Klibba i en mening
Jag kände svetten klibba under armarna.
Malin känner sin blöta klänning klibba mot kroppen.
Hon rör i pastavattnet för att spagettin inte ska klibba ihop.
Han känner vätan i kläderna klibba mot huden, och han ryser.
Och när hon kysste hennes mun, kände hon jord klibba på sin egen.
Luften var tjock och varm och fick kläderna att klibba fast mot kroppen.
Jag tyckte att det kändes som halsen höll på att klibba ihop helt och hållet.
Bilsätet i imiterat skinn blir varmt och får kalsongerna att klibba vid skinnet.
Värmen fick klänningen att klibba på kroppen och de högklackade skorna brände på fötterna.
Svetten fick skjortan att klibba fast vid huden och han rös till av den kyliga kvällsbrisen från havet.
För några veckor sedan började ett ämne produceras som får lungorna att spännas ut och inte klibba ihop vid födseln.
Ibland när han vaknade på nätterna för att han måste på toaletten kunde han formligen känna kolesterolet klibba som ett äckligt och livshotande slem mot ådrornas väggar.
Badplatsen utanför Sturefors kråmar sig i det döende eftermiddagsljuset, hettan får kavajen att klibba mot Waldemar Ekenbergs kropp där han står under eken, innanför avspärrningstejpen.
Det skulle ske förr eller senare, tänker Slavenca Visnic och känner den smälta osten klibba sig fast mellan tänderna, hur magen fylls av maten: det oerhörda privilegiet att kunna äta sig mätt när man är hungrig, ett privilegium få människor i det här landet förstår eller värdesätter.
Malin känner sin blöta klänning klibba mot kroppen.
Hon rör i pastavattnet för att spagettin inte ska klibba ihop.
Han känner vätan i kläderna klibba mot huden, och han ryser.
Och när hon kysste hennes mun, kände hon jord klibba på sin egen.
Luften var tjock och varm och fick kläderna att klibba fast mot kroppen.
Jag tyckte att det kändes som halsen höll på att klibba ihop helt och hållet.
Bilsätet i imiterat skinn blir varmt och får kalsongerna att klibba vid skinnet.
Värmen fick klänningen att klibba på kroppen och de högklackade skorna brände på fötterna.
Svetten fick skjortan att klibba fast vid huden och han rös till av den kyliga kvällsbrisen från havet.
För några veckor sedan började ett ämne produceras som får lungorna att spännas ut och inte klibba ihop vid födseln.
Ibland när han vaknade på nätterna för att han måste på toaletten kunde han formligen känna kolesterolet klibba som ett äckligt och livshotande slem mot ådrornas väggar.
Badplatsen utanför Sturefors kråmar sig i det döende eftermiddagsljuset, hettan får kavajen att klibba mot Waldemar Ekenbergs kropp där han står under eken, innanför avspärrningstejpen.
Det skulle ske förr eller senare, tänker Slavenca Visnic och känner den smälta osten klibba sig fast mellan tänderna, hur magen fylls av maten: det oerhörda privilegiet att kunna äta sig mätt när man är hungrig, ett privilegium få människor i det här landet förstår eller värdesätter.
Hans händer klibbade.
Håret klibbade i pannan.
Ögonen klibbade ihop sig.
Handflatorna klibbade av svett.
Blusen klibbade fast mot huden.
Golvet klibbade hela vägen bort.
Kolven klibbade i hans svettiga hand.
Hans skjorta klibbade fast mot ryggen.
Hennes läppar klibbade sig fast vid hans.
Svetten klibbade under Helly Hansentröjan.
Mammas ängslan klibbade och kliade som eksem.
Det kändes som papperna klibbade vid varandra.
Den höga rodnaden klibbade vid hennes ansikte.
Jeansen klibbade fast vid låren och blev styva.
Svettfuktiga hårtestar klibbade fast vid pannan.
Den grå mattan klibbade under deras bara fötter.
Papperet klibbade svagt mot det ännu fuktiga bordet.
Han var så rädd för Axel att munnen klibbade igen.
