Illmarig i en mening
Du har en väldigt illmarig humor.
Han blåste ut ett rökmoln och såg illmarig ut.
Westerman, med rötter på Gräskö i skärgården, ser illmarig ut.
Krull såg att det fanns en illmarig glans i hennes fuktiga narkotikapåverkade blick.
»Polisen skulle väl kunna hitta henne, va?« frågade han, och nu hade han en illmarig uppsyn.
Någon som uppmuntrade alternativkulturens anhängare att slå sig ihop med hackarna var Stewart Brand, en illmarig visionär som under flera årtionden ständigt kom med nya idéer och upptåg.
Han blåste ut ett rökmoln och såg illmarig ut.
Westerman, med rötter på Gräskö i skärgården, ser illmarig ut.
Krull såg att det fanns en illmarig glans i hennes fuktiga narkotikapåverkade blick.
»Polisen skulle väl kunna hitta henne, va?« frågade han, och nu hade han en illmarig uppsyn.
Någon som uppmuntrade alternativkulturens anhängare att slå sig ihop med hackarna var Stewart Brand, en illmarig visionär som under flera årtionden ständigt kom med nya idéer och upptåg.
Frågor? En sak till förresten, undvik att fastna, avslutade löjtnanten och visade sitt illmariga flin.
”De är bra illmariga den gamla stammen skärgårdsgubbar”, säger Janne och drar åter på när de passerat svallet.
Å, den där illmariga slampan visste nog sedan en lång tid om Angelas hemlighet, som denna hittills lyckats dölja under vida klänningar.
Det var som om dom bokstavligen varit gjorda för varandra, Lennart den spjuveraktige smålänningen och Siw den illmariga men absolut rättframma skånskan.
Explosionerna på duken reflekteras som stjärnskott i hennes mörka ögon och hennes illmariga leende är tillräckligt för att något i mitt bröst ska smälta.
Och någonstans i detta blodbad låg min Hailey, kvinnan som jag kysst till avsked bara några timmar tidigare, samma blonda hårsvall, samma långa ben som brukade vira sig om mig, samma brett sittande, illmariga ögon, knappnäsan och de tunna sensuella läpparna som jag aldrig fick nog av, allt på någon slumpartad plats, lika livlös som de brända spillrorna omkring henne.
”De är bra illmariga den gamla stammen skärgårdsgubbar”, säger Janne och drar åter på när de passerat svallet.
Å, den där illmariga slampan visste nog sedan en lång tid om Angelas hemlighet, som denna hittills lyckats dölja under vida klänningar.
Det var som om dom bokstavligen varit gjorda för varandra, Lennart den spjuveraktige smålänningen och Siw den illmariga men absolut rättframma skånskan.
Explosionerna på duken reflekteras som stjärnskott i hennes mörka ögon och hennes illmariga leende är tillräckligt för att något i mitt bröst ska smälta.
Och någonstans i detta blodbad låg min Hailey, kvinnan som jag kysst till avsked bara några timmar tidigare, samma blonda hårsvall, samma långa ben som brukade vira sig om mig, samma brett sittande, illmariga ögon, knappnäsan och de tunna sensuella läpparna som jag aldrig fick nog av, allt på någon slumpartad plats, lika livlös som de brända spillrorna omkring henne.
Han är ovanligt hemlighetsfull, den illmarige gamle skiten.
Denne lille illmarige gubbe! Inbillade han sig att han kunde frälsa Sverige åt Jacob Levin och kungen, om de ryska barbarerna komme, såsom det nu hojtades så mycket om? Det var väl förhävelse, han såg inte ut till det.
Denne lille illmarige gubbe! Inbillade han sig att han kunde frälsa Sverige åt Jacob Levin och kungen, om de ryska barbarerna komme, såsom det nu hojtades så mycket om? Det var väl förhävelse, han såg inte ut till det.
Hon blinkade illmarigt.
Vanja log illmarigt mot mig.
Hon log illmarigt mot mig.
