Knasig i en mening
Dusty, jag är kanske knasig, men jag är inte dum.
Kanske något slags knasig upprättelse för hans pappa, hela Frihetsfronten.
Särskilt om han var beredd att acceptera mig som jag var – skadad och knasig.
Jag är mer knasig, snedvriden och trasslig än ett par daggmaskar som håller på att göra barn.
Hon visste att jag aldrig skulle bli lika tanklös, knasig och småstadsaktig som hon hade varit ….
Se knasig ut så man blev glad, men också kunna säga »skäms!« till folk så att de började gå baklänges.
”För Guds skull, Skeet, du kan inte lita på en knasig, sentimental lismare som Billy Crystal som dödsängel!”.
Hon tänkte på det korta mötet med Anette Lindsten, på Hans Forsblad, på hans syster som verkade lika knasig som sin bror.
När Steven hade Lewis i närheten, kände han sig inte lika knasig – det var som om det var helt normalt att gräva upp halva Exmoorheden på jakt efter ett lik, så länge som han bara hade en kamrat med sig.
Det hände ofta att Ben kom ner klädd i T-shirt och boxershorts – Ben tog efter pappa när det gällde nattkläder – för att tala om hur ”knasig” hon var, varför i all världen gick hon inte och lade sig?.
”Oj vilken knasig tillställning”, skrev en annan när maestro Svennis, som aldrig tidigare varit på Operan i Stockholm, plötsligt satt uppflugen i förgylld rokokostol på scenen och försökte berätta om sin kärlek till den klassiska musiken.
Kanske något slags knasig upprättelse för hans pappa, hela Frihetsfronten.
Särskilt om han var beredd att acceptera mig som jag var – skadad och knasig.
Jag är mer knasig, snedvriden och trasslig än ett par daggmaskar som håller på att göra barn.
Hon visste att jag aldrig skulle bli lika tanklös, knasig och småstadsaktig som hon hade varit ….
Se knasig ut så man blev glad, men också kunna säga »skäms!« till folk så att de började gå baklänges.
”För Guds skull, Skeet, du kan inte lita på en knasig, sentimental lismare som Billy Crystal som dödsängel!”.
Hon tänkte på det korta mötet med Anette Lindsten, på Hans Forsblad, på hans syster som verkade lika knasig som sin bror.
När Steven hade Lewis i närheten, kände han sig inte lika knasig – det var som om det var helt normalt att gräva upp halva Exmoorheden på jakt efter ett lik, så länge som han bara hade en kamrat med sig.
Det hände ofta att Ben kom ner klädd i T-shirt och boxershorts – Ben tog efter pappa när det gällde nattkläder – för att tala om hur ”knasig” hon var, varför i all världen gick hon inte och lade sig?.
”Oj vilken knasig tillställning”, skrev en annan när maestro Svennis, som aldrig tidigare varit på Operan i Stockholm, plötsligt satt uppflugen i förgylld rokokostol på scenen och försökte berätta om sin kärlek till den klassiska musiken.
Han reste sig upp ur hängmattan på sitt knasiga sätt.
I alla fall inte innan jag lärt mig det här knasiga spelet.
Mörkret har fallit och min fot värker av alla knasiga skor, så jag överger varje tanke på att ta mig till staden.
”Min lilla, knasiga tjej”, viskade du, och kysste mig, det var en väldigt våt och stor kyss, min mun liksom drunknade i den.
Jag kastade mig ut i vårt knasiga samtal igen: ”När du säger att de tänker döda dig av fel anledning, antyder du då att det finns ett gott skäl för dem att döda dig?”.
Eftersom han för länge sedan hade förkastat sin fars knasiga filosofi kom han fram till att om Skeet kunde stå upprätt utan att blåsa bort som en frisbee så kunde han också.
När vi hade satt oss tittade jag på henne och såg inte längre det segervissa leendet på hennes läppar, utan samma knasiga sjuåringsflin som hon hade haft den där dagen hon fick Merlin.
I alla fall inte innan jag lärt mig det här knasiga spelet.
Mörkret har fallit och min fot värker av alla knasiga skor, så jag överger varje tanke på att ta mig till staden.
”Min lilla, knasiga tjej”, viskade du, och kysste mig, det var en väldigt våt och stor kyss, min mun liksom drunknade i den.
Jag kastade mig ut i vårt knasiga samtal igen: ”När du säger att de tänker döda dig av fel anledning, antyder du då att det finns ett gott skäl för dem att döda dig?”.
Eftersom han för länge sedan hade förkastat sin fars knasiga filosofi kom han fram till att om Skeet kunde stå upprätt utan att blåsa bort som en frisbee så kunde han också.