Det klibbade där skinkorna möttes; det var serverat.
Det kändes som om mina skosulor klibbade fast vid det.
Det mörka håret klibbade sig svettigt fast vid pannan.
Det ljusa håret klibbade vid tinningarna av ångestsvett.
Han tittade på gräset som klibbade sig fast vid hans ben.
Hennes hår klibbade mot huvudet, fuktigt av regn och svett.
Ansiktet i spegeln såg flottigt ut, luggen klibbade i pannan.
Ratten klibbade av handsvetten och hjärtat slog som en bongotrumma.
Löven låg vissnade på marken och vägarna klibbade av höstregnet.
Vita flingor, fuktiga och mjuka, klibbade sig fast vid fönsterglasen.
Mina kläder var genomvåta av svett och min tunga klibbade mot gommen.
Jag försökte le mot honom men min mun var så torr att den klibbade igen.
Från hans läppar flög det mörkbrunt slem som klibbade fast på filtarna.
Håret klibbade i pannan.
Ögonen klibbade ihop sig.
Handflatorna klibbade av svett.
Blusen klibbade fast mot huden.
Golvet klibbade hela vägen bort.
Kolven klibbade i hans svettiga hand.
Hans skjorta klibbade fast mot ryggen.
Hennes läppar klibbade sig fast vid hans.
Svetten klibbade under Helly Hansentröjan.
Mammas ängslan klibbade och kliade som eksem.
Det kändes som papperna klibbade vid varandra.
Den höga rodnaden klibbade vid hennes ansikte.
Jeansen klibbade fast vid låren och blev styva.
Svettfuktiga hårtestar klibbade fast vid pannan.
Den grå mattan klibbade under deras bara fötter.
Papperet klibbade svagt mot det ännu fuktiga bordet.
Han var så rädd för Axel att munnen klibbade igen.
Det klibbade där skinkorna möttes; det var serverat.
Det kändes som om mina skosulor klibbade fast vid det.
Det mörka håret klibbade sig svettigt fast vid pannan.
Det ljusa håret klibbade vid tinningarna av ångestsvett.
Han tittade på gräset som klibbade sig fast vid hans ben.
Hennes hår klibbade mot huvudet, fuktigt av regn och svett.
Ansiktet i spegeln såg flottigt ut, luggen klibbade i pannan.
Ratten klibbade av handsvetten och hjärtat slog som en bongotrumma.
Löven låg vissnade på marken och vägarna klibbade av höstregnet.
Vita flingor, fuktiga och mjuka, klibbade sig fast vid fönsterglasen.
Mina kläder var genomvåta av svett och min tunga klibbade mot gommen.
Jag försökte le mot honom men min mun var så torr att den klibbade igen.
Från hans läppar flög det mörkbrunt slem som klibbade fast på filtarna.
Ögonen hade klibbat ihop så att hon knappt kunde öppna dem.
Håret hade fallit fram i ansiktet, ögonfransarna tycktes ha klibbat ihop.
Och efteråt: när gummihandskarna klibbat fast mot huden och det lät som segt tuggummi när de släppte.
Hon hade kräkts lite och det syn-tes inte tidigare, eftersom det hade klibbat fast i hennes långa ljusa hår.
Kring honom hade den väldiga oceanen slagit sin lockande ändlöshet, men mullen hade klibbat fast vid hans fötter.
Hans förfäder hade varit svenska bönder, och ännu var det som om jord klibbat vid hans fötter, då han rörde sig.
»Han kommer nog när som helst«, svarade Rithisak utan att titta på honom och sög i sig en nudel som klibbat fast på kinden.
Hon andades nästan inte, för hennes revben hade brutits och gyttje-dyn stank i näsborrarna på henne, i munnen, till och med ögonfransarna hade klibbat ihop.
Efter en kort sittning i ett av de trånga båsen, påföljande handtvätt och kontroll av att inget toalettpapper klibbat fast under skorna, ställde jag mig framför helfigursspegeln och granskade min reflektion.
