Kåda i en mening
Doften av kåda.
Det doftar sött av kåda.
Kvällen doftar svavel och kåda.
Dess stam luktade av nyutsprucken kåda.
Trots kylan känner han doften av trä och kåda.
Från stammen rann en klibbig söt och brun kåda.
Det stod en lukt av jord, kåda och rök omkring honom.
Granarna fingo nya skott, klar kåda rann från stammarna.
De grönskande träden utmed landsvägen doftade av rinnande kåda och nyutspruckna löv.
Med vinden fördes till dem en doft av barr och kåda från de skogklädda stränderna runt omkring.
Väggarna bildades av tjocka ohyvlade timmerstockar, vilkas trä ännu tycktes rinna av guldbrun kåda.
Dunkelt mindes hon då det vita körsbärsträdet och kände smaken av stammens klibbiga kåda i sin mun.
Hennes kropp var ännu ljum av bädden, av sömnen, av en hemlig vällust i släkt med körsbärsträdets rinnande klibbiga kåda.
Det hade räckt med bara en timme, för att återfå känslan av att stå med fötterna på jorden igen och slippa lukten av kåda.
Doften av kåda blev skarpare, precis som spåret jag följde – det var en varm doft, skarpare och mer tilltalande än hjortarnas.
Granarna luktade färskt av kåda och de hade alla små kottar som dinglade likt klockspel i den lätta brisen som drev in från kusten.
Men när det äntligen trängde in till henne, kände hon också en doft av kåda från trädstammarna och en lukt av fuktig mossa och syra.
En nötskrikas gälla skri fick mig att studsa till och ramla rakt på några unga granar så att jag skrapade upp armarna och fick kåda i håret.
Inuti Falknästet luktade det ganska starkt av kåda, och plankorna i väggar och golv var på flera ställen mörka, som om träet fortfarande levde.
Nattlogiet var tryggat, och inne i bodens lukt av kattpiss, ved och kåda lade han sig tillrätta med uppdragna ben och några gamla säckvävssäckar över fötter och kropp.
De gamla stockarna är nästan svarta av lager av kåda; och tiden har fått cementen att mörkna, så att den är nästan tobaksbrun, förutom de solbruna och grå fläckarna från nya reparationer.
Det doftar sött av kåda.
Kvällen doftar svavel och kåda.
Dess stam luktade av nyutsprucken kåda.
Trots kylan känner han doften av trä och kåda.
Från stammen rann en klibbig söt och brun kåda.
Det stod en lukt av jord, kåda och rök omkring honom.
Granarna fingo nya skott, klar kåda rann från stammarna.
De grönskande träden utmed landsvägen doftade av rinnande kåda och nyutspruckna löv.
Med vinden fördes till dem en doft av barr och kåda från de skogklädda stränderna runt omkring.
Väggarna bildades av tjocka ohyvlade timmerstockar, vilkas trä ännu tycktes rinna av guldbrun kåda.
Dunkelt mindes hon då det vita körsbärsträdet och kände smaken av stammens klibbiga kåda i sin mun.
Hennes kropp var ännu ljum av bädden, av sömnen, av en hemlig vällust i släkt med körsbärsträdets rinnande klibbiga kåda.
Det hade räckt med bara en timme, för att återfå känslan av att stå med fötterna på jorden igen och slippa lukten av kåda.
Doften av kåda blev skarpare, precis som spåret jag följde – det var en varm doft, skarpare och mer tilltalande än hjortarnas.
Granarna luktade färskt av kåda och de hade alla små kottar som dinglade likt klockspel i den lätta brisen som drev in från kusten.
Men när det äntligen trängde in till henne, kände hon också en doft av kåda från trädstammarna och en lukt av fuktig mossa och syra.
En nötskrikas gälla skri fick mig att studsa till och ramla rakt på några unga granar så att jag skrapade upp armarna och fick kåda i håret.
Inuti Falknästet luktade det ganska starkt av kåda, och plankorna i väggar och golv var på flera ställen mörka, som om träet fortfarande levde.
Nattlogiet var tryggat, och inne i bodens lukt av kattpiss, ved och kåda lade han sig tillrätta med uppdragna ben och några gamla säckvävssäckar över fötter och kropp.
De gamla stockarna är nästan svarta av lager av kåda; och tiden har fått cementen att mörkna, så att den är nästan tobaksbrun, förutom de solbruna och grå fläckarna från nya reparationer.
Och hon såg på kådan som rann ut ur stammen.
Men också den fylliga, jordiga lukten av mull och mossa, kådan i trädstammarna, den varma, nästan nötaktiga lukten av små gnagare som gömde sig bland rötterna.
Men också den fylliga, jordiga lukten av mull och mossa, kådan i trädstammarna, den varma, nästan nötaktiga lukten av små gnagare som gömde sig bland rötterna.