Kardinalkollegiet i en mening
Deras medlemmar, kaniker, skulle i gengäld ensamma av stiftets och domkyrkans präster välja biskop precis som kardinalkollegiet valde påve.
Kardinalerna, som kan sägas utgöra påvens eller stiftet Roms domkapitel, väljer ensamma den nye påven, som dock inte själv behöver tillhöra kardinalkollegiet.
Ända sedan valet av Eugenius IV hade konklaverna enats om en valkapitulation, en pakt där alla lovade att uppfylla vissa villkor om de valdes – oftast korståg och mer makt åt kardinalkollegiet.
I syfte att belöna anhängare, köpa stöd, inhösta motprestationer samt fylla kardinalkollegiet med trogna anhängare som kunde värna ätten Borgias makt hade Alexander VI nästan fördubblat antalet kardinaler.
Fortfarande lite av Stalin – hyllad av en skräckslagen politbyrå, kardinalkollegiet, vars medlemmar fruktade att själva utrensas, ända tills han var borta, då allt snabbt raserades med hjälp av samma politbyrå.
Egennyttan var inte lika öppen som hos Johnson eller ens i Kempestiftelserna men ändå mer tydligt formulerad än hos Knut Wallenberg i och med den enkla regeln att styrelserna efter att först ha utsetts av donatorerna i fortsättningen själva skulle välja nya medlemmar, ungefär som det påvliga kardinalkollegiet.
Kardinalerna, som kan sägas utgöra påvens eller stiftet Roms domkapitel, väljer ensamma den nye påven, som dock inte själv behöver tillhöra kardinalkollegiet.
Ända sedan valet av Eugenius IV hade konklaverna enats om en valkapitulation, en pakt där alla lovade att uppfylla vissa villkor om de valdes – oftast korståg och mer makt åt kardinalkollegiet.
I syfte att belöna anhängare, köpa stöd, inhösta motprestationer samt fylla kardinalkollegiet med trogna anhängare som kunde värna ätten Borgias makt hade Alexander VI nästan fördubblat antalet kardinaler.
Fortfarande lite av Stalin – hyllad av en skräckslagen politbyrå, kardinalkollegiet, vars medlemmar fruktade att själva utrensas, ända tills han var borta, då allt snabbt raserades med hjälp av samma politbyrå.
Egennyttan var inte lika öppen som hos Johnson eller ens i Kempestiftelserna men ändå mer tydligt formulerad än hos Knut Wallenberg i och med den enkla regeln att styrelserna efter att först ha utsetts av donatorerna i fortsättningen själva skulle välja nya medlemmar, ungefär som det påvliga kardinalkollegiet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.