Ilsk i en mening
ilsk på gamla dar.
Roberto var ilsk, förstås, men mer uppgiven ändå.
De red på isruss, vilket fick Malik Han att bli ilsk.
« De dumma pennorna vägrar passa i asken och jag blir så ilsk att jag bryter av flera stycken.
När jag föreslog att han skulle vakta Vanja istället för att delta i striderna blev dock Tolke ilsk på mig.
Tolke hade först gått in med en försiktig inställning, men shamankvinnan var så aggressiv att han till slut blev ilsk och skickade iväg henne över grottgolvet så att hon dundrade in i en av väggarna.
Roberto var ilsk, förstås, men mer uppgiven ändå.
De red på isruss, vilket fick Malik Han att bli ilsk.
« De dumma pennorna vägrar passa i asken och jag blir så ilsk att jag bryter av flera stycken.
När jag föreslog att han skulle vakta Vanja istället för att delta i striderna blev dock Tolke ilsk på mig.
Tolke hade först gått in med en försiktig inställning, men shamankvinnan var så aggressiv att han till slut blev ilsk och skickade iväg henne över grottgolvet så att hon dundrade in i en av väggarna.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.