Kånka i en mening
Inte ska hon behöva kånka som vi andra?.
Men Yva skulle aldrig kånka mer än hon orkar.
Men du kan inte kånka på ett par dagar i alla fall.
Vita klänningar och praktfulla rustningar dög inte att kånka i.
Det är blodigt så det räcker, men frid att behöva kånka det.
”Plötsligt”, sade jag, ”känner jag en stark lust att kånka på dig.
Att kånka barfota i bergen hade resulterat i fotsulor som klarade det mesta.
Istället för att ha Loke slängd över axlarna provade jag att kånka honom.
Att kånka hade varit vårt uttryck för att bära sten när vi var slavar i Stensala.
Det var inte för inte som Irna gav oss pannkakor de dagar vi var tvungna att kånka salt.
Den gladlynte pojkens uppgift var att hugga stenbitar från berget istället för att kånka dem.
Vi hade blivit lovade att slippa kånka saltflak ända tills alla hade återhämtat sig ordentligt.
Jag minns att jag tänkte att det inte kunde ha varit så lätt och kånka den uppför alla trappor.
Jag, Vanja och Loke åt vårt dagliga middagsmål uppe i bergen innan vi skulle börja kånka nerför igen.
Den dagen var den sista av de tre vilodagarna så nästa dag var jag uppe som vanligt för att börja kånka igen.
Att lyfta litet småsten skulle jag orka; större delen av mitt liv hade trots allt gått ut på att kånka på stenblock.
Han verkar kånka omkring på en ordentlig baksmälla, vilket i och för sig bör vara omöjligt med tanke på att han sitter på anstalt.
Annars var det nästan uteslutande män och kvinnor med gula tunikor som var stenhuggare; Loke var en av få slavar som emellanåt slapp kånka.
Dom rum han får på dom lopphotell jag har råd med erbjuder ofta bara en säng, den kan han i alla fall inte kånka med sig när han väl kan stå på benen.
Tommy Söderberg var känd för att fortfarande kånka ut nätkassen med bollarna efter matchuppvärmningen – förmodligen som den ende förbundskaptenen i världen.
Att kånka som det kallades var dock vad de flesta slavar gjorde; man var tvungen att skada sig rejält eller helt enkelt visa sig vara för oduglig och klen för att slippa undan.
Morgonen därpå kom Irna upp till lägret under frukosten och berättade att stenbrottet måste flyttas igen, vilket innebar att vi skulle bli tvungna att kånka salt i ett par dagar.
Att bestiga berg under förmiddagarna och kånka under eftermiddagarna tömde inte bara de krafter jag lyckades få tillbaka under nätterna – ofta behövde jag ta av reserverna också.
Kvinnan lagade ju ändå maten, så varför kunde hon inte ge den till honom också? Att ta hand om Unsgar gjorde att jag slapp kånka lika mycket som tidigare, men jag tyckte ändå inte om det.
Vid senaste skilsmässa hade lilla frun burit iväg med de fina, äktenskapliga madrasserna från Hästens, och som en tillfällig lösning hade Rafael valt att kånka ner denna relik från vinden.
En tid funderade jag på att vädja till Irna om att få ta det litet lugnare under den varmaste perioden, kanske få hugga uppe i brottet istället för att kånka, men till sist avfärdade jag idén.
Men jag var tacksam för att jag slapp kånka in vatten i en hink, för att jag inte behövde sova i det kalla, dragiga, illaluktande rucklet, och inte träffa någon jag kände, och för att jag slapp dela dasset med Charley Quarters.
Jag tror de bottnade i något djupare och kusligare än så: Så litet var glömt, så litet var avslutat, så litet var läkt – och så fasansfullt mycket återstod att kånka på! Hela den förbannade gudagåvan och så spriten därtill! Varpå han gick i baklås, totalt och slutgiltigt.
De stora, nästan manshöga, gula tallkottarna – det var så de såg ut – som sjåarna brukade kånka in i Kompaniets hus och i vilka livsfarliga bananormar ibland hade gömt sig, för att fångas in först på andra sidan havet, och väl där punktligt hamna i tidningen med bild och allt.
Det kanske inte finns i Indien, det vet jag inte, men där har de med minst pengar heller inte lika fina badrum, och inte lika räta vinklar på plastlisterna i köket, och inte lika släta plastdörrar som skavs och går sönder av att man inte kan ha cykeln ute ens i en timme för då blir den snodd, utan måste kånka in den i lägenheten så att allt blir svart av oljan och däcken.
Men Yva skulle aldrig kånka mer än hon orkar.
Men du kan inte kånka på ett par dagar i alla fall.