Sedan rev lodjuret honom i ansiktet fast bara lite över vänster kind, och i nästa sekund sprang lokattsungen iväg – den haltade men den sprang – på tre snabba ben och försvann in i den snötyngda lärkträdskogen utan något annat ljud än en skrämd inandning och utan att lämna något annat efter sig än utspridd avföring och tovor av blodig päls med silverstänk i som klibbat fast i fällans hemska sågtandade käftar och ett väsande mummel: S’ttus! Tack!.
Håret hade fallit fram i ansiktet, ögonfransarna tycktes ha klibbat ihop.
Och efteråt: när gummihandskarna klibbat fast mot huden och det lät som segt tuggummi när de släppte.
Hon hade kräkts lite och det syn-tes inte tidigare, eftersom det hade klibbat fast i hennes långa ljusa hår.
Kring honom hade den väldiga oceanen slagit sin lockande ändlöshet, men mullen hade klibbat fast vid hans fötter.
Hans förfäder hade varit svenska bönder, och ännu var det som om jord klibbat vid hans fötter, då han rörde sig.
»Han kommer nog när som helst«, svarade Rithisak utan att titta på honom och sög i sig en nudel som klibbat fast på kinden.
Hon andades nästan inte, för hennes revben hade brutits och gyttje-dyn stank i näsborrarna på henne, i munnen, till och med ögonfransarna hade klibbat ihop.
Efter en kort sittning i ett av de trånga båsen, påföljande handtvätt och kontroll av att inget toalettpapper klibbat fast under skorna, ställde jag mig framför helfigursspegeln och granskade min reflektion.
Sedan rev lodjuret honom i ansiktet fast bara lite över vänster kind, och i nästa sekund sprang lokattsungen iväg – den haltade men den sprang – på tre snabba ben och försvann in i den snötyngda lärkträdskogen utan något annat ljud än en skrämd inandning och utan att lämna något annat efter sig än utspridd avföring och tovor av blodig päls med silverstänk i som klibbat fast i fällans hemska sågtandade käftar och ett väsande mummel: S’ttus! Tack!.
Blusen klibbar mot ryggen.
Klänningstyget klibbar mot min hud.
Såna här saker klibbar fast vid dig.
En ljummen, tjock massa klibbar i mitt bröst.
Den klibbar vid alla fötterna och vid gräset.
Mitt hår klibbar fast i våra svettiga ansikten.
Du är ute efter skiten som klibbar fast vid honom.
Tankarna klibbar samman, smälter ihop till ett ingenting.
Shivastolens billiga vinylsits klibbar mot skinkorna som silvertejp.
»Den rinner så förbannat och klibbar fast i byxorna, det är genant.
Jag känner hur skjortan klibbar mot huden när jag lutar mig tillbaka.
Kläderna klibbar mot deras kroppar, och de hostar, svär, men nyckeln hänger där den ska.
Nu är jag helt vaken, och såklart genomvåt av svett och låren klibbar mot varandra av mina safter.
Håret ligger klistrat över pannan, jeansen och tröjan – medelklassmammans uniform – klibbar mot kroppen.
Det tråkiga med sådan skam är bara att den klibbar en aning vid den skamliges hela väsen, vid hela bilden inklusive självbilden.
I små, genomskinliga områden klibbar den utmanande mot bröstet på ett sätt som jag hängivet tänker låtsas som att jag inte ser.
Skjortor och blusar klibbar mot kroppen, hjärnan är trög och går varm, man säger inte mycket, alla sliter för att få hem sina rapporter och reportage.
Blusen klibbar mot kroppen och hur varm måste inte Lollo Svensson vara i overallen, och plötsligt sjunker hennes runda men samtidigt hårda gestalt ihop framför deras ögon.
Då man fått ena sidan glatt, uppvändes den andra och behandlas på samma sätt, tills allt är klistradt; tyget hänges i varmt rum öfver stänger, så att det ej klibbar emot hvartannat.
Han nickar, kysser mig igen, längre och hårdare, och jag struntar i att alla kan se att jag håller på att svimma av kåthet, att det klibbar mellan mina lår, att jag är fullkomligt utan skam.