Båda log illmarigt mot honom utan att svara.
Han log illmarigt åt Sune och Tomas uppsyn.
”Okej”, säger Claire med ett illmarigt leende.
Illmarigt lekte han med henne: ”Farmor eller jag?”.
Ett illmarigt leende växte långsamt fram i hennes ansikte.
Jack tittar på Silver och höjer illmarigt på ögonbrynen.
Hon gav mig ett illmarigt leende och lade handen på mitt resta tält.
Ni gör förstås så här med alla poliser, herr Mortland? frågade hon illmarigt.
”Det är inte det enda jag gör som ett vilddjur”, sa jag och försökte le illmarigt.
Hans ögon glittrade illmarigt, vilket de knappast gör på någon som är riktigt förbannad.
”Du har utmanat mig om vem som längst kan stå barfota i snö”, sade Loke och log illmarigt.
”Om du kunde låta mig tala till punkt någon gång”, sade hon, nästan illmarigt tyckte jag.
Vid ordet ekvilibrist tittade han än en gång illmarigt på Edom, som kände att han måste reagera.
Han log på ett sätt som jag tyckte var illmarigt och gav intryck av att han ville spela mamma ett spratt.
Vi kan sätte betena nässten inpå lann, sa han och log lite illmarigt åt Kjetil som måste ha sett helt oförstående ut.
Lätt att klanta sig med andra ord, mycket lätt upprepade kadetten och trots mörkret gick det att urskilja ett illmarigt flin i hans ansikte.
Med ett illmarigt, skevt leende kunde hon rycka en lätt i hästsvansen, klappa en på huvudet eller nypa en i nacken medan hon mumlade: Jävla ledsen, lillan.
Hon förstod genast varför Mats K tittat illmarigt på henne! Hon såg ju ut som ett spöke! Svart sot, strömmade ut från hennes näsborrar och ögonen var som stora svarta fängelsehålor! Hur i hela världen hade detta gått till?.
Vanja log illmarigt mot mig.
Hon log illmarigt mot mig.
Båda log illmarigt mot honom utan att svara.
Han log illmarigt åt Sune och Tomas uppsyn.
”Okej”, säger Claire med ett illmarigt leende.
Illmarigt lekte han med henne: ”Farmor eller jag?”.
Ett illmarigt leende växte långsamt fram i hennes ansikte.
Jack tittar på Silver och höjer illmarigt på ögonbrynen.
Hon gav mig ett illmarigt leende och lade handen på mitt resta tält.
Ni gör förstås så här med alla poliser, herr Mortland? frågade hon illmarigt.
”Det är inte det enda jag gör som ett vilddjur”, sa jag och försökte le illmarigt.
Hans ögon glittrade illmarigt, vilket de knappast gör på någon som är riktigt förbannad.
”Du har utmanat mig om vem som längst kan stå barfota i snö”, sade Loke och log illmarigt.
”Om du kunde låta mig tala till punkt någon gång”, sade hon, nästan illmarigt tyckte jag.
Vid ordet ekvilibrist tittade han än en gång illmarigt på Edom, som kände att han måste reagera.
Han log på ett sätt som jag tyckte var illmarigt och gav intryck av att han ville spela mamma ett spratt.
Vi kan sätte betena nässten inpå lann, sa han och log lite illmarigt åt Kjetil som måste ha sett helt oförstående ut.
Lätt att klanta sig med andra ord, mycket lätt upprepade kadetten och trots mörkret gick det att urskilja ett illmarigt flin i hans ansikte.
Med ett illmarigt, skevt leende kunde hon rycka en lätt i hästsvansen, klappa en på huvudet eller nypa en i nacken medan hon mumlade: Jävla ledsen, lillan.
Hon förstod genast varför Mats K tittat illmarigt på henne! Hon såg ju ut som ett spöke! Svart sot, strömmade ut från hennes näsborrar och ögonen var som stora svarta fängelsehålor! Hur i hela världen hade detta gått till?.