Vita klänningar och praktfulla rustningar dög inte att kånka i.
Det är blodigt så det räcker, men frid att behöva kånka det.
”Plötsligt”, sade jag, ”känner jag en stark lust att kånka på dig.
Att kånka barfota i bergen hade resulterat i fotsulor som klarade det mesta.
Istället för att ha Loke slängd över axlarna provade jag att kånka honom.
Att kånka hade varit vårt uttryck för att bära sten när vi var slavar i Stensala.
Det var inte för inte som Irna gav oss pannkakor de dagar vi var tvungna att kånka salt.
Den gladlynte pojkens uppgift var att hugga stenbitar från berget istället för att kånka dem.
Vi hade blivit lovade att slippa kånka saltflak ända tills alla hade återhämtat sig ordentligt.
Jag minns att jag tänkte att det inte kunde ha varit så lätt och kånka den uppför alla trappor.
Jag, Vanja och Loke åt vårt dagliga middagsmål uppe i bergen innan vi skulle börja kånka nerför igen.
Den dagen var den sista av de tre vilodagarna så nästa dag var jag uppe som vanligt för att börja kånka igen.
Att lyfta litet småsten skulle jag orka; större delen av mitt liv hade trots allt gått ut på att kånka på stenblock.
Han verkar kånka omkring på en ordentlig baksmälla, vilket i och för sig bör vara omöjligt med tanke på att han sitter på anstalt.
Annars var det nästan uteslutande män och kvinnor med gula tunikor som var stenhuggare; Loke var en av få slavar som emellanåt slapp kånka.
Dom rum han får på dom lopphotell jag har råd med erbjuder ofta bara en säng, den kan han i alla fall inte kånka med sig när han väl kan stå på benen.
Tommy Söderberg var känd för att fortfarande kånka ut nätkassen med bollarna efter matchuppvärmningen – förmodligen som den ende förbundskaptenen i världen.
Att kånka som det kallades var dock vad de flesta slavar gjorde; man var tvungen att skada sig rejält eller helt enkelt visa sig vara för oduglig och klen för att slippa undan.
Morgonen därpå kom Irna upp till lägret under frukosten och berättade att stenbrottet måste flyttas igen, vilket innebar att vi skulle bli tvungna att kånka salt i ett par dagar.
Att bestiga berg under förmiddagarna och kånka under eftermiddagarna tömde inte bara de krafter jag lyckades få tillbaka under nätterna – ofta behövde jag ta av reserverna också.
Kvinnan lagade ju ändå maten, så varför kunde hon inte ge den till honom också? Att ta hand om Unsgar gjorde att jag slapp kånka lika mycket som tidigare, men jag tyckte ändå inte om det.
Vid senaste skilsmässa hade lilla frun burit iväg med de fina, äktenskapliga madrasserna från Hästens, och som en tillfällig lösning hade Rafael valt att kånka ner denna relik från vinden.
En tid funderade jag på att vädja till Irna om att få ta det litet lugnare under den varmaste perioden, kanske få hugga uppe i brottet istället för att kånka, men till sist avfärdade jag idén.
Men jag var tacksam för att jag slapp kånka in vatten i en hink, för att jag inte behövde sova i det kalla, dragiga, illaluktande rucklet, och inte träffa någon jag kände, och för att jag slapp dela dasset med Charley Quarters.
Jag tror de bottnade i något djupare och kusligare än så: Så litet var glömt, så litet var avslutat, så litet var läkt – och så fasansfullt mycket återstod att kånka på! Hela den förbannade gudagåvan och så spriten därtill! Varpå han gick i baklås, totalt och slutgiltigt.
De stora, nästan manshöga, gula tallkottarna – det var så de såg ut – som sjåarna brukade kånka in i Kompaniets hus och i vilka livsfarliga bananormar ibland hade gömt sig, för att fångas in först på andra sidan havet, och väl där punktligt hamna i tidningen med bild och allt.
Det kanske inte finns i Indien, det vet jag inte, men där har de med minst pengar heller inte lika fina badrum, och inte lika räta vinklar på plastlisterna i köket, och inte lika släta plastdörrar som skavs och går sönder av att man inte kan ha cykeln ute ens i en timme för då blir den snodd, utan måste kånka in den i lägenheten så att allt blir svart av oljan och däcken.
Vi kånkade och slet i backen.
Pojken kånkade han på jämt.
Kvinnan kånkade på en kylväska.
Han bytte tag på kartongen och kånkade vidare.
Vi slavar som kånkade var dock inte lika glada.
När det var klart kånkade de ut allt i trapphuset.
