Klingspors i en mening
Erland bereddes efter hand plats i styrelsen för Klingspors sockerbolag.
Hugo Stenbeck och hans hustru fick köpa en aktiepost i Klingspors sockerbolag.
Kvar fanns Klingspors gamla godisfabrik i Lidköping liksom en del av jordbruket.
Det är dock oklart när han verkligen kom att ha en större andel än Klingspors.
I ett första steg skulle Fagersta köpa de styrande aktierna i Kinnevik – Jan Stenbecks, mamma Märthas, familjerna Klingspors och von Horns.
Juristen Hugo Stenbecks uppstigande med hjälp av Klingspors påminner för övrigt en hel del om juristen Wehtjes väg till makten i Skånska Cement.
Firman övertogs med bibehållet namn av Hugo Stenbeck, likaså styrelseuppdragen i sockerbolaget och Bosch samt omvårdnaden av familjen Klingspors affärer.
Han kontrollerade Kinnevik, det bolag hans far advokaten Hugo Stenbeck byggt upp med sin egen framåtanda och adelsfamiljerna Klingspors och von Horns positioner och pengar.
Det var en stor affär, Klingspors mellansvenska sockerfabriker stod för en tiondel av landets sockerproduktion och sysselsatte tolv–tretton procent av landets sockerarbetare.
1914 slog man ihop de tre sockerbruken i Lidköping, Linköping och Mörbylånga till Mellersta Sveriges Sockerfabriks AB med säte i Lidköping och Carl Klingspors son Wilhelm som vice verkställande direktör.
Enligt Margaret von Platen i Boken om Stenbeck nådde Hugo Stenbeck redan på femtiotalet trettio procent i bolaget mot Klingspors tjugofem; av sammanhanget att döma har hon uppgiften från medlemmar av familjen Klingspor.
Först på slutet av skildringen av Klingspors förmodade imperium sägs att: »En viktig roll i den Klingsporska koncernen har advokat Hugo Stenbeck, som är medlem av 45 bolagsstyrelser, däribland Klingsporbolagen och Boschbolagen.
Som den tredje grundaren vid sidan av Hugo Stenbeck och Wilhelm Klingspor räknas Robert von Horn, bland annat styrelseledamot i Handelsbanken, trots att familjen von Horns ägande alltid varit betydligt mindre än familjen Klingspors.
Bara tre höll stånd mot Sockerbolagets monopoltryck: Lidköping, Linköping och Mörbylånga, det vill säga de tre som 1914 i stället samlades i Klingspors Mellersta Sveriges Sockerfabriks AB, med sikte på att överleva som självständig grupp.
Så nästa steg blir att Mellersta Sveriges Lantbruks AB – Kinneviks jordbruksbolag, som har funnits med sedan Gammel-Hugos och Wilhelm Klingspors trettiotal – skriver kontrakt med bolaget som driver Farmen i Luxemburg, om att hålla hjortar på ägorna.
Den urgamla ätten Klingspors mest bekante medlem är den beryktade fältmarskalken Vilhelm Mauritz Klingspor (1744–1814) vars inkompetenta krigsledning bidrog till Sveriges förlust av Finland 1809, hånad i Runebergs Fänrik Ståls sägner: »Det är skam att tappra männer täckas tala om en sådan!» Vilhelm Mauritz hade emellertid före debaclet i Finland lyckats bli upphöjd till greve av den nyare typ vars titel bara ärvs av äldste sonen eller av den manlige släkting som därnäst står i tur.
Hugo Stenbeck och hans hustru fick köpa en aktiepost i Klingspors sockerbolag.
Kvar fanns Klingspors gamla godisfabrik i Lidköping liksom en del av jordbruket.
Det är dock oklart när han verkligen kom att ha en större andel än Klingspors.
I ett första steg skulle Fagersta köpa de styrande aktierna i Kinnevik – Jan Stenbecks, mamma Märthas, familjerna Klingspors och von Horns.
Juristen Hugo Stenbecks uppstigande med hjälp av Klingspors påminner för övrigt en hel del om juristen Wehtjes väg till makten i Skånska Cement.
Firman övertogs med bibehållet namn av Hugo Stenbeck, likaså styrelseuppdragen i sockerbolaget och Bosch samt omvårdnaden av familjen Klingspors affärer.
Han kontrollerade Kinnevik, det bolag hans far advokaten Hugo Stenbeck byggt upp med sin egen framåtanda och adelsfamiljerna Klingspors och von Horns positioner och pengar.
Det var en stor affär, Klingspors mellansvenska sockerfabriker stod för en tiondel av landets sockerproduktion och sysselsatte tolv–tretton procent av landets sockerarbetare.
1914 slog man ihop de tre sockerbruken i Lidköping, Linköping och Mörbylånga till Mellersta Sveriges Sockerfabriks AB med säte i Lidköping och Carl Klingspors son Wilhelm som vice verkställande direktör.
Enligt Margaret von Platen i Boken om Stenbeck nådde Hugo Stenbeck redan på femtiotalet trettio procent i bolaget mot Klingspors tjugofem; av sammanhanget att döma har hon uppgiften från medlemmar av familjen Klingspor.
Först på slutet av skildringen av Klingspors förmodade imperium sägs att: »En viktig roll i den Klingsporska koncernen har advokat Hugo Stenbeck, som är medlem av 45 bolagsstyrelser, däribland Klingsporbolagen och Boschbolagen.
Som den tredje grundaren vid sidan av Hugo Stenbeck och Wilhelm Klingspor räknas Robert von Horn, bland annat styrelseledamot i Handelsbanken, trots att familjen von Horns ägande alltid varit betydligt mindre än familjen Klingspors.
Bara tre höll stånd mot Sockerbolagets monopoltryck: Lidköping, Linköping och Mörbylånga, det vill säga de tre som 1914 i stället samlades i Klingspors Mellersta Sveriges Sockerfabriks AB, med sikte på att överleva som självständig grupp.
Så nästa steg blir att Mellersta Sveriges Lantbruks AB – Kinneviks jordbruksbolag, som har funnits med sedan Gammel-Hugos och Wilhelm Klingspors trettiotal – skriver kontrakt med bolaget som driver Farmen i Luxemburg, om att hålla hjortar på ägorna.
Den urgamla ätten Klingspors mest bekante medlem är den beryktade fältmarskalken Vilhelm Mauritz Klingspor (1744–1814) vars inkompetenta krigsledning bidrog till Sveriges förlust av Finland 1809, hånad i Runebergs Fänrik Ståls sägner: »Det är skam att tappra männer täckas tala om en sådan!» Vilhelm Mauritz hade emellertid före debaclet i Finland lyckats bli upphöjd till greve av den nyare typ vars titel bara ärvs av äldste sonen eller av den manlige släkting som därnäst står i tur.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.