixtinska kapellet.
Trots det prekära läget tog det lång tid för konklaven att samlas vårvintern 1939.
Konklaven, som på sistone brukat hållas i Quirinalpalatset, samlades åter i Vatikanen.
Det brukar sägas att »den som går in i konklaven som påve, lämnar den som kardinal«.
Sixtus IV hade varit snabb med att belöna Rodrigo för att denne stödde honom i konklaven.
Kardinalerna beredde sig att gå in i konklaven efter ytterligare 10 dagar, måndagen den 18 april.
»Ska vi ge den katolska kyrkan en grekisk påve?« frågade en av de franska kardinalerna i konklaven.
Den följande konklaven, som också fick hållas i Perugia, tog ett år, medan gatustrider rasade i Rom.
Ett par dagar senare samlades tjugofem kardinaler i Rom för konklaven som skulle utse hans efterträdare.
Papa Ratzinger blev inte den hårdföre uppstramare som valmännen vid förra konklaven troligen hoppades på.
Franska och occitanska kardinaler var i majoritet men befolkningen i Rom hotade konklaven och krävde infödd påve.
Men den österrikiske kardinal som skulle ha inlagt sitt veto mot Mastai-Feretti hann inte fram till konklaven i tid.
De händelserna påverkade också den följande konklaven, som hölls i Quirinalpalatset, där zelanti fick övertaget.
Av de 115 röstberättigade som nu gick in i konklaven hade dock bara 2 upplevt en konklav tidigare, Ratzinger och en amerikan.
Den 29 oktober, två dagar innan konklaven skulle börja, undertecknade Cesare och kardinal Giuliano en överenskommelse i Vatikanen.
Paulus VI:s tanke om att möjligen utvidga konklaven med biskopsrepresentanter och orientaliska patriarker blev dock aldrig verklighet.
Den långsamma tillbakagång som redan var på väg kunde ingalunda anas när konklaven samlades för att utse en ny påve sommaren 1623.
Emellertid fanns fortfarande en bourbonsk kung i Spanien, och denne inlade genom sitt sändebud i konklaven veto mot Österrikes kandidat.
De flesta av städerna i Romagna förblev dessutom helt lojala och han skulle få ett avsevärt inflytande under den förestående konklaven.
Vid konklaven efter Paulus II:s död spelade Rodrigo en nyckelroll i att intrigera fram valet av Francesco della Rovere, som tog sig namnet Sixtus IV.
På kvällen den fjärde dagen började rykten sippra ut från Vatikanen till Roms gator och tavernor att konklaven hade hamnat i en återvändsgränd.
När konklaven hölls i april 1455 bodde han i Rom, en flärdfri, anspråkslös och alltmer giktbruten gammal man som nu närmade sig åttioårsåldern.
När hans namn kom på tal i konklaven, anmärkte någon att man väl inte kunde ha en påve som inte förstod franska! »Tack Gode Gud,« sa kardinal Sarto.
Consalvi, sekreterare i konklaven 1799 182, 183, 186.
Konklaven 1958 var med moderna mått fåtalig, 51 kardinaler.
I slutändan visade sig konklaven bli en lätt avklarad historia.
Men själva konklaven blev den snabbaste under de senaste 300 åren.
Camerlengon behåller huvudsakligen ceremoniella uppgifter kring konklaven.
Den följande konklaven, den andra på en månad, blev den kortaste i historien.
Dess kopia av Sixtinska kapellet användes senare ofta som lokal för konklaven.
Den följande konklaven blev den första som hölls i det nybyggda Sixtinska kapellet.
Trots det prekära läget tog det lång tid för konklaven att samlas vårvintern 1939.
Konklaven, som på sistone brukat hållas i Quirinalpalatset, samlades åter i Vatikanen.
Det brukar sägas att »den som går in i konklaven som påve, lämnar den som kardinal«.
Sixtus IV hade varit snabb med att belöna Rodrigo för att denne stödde honom i konklaven.
Kardinalerna beredde sig att gå in i konklaven efter ytterligare 10 dagar, måndagen den 18 april.
»Ska vi ge den katolska kyrkan en grekisk påve?« frågade en av de franska kardinalerna i konklaven.
Den följande konklaven, som också fick hållas i Perugia, tog ett år, medan gatustrider rasade i Rom.
Ett par dagar senare samlades tjugofem kardinaler i Rom för konklaven som skulle utse hans efterträdare.
Papa Ratzinger blev inte den hårdföre uppstramare som valmännen vid förra konklaven troligen hoppades på.
Franska och occitanska kardinaler var i majoritet men befolkningen i Rom hotade konklaven och krävde infödd påve.
Men den österrikiske kardinal som skulle ha inlagt sitt veto mot Mastai-Feretti hann inte fram till konklaven i tid.
De händelserna påverkade också den följande konklaven, som hölls i Quirinalpalatset, där zelanti fick övertaget.
Av de 115 röstberättigade som nu gick in i konklaven hade dock bara 2 upplevt en konklav tidigare, Ratzinger och en amerikan.
Den 29 oktober, två dagar innan konklaven skulle börja, undertecknade Cesare och kardinal Giuliano en överenskommelse i Vatikanen.
Paulus VI:s tanke om att möjligen utvidga konklaven med biskopsrepresentanter och orientaliska patriarker blev dock aldrig verklighet.
Den långsamma tillbakagång som redan var på väg kunde ingalunda anas när konklaven samlades för att utse en ny påve sommaren 1623.
Emellertid fanns fortfarande en bourbonsk kung i Spanien, och denne inlade genom sitt sändebud i konklaven veto mot Österrikes kandidat.
De flesta av städerna i Romagna förblev dessutom helt lojala och han skulle få ett avsevärt inflytande under den förestående konklaven.
Vid konklaven efter Paulus II:s död spelade Rodrigo en nyckelroll i att intrigera fram valet av Francesco della Rovere, som tog sig namnet Sixtus IV.
På kvällen den fjärde dagen började rykten sippra ut från Vatikanen till Roms gator och tavernor att konklaven hade hamnat i en återvändsgränd.
När konklaven hölls i april 1455 bodde han i Rom, en flärdfri, anspråkslös och alltmer giktbruten gammal man som nu närmade sig åttioårsåldern.
När hans namn kom på tal i konklaven, anmärkte någon att man väl inte kunde ha en påve som inte förstod franska! »Tack Gode Gud,« sa kardinal Sarto.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.