Introspektiva i en mening
Vi åker över bron i tysthet, plötsligt introspektiva av havets stora öppna kraft.
De var alltför introspektiva och fick mig att känna mig som om jag höll på att bli galen.
Var han så arrogant att han trodde att han var rätt man att rädda USA? Sådana introspektiva ögonblick infann sig ofta hos honom.
Hoffmanns svårgripbara, övernaturliga berättelser och Schillers poesi om frihet, uppror och svek fångade denna introspektiva, romantiska anda i vilken den individuella erfarenheten betydde allt.
Böckerna och banden som vi köper för att göra oss lyckligare kan paradoxalt nog uppmuntra till introspektiva och självutvärderande vanor som i själva verket kan försämra våra utsikter att hitta det vi letar efter.
De var alltför introspektiva och fick mig att känna mig som om jag höll på att bli galen.
Var han så arrogant att han trodde att han var rätt man att rädda USA? Sådana introspektiva ögonblick infann sig ofta hos honom.
Hoffmanns svårgripbara, övernaturliga berättelser och Schillers poesi om frihet, uppror och svek fångade denna introspektiva, romantiska anda i vilken den individuella erfarenheten betydde allt.
Böckerna och banden som vi köper för att göra oss lyckligare kan paradoxalt nog uppmuntra till introspektiva och självutvärderande vanor som i själva verket kan försämra våra utsikter att hitta det vi letar efter.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Han har en introspektiv läggning med rikt som det förefaller okontrollerat impulsflöde med livlig föreställningsvärld.
Å ena sidan förutsatte detta en introspektiv religion som såg Guds hand verka i alla livets små mysterier, vilket brevväxling mellan Engels föräldrar tydligt vittnade om.
Under de sällsynta ögonblick då hon kostade på sig att vara introspektiv vad gällde något annat än sitt arbete kunde hon konstatera att det fanns en central fråga – Varför stannar jag kvar? – som hon inte vågade se i vitögat.
Å ena sidan förutsatte detta en introspektiv religion som såg Guds hand verka i alla livets små mysterier, vilket brevväxling mellan Engels föräldrar tydligt vittnade om.
Under de sällsynta ögonblick då hon kostade på sig att vara introspektiv vad gällde något annat än sitt arbete kunde hon konstatera att det fanns en central fråga – Varför stannar jag kvar? – som hon inte vågade se i vitögat.