Järnet i en mening
Vi kör järnet.
Synd på järnet.
Det är bara att ge järnet.
Smid medan järnet är varmt.
Smida medan järnet är varmt.
”Järnet”, viskade den gamle.
Jag måste smida medan järnet är varmt.
Järnet och bronset glittrade i solskenet.
Här skulle smidas medan järnet var varmt.
”Break a leg! Ge järnet! Ni är bäst!”.
Var tvungen att smida medan järnet var varmt.
Stenen skulle vara hal, järnet väldigt kallt.
Järnet bör första gången smörjas med smör.
Han för in järnet längre och trycker till igen.
Jag ville uppmana henne att ge järnet, att visa tänderna.
Ge järnet bara och smäll på ordentligt», fortsatte Lillis.
Då kör man ner vad man har för handen i byxfickan och ger järnet.
Den skyddade honom lika lite som järnet skyddade den medeltide riddaren.
Så ska vi göra det eller inte? Vi måste smida medan järnet är varmt.
Han fortsatte att gnida det tunga järnet medan han flyttade blicken mot mig.
Järnet i blodet kryper in i betongen, etsar sig in, och det var mycket blod.
– Då drar vi järnet, pojkar och flickor, säger Arne Lindroos och reser sig.
Plötsligt slant han med järnet och en flisa bred som en tumnagel gick ur träet.
Siste man rapporterade att inga förföljare syntes till, men vi gav ändå järnet.
"Visst, ge järnet!" Den oväntade formuleringen gjorde att stationschefen kom av sig.
Var kom de ifrån? Järnet hade skavt av det yttersta skinnet på Ademars vänstra handled.
Jag såg det inte, men jag hade nått räcket, för jag kände det hårda järnet mot min rygg.
Pumpanordningen hade målats i grönt för länge sedan men nu fanns nästan bara järnet kvar.
Och eftersom det inte fanns så mycket att välja på hade han gett järnet från första början.
– Så det är inte läge att ge järnet nu då? Holt log fortfarande men frågan var allvarlig nog.
Strykbrädan stod framme, järnet var fortfarande inkopplat och en klänning väntade på att bli struken.
Synd på järnet.
Det är bara att ge järnet.
Smid medan järnet är varmt.
Smida medan järnet är varmt.
”Järnet”, viskade den gamle.
Jag måste smida medan järnet är varmt.
Järnet och bronset glittrade i solskenet.
Här skulle smidas medan järnet var varmt.
”Break a leg! Ge järnet! Ni är bäst!”.
Var tvungen att smida medan järnet var varmt.
Stenen skulle vara hal, järnet väldigt kallt.
Järnet bör första gången smörjas med smör.
Han för in järnet längre och trycker till igen.
Jag ville uppmana henne att ge järnet, att visa tänderna.
Ge järnet bara och smäll på ordentligt», fortsatte Lillis.
Då kör man ner vad man har för handen i byxfickan och ger järnet.
Den skyddade honom lika lite som järnet skyddade den medeltide riddaren.
Så ska vi göra det eller inte? Vi måste smida medan järnet är varmt.
Han fortsatte att gnida det tunga järnet medan han flyttade blicken mot mig.
Järnet i blodet kryper in i betongen, etsar sig in, och det var mycket blod.
– Då drar vi järnet, pojkar och flickor, säger Arne Lindroos och reser sig.
Plötsligt slant han med järnet och en flisa bred som en tumnagel gick ur träet.
Siste man rapporterade att inga förföljare syntes till, men vi gav ändå järnet.
"Visst, ge järnet!" Den oväntade formuleringen gjorde att stationschefen kom av sig.
Var kom de ifrån? Järnet hade skavt av det yttersta skinnet på Ademars vänstra handled.
Jag såg det inte, men jag hade nått räcket, för jag kände det hårda järnet mot min rygg.
Pumpanordningen hade målats i grönt för länge sedan men nu fanns nästan bara järnet kvar.
Och eftersom det inte fanns så mycket att välja på hade han gett järnet från första början.
– Så det är inte läge att ge järnet nu då? Holt log fortfarande men frågan var allvarlig nog.
Strykbrädan stod framme, järnet var fortfarande inkopplat och en klänning väntade på att bli struken.
Jord och järn.
Järn, damm, eld.
Det smakade järn.
Med glödgat järn.
Proteiner och järn.
Jag behövde ett järn.
Den var kall, som järn.
Vattnet såg ut som järn.
Det luktade järn och damm.
Min vilja är som – järn.
Nu går vi och tar ett järn.
Det var som att svälja järn.
Hårda stolar, ett bord i järn.
Det smällde av järn mot stål.
Det var en gammal dörr av järn.
Men det smakade järn i alla fall.
Blodet smakade sött av varmt järn.
Det kom ett stänk av järn i munnen.
Trappräcket var av svartmålat järn.
Min hud kändes het som glödgat järn.
Det tragiska är att benet är av järn.
Jag tror att grabben behöver ett järn.
Det var en doft av järn, knappt kännbar.
Det var som att röra vid ett stycke järn.
Jag gick in på 32:an för att ta ett järn.
Han kände den kalla smaken av järn i munnen.
Känner jag doften av järn och död i luften?.
Vattnet såg ut som en målning i järn och bly.
Tungan letade sig ut och smakade – varmt järn.
Bílkoviny var protein och žehlick betydde järn.
– Och dörren … den är av järn eller stål.
Järn, damm, eld.
Det smakade järn.
Med glödgat järn.
Proteiner och järn.
Jag behövde ett järn.
Den var kall, som järn.
Vattnet såg ut som järn.
Det luktade järn och damm.
Min vilja är som – järn.
Nu går vi och tar ett järn.
Det var som att svälja järn.
Hårda stolar, ett bord i järn.
Det smällde av järn mot stål.
Det var en gammal dörr av järn.
Men det smakade järn i alla fall.
Blodet smakade sött av varmt järn.
Det kom ett stänk av järn i munnen.
Trappräcket var av svartmålat järn.
Min hud kändes het som glödgat järn.
Det tragiska är att benet är av järn.
Jag tror att grabben behöver ett järn.
Det var en doft av järn, knappt kännbar.
Det var som att röra vid ett stycke järn.
Jag gick in på 32:an för att ta ett järn.
Han kände den kalla smaken av järn i munnen.
Känner jag doften av järn och död i luften?.
Vattnet såg ut som en målning i järn och bly.
Tungan letade sig ut och smakade – varmt järn.
Bílkoviny var protein och žehlick betydde järn.
– Och dörren … den är av järn eller stål.