Klös i en mening
Hon hade klös.
Struntprat har inte så värst mycket klös.
Struntprat har inte så värst mycket klös.
Hon hade lust att klösa honom.
Bara köra in naglarna och klösa ut dem.
Att vid fullmåne ville hon rymma, klösa, se blod.
– Det där med att klösa ut ögonen på honom, då?.
Och mamma vågade klösa honom så att hon bröt naglarna.
Att du skulle klösa ögonen ur honom som mördade Yasmine.
– Så jag kan klösa ögonen ur huvudet på honom, sa Matilda.
Jag försökte bita honom, riva honom, klösa honom i ansiktet.
Ekot kastar sig över henne som om det vill klösa henne i öronen.
Klösa henne, dra henne i håret, banka på henne och skrika tills rösten tog slut.
Hon försöker klösa bort syrgasmasken och sköterskan uppfattar det som irritation.
De kunde kröka sig klolikt om en strupe, raspa och klösa med skarpa spetsiga naglar.
Desperat försökte han klösa sig fri men greppet som höll honom fast var obarmhärtigt.
Kristies grupp började knuffa och klösa sig fram mellan dem för att ta sig längst fram.
Rasmus försöker klösa bort mannen, trycka undan honom, men mannen håller sig bestämt kvar.
Den svarta fågeln med den hungriga hackande näbben var nu i färd med att klösa Petras hjärta.
De började dra i mig, slita i mig med sina mörka armar, klösa mig med sina långa svarta naglar.
Händerna var knutna, som om hon ville klösa en fiende – eller försökte få fäste i en bergvägg.
Monstret ser ut som om han tänker börja klösa sig själv i ögonen och springa skrikande därifrån.
Han försökte klösa Dung, som kastade honom åt ett annat håll med handen i ett fast grepp om håret.
Så snart han hejdats av grinden började han klösa sig fram över det ansamlade skräpet och dra sig upp på det.
Även om hans hand såg ut som människokött och rörde sig som det, kunde jag inte klösa fram något blod ur den.
Hon reste ragg och började morra och fräsa, och hon gömde sig under sängen och försökte klösa alla som kom i närheten.
Han försöker klösa ut ögonen på honom, suger sig fast likt en blodigel och låser fast Mygels ben medan han pressar framåt.
Liemannens arm var så onaturligt lång att jag inte kunde slå honom eller klösa mot det perfekta mörker som samlats inne i huvan.
Snaggen slet i luften med händerna, som om han försökte klösa sig tillbaka genom slöjan som skilde honom från de levandes värld.
Expediten slår ner blicken i disken på ett sätt som avslöjar att han aktivt bekämpar impulsen att börja klösa sig själv i ansiktet.
Vågade inte klösa vilt mot honom, så som en annan flicka kanske skulle ha gjort, för hon var rädd att provocera fram ännu större ilska.
Men då fejkade Nadja ett hysteriskt utbrott, blev helt tokig, slängde sig på golvet, försökte klösa ögonen ur kärringen från Västerås.
Plötsligt var jag övertygad om att om jag ville gräva mig under floden, klösa eller slå mig fram genom marken, så skulle det inte ta särskilt lång tid.
Jag slutade klösa hans hand som höll mig i ett stadigt tag och högg istället tag i snaran när han än en gång försökte förse mig med den grymma slipsen.
Bara köra in naglarna och klösa ut dem.
Att vid fullmåne ville hon rymma, klösa, se blod.
– Det där med att klösa ut ögonen på honom, då?.
Och mamma vågade klösa honom så att hon bröt naglarna.
Att du skulle klösa ögonen ur honom som mördade Yasmine.
– Så jag kan klösa ögonen ur huvudet på honom, sa Matilda.
Jag försökte bita honom, riva honom, klösa honom i ansiktet.
Ekot kastar sig över henne som om det vill klösa henne i öronen.
Klösa henne, dra henne i håret, banka på henne och skrika tills rösten tog slut.
Hon försöker klösa bort syrgasmasken och sköterskan uppfattar det som irritation.
De kunde kröka sig klolikt om en strupe, raspa och klösa med skarpa spetsiga naglar.
Desperat försökte han klösa sig fri men greppet som höll honom fast var obarmhärtigt.
Kristies grupp började knuffa och klösa sig fram mellan dem för att ta sig längst fram.