När vi hade satt oss tittade jag på henne och såg inte längre det segervissa leendet på hennes läppar, utan samma knasiga sjuåringsflin som hon hade haft den där dagen hon fick Merlin.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Knasigt som något sent teveprogram.
Det låter knasigt antar jag? I alla fall.
Jag håller med om att det verkar knasigt.
Det hela ska bli knäppt o knasigt o vi ska få in hela Sverige i filmen.
”Vi tyckte att det hela var så knasigt och onödigt”, minns Jean-Pierre.
”Det här är ett knasigt, men jättehärligt fall”, sa hon och skakade på huvudet.
Han tänkte tydligen inte ens antyda en ursäkt – Du, jag är ledsen att det blev knasigt i dag.
Jean-Pierre tyckte det kändes knasigt att börja om från början och dra på sig samma gamla scenkläder igen.
Och på vilket sätt har det här kopplingar till utredningen, om det nu har det alls? Vad är det Malin är på spåren? Rika människor som beter sig knasigt är inget nytt.
Det såg fortfarande knasigt ut, men när jag tittade ner mot Merlins syster i mitt knä, kände jag hur mungiporna vreds uppåt helt av sig själva på ett obekant (och antagligen knasigt) sätt.
Dominic satt tyst, betraktade soluppgången och ville inte titta på Brian samtidigt som han försökte inbilla sig att hans bror skulle andas igen när han väl tittade på honom och att hans bror skulle möta hans blick med ett korkat, knasigt leende.
Det var en härligt konstig blandning av praktiskt, onödigt och knasigt: ett paket med sex monogramförsedda näsdukar, en nätpåse med chokladgodis inslaget i foliepapper, en liten blädderbok med en häst och en ryttare som hoppade över ett antal hinder, en snygg slips, fotbollskort, en Pez-automat i form av en jultomte … Han fortsatte att skaka strumpan och grejerna bara fortsatte att trilla ut.
Och då råkar jag tycka så här: att det är helt knasigt, dumt, vad ni vill, att somliga människor ska gå omkring och skämmas för hur dom ser ut!!! Varför finns det inte plats för alla sorter och alla typer, speciellt i ett medium som filmen som i alla fall är så pass normbildande? Om jag nu visar min ”feta bak” och ”min själlösa, litet dumma kropp” kanske någon annan som drabbats av samma oblida öde börjar förstå att vi också har existensberättigande.
Det låter knasigt antar jag? I alla fall.
Jag håller med om att det verkar knasigt.
Det hela ska bli knäppt o knasigt o vi ska få in hela Sverige i filmen.
”Vi tyckte att det hela var så knasigt och onödigt”, minns Jean-Pierre.
”Det här är ett knasigt, men jättehärligt fall”, sa hon och skakade på huvudet.
Han tänkte tydligen inte ens antyda en ursäkt – Du, jag är ledsen att det blev knasigt i dag.
Jean-Pierre tyckte det kändes knasigt att börja om från början och dra på sig samma gamla scenkläder igen.
Och på vilket sätt har det här kopplingar till utredningen, om det nu har det alls? Vad är det Malin är på spåren? Rika människor som beter sig knasigt är inget nytt.
Det såg fortfarande knasigt ut, men när jag tittade ner mot Merlins syster i mitt knä, kände jag hur mungiporna vreds uppåt helt av sig själva på ett obekant (och antagligen knasigt) sätt.
Dominic satt tyst, betraktade soluppgången och ville inte titta på Brian samtidigt som han försökte inbilla sig att hans bror skulle andas igen när han väl tittade på honom och att hans bror skulle möta hans blick med ett korkat, knasigt leende.
Det var en härligt konstig blandning av praktiskt, onödigt och knasigt: ett paket med sex monogramförsedda näsdukar, en nätpåse med chokladgodis inslaget i foliepapper, en liten blädderbok med en häst och en ryttare som hoppade över ett antal hinder, en snygg slips, fotbollskort, en Pez-automat i form av en jultomte … Han fortsatte att skaka strumpan och grejerna bara fortsatte att trilla ut.
Och då råkar jag tycka så här: att det är helt knasigt, dumt, vad ni vill, att somliga människor ska gå omkring och skämmas för hur dom ser ut!!! Varför finns det inte plats för alla sorter och alla typer, speciellt i ett medium som filmen som i alla fall är så pass normbildande? Om jag nu visar min ”feta bak” och ”min själlösa, litet dumma kropp” kanske någon annan som drabbats av samma oblida öde börjar förstå att vi också har existensberättigande.