Nordlänningar kånkade ofta tyngre än vad de borde.
Vi gick omkring i ett jättelager och kånkade på prylar.
Ett polskt, äldre par - som kånkade på stora ryggsäckar.
Andrea Dahlberg öppnade ytterdörren och kånkade ut sin väska till bilen.
Lilla människan kånkade på en ryggsäck som var lika stor som hon själv, Nylund.
Då slogs dörren upp, och Gusten kom invaggande med en stor ask som han mödosamt kånkade på.
Hur man nu kånkade ut det och hur en sådan som Stålhammar kunde fått bli polis, tänkte han.
Elisabeth Andersson blev rasande paff när hon kånkade in en flyttlåda i lägenheten i Mölndal.
I korridoren höll han på att stöta samman med två flyttkarlar som kånkade på ett plåtskåp.
Därför kånkade de nu på sina kappsäckar, och de sågo upphetsade och nervösa ut inför resan.
För att slå ihjäl tiden medan hon kånkade och bar hade hon redan som femåring börjat räkna tunnorna:.
Jag mindes att mina händer hade gått sönder på insidan redan andra dagen, trots att vi inte kånkade salt.
I slavlägret var allt som vanligt – vi kånkade och smälte blodsten, flyttade stenbrottet och kånkade på nytt.
Edom bar honungs -och-russinpajen och Agnes kånkade på Barty genom den prydligt ansade trädgården till ytterdörren.
Jag tyckte det var orättvist att han fick gå från det ena slappjobbet till det andra, medan vi andra nästan alltid kånkade.
Det hade blivit mycket pannkakor och blodpudding under sommaren och hösten; sista månaderna kånkade vi inte mycket annat än saltflak.
Trots att jag redan kånkade mer än jag egentligen borde tog jag upp en av de skärvor hon ideligen tappade och lade den ovanpå min hög.
Framförallt runt nyår, i januari och kring karnevalen kom de fina bilarna med sommargäster, som kånkade dunkar med vatten, kassar med mat och öl.
Tjuvarna bar mask för ögonen, kånkade på en säck och hade en hopkurad gång, och så enkelt är det ju faktiskt inte alltid i den värld som omger oss.
Vi följde vägen uppåt svalare kullar där kvinnorna gick barfota och kånkade på ved och vatten och småpojkar piskade på åsnorna från vingliga vagnar.
Två andra, som befann sig längre bak i ledet, kånkade på en hydraulisk dörrbräcka och dess kraftaggregat, om det skulle visa sig att dörren var förstärkt.
Ungefär samtidigt som Bäckström lämnade polishuset i Solna hade Sarniecki gjort sitt fynd när han kånkade ut en svart plastsäck med byggavfall ur huset för att kasta den i sopcontainern på gatan.
Direkt efteråt gick jag och lånade En dåres försvarstal och Inferno och man kan ju föreställa de medelålders bibliotekarierna där jag kånkade omkring på Strindbergs samlade verk medan mina kompisar läste Bill-böckerna och sådant där.
Först kom två unga män som ville ha råd i en arvsfråga som berörde både svenska och tyska förhållanden och att det inte var någon alldeles enkel historia förstod man om inte annat av den bulnande portfölj som den ene av dem kånkade på.
Pojken kånkade han på jämt.
Kvinnan kånkade på en kylväska.
Han bytte tag på kartongen och kånkade vidare.
Vi slavar som kånkade var dock inte lika glada.
När det var klart kånkade de ut allt i trapphuset.
Nordlänningar kånkade ofta tyngre än vad de borde.
Vi gick omkring i ett jättelager och kånkade på prylar.
Ett polskt, äldre par - som kånkade på stora ryggsäckar.
Andrea Dahlberg öppnade ytterdörren och kånkade ut sin väska till bilen.
Lilla människan kånkade på en ryggsäck som var lika stor som hon själv, Nylund.
Då slogs dörren upp, och Gusten kom invaggande med en stor ask som han mödosamt kånkade på.
Hur man nu kånkade ut det och hur en sådan som Stålhammar kunde fått bli polis, tänkte han.
Elisabeth Andersson blev rasande paff när hon kånkade in en flyttlåda i lägenheten i Mölndal.
I korridoren höll han på att stöta samman med två flyttkarlar som kånkade på ett plåtskåp.
Därför kånkade de nu på sina kappsäckar, och de sågo upphetsade och nervösa ut inför resan.
För att slå ihjäl tiden medan hon kånkade och bar hade hon redan som femåring börjat räkna tunnorna:.
Jag mindes att mina händer hade gått sönder på insidan redan andra dagen, trots att vi inte kånkade salt.
