Kavata i en mening
Sådana småtjejer i tioelvaårsåldern som brukar beskrivas med ord som ”kavata”, ”kaxiga”, ”självständiga”.
Så ömkliga alltid de människor voro, som gingo omkring stoltserande med att vara riktigt duktiga och kavata! Tappra voro bara de enkla och anspråkslösa.
Så ömkliga alltid de människor voro, som gingo omkring stoltserande med att vara riktigt duktiga och kavata! Tappra voro bara de enkla och anspråkslösa.
Han misstog sig å det gruvligaste, den unge och kavate Jussi Björling.
Mest kavat var den lilla flickan.
Jag kommer snart«, sade han så kavat han kunde.
Men han fingrar på sin mössa och försöker se kavat ut.
Men han lät allt annat än kavat och jag avböjde förslaget.
– Jag lyssnar, sa Holt och såg nästan lika kavat ut som den lilla flickan på fotot.
Peter såg honom kavat marschera omkring och hälsa och orera, röd som en tuppkyckling i ansiktet.
Ett välsminkat ansikte som är välhållet för sin ålder, en uppsyn som röjer en kavat personlighet.
Alla känner undfallande kvinnor som kommit upp i mogen ålder och förvandlats till värsta Kajsa Kavat.
”Herren”, det lät så kavat och egenkärt manligt, och hon frågade sannerligen icke nu efter några herrar.
En känsla av att hon antagligen hade varit lika lillgammal som ung, som hon nu kändes flickaktigt kavat som äldre.
Hovsångaren, tenoren Martin Öhman är på besök från Berlin där han är engagerad och Jussi stegar helt kavat upp till honom på Strand hotell och ber att få visa vad han går för.
Gud bevare konungen, så käck och kavat sedan gamla förståndiga mamma gått bort! Ned med skrymtande liberaler som inte ville ta emot vad man fick till skänks! Här är det billiga och praktiska försvaret.
Perspektiven är lika förvrängda som tidigare, och jag får en egenartad vision av hur jag klättrar uppför flickan, och jag är bara en tvärhand hög, som en skogsmus, och jag häver mig uppför hennes kropp i tjocka rep, som jag lyckats slå runt hennes hals, och hon står tålmodigt leende medan jag kämpar och sliter, högröd i mitt lilla ansikte, och jag tar spjärn mot hennes kläder, trasslar in mig i hennes blus… och sedan står jag vid sidan om och ser den lille ettrige prästen, och jag förstår att målet med hans klättring är flickans röda mun, och där ska han trycka en miniatyrkyss mot hennes läppar, och plötsligt möter jag hennes blick, och jag upptäcker ett samförstånd i hennes ögon, en hemlighet som vi delar, och då förstår jag att hon kommer att sluka den lille prästen, när han kavat sig uppför den sista biten, och står med fötterna på hennes hakspets och sträcker ut armarna mot hennes mungipor: kvickt som en ödla kommer hon att öppna gapet och ta honom i en enda munsbit, och sedan kommer hon att slicka sig om läpparna, med en lång, kluven reptiltunga, och sedan kommer det att vara som om han aldrig har funnits, den lille prästen, som ovetande om hennes planer klättrar uppför hennes mage.
Jag kommer snart«, sade han så kavat han kunde.
Men han fingrar på sin mössa och försöker se kavat ut.
Men han lät allt annat än kavat och jag avböjde förslaget.
– Jag lyssnar, sa Holt och såg nästan lika kavat ut som den lilla flickan på fotot.
Peter såg honom kavat marschera omkring och hälsa och orera, röd som en tuppkyckling i ansiktet.
Ett välsminkat ansikte som är välhållet för sin ålder, en uppsyn som röjer en kavat personlighet.
Alla känner undfallande kvinnor som kommit upp i mogen ålder och förvandlats till värsta Kajsa Kavat.
”Herren”, det lät så kavat och egenkärt manligt, och hon frågade sannerligen icke nu efter några herrar.
En känsla av att hon antagligen hade varit lika lillgammal som ung, som hon nu kändes flickaktigt kavat som äldre.
Hovsångaren, tenoren Martin Öhman är på besök från Berlin där han är engagerad och Jussi stegar helt kavat upp till honom på Strand hotell och ber att få visa vad han går för.
Gud bevare konungen, så käck och kavat sedan gamla förståndiga mamma gått bort! Ned med skrymtande liberaler som inte ville ta emot vad man fick till skänks! Här är det billiga och praktiska försvaret.
Perspektiven är lika förvrängda som tidigare, och jag får en egenartad vision av hur jag klättrar uppför flickan, och jag är bara en tvärhand hög, som en skogsmus, och jag häver mig uppför hennes kropp i tjocka rep, som jag lyckats slå runt hennes hals, och hon står tålmodigt leende medan jag kämpar och sliter, högröd i mitt lilla ansikte, och jag tar spjärn mot hennes kläder, trasslar in mig i hennes blus… och sedan står jag vid sidan om och ser den lille ettrige prästen, och jag förstår att målet med hans klättring är flickans röda mun, och där ska han trycka en miniatyrkyss mot hennes läppar, och plötsligt möter jag hennes blick, och jag upptäcker ett samförstånd i hennes ögon, en hemlighet som vi delar, och då förstår jag att hon kommer att sluka den lille prästen, när han kavat sig uppför den sista biten, och står med fötterna på hennes hakspets och sträcker ut armarna mot hennes mungipor: kvickt som en ödla kommer hon att öppna gapet och ta honom i en enda munsbit, och sedan kommer hon att slicka sig om läpparna, med en lång, kluven reptiltunga, och sedan kommer det att vara som om han aldrig har funnits, den lille prästen, som ovetande om hennes planer klättrar uppför hennes mage.