Jakarandaträd i en mening
Det fanns inte ett enda jakarandaträd på hela gatan.
Het och torr rörde den sig i korta, nyckfulla viskningar bland fikusar, palmer och jakarandaträd.
Framför husen fanns en gräsmatta som var grön som en golfgreen och som skuggades av vackra kaliforniska pepparträd och höga jakarandaträd med tidiga purpurröda blommor.
Gamla jakarandaträd, som dignar av blålila blommor när våren kommer, kantar de stora gatorna i stadens centrum, men Memorial Park kan uppvisa magnifika fenixpalmer; under en av dessas blad slog jag mig ner på en bänk vänd mot gatan.
Han sprang flämtande, beende, med fötter som slog emot trottaren av betong och skrämde upp fåglar ur den lila skönheten hos blomtyngda jakarandaträd och indiansk lager och fick en trädråtta att göra en blixtrusning uppför stammen på en dadelpalm.
När jag av och till tittade upp kastade jag aldrig en blick på bodachen utan på gästerna, på Helen, som serverade med sitt karakteristiska flapp-flapp-flapp, på vår andra servitris – den rara Bertie Orbic, rund till namnet och rund till formen – på de stora fönstren och den brännheta gatan utanför, där jakarandaträd kastade skuggor som var för skira för att ge svalka och där skimrande ormar av hetta tjusades upp ur asfalten, inte av flöjtmusik utan av solens tysta stekande.
Het och torr rörde den sig i korta, nyckfulla viskningar bland fikusar, palmer och jakarandaträd.
Framför husen fanns en gräsmatta som var grön som en golfgreen och som skuggades av vackra kaliforniska pepparträd och höga jakarandaträd med tidiga purpurröda blommor.
Gamla jakarandaträd, som dignar av blålila blommor när våren kommer, kantar de stora gatorna i stadens centrum, men Memorial Park kan uppvisa magnifika fenixpalmer; under en av dessas blad slog jag mig ner på en bänk vänd mot gatan.
Han sprang flämtande, beende, med fötter som slog emot trottaren av betong och skrämde upp fåglar ur den lila skönheten hos blomtyngda jakarandaträd och indiansk lager och fick en trädråtta att göra en blixtrusning uppför stammen på en dadelpalm.
När jag av och till tittade upp kastade jag aldrig en blick på bodachen utan på gästerna, på Helen, som serverade med sitt karakteristiska flapp-flapp-flapp, på vår andra servitris – den rara Bertie Orbic, rund till namnet och rund till formen – på de stora fönstren och den brännheta gatan utanför, där jakarandaträd kastade skuggor som var för skira för att ge svalka och där skimrande ormar av hetta tjusades upp ur asfalten, inte av flöjtmusik utan av solens tysta stekande.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.