I slavlägret var allt som vanligt – vi kånkade och smälte blodsten, flyttade stenbrottet och kånkade på nytt.
Edom bar honungs -och-russinpajen och Agnes kånkade på Barty genom den prydligt ansade trädgården till ytterdörren.
Jag tyckte det var orättvist att han fick gå från det ena slappjobbet till det andra, medan vi andra nästan alltid kånkade.
Det hade blivit mycket pannkakor och blodpudding under sommaren och hösten; sista månaderna kånkade vi inte mycket annat än saltflak.
Trots att jag redan kånkade mer än jag egentligen borde tog jag upp en av de skärvor hon ideligen tappade och lade den ovanpå min hög.
Framförallt runt nyår, i januari och kring karnevalen kom de fina bilarna med sommargäster, som kånkade dunkar med vatten, kassar med mat och öl.
Tjuvarna bar mask för ögonen, kånkade på en säck och hade en hopkurad gång, och så enkelt är det ju faktiskt inte alltid i den värld som omger oss.
Vi följde vägen uppåt svalare kullar där kvinnorna gick barfota och kånkade på ved och vatten och småpojkar piskade på åsnorna från vingliga vagnar.
Två andra, som befann sig längre bak i ledet, kånkade på en hydraulisk dörrbräcka och dess kraftaggregat, om det skulle visa sig att dörren var förstärkt.
Ungefär samtidigt som Bäckström lämnade polishuset i Solna hade Sarniecki gjort sitt fynd när han kånkade ut en svart plastsäck med byggavfall ur huset för att kasta den i sopcontainern på gatan.
Direkt efteråt gick jag och lånade En dåres försvarstal och Inferno och man kan ju föreställa de medelålders bibliotekarierna där jag kånkade omkring på Strindbergs samlade verk medan mina kompisar läste Bill-böckerna och sådant där.
Först kom två unga män som ville ha råd i en arvsfråga som berörde både svenska och tyska förhållanden och att det inte var någon alldeles enkel historia förstod man om inte annat av den bulnande portfölj som den ene av dem kånkade på.
Burit, burit, burit och kånkat.
Han hade kånkat dit en egen liten soffgrupp.
Här satt också en man som knappast gjort annat än kånkat på fyllhundar.
Allt stod på samma sätt som när han kånkat runt på stänger och brädlappar.
Armarna, ryggen och nacken var alltid som ömmast mornarna efter att man kånkat granit.
Svennis och Tord har också städhjälp och Svennis har inte kånkat hem matkassar själv de senaste tjugo åren.
Jag undrade om han var född tråkmåns eller om han bara hade trubbats av efter att ha kånkat i för många år.
När jag kånkat fram mitt gepäck till entrén och installerat mig i soffhörnet igen var jag fortfarande uppretad.
Han hade kånkat dit en egen liten soffgrupp.
Här satt också en man som knappast gjort annat än kånkat på fyllhundar.
Allt stod på samma sätt som när han kånkat runt på stänger och brädlappar.
Armarna, ryggen och nacken var alltid som ömmast mornarna efter att man kånkat granit.
Svennis och Tord har också städhjälp och Svennis har inte kånkat hem matkassar själv de senaste tjugo åren.
Jag undrade om han var född tråkmåns eller om han bara hade trubbats av efter att ha kånkat i för många år.
När jag kånkat fram mitt gepäck till entrén och installerat mig i soffhörnet igen var jag fortfarande uppretad.
I famnen kånkar Gun på ett bylte, det ser ut som kläder.
Alla de där säckarna som våra rånare kånkar iväg med då.
En landsortskyrka, en mörk natt vid en stenmur och en svartklädd man som kånkar på en grå säck.
Det är till er som kånkar salt, men jag tänkte att du kanske kunde smussla undan lite till en hårt arbetande vän.
Först kånkar jag in skrinet i min garderob, därefter drar jag en järnkedja genom handtagen som sitter på sidan av skrinet innan jag förankrar det vid det tjocka vattenröret som löper längs väggen, med hjälp av ett hänglås.
Alla de där säckarna som våra rånare kånkar iväg med då.
En landsortskyrka, en mörk natt vid en stenmur och en svartklädd man som kånkar på en grå säck.
Det är till er som kånkar salt, men jag tänkte att du kanske kunde smussla undan lite till en hårt arbetande vän.
Först kånkar jag in skrinet i min garderob, därefter drar jag en järnkedja genom handtagen som sitter på sidan av skrinet innan jag förankrar det vid det tjocka vattenröret som löper längs väggen, med hjälp av ett hänglås.