Java i en mening
Dom är på Café Java.
Annars är Java deprimerande.
Jag tar hellre en kopp java.
Späd åtminstone ut med lite java.
Du såg ut att behöva en stor stark java.
Sätt dig så länge, jag ska göra i ordning en balja java.
I Angkor Wat, på centrala Java eller kanske i Candi Dasa på Bali.
Toppbetyg, dessutom, från ett av de finare universiteten på Java.
– Men en fika kan du väl ändå klämma? Jag ska själv ha en java.
Han köpte tidningarna och promenerade till Java på Hornsgatan och åt en sen frukost.
Efter mötet gick Mikael och drack kaffe med Christer Malm på Java vid Hornsgatspuckeln.
Hon stuvade in alla sina varor i sin hyrda Nissan Micra och kollapsade på övervåningen på Café Java på Hornsgatan.
Han kokade en kanna stark java och satte sig vid det kvistiga furubordet med en ångande mugg svart och sockerfri tröst.
Java är ett exempel på högnivåspråk, och det namnet känner du säkert igen från olika användarområden på nätet.
För att släppa fram den nya tiden; miliskommissariens Fiat, borgmästarens Java och främlingarna från det avlägsna Sverige.
När vi packade tog morfar fram en atlas och prickade av de olika namnen på Indonesiens kedja av öar: Java, Borneo, Sumatra, Bali.
Killen tog sig om ryggen och sprang runt hörnet för att sen segna ner utanför Café Java där vi hade fikat den första dagen i Göteborg.
Eller så var de rastplatser; som Kafe Giffy eller Java på Hornsgatan efter våra expeditioner till konstgallerierna längs Hornsgatspuckeln på Södermalm.
Slutligen gick Mikael och handlade kvällstidningarna och drack kaffe på Java på Hornsgatan för att slå ihjäl tiden till dess att han skulle träffa Erika.
Jag åt med miljardärer i Dahlgrens matbar, jag åt i slumrande vulkaners mummel på Java, jag åt vattnig curry i de utklingande ljuden av torterades skrik i Kambodja.
Från salan på Amanjivo, Amans hotell på Java ser jag ner i den gryta som utgör centrala Java, de multietniska kvadratmil som utgör det öppna landskapet runt det buddistiska templet Borobudur.
När jag berättar det här minns jag böneutroparna på Java, vid templet Borobodur, hur de tjöt över den grönskande sänkan mellan vulkanerna, hur Merapis slumrande rök steg mot himlen som sprungen ur en gudomlig pipa, och hur general managern Sean Flakelar på Amanjivo tog hand om barnen när vi besteg templet i gryningen, och hur han och hans fru hade en svart son i tolvårsåldern och hur sonen lyckades se både malplacerad och hemmastadd ut mitt i den några kvadratkilometer stora mångkulturella enklaven.
Annars är Java deprimerande.
Jag tar hellre en kopp java.
Späd åtminstone ut med lite java.
Du såg ut att behöva en stor stark java.
Sätt dig så länge, jag ska göra i ordning en balja java.
I Angkor Wat, på centrala Java eller kanske i Candi Dasa på Bali.
Toppbetyg, dessutom, från ett av de finare universiteten på Java.
– Men en fika kan du väl ändå klämma? Jag ska själv ha en java.
Han köpte tidningarna och promenerade till Java på Hornsgatan och åt en sen frukost.
Efter mötet gick Mikael och drack kaffe med Christer Malm på Java vid Hornsgatspuckeln.
Hon stuvade in alla sina varor i sin hyrda Nissan Micra och kollapsade på övervåningen på Café Java på Hornsgatan.
Han kokade en kanna stark java och satte sig vid det kvistiga furubordet med en ångande mugg svart och sockerfri tröst.
Java är ett exempel på högnivåspråk, och det namnet känner du säkert igen från olika användarområden på nätet.
För att släppa fram den nya tiden; miliskommissariens Fiat, borgmästarens Java och främlingarna från det avlägsna Sverige.
När vi packade tog morfar fram en atlas och prickade av de olika namnen på Indonesiens kedja av öar: Java, Borneo, Sumatra, Bali.
Killen tog sig om ryggen och sprang runt hörnet för att sen segna ner utanför Café Java där vi hade fikat den första dagen i Göteborg.
Eller så var de rastplatser; som Kafe Giffy eller Java på Hornsgatan efter våra expeditioner till konstgallerierna längs Hornsgatspuckeln på Södermalm.
Slutligen gick Mikael och handlade kvällstidningarna och drack kaffe på Java på Hornsgatan för att slå ihjäl tiden till dess att han skulle träffa Erika.
Jag åt med miljardärer i Dahlgrens matbar, jag åt i slumrande vulkaners mummel på Java, jag åt vattnig curry i de utklingande ljuden av torterades skrik i Kambodja.
Från salan på Amanjivo, Amans hotell på Java ser jag ner i den gryta som utgör centrala Java, de multietniska kvadratmil som utgör det öppna landskapet runt det buddistiska templet Borobudur.
När jag berättar det här minns jag böneutroparna på Java, vid templet Borobodur, hur de tjöt över den grönskande sänkan mellan vulkanerna, hur Merapis slumrande rök steg mot himlen som sprungen ur en gudomlig pipa, och hur general managern Sean Flakelar på Amanjivo tog hand om barnen när vi besteg templet i gryningen, och hur han och hans fru hade en svart son i tolvårsåldern och hur sonen lyckades se både malplacerad och hemmastadd ut mitt i den några kvadratkilometer stora mångkulturella enklaven.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.