Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Kantig i en mening

Handstilen var ful och kantig.
Hon var kantig i en mjuk värld.
Skepnaden har en kantig, framåtböjd gång.
Och plötsligt reste sig Edla smal och kantig.
Ett hårt utmejslat ansikte, som en kantig sten.
Ännu något ungdomligt kantig och bred över axlarna.
Hon var en femtio års kvinna med lång och kantig figur.

Lugnare än Eden, mindre kantig och mer tillmötesgående.
Inbillar jag mig? Det for som kantig sten genom kroppen på honom.
Handen höll i något – en mörk tingest, avlång och lite kantig.
Den här har solbränd hy, gråsprängd skäggstubb och kantig käke.
I en mörkgrå kantig byggnad ligger den gamla säkerhetstjänstens arkiv.
Jag betraktade de symmetriska ögonbrynen som möttes över en kantig näsa.
På en gul post-it-lapp hade någon, kanske Eden, skrivit med kantig handstil:.
Elizabeth tyckte om att smeka en fast och lite kantig manskropp med sina händer.
Hon var liten och slank, men samtidigt mindre kantig och med rundare former än de andra.
Men hans högra sida vilade mot något som var hårdare än papper i påsar, en kantig massa.
Men ändå var det något med skuggan som inte stämde, en kantig förvrängning, något hotfullt.
Hennes tunna figur hade fyllt ut och hon hade klippt det blonda stripiga håret i en kantig, modern frisyr.
Mjuk som din famn och dina ögon, kantig och ruffig som du blev när folk tog till mentalt eller fysiskt våld.

Hon var så lång och mager och kantig, fastän hon snörde sig så att en aning av höfter måste komma till synes.
Molnen hade skingrats och friggeboden mellan träden belystes av en måne som tack vare diset gav den en kantig gloria.
Jumkils ungdomshem var en kantig ljusgrå tvåvåningsbyggnad som skymtade mellan träden när bussen tog sig runt en snäv vägkrök.
Manövern var för stel och kantig för att likna en blomknopp som slog ut och påminde mer om en solfjäder; elegant men med raka linjer.
Och den som skulle stå för övertalandet i första skedet var en vetenskapsman som Allan Karlsson själv, inte någon kantig och klumpig agent.
Bergenhem gled ut från området där magasinen stod i en kantig halvcirkel som försökte omringa rostiga containrar travade på varandra som leksaksklossar.
Hon var så lätt och obehagligt kantig och prasslade så mycket att hon kunde ha varit en ny art, en jättelik muterad insekt som liknade människor till utseendet.
Egentligen var han trött på pjäsen, men den utländska kvinnan hade varit så kantig i sättet och kacklat med sina väninnor på ett språk ingen människa kunde begripa.
Biran var från övre Norrland, han hade mörkt, stripigt hår med ankstjärt, stora knogar och en kantig, mager kropp som han förflyttade med en underlig, knäande gång samtidigt som han höll armarna långt bak och bröstet framskjutet.
Det mjuka och det hårda, hans introverta leende som får ansiktet att se ut att vara på väg att sjunka in precis där kring munnen och hans ögon som fräter sönder allt de ser på; hans kropp som är så hård och kantig men innesluten i en hud så len att jag inte tror det kan finnas lenare.
Tom tittade på flickans teckning – riktigt bra för att vara gjord av ett barn i hennes ålder, kantig i stilen, men med övertygande detaljer – och om det kunde krypa i skinnet, måste hans skinn ha rört sig hela vägen runt hans kropp två eller tre gånger innan den slog sig till ro på rätt ställe igen.
Hans tidigare kantiga sätt hade mjuknat.
Sigrid såg på det kantiga, bleka ansiktet.
Hon tryckte sitt kantiga ansikte mot min hals.
Hårt kontrollerat minspel och kantiga rörelser.
Det kantiga ansiktet hade blivit grövre, tjockare.
Hennes kindben var höga och kantiga, hakan spetsig.
Över den lite kantiga näsan lyste ett par blå ögon.
Kvinnorna var fula och klumpiga med kantiga och groteska bröst.
Men för Sonja var nu Ove aldrig det buttra och kantiga och vassa.
Det var något fisklikt över de kantiga, avsmalnande anletsdragen.
På hennes målning skulle de vara kantiga former, nästan kubistiska.
Kvinnans tänder var missfärgade och kantiga som slarvigt huggen sten.
Överarmarna blev kantiga, axlarna mer framträdande och nacken bredare.
Minnet kom tillbaka i fragment, kantiga bitar som hon försökte pussla ihop.
Kantiga små handledsben, vristben, skulderblad och ett kantigt litet bäckenben.
Någon minut senare kom de fram till ett par stora vita drivor med kantiga former.
Hennes rörelser är kantiga och minen avmätt när hon serverar gästerna mer mat.
Anletsdragen var finmejslade men inte vassa eller kantiga och hon hade höga kindben.
”Jag tar sånt här på allvar”, grinade Seeman och sträckte på sin kantiga kropp.
Lika mjuka och ulliga som de var utanpå, lika kantiga och stickiga kunde de vara inuti.
Även det mest kantiga sätt och den vassaste tunga kan dölja ett varmt och gott hjärta.
Han tog en lättöl vid den kantiga baren med mässingsräcke och skyltar med det egna namnet.
Söderlänningars språk är runt och sluddrigt till skillnad från nordlänningars kantiga mål.
En lång stund stirrade hon bara på den kantiga pipan som Ulf vevade lite med fram och tillbaka.
Tafatt höll han i glaset medan hon visade honom runt i den nya lyan, vilket tog tio kantiga sekunder.
Elisabeth Andersson ringde på och när David Tranemo öppnade syntes en grimas i hans kantiga ansikte.
Taket hade kollapsat i kantiga, svartbrända spetsar och hängde lägre än ytterdörren tidigare gjort.
Hon borde ha slagit sig halvt fördärvad mot de kantiga stenarna, men svarade med att börja hånskratta.
Katrin gick in på hennes rum, kröp upp bredvid mamma, som när hon var yngre, tätt intill hennes kantiga rygg.
Om den kantiga massan var Neddy, måste det ganska varma och fuktiga vara den strypte mannens framstickande tunga.
Plötsligt rasslar det till i skogsbrynet och ett rådjur springer in mellan träden med snabba, kantiga rörelser.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.

