Klänga i en mening
En glädje att klänga fast vid.
Det är förbjudet att klänga i nätet.
Alla livets vardagar klänga sig fast vid det.
Därför var det också honom som han måste klänga sig fast vid.
Det är värre för dom som ska klänga därinne, det kan bli nästan outhärdligt.
Men plötsligt såg Petra krymplingen kasta kryckorna och klänga sig fast vid kvinnan.
Meningslöst att hoppa upp i taket och klänga sig fast upp och ner som en skrämd tecknad katt.
Sluta klänga sig fast vid det förgångna och inte grubbla över gåtor som aldrig skulle kunna lösas.
Man måste ständigt själv vara i rörelse med den, icke släppa taget, klänga sig fast, springa, trampa, skrika.
I stället lyckas Beenhakker hitta ett skjul, ett slags förråd med toaletter, på vars tak man kan klänga upp, inte utan besvär.
Eller var hon en sån som skulle slaska och kladda med sina ömhetsbetygelser på offentliga platser? Klänga på honom som en aphona i tunnelbanan.
Att på detta sätt ibland klänga sig fast och i nästa stund abrupt avbryta relationer är typiskt för många som har en otrygg-ambivalent anknytning.
Bakom den grönskande trädgården kan Conny Nygren ana Stockholms inlopp, Viking Line-färjorna framför klipporna och de ockrafärgade husen som verkar klänga sig fast på berget.
Martie hade noterat att Susan ibland tycktes klänga sig fast vid sin lägenhet därför att hon kände sig lycklig där snarare än därför att hon var för rädd för världen utanför.
Om du vill klänga dig fast vid en missriktad idé om att du på något sätt tjänar pengar på Haileys död, så visst gör det, men kalla det då för vad det är: rädsla för framgång.
Ellen Bergman hade ordnat ett vackert hem, tyckte prästfrun men hon förfärades av hur barnen tilläts klänga och klättra på möbler som med säkerhet skulle fara illa av den omilda behandlingen.
Det är förbjudet att klänga i nätet.
Alla livets vardagar klänga sig fast vid det.
Därför var det också honom som han måste klänga sig fast vid.
Det är värre för dom som ska klänga därinne, det kan bli nästan outhärdligt.
Men plötsligt såg Petra krymplingen kasta kryckorna och klänga sig fast vid kvinnan.
Meningslöst att hoppa upp i taket och klänga sig fast upp och ner som en skrämd tecknad katt.
Sluta klänga sig fast vid det förgångna och inte grubbla över gåtor som aldrig skulle kunna lösas.
Man måste ständigt själv vara i rörelse med den, icke släppa taget, klänga sig fast, springa, trampa, skrika.
I stället lyckas Beenhakker hitta ett skjul, ett slags förråd med toaletter, på vars tak man kan klänga upp, inte utan besvär.
Eller var hon en sån som skulle slaska och kladda med sina ömhetsbetygelser på offentliga platser? Klänga på honom som en aphona i tunnelbanan.
Att på detta sätt ibland klänga sig fast och i nästa stund abrupt avbryta relationer är typiskt för många som har en otrygg-ambivalent anknytning.
Bakom den grönskande trädgården kan Conny Nygren ana Stockholms inlopp, Viking Line-färjorna framför klipporna och de ockrafärgade husen som verkar klänga sig fast på berget.
Martie hade noterat att Susan ibland tycktes klänga sig fast vid sin lägenhet därför att hon kände sig lycklig där snarare än därför att hon var för rädd för världen utanför.
Om du vill klänga dig fast vid en missriktad idé om att du på något sätt tjänar pengar på Haileys död, så visst gör det, men kalla det då för vad det är: rädsla för framgång.
Ellen Bergman hade ordnat ett vackert hem, tyckte prästfrun men hon förfärades av hur barnen tilläts klänga och klättra på möbler som med säkerhet skulle fara illa av den omilda behandlingen.
