Jordad i en mening
Den skumma vintern är jordad, fälten grönska, träden stå i blom, näktergalen sjunger i observatorieträdgården, men vinterns sorgsenhet tynger på vårt sinne, emedan det har förekommit så många olycksbådande tilldragelser, så många oförklarliga saker, som oroat de mest otrogna.
Å hurra på jorda,.
Det var som om hunden vore en åskledare, och kontakten med honom tycktes jorda Martie, och som en sprakande elektrisk ström flög en del av den paralyserande skräcken ur henne.
Det var som om hunden vore en åskledare, och kontakten med honom tycktes jorda Martie, och som en sprakande elektrisk ström flög en del av den paralyserande skräcken ur henne.
Det fick symbolisera tacksamheten över den närhet till naturen och det jordade i livet som han och Farmor tillfört hennes liv.
Vad är det för en nedrig instinkt som driver kusken att föra mig på denna via dolorosa, stenlagd med jordade minnen, vilka vid denna nattliga timme återuppväckas som spöken? Jag kan icke förklara varför han kör just denna gränd, där vårt förfriskningsställe Svarta Grisen ligger, fordom ryktbart såsom favoritlokal för Heine och E.
Vad är det för en nedrig instinkt som driver kusken att föra mig på denna via dolorosa, stenlagd med jordade minnen, vilka vid denna nattliga timme återuppväckas som spöken? Jag kan icke förklara varför han kör just denna gränd, där vårt förfriskningsställe Svarta Grisen ligger, fordom ryktbart såsom favoritlokal för Heine och E.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Det för tanken till långa dagsverken på Smålands magra jordar.
En effekt som man sett är minskad mikrobiologisk aktivitet i jordar med ftalatförorening.
Medan Chevroleten rullade fram på den tunna skorpa av asfalt och betong som människan lagt kors och tvärs som ett spindelnät över Amerikas väldiga jordar hade jag gott om tid att tänka.
Två -- varför just nu? I den takt vi bryter ned ozonlagret, förgiftar vår atmosfär och våra jordar, överbefolkar och exploaterar planeten lär det inte dröja mer än två- till trehundra år förrän den är obeboelig och vi utplånat allt liv.
Hur förgiftade var planets jordar, sjöar och vattendrag? Hur långt hade skövlingen av skogarna och haven gått? Hur många arter hade utrotats till lands, till havs och i luften? Hur såg överbefolkningssiffrorna ut? Siffror, statistik och ännu mer siffror.
Det kommer stunder när det känns som om någon lyfter mig högt upp, och jag ser rakt in i henne, och jag får en hisnande överblick över hennes rike, och det sträcker sig så långt ögat kan se, och det skrämmer mig inte att upptäcka hur väldigt det är, tvärtom, allt jag känner är en svindlande lycka över denna första överblick, och jag känner mig utvald, jag känner mig privilegierad, jag inser att detta är ett dyrbart förtroende och att jag kanske är den förste som har fått det, och jag ser mjuka vattenfall och grönskande dalar och taggiga bergskedjor, jag ser bördiga jordar och rosslande öknar, och jag ser och förstår att hennes rike rymmer allt mellan himmel och jord, att det rymmer platser där livet är enkelt och sorglöst att leva, och att det också rymmer platser där livet är svårt och motigt och fullt av strapatser och umbäranden, men det lägger inte band på min iver inför att få komma in dit, till hennes rike, och börja utforska det och göra mig hemmastadd där.
En effekt som man sett är minskad mikrobiologisk aktivitet i jordar med ftalatförorening.
Medan Chevroleten rullade fram på den tunna skorpa av asfalt och betong som människan lagt kors och tvärs som ett spindelnät över Amerikas väldiga jordar hade jag gott om tid att tänka.
Två -- varför just nu? I den takt vi bryter ned ozonlagret, förgiftar vår atmosfär och våra jordar, överbefolkar och exploaterar planeten lär det inte dröja mer än två- till trehundra år förrän den är obeboelig och vi utplånat allt liv.
Hur förgiftade var planets jordar, sjöar och vattendrag? Hur långt hade skövlingen av skogarna och haven gått? Hur många arter hade utrotats till lands, till havs och i luften? Hur såg överbefolkningssiffrorna ut? Siffror, statistik och ännu mer siffror.
Det kommer stunder när det känns som om någon lyfter mig högt upp, och jag ser rakt in i henne, och jag får en hisnande överblick över hennes rike, och det sträcker sig så långt ögat kan se, och det skrämmer mig inte att upptäcka hur väldigt det är, tvärtom, allt jag känner är en svindlande lycka över denna första överblick, och jag känner mig utvald, jag känner mig privilegierad, jag inser att detta är ett dyrbart förtroende och att jag kanske är den förste som har fått det, och jag ser mjuka vattenfall och grönskande dalar och taggiga bergskedjor, jag ser bördiga jordar och rosslande öknar, och jag ser och förstår att hennes rike rymmer allt mellan himmel och jord, att det rymmer platser där livet är enkelt och sorglöst att leva, och att det också rymmer platser där livet är svårt och motigt och fullt av strapatser och umbäranden, men det lägger inte band på min iver inför att få komma in dit, till hennes rike, och börja utforska det och göra mig hemmastadd där.