Klaffarna i en mening
Fäll ut klaffarna.
Klaffarna till tjugo.
Klaffarna sänks till tio grader.
”Klaffarna på tjugo”, bekräftade piloten.
Han minskade på gasen och sänkte klaffarna för att bromsa farten.
Accelerationen gick bra, sedan fälldes hjulen upp och därefter klaffarna.
Andrepiloten arbetade med kontrollerna, och de hörde surrandet från de elektriska motorerna när klaffarna fälldes ner.
Klaffarna till tjugo.
Klaffarna sänks till tio grader.
”Klaffarna på tjugo”, bekräftade piloten.
Han minskade på gasen och sänkte klaffarna för att bromsa farten.
Accelerationen gick bra, sedan fälldes hjulen upp och därefter klaffarna.
Andrepiloten arbetade med kontrollerna, och de hörde surrandet från de elektriska motorerna när klaffarna fälldes ner.
Om allt klaffar slår vi till sent i eftermiddag.
Ryktesvis nämns försök torpedfällning från Tupolevs marina reafpl, utfällda klaffar.
En av hans älsklingsklappar julen 1967 var ett kromatiskt munspel med tolv hål och fyrtioåtta klaffar som gav tre hela oktaver.
Och tillbaka! En gång till! Lite nervöst innan det klaffar, men en viss festlig spänning är omisskännlig bland de tjänande bröderna.
Det var inget inlindat skit, och jag kände direkt, det här klaffar, det här går rätt in, och jag sa till mig själv: Den killen vill jag jobba med.
Ryktesvis nämns försök torpedfällning från Tupolevs marina reafpl, utfällda klaffar.
En av hans älsklingsklappar julen 1967 var ett kromatiskt munspel med tolv hål och fyrtioåtta klaffar som gav tre hela oktaver.
Och tillbaka! En gång till! Lite nervöst innan det klaffar, men en viss festlig spänning är omisskännlig bland de tjänande bröderna.
Det var inget inlindat skit, och jag kände direkt, det här klaffar, det här går rätt in, och jag sa till mig själv: Den killen vill jag jobba med.
»Håll klaffen, Chloe«, säger hon.
”Jag kan hålla klaffen”, sa Arnold.
– Äh, håll klaffen, sa Pia ilsket.
Håll klaffen nu, för det kommer en karl på cykel.
– Håll klaffen, sa Karin surt och ställde undan vasen.
Och … det är viktigt … håll klaffen om det här så länge.
Han kanske vill att vi ska hålla klaffen och gå och lägga oss igen.
”Håll klaffen!” är allt vad Barkhausen grymtar utan att lyfta på huvudet.
”Håll äntligen klaffen, du där, nummer 76, vi vet ju redan allt vad du snackar om!”.
”Håll klaffen!” muttrar kommissarien, och Barkhausen tar mycket riktigt detta för ett jakande svar.
Jag är den som tar ett steg tillbaka, håller klaffen och låter honom sköta så mycket som möjligt av snacket.
Han har hållit klaffen i mer än en timme, men när jag hotade med att du skulle ta över lovade han att bli pratsam.
Eller också rent ut fientligt: ”Om du nu inte vill hålla klaffen, så anmäler vi dig! Det finns fler än du som vill snacka!”.
Varför ställde jag inte den uppenbart självklara frågan? Varför följde jag inte upp det intressanta svaret? Varför höll jag inte klaffen och lät tystnaden tala?.
”Var finns ombudet från arbetsfronten på den här verkstan? Han i manchesterbrallor vid sågramen? Bra! Gå tillbaka till ditt arbete, och håll klaffen, annars kan det gå dig illa!”.
Weeks, som faktiskt visste mer än Jobs om den saken, lät sig först roas, men till slut avbröt han honom: »Kan du hålla klaffen och låta mig lära dig lite om vetenskap?« Jobs studsade till och blev tyst.
Men obergruppenführer Prall som dittills på grund av ännu högre överordnades närvaro hade måst hålla klaffen, kom störtande tillbaka in i kommissarie Escherichs tjänsterum: ”Tokdåre där! Idiot! Inbillar ni er att jag kommer att låta min avdelning råka i vanrykte för en sådan dumboms skull som ni! En vecka har ni på er, kom ihåg det!” Han skakade knytnävarna med bister uppsyn.
Emil Barkhausen blir inte stött, Barkhausen går det inte att förnärma så lätt, han instämmer ivrigt: ”Så sant som det är sagt, Quangel! Varför ska en sådan som Kluge, postkäringen, inte kunna hålla klaffen! Nehej, alla ska hon tala om det för: Quangels har fått ett fältpostbrev och det är skrivet med skrivmaskin, sa hon! Det räcker ju om hon kan berätta att Frankrike har kapitulerat!” Han är tyst ett litet tag och sedan frågar han med alldeles ovanlig röst halvhögt, deltagande: ”Sårad eller – saknad – eller?”.
”Jag kan hålla klaffen”, sa Arnold.
– Äh, håll klaffen, sa Pia ilsket.
Håll klaffen nu, för det kommer en karl på cykel.
– Håll klaffen, sa Karin surt och ställde undan vasen.
Och … det är viktigt … håll klaffen om det här så länge.
Han kanske vill att vi ska hålla klaffen och gå och lägga oss igen.
”Håll klaffen!” är allt vad Barkhausen grymtar utan att lyfta på huvudet.
”Håll äntligen klaffen, du där, nummer 76, vi vet ju redan allt vad du snackar om!”.
”Håll klaffen!” muttrar kommissarien, och Barkhausen tar mycket riktigt detta för ett jakande svar.
Jag är den som tar ett steg tillbaka, håller klaffen och låter honom sköta så mycket som möjligt av snacket.
Han har hållit klaffen i mer än en timme, men när jag hotade med att du skulle ta över lovade han att bli pratsam.
Eller också rent ut fientligt: ”Om du nu inte vill hålla klaffen, så anmäler vi dig! Det finns fler än du som vill snacka!”.
Varför ställde jag inte den uppenbart självklara frågan? Varför följde jag inte upp det intressanta svaret? Varför höll jag inte klaffen och lät tystnaden tala?.
”Var finns ombudet från arbetsfronten på den här verkstan? Han i manchesterbrallor vid sågramen? Bra! Gå tillbaka till ditt arbete, och håll klaffen, annars kan det gå dig illa!”.
Weeks, som faktiskt visste mer än Jobs om den saken, lät sig först roas, men till slut avbröt han honom: »Kan du hålla klaffen och låta mig lära dig lite om vetenskap?« Jobs studsade till och blev tyst.
Men obergruppenführer Prall som dittills på grund av ännu högre överordnades närvaro hade måst hålla klaffen, kom störtande tillbaka in i kommissarie Escherichs tjänsterum: ”Tokdåre där! Idiot! Inbillar ni er att jag kommer att låta min avdelning råka i vanrykte för en sådan dumboms skull som ni! En vecka har ni på er, kom ihåg det!” Han skakade knytnävarna med bister uppsyn.
Emil Barkhausen blir inte stött, Barkhausen går det inte att förnärma så lätt, han instämmer ivrigt: ”Så sant som det är sagt, Quangel! Varför ska en sådan som Kluge, postkäringen, inte kunna hålla klaffen! Nehej, alla ska hon tala om det för: Quangels har fått ett fältpostbrev och det är skrivet med skrivmaskin, sa hon! Det räcker ju om hon kan berätta att Frankrike har kapitulerat!” Han är tyst ett litet tag och sedan frågar han med alldeles ovanlig röst halvhögt, deltagande: ”Sårad eller – saknad – eller?”.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.