Hövliga i en mening
Han var också en av dom mest hövliga mot mig.
I affärslivet beskrivs de som hövliga och goda affärsmän.
De var gedigna män, stolta och hövliga utan att vara tilldragande.
Grova och svåra att begripa var de, men hövliga såvitt jag kunde förstå.
Han ställde några hövliga frågor om bilen och fick lika hövliga svar tillbaka.
De där unga töserna i handelsboden säger ni hela tiden och tror att de är hövliga.
Relationerna mellan journalister och makthavare i detta äldre samhälle var fortfarande hövliga.
Det pågick ett slags uthållighetstävling mellan mamma och Ljungqvist där var och en i hövliga former försökte få övertaget.
Och plötsligt såg jag honom i alla kypare som rörde sig i rummet, i den strikta ordningen och det hövliga fjäskandet för gästerna.
De är hövliga men inte hjärtliga och jag tänker hela tiden på hur jag dödade förra årets deltagare från deras distrikt, Glimmer och Marvel.
Kyparen bär den till mig, vilken skymf! och låter mig i hövliga ordalag veta att den unge mannen hade hittat penningen under mitt bord och trodde att den var min.
Han odlade prisbelönta rosor och gav bort dem i stora buketter till sjuka, till förälskade ungdomar, till skolbibliotekarien på hennes födelsedag, till tjänstemän som hade varit hövliga mot honom.
Men nu var det den där handen som hade fattat honom för bröstet, och den hövliga mansrösten, och han hade inte en aning om vad det gamla kammarrättsrådet hade för sig, vad han väntade av honom, Quangel.
Han överröstade det första hövliga ”Ursäkta mig” från den långe man som steg in genom den öppna dörren bakom honom, sedan det andra och det tredje, men sedan, med en plötslighet som var lika mirakulös som en helbrägdagörelse vid helgedomen i Lourdes, tystnade han när besökaren la en hand på hans axel, försiktigt föste honom åt sidan och gick in i lägenheten.
I affärslivet beskrivs de som hövliga och goda affärsmän.
De var gedigna män, stolta och hövliga utan att vara tilldragande.
Grova och svåra att begripa var de, men hövliga såvitt jag kunde förstå.
Han ställde några hövliga frågor om bilen och fick lika hövliga svar tillbaka.
De där unga töserna i handelsboden säger ni hela tiden och tror att de är hövliga.
Relationerna mellan journalister och makthavare i detta äldre samhälle var fortfarande hövliga.
Det pågick ett slags uthållighetstävling mellan mamma och Ljungqvist där var och en i hövliga former försökte få övertaget.
Och plötsligt såg jag honom i alla kypare som rörde sig i rummet, i den strikta ordningen och det hövliga fjäskandet för gästerna.
De är hövliga men inte hjärtliga och jag tänker hela tiden på hur jag dödade förra årets deltagare från deras distrikt, Glimmer och Marvel.
Kyparen bär den till mig, vilken skymf! och låter mig i hövliga ordalag veta att den unge mannen hade hittat penningen under mitt bord och trodde att den var min.
Han odlade prisbelönta rosor och gav bort dem i stora buketter till sjuka, till förälskade ungdomar, till skolbibliotekarien på hennes födelsedag, till tjänstemän som hade varit hövliga mot honom.
Men nu var det den där handen som hade fattat honom för bröstet, och den hövliga mansrösten, och han hade inte en aning om vad det gamla kammarrättsrådet hade för sig, vad han väntade av honom, Quangel.
Han överröstade det första hövliga ”Ursäkta mig” från den långe man som steg in genom den öppna dörren bakom honom, sedan det andra och det tredje, men sedan, med en plötslighet som var lika mirakulös som en helbrägdagörelse vid helgedomen i Lourdes, tystnade han när besökaren la en hand på hans axel, försiktigt föste honom åt sidan och gick in i lägenheten.
Svägerskan slogs av att den vanligtvis så hövlige Majakovskij talade »så konstigt« och frågade efter »Kolja« utan några inledande hälsningsfraser.
Hon kan gärna få bli litet rädd och få litet ont, så mycket hellre kommer hon då att anförtro sig åt honom, den sympatiske, hövlige och medlidsamme!.