Fabrikationsfel på de gamla, och de nya, i böjträ med sitsar täckta av svart galon, är om möjligt ännu mer obekväma än de gamla och i värmen klibbar galonen fuktigt mot tyget över skinkorna.
Zekes ansikte, hans rakade huvud och han ser bestämd ut, Sven, är du där, och jag ser badrummet nu, duschen, jag känner den mot mitt huvud och helvete, helvete vad kallt vattnet är och jag ser dem nu, båda två, jag sitter i badkaret och de duschar mig och t-shirten klibbar mot kroppen och trosorna, de fånigaste jag har som knappt döljer håret där nere och sluta….
Det de inte visar är hur ens dyblöta byxben, nerkletade med klippt gräs, klibbar fast runt smalbenen, hur regnet till och med lyckas hitta ens hjässa under paraplyet för att sedan rinna ner längs skallen och förbi kragen likt våta sniglar, så när man egentligen ska vara försjunken i tankar över den avlidna är hjärnan istället upptagen med att följa vattendropparnas väg längs ryggraden.
Klänningstyget klibbar mot min hud.
Såna här saker klibbar fast vid dig.
En ljummen, tjock massa klibbar i mitt bröst.
Den klibbar vid alla fötterna och vid gräset.
Mitt hår klibbar fast i våra svettiga ansikten.
Du är ute efter skiten som klibbar fast vid honom.
Tankarna klibbar samman, smälter ihop till ett ingenting.
Shivastolens billiga vinylsits klibbar mot skinkorna som silvertejp.
»Den rinner så förbannat och klibbar fast i byxorna, det är genant.
Jag känner hur skjortan klibbar mot huden när jag lutar mig tillbaka.
Kläderna klibbar mot deras kroppar, och de hostar, svär, men nyckeln hänger där den ska.
Nu är jag helt vaken, och såklart genomvåt av svett och låren klibbar mot varandra av mina safter.
Håret ligger klistrat över pannan, jeansen och tröjan – medelklassmammans uniform – klibbar mot kroppen.
Det tråkiga med sådan skam är bara att den klibbar en aning vid den skamliges hela väsen, vid hela bilden inklusive självbilden.
I små, genomskinliga områden klibbar den utmanande mot bröstet på ett sätt som jag hängivet tänker låtsas som att jag inte ser.
Skjortor och blusar klibbar mot kroppen, hjärnan är trög och går varm, man säger inte mycket, alla sliter för att få hem sina rapporter och reportage.
Blusen klibbar mot kroppen och hur varm måste inte Lollo Svensson vara i overallen, och plötsligt sjunker hennes runda men samtidigt hårda gestalt ihop framför deras ögon.
Då man fått ena sidan glatt, uppvändes den andra och behandlas på samma sätt, tills allt är klistradt; tyget hänges i varmt rum öfver stänger, så att det ej klibbar emot hvartannat.
Han nickar, kysser mig igen, längre och hårdare, och jag struntar i att alla kan se att jag håller på att svimma av kåthet, att det klibbar mellan mina lår, att jag är fullkomligt utan skam.
Fabrikationsfel på de gamla, och de nya, i böjträ med sitsar täckta av svart galon, är om möjligt ännu mer obekväma än de gamla och i värmen klibbar galonen fuktigt mot tyget över skinkorna.
Zekes ansikte, hans rakade huvud och han ser bestämd ut, Sven, är du där, och jag ser badrummet nu, duschen, jag känner den mot mitt huvud och helvete, helvete vad kallt vattnet är och jag ser dem nu, båda två, jag sitter i badkaret och de duschar mig och t-shirten klibbar mot kroppen och trosorna, de fånigaste jag har som knappt döljer håret där nere och sluta….
Det de inte visar är hur ens dyblöta byxben, nerkletade med klippt gräs, klibbar fast runt smalbenen, hur regnet till och med lyckas hitta ens hjässa under paraplyet för att sedan rinna ner längs skallen och förbi kragen likt våta sniglar, så när man egentligen ska vara försjunken i tankar över den avlidna är hjärnan istället upptagen med att följa vattendropparnas väg längs ryggraden.