Rasmus försöker klösa bort mannen, trycka undan honom, men mannen håller sig bestämt kvar.
Den svarta fågeln med den hungriga hackande näbben var nu i färd med att klösa Petras hjärta.
De började dra i mig, slita i mig med sina mörka armar, klösa mig med sina långa svarta naglar.
Händerna var knutna, som om hon ville klösa en fiende – eller försökte få fäste i en bergvägg.
Monstret ser ut som om han tänker börja klösa sig själv i ögonen och springa skrikande därifrån.
Han försökte klösa Dung, som kastade honom åt ett annat håll med handen i ett fast grepp om håret.
Så snart han hejdats av grinden började han klösa sig fram över det ansamlade skräpet och dra sig upp på det.
Även om hans hand såg ut som människokött och rörde sig som det, kunde jag inte klösa fram något blod ur den.
Hon reste ragg och började morra och fräsa, och hon gömde sig under sängen och försökte klösa alla som kom i närheten.
Han försöker klösa ut ögonen på honom, suger sig fast likt en blodigel och låser fast Mygels ben medan han pressar framåt.
Liemannens arm var så onaturligt lång att jag inte kunde slå honom eller klösa mot det perfekta mörker som samlats inne i huvan.
Snaggen slet i luften med händerna, som om han försökte klösa sig tillbaka genom slöjan som skilde honom från de levandes värld.
Expediten slår ner blicken i disken på ett sätt som avslöjar att han aktivt bekämpar impulsen att börja klösa sig själv i ansiktet.
Vågade inte klösa vilt mot honom, så som en annan flicka kanske skulle ha gjort, för hon var rädd att provocera fram ännu större ilska.
Men då fejkade Nadja ett hysteriskt utbrott, blev helt tokig, slängde sig på golvet, försökte klösa ögonen ur kärringen från Västerås.
Plötsligt var jag övertygad om att om jag ville gräva mig under floden, klösa eller slå mig fram genom marken, så skulle det inte ta särskilt lång tid.
Jag slutade klösa hans hand som höll mig i ett stadigt tag och högg istället tag i snaran när han än en gång försökte förse mig med den grymma slipsen.
Du har klöst på såret igen.
Det sved fortfarande där hon klöst honom.
Och vad är bevisvärdet när man inte vet vem hon klöst?.
I en liknande situation skulle hon ha klöst ögonen ur honom.
Klöst varann i ansiktet och bitits och sparkats på smalbenen.
Och stämde det hade Gusto klöst Truls Berntsen samma dag som han dödades.
Om hon hade kunnat hade hon klöst sig ut ur stenen bara för att slippa se honom igen.
Hade skrikit sig hesa, klöst sina ansikten och vrålat rätt ut med tårarna strömmande ur frenetiskt trånande ögon.
Jag kan lova att om han hade gjort minsta försök till närmande hade jag klöst ögonen ur honom och sprungit därifrån.
Fast Terrible Chester aldrig klöst mig med den våldsamhet jag tror honom kapabel till har han mer än en gång urinerat på mina skor.
Tjutande som ett skadat barn rullade hunden runt i gräset och klöste mot ögonen som det första djuret hade klöst mot nosen, men ännu mer desperat.
Utan att vara rädd för mina händer, som sekunden tidigare klöst sönder Christians armar, drog hon bort mig till köksdörren där hon försökte fösa in mig.
Han har känt den så många gånger, het och fuktig mot hans hals när hon pressat sina händer hårt mot hans nacke och rygg, klöst med naglarna och fått honom att skälva av njutning.
Visst hade Lenny klöst honom, men det skulle han kunna undvika; nästa katt han dränkte – den svartvita Bibs – slet som en galning i de motorcykelhandskar som Avery hade stulit på en loppmarknad.
Han var jävligt orolig för Zoe, men vad fan, om hon vill ta livet av sig, det fanns märken på hennes armar och på insidan av hennes lår och hon hade försökt säga att det var en katt som hade klöst henne, men faktum var att hon tog heroin med spruta, jag kom ju nästan på henne den där gången.
Det sved fortfarande där hon klöst honom.
Och vad är bevisvärdet när man inte vet vem hon klöst?.
I en liknande situation skulle hon ha klöst ögonen ur honom.
Klöst varann i ansiktet och bitits och sparkats på smalbenen.