Hon kan gärna få bli litet rädd och få litet ont, så mycket hellre kommer hon då att anförtro sig åt honom, den sympatiske, hövlige och medlidsamme!.
Officeren nickar hövligt.
Därför tog mannen hövligt av sig hatten.
De tackade mycket hövligt nej till mer kaffe.
Det är inte hövligt att be om en komplimang.
”Tack för erbjudandet”, svarade han hövligt.
Det är inte hövligt att mörda en statsminister.
Jonasson öppnade hövligt dörren och släppte ut honom.
Jag bad honom på ett mycket hövligt sätt fara och flyga.
Jag mötte flera pottkuskar och de hälsade så hövligt så.
Han uppträdde hövligt och kultiverat mot mig, utan att fjäska.
Och vad var det då som de hade upptäckt, frågades det hövligt.
Det här är inte så hövligt, men jag måste medge att det luktar gott.
Hövligt, nästan alltför hövligt hade han lyssnat på hans invändningar.
Kriminalinspektören lyssnade först hövligt, men sedan blev han illa berörd.
”Jag försöker bara behandla bekanta och obekanta lika hövligt”, sa Ostroz.
Lars Berggren tog en av krims civila bilar och höll hövligt upp dörren för sin chef.
Men kanske det var mig han hälsade så där hövligt på, tänkte Frideborg strax därefter.
Jan och det vanliga gänget skulle gå ut och ta sig några järn, men jag avböjde hövligt.
Hon betraktade de två stiliga prinsarna, medan de påtvingat hövligt, samtalade med varandra.
”Nå, var står han då?” avbryter henne kriminalkommissarien på nytt och inte fullt hövligt.
Han hade mörkt slätkammat hår, fylliga ögonbryn och ett sätt som var både hövligt och effektivt.
Vi behandlades hövligt men bestämt och man meddelade att nästa morgon skulle vi flygas till Bagdad:.
Till sist täcker hon upp för sig själv genom att säga att Osama i brevform uttrycker sig mer hövligt.
Han steg åter i hennes aktning liksom förut på morgonen, då stationsinspektorn hälsat så hövligt på honom.
Behandla indianerna hövligt, och vad du gör, släpp inte ombord fler än fem av dem i taget, hade Astor sagt till honom.
I stället sa han allvarligt och hövligt att han inte ville ha något skadestånd för sin frus död eller sitt eget lidande.
– Jag ska tänka på det, madame, sade Martine så hövligt hon kunde, men just nu håller jag på och utreder madame Demarets död.
Samma egenskap hos honom som väckte vördnad hos servitören fick tydligen de andra att hövligt nog visa respekt och inte störa honom.
Det syntes att han hade något förtroligt på hjärtat och Mussolini vände hövligt ryggen till och kastade en sista blick över landskapet.
Trion i hörnsoffan reste sig hövligt när Elisabeth Andersson och Joakim Nilsson närmade sig och David Tranemo var snabb att räcka fram handen.
Han ställde sig ibland dem och såg stolt på och ändå med skälvande hjärta hur skickligt hon expedierade, hur hövligt hon talade med kunderna.
Därför tog mannen hövligt av sig hatten.
De tackade mycket hövligt nej till mer kaffe.
Det är inte hövligt att be om en komplimang.
”Tack för erbjudandet”, svarade han hövligt.
Det är inte hövligt att mörda en statsminister.
Jonasson öppnade hövligt dörren och släppte ut honom.
Jag bad honom på ett mycket hövligt sätt fara och flyga.
Jag mötte flera pottkuskar och de hälsade så hövligt så.
Han uppträdde hövligt och kultiverat mot mig, utan att fjäska.
Och vad var det då som de hade upptäckt, frågades det hövligt.
Det här är inte så hövligt, men jag måste medge att det luktar gott.
Hövligt, nästan alltför hövligt hade han lyssnat på hans invändningar.
Kriminalinspektören lyssnade först hövligt, men sedan blev han illa berörd.
”Jag försöker bara behandla bekanta och obekanta lika hövligt”, sa Ostroz.