De skrattade båda kantigt.
Det var ett vackert, kantigt torn.
Hennes hår är blont och kantigt avklippt.
Det smala ansiktet hade något kantigt över sig.
Hans ansikte var kantigt, med skarpa kindben och käkar.
Han gjorde en grimas som fick ansiktet att bli kantigt och fult.
Han hade ett fint ansikte, kantigt men välformat och solbränt.
Så pekar Nathalie på altartavlan, på den kantigt målade kristusgestalten.
Zeke på en kantigt modern stol på andra sidan det spensliga metallbordet.
Ansiktet var lite kantigt och ögonen stirrade på honom med en underlig glöd.
Kantiga små handledsben, vristben, skulderblad och ett kantigt litet bäckenben.
Haskell dök upp från höger och sprang mot helikoptern med något mörkt och kantigt i famnen.
Men då har vi i alla fall sett och känt något som kan göra det lite mindre kantigt att leva.
En blond man med extremt blå ögon och skevt kantigt ansikte någon decimeter från hennes ansikte.
Nedanför sängen hittade han ett kantigt gulaktigt paket med kortsidan uppriven, märkt Tre par strumpbyxor.
Hon ser rakt in i ett kantigt ansikte med mörk skäggstubb, markerade ögonbryn och grågröna, intensiva ögon.
Du kan varva nuet med tillbakablickar för att behålla närvaron, annars kan det bli för stelt, kantigt och informativt.
Han hade kort, blont hår och ett smalt, kantigt ansikte, var klädd i baggyjeans och röda Converse, en grå luvtröja med luvan uppdragen.
Mannen som stod intill henne var ett muskelpaket, bred över axlarna, med kort hals och snävsnaggat gulaktigt hår ovanpå ett kantigt huvud.
De har alla något spetsigt och kantigt drag, eller till och med ett lyte, en tendens till harmynthet, en knäckt näsa eller mörka ringar under ögonen.
Men han gick likväl först många gånger fram och tillbaka på den kantigt och gement stenlagda gården, varunder han ofta stötte fötterna och talade för sig själv.
När jag vände mig för att möta hotet, såg jag något vitt och snabbt, synligt enbart för att det var kantigt och darrande i kontrast mot de böljande och virvlande rörelserna hos den fallande och uppiskade snön.
Istället för en tom huva konfronterades jag nu med en brutal version av broder Johns ansikte, kantigt där hans var runt, hårt där hans var mjukt, ett barns uppfattning av Dödens ansikte snarare än ansiktet hos Makten personifierad.
Det är förresten en sorglig unge, liknar sin far med det där melankoliska, indianska utseendet – 'tungsinthet’ – han har ett slags trubbigt kantigt ansikte som alla de där halvbloden har – när man först tittar på dem är de så fula att det gör ont att se på dem, men sen ser man att de är – liksom snygga och sexiga.
Hans bandageklädda hand vilar på en grå bordsskiva och skenet från de infällda halogenljusen i rummets svarta tak gör hans ansikte kantigt och hårt, som om han huggits ur ett stycke flammig marmor, den omplåstrade näsan sticker fram i ljuset som en bräcklig kvarglömd topp, och ögonen långt inne i kraniet är svarta, fyllda av ett nästan instinktivt trots, men också av något annat.