Och stämde det hade Gusto klöst Truls Berntsen samma dag som han dödades.
Om hon hade kunnat hade hon klöst sig ut ur stenen bara för att slippa se honom igen.
Hade skrikit sig hesa, klöst sina ansikten och vrålat rätt ut med tårarna strömmande ur frenetiskt trånande ögon.
Jag kan lova att om han hade gjort minsta försök till närmande hade jag klöst ögonen ur honom och sprungit därifrån.
Fast Terrible Chester aldrig klöst mig med den våldsamhet jag tror honom kapabel till har han mer än en gång urinerat på mina skor.
Tjutande som ett skadat barn rullade hunden runt i gräset och klöste mot ögonen som det första djuret hade klöst mot nosen, men ännu mer desperat.
Utan att vara rädd för mina händer, som sekunden tidigare klöst sönder Christians armar, drog hon bort mig till köksdörren där hon försökte fösa in mig.
Han har känt den så många gånger, het och fuktig mot hans hals när hon pressat sina händer hårt mot hans nacke och rygg, klöst med naglarna och fått honom att skälva av njutning.
Visst hade Lenny klöst honom, men det skulle han kunna undvika; nästa katt han dränkte – den svartvita Bibs – slet som en galning i de motorcykelhandskar som Avery hade stulit på en loppmarknad.
Han var jävligt orolig för Zoe, men vad fan, om hon vill ta livet av sig, det fanns märken på hennes armar och på insidan av hennes lår och hon hade försökt säga att det var en katt som hade klöst henne, men faktum var att hon tog heroin med spruta, jag kom ju nästan på henne den där gången.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Klöste på väggarna.
Snön klöste i hans ögon.
Jag sparkade och klöste mig uppåt.
Hon klöste och bet där hon kom åt.
Ångestdemonerna klöste i Sunes inre.
Monstret klöste runt i hans innandöme.
En av hundarna klöste mot fönsterglaset.
Oron rev och klöste, vred sig runt i bröstkorgen.
Chester klöste igen och klöste sedan mot fönstret.
Era jävlar! Han klöste och rev frenetiskt längs halsen.
Den klöste på insidan med rakbladsvassa klor och ville ut.
Han klöste i luften mellan oss med ögon som lyste av ursinne.
Jag svor och klöste honom medan han släpade mig bort från scenen.
Han klöste sig mellan skulderbladen med den lösa lemmens stela fingrar.
Den två gånger skadade dobermannpinschern klöste inte på fönsterrutan.
Den sparkade, klöste och rev honom, men gjorde aldrig någon verklig skada.
Jag klöste efter mitt vapen men jag hade ingen chans att hinna få fram det.
Ett som rev och klöste och slet sönder, som förtvivlat kämpade för att komma ut.
Han krafsade med händerna på väggen, klöste med naglarna för att komma på fötter.
Den rådjursögda kvinnan kom i orgasm och klöste den långhårige mannen på ryggen.
Hon klöste och försökte bita honom och dra huvan av hans huvud, men han skrattade bara.
Jag kunde föreställa mig ett skelett som med själlös envishet klöste på utsidan av dörren.
Vi högg med våra knivar, skar och sågade av rötter, gröpte med händerna, klöste med naglarna.
»De döda kom upp ur mossen … många, de klöste efter mig, rev och slet … de var kalla, så kalla.
Hon klöste honom på ryggen, ville aldrig sluta, viskade i hans öra att han måste fortsätta i all evighet.
Jag klämde till runt stolpen med knäna och sköt mig uppåt med lårmusklerna, samtidigt som jag klöste mig upp, hand över hand.
Jag klöste den åt mig, rev i förbifarten åt mig kappan och störtade med skorna i handen ut på gården och vidare till carporten.
Två gånger klöste den på köksdörren, en gång med ansenlig kraft, som om den trodde att den skulle kunna gräva sig in genom träet.
När jag hörde hans namn lösgjordes det där som klöste mig inombords – en smärta som tog andan ur mig, som chockade mig med sin kraft.
Tjutande som ett skadat barn rullade hunden runt i gräset och klöste mot ögonen som det första djuret hade klöst mot nosen, men ännu mer desperat.
Dobermannpinschern vred sig, morrade, högg efter stegen, klöste i golvet, klöste på dörren, sparkade vilt, hysteriskt inriktad på att komma ur fällan.