« Sluta och kläng på pappa, nu, Anna.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Den klängde på en bergskant.
hela kvällen och han klängde tillbaka.
Adèle klängde sig fast vid Josefs arm.
De klängde utmed väggen med sina block.
Hur kunde han? Kärringen klängde över honom.
Vanja klängde sig fortfarande kvar vid min hals.
Ett barn i tvåårsåldern klängde i hans ena arm.
De vita husen av sten som klängde längs bergsryggen.
Blekrosa, nästan vita vildrosor klängde på staketet.
Det var pojken också men han klängde mycket på mamman.
Jag började darra i hela kroppen och min son klängde ängsligt.
Hon klängde på mitt bröst även efter att vi båda funnit balansen.
Nu klängde sig någon fast vid det ena benet, en annan vid det andra.
Vi var inte längre ungdomar som busade med varandra, som klängde och fumlade.
Så du tog emot mina kramar, klängde dig upp i mitt knä från den kalla betongen.
Det påminde närmast om höjdskräck, såsom han klängde sig fast vid vinrankorna.
Hon klängde sig fast vid hans arm medan de gick bort dll hennes port och tog hissen upp.
Han kunde fortfarande inte förstå varför hon klängde sig fast vid honom så desperat.
”Är du rädd för att jag ska tappa dig?” log han när jag klängde mig fast vid honom.
Som om han inte märkte hur de pratade om honom! I klätterställningen klängde några barn.
Att Vanja klängde på dem och pussade dem farväl gjorde bara det hela ännu värre för mig.
Jag klängde mig fast vid hans arm men han verkade inte ens märka att jag rörde vid honom.
Han kände hur Lilly höll på att förlora balansen där hon klängde sig fast i hans högerben.
De klängde sig fast överallt, på utskjutande klippor, i skrevor, varhelst det fanns ett fäste.
Blommor i prunkande färger klängde nedför väggarna och berörde smeksamt hans panna och kinder.
Men hon klängde sig fast vid honom likt en liten flicka som inte vill gå och lägga sig i mörkret.
Med ens klängde hon sig fast vid honom som för att så bättre dölja sin nakenhet för honom själv.
Men när hon klängde över det välvda taket blev hon tvungen att undvika att lägga någon tyngd på glaset.
Hon klängde sig fast i min famn och viskade saker jag inte förstod och äntligen lyckades jag krama henne tillbaka.
Då kände hon att han trängde sig på henne, som när han var barn, då han klängde och aldrig lämnade henne i fred.
Till och med för några ögonblick upplevt en känsla av frihet och lycka, där han klängde sig fast i palmernas topp.
hela kvällen och han klängde tillbaka.
Adèle klängde sig fast vid Josefs arm.
De klängde utmed väggen med sina block.
Hur kunde han? Kärringen klängde över honom.
Vanja klängde sig fortfarande kvar vid min hals.
Ett barn i tvåårsåldern klängde i hans ena arm.
De vita husen av sten som klängde längs bergsryggen.
Blekrosa, nästan vita vildrosor klängde på staketet.
Det var pojken också men han klängde mycket på mamman.
Jag började darra i hela kroppen och min son klängde ängsligt.
Hon klängde på mitt bröst även efter att vi båda funnit balansen.
Nu klängde sig någon fast vid det ena benet, en annan vid det andra.
Vi var inte längre ungdomar som busade med varandra, som klängde och fumlade.
Så du tog emot mina kramar, klängde dig upp i mitt knä från den kalla betongen.
Det påminde närmast om höjdskräck, såsom han klängde sig fast vid vinrankorna.
Hon klängde sig fast vid hans arm medan de gick bort dll hennes port och tog hissen upp.
Han kunde fortfarande inte förstå varför hon klängde sig fast vid honom så desperat.
”Är du rädd för att jag ska tappa dig?” log han när jag klängde mig fast vid honom.
