Klart… i en mening
Men det är klart….
”Ja, det är klart…”.
– Jaså, ja, det är klart….
Fast det är klart… han har en hel del förstås.
Fast det är klart… Får man välja? Krusberg log igen.
Men det är klart… jag förstår att Bäckström sörjer.
Det är klart… hon påminner om ett gammalt luder som jag sett också.
Men det är klart… det är ett par veckor nu som han varit borta, hennes far.
– Nej, det är klart… jag bara tänkte… nej, det gjorde jag nog inte förresten, sa Herbert.
– Fyra personer har rensats ut… så mycket är klart… men vi har ingen aning om vilka dom var?.
”Nå, det är väl klart…”, säger pastorn och försöker förklara en sak som han inte själv är riktigt på det klara med.
Jag hade visserligen hoppats att du skulle bjuda på en bit mat men det är klart… om du klarat upp ett tio år gammalt mord åt oss så får jag väl bjuda mig själv på en mosbricka på vägen hem.
”Ja, det är klart…”.
– Jaså, ja, det är klart….
Fast det är klart… han har en hel del förstås.
Fast det är klart… Får man välja? Krusberg log igen.
Men det är klart… jag förstår att Bäckström sörjer.
Det är klart… hon påminner om ett gammalt luder som jag sett också.
Men det är klart… det är ett par veckor nu som han varit borta, hennes far.
– Nej, det är klart… jag bara tänkte… nej, det gjorde jag nog inte förresten, sa Herbert.
– Fyra personer har rensats ut… så mycket är klart… men vi har ingen aning om vilka dom var?.
”Nå, det är väl klart…”, säger pastorn och försöker förklara en sak som han inte själv är riktigt på det klara med.
Jag hade visserligen hoppats att du skulle bjuda på en bit mat men det är klart… om du klarat upp ett tio år gammalt mord åt oss så får jag väl bjuda mig själv på en mosbricka på vägen hem.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.