Snön klöste i hans ögon.
Jag sparkade och klöste mig uppåt.
Hon klöste och bet där hon kom åt.
Ångestdemonerna klöste i Sunes inre.
Monstret klöste runt i hans innandöme.
En av hundarna klöste mot fönsterglaset.
Oron rev och klöste, vred sig runt i bröstkorgen.
Chester klöste igen och klöste sedan mot fönstret.
Era jävlar! Han klöste och rev frenetiskt längs halsen.
Den klöste på insidan med rakbladsvassa klor och ville ut.
Han klöste i luften mellan oss med ögon som lyste av ursinne.
Jag svor och klöste honom medan han släpade mig bort från scenen.
Han klöste sig mellan skulderbladen med den lösa lemmens stela fingrar.
Den två gånger skadade dobermannpinschern klöste inte på fönsterrutan.
Den sparkade, klöste och rev honom, men gjorde aldrig någon verklig skada.
Jag klöste efter mitt vapen men jag hade ingen chans att hinna få fram det.
Ett som rev och klöste och slet sönder, som förtvivlat kämpade för att komma ut.
Han krafsade med händerna på väggen, klöste med naglarna för att komma på fötter.
Den rådjursögda kvinnan kom i orgasm och klöste den långhårige mannen på ryggen.
Hon klöste och försökte bita honom och dra huvan av hans huvud, men han skrattade bara.
Jag kunde föreställa mig ett skelett som med själlös envishet klöste på utsidan av dörren.
Vi högg med våra knivar, skar och sågade av rötter, gröpte med händerna, klöste med naglarna.
»De döda kom upp ur mossen … många, de klöste efter mig, rev och slet … de var kalla, så kalla.
Hon klöste honom på ryggen, ville aldrig sluta, viskade i hans öra att han måste fortsätta i all evighet.
Jag klämde till runt stolpen med knäna och sköt mig uppåt med lårmusklerna, samtidigt som jag klöste mig upp, hand över hand.
Jag klöste den åt mig, rev i förbifarten åt mig kappan och störtade med skorna i handen ut på gården och vidare till carporten.
Två gånger klöste den på köksdörren, en gång med ansenlig kraft, som om den trodde att den skulle kunna gräva sig in genom träet.
När jag hörde hans namn lösgjordes det där som klöste mig inombords – en smärta som tog andan ur mig, som chockade mig med sin kraft.
Tjutande som ett skadat barn rullade hunden runt i gräset och klöste mot ögonen som det första djuret hade klöst mot nosen, men ännu mer desperat.
Dobermannpinschern vred sig, morrade, högg efter stegen, klöste i golvet, klöste på dörren, sparkade vilt, hysteriskt inriktad på att komma ur fällan.
Så den sprattlar och klöser.
Det är de sista skälvande sekunderna som klöser.
Två egensinniga kattor som klöser ögonen ur varandra.
Panikens klor klöser mitt bröst, jag tar några snedsteg.
Tungan känns som en gummiboll i munnen, bakfyllan klöser i magen.
Jag dras mot den, kämpar, klöser mig fast för att inte sugas ned.
Vi kanske klöser ögonen ur varandra innan första veckan är över.
Jag dras mot hålet, mina fingrar klöser sig kvar i den här verkligheten.
Jag skriker till, rycker, klöser hans hand och pressar spasmiskt min stjärt mot hans kropp.
Förtvivlat klänger han sig fast vid far, söker lindring för det som river och klöser inuti.
Annars kommer det att sluta med att hon klöser ögonen ur mig med sina långa, turkosfärgade naglar.
– UUUT! gastar kvinnan och klöser hysteriskt i luften som om hon letar efter något att kasta på henne.
Hon sträcker upp händerna mot mig, fingrarna famlar och klöser i luften, som om hon håller på att drunkna.
Hon sliter och drar i det, klöser Hanna på händerna och underarmarna för att förmå henne att släppa taget.
Men de klöser förgäves efter ett ställe, där de kan få fäste, och de glider ner och faller stumt till marken.
De sliter sitt hår, Chyna, och klöser sig i ansiktet och några av dem biter sig själva så hårt att det börjar blöda.