Lars Berggren tog en av krims civila bilar och höll hövligt upp dörren för sin chef.
Men kanske det var mig han hälsade så där hövligt på, tänkte Frideborg strax därefter.
Jan och det vanliga gänget skulle gå ut och ta sig några järn, men jag avböjde hövligt.
Hon betraktade de två stiliga prinsarna, medan de påtvingat hövligt, samtalade med varandra.
”Nå, var står han då?” avbryter henne kriminalkommissarien på nytt och inte fullt hövligt.
Han hade mörkt slätkammat hår, fylliga ögonbryn och ett sätt som var både hövligt och effektivt.
Vi behandlades hövligt men bestämt och man meddelade att nästa morgon skulle vi flygas till Bagdad:.
Till sist täcker hon upp för sig själv genom att säga att Osama i brevform uttrycker sig mer hövligt.
Han steg åter i hennes aktning liksom förut på morgonen, då stationsinspektorn hälsat så hövligt på honom.
Behandla indianerna hövligt, och vad du gör, släpp inte ombord fler än fem av dem i taget, hade Astor sagt till honom.
I stället sa han allvarligt och hövligt att han inte ville ha något skadestånd för sin frus död eller sitt eget lidande.
– Jag ska tänka på det, madame, sade Martine så hövligt hon kunde, men just nu håller jag på och utreder madame Demarets död.
Samma egenskap hos honom som väckte vördnad hos servitören fick tydligen de andra att hövligt nog visa respekt och inte störa honom.
Det syntes att han hade något förtroligt på hjärtat och Mussolini vände hövligt ryggen till och kastade en sista blick över landskapet.
Trion i hörnsoffan reste sig hövligt när Elisabeth Andersson och Joakim Nilsson närmade sig och David Tranemo var snabb att räcka fram handen.
Han ställde sig ibland dem och såg stolt på och ändå med skälvande hjärta hur skickligt hon expedierade, hur hövligt hon talade med kunderna.
Jag är hövlig och vänlig mot alla.
Han är hövlig, men ändå frustrerad.
Hennes ton mot honom var hövlig, men fylld av sträv misstänksamhet.
– Min herre glömde blommorna, sade han med hövlig yrkesförbindlighet.
Bartendern var mycket hövlig mot honom och ville nästan inte ta emot dricks.
Hur är det med dig då? frågade han i ett försök att vara överslätande hövlig.
För att vara sadist var han ovanligt hövlig men jag lät mig inte luras av artigheterna.
Det vill säga gastronomiskt sett fick värden finna sig i hövlig kritik från Poirot-Farci.
Och på samma gång riktigt trevlig, hövlig, sällskaplig, medgörlig och utan synbara laster.
Han sa i hövlig ton: ”Tillåter ni att jag slår mig ner ett slag och gör några frågor?”.
Hon satt där med sina kloka grå ögon med en uppmärksam och hövlig blick riktad på fröknarna.
Därtill yttrade en mycket hövlig, kultiverad röst: Var så snäll och gå före, herr Quangel.
Men han begriper att du är min vän och att han måste vara hövlig, fast det är svårt för honom.
Fran hade fortfarande svårt att vara hövlig, och för att undvika henne gick hon runt huset till stranden.
Sedan gjorde han en kraftansträngning för att ta sig samman, och när han talade var han hövlig som alltid.
Han kom väl överens med dem, han var hövlig, slagfärdig, ibland rent av på sitt tafatta sätt riktigt kvick.
Nej, han har alltid varit snäll och hövlig, men trots det känner jag mig inte helt trygg tillsammans med honom nu.
Han hade också förstått att hon var hövlig mot övrig personal men att hon inte sa ett ljud då polisen kom på besök.
Chef John talade svengelska, inledde varje lektion på hövlig svenska och halkade sedan gradvis över i engelska svordomar.
När jag träffar dig kommer jag att få svårt att vara hövlig, oavsett hur rädd du är, oavsett hur väl du behöver min hjälp.
När vi jagade brukade han vissla eller sjunga svåra sånger för dem och efter en hövlig paus brukade de sjunga samma sång till svar.
