Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Knastra i en mening

Det verkar knastra om ögonen.
Det ska aldrig få knaka och knastra mer.
De grova svarta skorna fick gruset att knastra.
Frosten fick gräset under hans fötter att knastra.
En dörr slog igen och strax hördes däck knastra mot grus.
Medan Harry klev ur hyrbilen hörde han gruset knastra under hennes stövelklackar.
Han kastade sig ner på marken, kände dammet som fick det att knastra mellan tänderna.
När de kommit ned på undervåningen hörde hon gruset knastra under en bil på gårdsplanen.
– Tack, sade Angela med en liten belåten suck, då hon hörde hur vedträna började knastra.
Är det hans sida jag ska stå på? Han som fick det att knaka i min kropp och knastra i skallen.
Harry väntade tills han hörde bilhjulen knastra mot gruset och försvinna bakom sig innan han öppnade och steg in.
När vi till slut rullade vi in på en väg som fick gruset att knastra under de nya bildäcken visste jag att vi var framme.
Nickar, torkar regnet ur sina ansikten, springer till framsidan av slottet, hör gruset och stenen knastra under fotsulorna.
Dörren hade knappt slagit igen bakom dem förrän det hördes snabba steg knastra i gruset utanför och sedan startades en bilmotor.
Mina steg hade fått den gamla linoleummattan i köket att knastra, och svängdörren till vardagsrummet hade gnisslat på osmorda gångjärn.
Han hörde hur Dung harklade sig och reste sig upp, slängde något på brasan som fick det att knastra till, sedan hans släpiga steg som kom emot honom.
Sven tar det sista av mackan, känner brödet knastra mellan tänderna och hur sältan från osten bränner i gommen och han tänker på Malin, undrar om hon sover nu.
Det är för varmt i rummet, trots att han sitter precis under luftkonditioneringsventilen, och pipandet i öronen har nått en nivå där det börjar knastra som en brasa.
– … och då råka det slinka ur honom att han hade lyst på Karlberg med en ficklampa inne i bussen… och samtidigt hade det råkat knastra på radion och Karlberg blev helt galen och trodde att han blev bestrålad.
Det knastrade i gruset.
Det knastrade under dem.
Det knastrade lite i luren.
Skor som knastrade i gruset.
Det knastrade i porttelefonen.
Stegen knastrade mot asfalten.
Den knastrade – men pep inte.
Det knastrade till i låskolven.
Nu knastrade gruset under däcken.
Nu knastrade det muntert i mattan.
Det knakade och knastrade i berget.
Deras grova skor knastrade i gruset.
Gruset knastrade under deras fotsulor.
”Fan heller!” Det knastrade i luren.
Det knastrade till när hon la ner luren.
Gruset knastrade och gnällde under hjulen.
Det knastrade och kanske blev han nu bandad.
Det knastrade i radion när han fick kontakt.
Det knastrade till i luren och samtalet bröts.
Skinnet knastrade fortfarande mellan tänderna.
Det knastrade till i Omotosos kommunikationsradio.
Nu knastrade sanden under Angelas öppna fönster.
Det knastrade i högtalaren innan rösten framträdde.
Det knäppte och knastrade lite innan rösten kom fram.
Han brände det så det sprakade och knastrade om honom.
Det knastrade lite innan han hörde en späd kvinnoröst.
Det knastrade till och lite damm föll från hennes händer.
Under deras fötter knastrade den frusna tilltrampade snön.
Hjul gnisslade, ledningar knastrade, signaler korsade luften.
Baguetten verkade inte helt färsk, skorpan knastrade inte alls.
Nu har fotstegen där nere knastrat bortåt Badstugatan och sugits upp av skramlandet och hojtandet och klapprandet, och jag kan titta ut.
Det knastrar i gårdsgru-.
Golvet knastrar under honom.
Snön knastrar under hans skor.
Det knastrar under hennes skor.
Bakom mig knastrar det till i brasan.
Kommunikationsradion knäpper och knastrar.
Isen på vattenpölarna knastrar under däcken.
Det knastrar till, sedan ingenting, bara tut i örat.
Det knastrar som grus under mina varma, nakna fötter.
De knastrar och knarrar, trots att ingen trampar på dem.
Anna tuggar sönder en karamell och det knastrar i huvudet.
Det knastrar ju som i en högspänningscentral här inne.
Gruset knastrar under deras fötter nu, annonserar deras ankomst.
Under våra fötter knastrar gruset och gräshoppor spelar för oss.
Det knastrar i det styva gräset, det hummar och knäpper från lyktstolpen.
Gruset knastrar under hennes steg och sedan hör jag köksdörren slå igen.
Löven på träden är torra och marken knastrar av löv under våra fötter.
Hon hör Britt-Maries flämtningar och polisernas skor som knastrar genom snön.
Signalerna går fram med susande ekon och efter en lång stund knastrar det till.
Glassplittret knastrar under dina svarta finskor och du undrar hur många som omkommit.
Sanden på trappstegen knastrar under Joonas skor när han fortsätter ner i mörkret.
Hon kämpar för att få loss ena foten, men banden skär in i huden och det knastrar i ankeln.
Det susar och knastrar i de stora högtalarna och sedan hörs stegen på löpbandet som rytmiska dån.
Till och med veden knastrar och sprakar på ett annat sätt i kakelugnarna här än uppe i huvudstaden.
Och vilka åtgärder kan det handla om? Avlyssning av telefon? Jag skall höra efter om det knastrar mystiskt i min apparat.
Jag försöker blinka, jag går in i köket, men det stämmer inte, det knastrar mellan stolarna och en alldeles röd eld sprider sig över golvet.
När Ahriman kör framåt och lösa stenar knastrar under hjulen delar sig flocken och rör sig på båda sidorna av den smala vägen, som om de ingick i någon pretoriansk vakt som eskorterar Jaguaren.
Man kan inte känna minsta bris, men ändå darrar de rastlösa bladen, var för sig och i små grupper, de knastrar och knarrar och ger ifrån sig surrande ljud, som om de kunde konspirera och smida planer.
Jurek avbryts av en serie nya kramper, han skriker och huvudet vrids åt sidan så att en solfjäder av senor spänns över halsen och kotorna i nacken knastrar och sedan spritter hela kroppen igen så att det skallrar i sängen.