Alla försöker se ut som om de kommit för något trivialt medan förstulna blickar gör att katekesens skamkänslor klöser ryggen.
När hon ser hans händer börjar hon skrika – ett hest, trasigt ljud, som om strupen är skadad – och klöser efter dem med avbrutna naglar.
Per svettas och spjärnar emot, nu vet han, detta är fel, han kan inte, de måste … Men Kersti pressar händerna mot hans bröstkorg, klöser honom med sina naglar och smärtan gör på något vis njutningen ännu större.
Och Malin trycker ner Peter i sängen, sträcker sig efter en kudde och hon trycker kudden mot hans ansikte, hårt, hårt och han klöser henne på armarna, men den jävla oljerocken han gav henne för att hon skulle se tjusig ut skyddar mot hans naglar.
Det där tjutet bräcker fördämningarna, och under de följande fem minuterna står jag och skälver i den varma duschstrålen medan de kraftiga snyftkonvulsionerna, som kommer från någonstans inuti magen, desperat klöser sig upp genom struphuvudet för att komma ut i friska luften.
Men, för att återknyta till det föregående: eftersom jag underskattade hans vrede, hans bitterhet och hans hämndlystnad, blir jag ofta mållös inför hans småaktigheter, och i stället för att hålla huvudet kallt har jag tyvärr en tendens att försöka freda mig genom att klösa mot hans strupe, precis som han klöser mot min, och så vrider sig den jämmerliga spiralen ytterligare ett varv nedåt.
Det är de sista skälvande sekunderna som klöser.
Två egensinniga kattor som klöser ögonen ur varandra.
Panikens klor klöser mitt bröst, jag tar några snedsteg.
Tungan känns som en gummiboll i munnen, bakfyllan klöser i magen.
Jag dras mot den, kämpar, klöser mig fast för att inte sugas ned.
Vi kanske klöser ögonen ur varandra innan första veckan är över.
Jag dras mot hålet, mina fingrar klöser sig kvar i den här verkligheten.
Jag skriker till, rycker, klöser hans hand och pressar spasmiskt min stjärt mot hans kropp.
Förtvivlat klänger han sig fast vid far, söker lindring för det som river och klöser inuti.
Annars kommer det att sluta med att hon klöser ögonen ur mig med sina långa, turkosfärgade naglar.
– UUUT! gastar kvinnan och klöser hysteriskt i luften som om hon letar efter något att kasta på henne.
Hon sträcker upp händerna mot mig, fingrarna famlar och klöser i luften, som om hon håller på att drunkna.
Hon sliter och drar i det, klöser Hanna på händerna och underarmarna för att förmå henne att släppa taget.
Men de klöser förgäves efter ett ställe, där de kan få fäste, och de glider ner och faller stumt till marken.
De sliter sitt hår, Chyna, och klöser sig i ansiktet och några av dem biter sig själva så hårt att det börjar blöda.
Alla försöker se ut som om de kommit för något trivialt medan förstulna blickar gör att katekesens skamkänslor klöser ryggen.
När hon ser hans händer börjar hon skrika – ett hest, trasigt ljud, som om strupen är skadad – och klöser efter dem med avbrutna naglar.
Per svettas och spjärnar emot, nu vet han, detta är fel, han kan inte, de måste … Men Kersti pressar händerna mot hans bröstkorg, klöser honom med sina naglar och smärtan gör på något vis njutningen ännu större.
Och Malin trycker ner Peter i sängen, sträcker sig efter en kudde och hon trycker kudden mot hans ansikte, hårt, hårt och han klöser henne på armarna, men den jävla oljerocken han gav henne för att hon skulle se tjusig ut skyddar mot hans naglar.
Det där tjutet bräcker fördämningarna, och under de följande fem minuterna står jag och skälver i den varma duschstrålen medan de kraftiga snyftkonvulsionerna, som kommer från någonstans inuti magen, desperat klöser sig upp genom struphuvudet för att komma ut i friska luften.
Men, för att återknyta till det föregående: eftersom jag underskattade hans vrede, hans bitterhet och hans hämndlystnad, blir jag ofta mållös inför hans småaktigheter, och i stället för att hålla huvudet kallt har jag tyvärr en tendens att försöka freda mig genom att klösa mot hans strupe, precis som han klöser mot min, och så vrider sig den jämmerliga spiralen ytterligare ett varv nedåt.