Klanglösa i en mening
Vindspelet av snäckskal klirrade, ett irriterande inslag av klanglösa toner.
Mobilen sjunger inte särskilt bra i vinden eftersom de flesta tonerna är klanglösa.
De ljusa rösterna låter sällsamt klanglösa ute i det fria, som om de vore inbäddade i tjocka bolster.
Det är något med hennes klanglösa röst, hennes brist på förtröstan som säger honom att hon har insikter om sin lillebror som ingen annan kan ha.
Vid det laget var han tillräckligt medveten om hur allvarligt det här måste vara, det märktes på hennes matta, klanglösa tonfall, så han behövde inte fråga vad hon menade.
Mobilen sjunger inte särskilt bra i vinden eftersom de flesta tonerna är klanglösa.
De ljusa rösterna låter sällsamt klanglösa ute i det fria, som om de vore inbäddade i tjocka bolster.
Det är något med hennes klanglösa röst, hennes brist på förtröstan som säger honom att hon har insikter om sin lillebror som ingen annan kan ha.
Vid det laget var han tillräckligt medveten om hur allvarligt det här måste vara, det märktes på hennes matta, klanglösa tonfall, så han behövde inte fråga vad hon menade.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Ett vitt, klanglöst rum.
– Jag var där och hon dog, säger Andersson klanglöst och sväljer hårt.
Ett klanglöst buller drar min uppmärksamhet dit, och jag ser att en kniv har fallit ned på golvet.
– Jag var där och hon dog, säger Andersson klanglöst och sväljer hårt.
Ett klanglöst buller drar min uppmärksamhet dit, och jag ser att en kniv har fallit ned på golvet.
Men hon stramar upp sig och hälsar den nya besökaren välkommen med klanglös röst.