Som om han inte märkte hur de pratade om honom! I klätterställningen klängde några barn.
Att Vanja klängde på dem och pussade dem farväl gjorde bara det hela ännu värre för mig.
Jag klängde mig fast vid hans arm men han verkade inte ens märka att jag rörde vid honom.
Han kände hur Lilly höll på att förlora balansen där hon klängde sig fast i hans högerben.
De klängde sig fast överallt, på utskjutande klippor, i skrevor, varhelst det fanns ett fäste.
Blommor i prunkande färger klängde nedför väggarna och berörde smeksamt hans panna och kinder.
Men hon klängde sig fast vid honom likt en liten flicka som inte vill gå och lägga sig i mörkret.
Med ens klängde hon sig fast vid honom som för att så bättre dölja sin nakenhet för honom själv.
Men när hon klängde över det välvda taket blev hon tvungen att undvika att lägga någon tyngd på glaset.
Hon klängde sig fast i min famn och viskade saker jag inte förstod och äntligen lyckades jag krama henne tillbaka.
Då kände hon att han trängde sig på henne, som när han var barn, då han klängde och aldrig lämnade henne i fred.
Till och med för några ögonblick upplevt en känsla av frihet och lycka, där han klängde sig fast i palmernas topp.
Ett tekniskt mästerstycke som Beenhakker, tänker tränaren efteråt, gärna skulle ha klängt uppför Himalaya för att uppleva.
Hon vill tro att hon ännu lever i nattens drömmar och att tapetens rosor klängt sig ut genom hennes fönster för att fylla trädgården med sin skönhet.
”Era förbannade fega slynglar!” skrek han och försökte bli fri från en, som hade klängt sig fast vid hans rygg, genom att häftigt kasta sig bakåt mot väggen.
Han hade klängt sig fast vid turistbåten när den lade till vid både Holmens Kirke och Nyhavn, men hade inte vågat släppa eftersom han fortfarande befann sig i city, där Zolas folk höll till.
Bländad ånyo och hänryckt, hade han med lallande tunga tillbett den och åkallande klängt sig fast vid den, njutit av att än en gång som i ett bad av blod omgiva sig med dess ångande livsdunst.
Ja, vad angick det honom? Den underbara nakna flickynglingen … Jo – hon var ju nästan en syster till honom! Och så hon hade klängt sig fast vid honom! Som om hon verkligen trott att han ägt någon styrka.
Hon vill tro att hon ännu lever i nattens drömmar och att tapetens rosor klängt sig ut genom hennes fönster för att fylla trädgården med sin skönhet.
”Era förbannade fega slynglar!” skrek han och försökte bli fri från en, som hade klängt sig fast vid hans rygg, genom att häftigt kasta sig bakåt mot väggen.
Han hade klängt sig fast vid turistbåten när den lade till vid både Holmens Kirke och Nyhavn, men hade inte vågat släppa eftersom han fortfarande befann sig i city, där Zolas folk höll till.
Bländad ånyo och hänryckt, hade han med lallande tunga tillbett den och åkallande klängt sig fast vid den, njutit av att än en gång som i ett bad av blod omgiva sig med dess ångande livsdunst.
Ja, vad angick det honom? Den underbara nakna flickynglingen … Jo – hon var ju nästan en syster till honom! Och så hon hade klängt sig fast vid honom! Som om hon verkligen trott att han ägt någon styrka.
Lena klänger sig fast.
De klänger sig fast vid min sida.
Malte känner hur hon klänger sig fast vid honom.
Hennes hår är stripigt, klänger sig fast vid pannan och kinderna.
”Medan den klänger sig fast på utsidan av byggnaden”, sa Romanovich.
De klänger sig fast vid föräldrarna och vill inte utforska rummet på egen hand.
Går jag på festen och gissa vem som är där då och står och klänger på Rick Cook.