Det var länge sedan hon skrämde livet ur honom, men fram tills nu hade jag aldrig hört honom vara annat än hövlig och inställsam mot henne.
noterade det med ett sting av obehag, men kunde i hastigheten inte komma på någon hövlig motivering för att be honom vänta någon annanstans.
Vid ena bordsändan diskuterade man hundar och bössor i hövlig samtalston, i andra segment av sällskapet grälades det och slamrades med besticken.
Plötsligt anade han av fröknarnas tystnad art han kanske icke varit så hövlig och sökte därför gottgöra det genom att lägga två av de största tårtbitarna på deras tallrikar.
Till en början trodde jag att han kanske hötte med knytnäven mot mig, men trots det dåliga – och snabbt sämre – ljuset såg jag snart att gesten till och med var ännu mindre hövlig än den först hade verkat.
Det är särskilt viktigt att du på det stället du just nu befinner dig på, försöker göra ditt bästa, vara flitig, och framför allt hövlig och vänlig gentemot alla familjemedlemmar, så att inga rättfärdiga klagomål kan komma.
Han är hövlig, men ändå frustrerad.
Hennes ton mot honom var hövlig, men fylld av sträv misstänksamhet.
– Min herre glömde blommorna, sade han med hövlig yrkesförbindlighet.
Bartendern var mycket hövlig mot honom och ville nästan inte ta emot dricks.
Hur är det med dig då? frågade han i ett försök att vara överslätande hövlig.
För att vara sadist var han ovanligt hövlig men jag lät mig inte luras av artigheterna.
Det vill säga gastronomiskt sett fick värden finna sig i hövlig kritik från Poirot-Farci.
Och på samma gång riktigt trevlig, hövlig, sällskaplig, medgörlig och utan synbara laster.
Han sa i hövlig ton: ”Tillåter ni att jag slår mig ner ett slag och gör några frågor?”.
Hon satt där med sina kloka grå ögon med en uppmärksam och hövlig blick riktad på fröknarna.
Därtill yttrade en mycket hövlig, kultiverad röst: Var så snäll och gå före, herr Quangel.
Men han begriper att du är min vän och att han måste vara hövlig, fast det är svårt för honom.
Fran hade fortfarande svårt att vara hövlig, och för att undvika henne gick hon runt huset till stranden.
Sedan gjorde han en kraftansträngning för att ta sig samman, och när han talade var han hövlig som alltid.
Han kom väl överens med dem, han var hövlig, slagfärdig, ibland rent av på sitt tafatta sätt riktigt kvick.
Nej, han har alltid varit snäll och hövlig, men trots det känner jag mig inte helt trygg tillsammans med honom nu.
Han hade också förstått att hon var hövlig mot övrig personal men att hon inte sa ett ljud då polisen kom på besök.
Chef John talade svengelska, inledde varje lektion på hövlig svenska och halkade sedan gradvis över i engelska svordomar.
När jag träffar dig kommer jag att få svårt att vara hövlig, oavsett hur rädd du är, oavsett hur väl du behöver min hjälp.
När vi jagade brukade han vissla eller sjunga svåra sånger för dem och efter en hövlig paus brukade de sjunga samma sång till svar.
Det var länge sedan hon skrämde livet ur honom, men fram tills nu hade jag aldrig hört honom vara annat än hövlig och inställsam mot henne.
noterade det med ett sting av obehag, men kunde i hastigheten inte komma på någon hövlig motivering för att be honom vänta någon annanstans.
Vid ena bordsändan diskuterade man hundar och bössor i hövlig samtalston, i andra segment av sällskapet grälades det och slamrades med besticken.
Plötsligt anade han av fröknarnas tystnad art han kanske icke varit så hövlig och sökte därför gottgöra det genom att lägga två av de största tårtbitarna på deras tallrikar.
Till en början trodde jag att han kanske hötte med knytnäven mot mig, men trots det dåliga – och snabbt sämre – ljuset såg jag snart att gesten till och med var ännu mindre hövlig än den först hade verkat.
Det är särskilt viktigt att du på det stället du just nu befinner dig på, försöker göra ditt bästa, vara flitig, och framför allt hövlig och vänlig gentemot alla familjemedlemmar, så att inga rättfärdiga klagomål kan komma.