Han vacklar, faller mot ett högt skåp och klänger desperat mot det med förvriden mun.
Förtvivlat klänger han sig fast vid far, söker lindring för det som river och klöser inuti.
Resultatet blir att vi distanserar oss eller klänger oss fast, beroende på hur vår relationsmodell ser ut.
Massor av folk, en pulserande kropp av nittonåringar som hänger och klänger på varandra, dricker och röker.
Små oäktingar har inte lika många släktingar som klänger som psykiska blodiglar och suger upp deras själar.
Sen går han själv sin väg och lämnar Lena med försäljaren, som bjuder ut henne på middag och klänger sig fast.
Man klänger sig desperat fast vid varje litet minne och när man gör det blir minnena unkna och trassliga som lakanen i sängen.
De kommer inte längre än till porten förrän de möter en skrikande, klagande kvinna omgiven av tre barn som klänger på hennes ben.
När solen går ner tar tonåringarna i södra London över den och klänger runt i lekredskapen som apor medan de skriker och tjuter åt varandra.
Den unge mannens ansikte går från blekt till rött och åter till blekt och han klänger sig fast i stolen som om han annars skulle lyfta mot himlen.
Vi snubblar uppför trappan, kysser och klänger på varandra med djurisk iver, men väl uppe på rummet knuffar hon bort mig så att jag kan se på när hon klär av sig.
Jag släpar ut en fällstol till verandan på framsidan och ser hur regnet äntligen börjar avta och blir till en tät dimma som klänger likt tjocka gardiner runt farstulamporna.
Enstaka löv klänger sig kvar på slokande hängbjörkar, ett och annat ekollon som lyckats klara höststormarna har ännu utsikten i behåll, men i stort sett har naturen gått till vila.
De klänger sig fast vid min sida.
Malte känner hur hon klänger sig fast vid honom.
Hennes hår är stripigt, klänger sig fast vid pannan och kinderna.
”Medan den klänger sig fast på utsidan av byggnaden”, sa Romanovich.
De klänger sig fast vid föräldrarna och vill inte utforska rummet på egen hand.
Går jag på festen och gissa vem som är där då och står och klänger på Rick Cook.
Han vacklar, faller mot ett högt skåp och klänger desperat mot det med förvriden mun.
Förtvivlat klänger han sig fast vid far, söker lindring för det som river och klöser inuti.
Resultatet blir att vi distanserar oss eller klänger oss fast, beroende på hur vår relationsmodell ser ut.
Massor av folk, en pulserande kropp av nittonåringar som hänger och klänger på varandra, dricker och röker.
Små oäktingar har inte lika många släktingar som klänger som psykiska blodiglar och suger upp deras själar.
Sen går han själv sin väg och lämnar Lena med försäljaren, som bjuder ut henne på middag och klänger sig fast.
Man klänger sig desperat fast vid varje litet minne och när man gör det blir minnena unkna och trassliga som lakanen i sängen.
De kommer inte längre än till porten förrän de möter en skrikande, klagande kvinna omgiven av tre barn som klänger på hennes ben.
När solen går ner tar tonåringarna i södra London över den och klänger runt i lekredskapen som apor medan de skriker och tjuter åt varandra.
Den unge mannens ansikte går från blekt till rött och åter till blekt och han klänger sig fast i stolen som om han annars skulle lyfta mot himlen.
Vi snubblar uppför trappan, kysser och klänger på varandra med djurisk iver, men väl uppe på rummet knuffar hon bort mig så att jag kan se på när hon klär av sig.
Jag släpar ut en fällstol till verandan på framsidan och ser hur regnet äntligen börjar avta och blir till en tät dimma som klänger likt tjocka gardiner runt farstulamporna.
Enstaka löv klänger sig kvar på slokande hängbjörkar, ett och annat ekollon som lyckats klara höststormarna har ännu utsikten i behåll, men i stort sett har naturen gått till vila.