Hågkomsten i en mening
Det gör han fortfarande men hågkomsten har numera inte lika skarpa konturer.
Då kommer jag ihåg att vi alltid hade plåstren i medicinskåpet ovanför tvättkorgen i mina föräldrars badrum, och den här enkla hågkomsten släpper lös en störtflod av fragmentariska bilder från min barndom som gör mig desorienterad och får mig att kippa efter andan.
Då kommer jag ihåg att vi alltid hade plåstren i medicinskåpet ovanför tvättkorgen i mina föräldrars badrum, och den här enkla hågkomsten släpper lös en störtflod av fragmentariska bilder från min barndom som gör mig desorienterad och får mig att kippa efter andan.
Historia och hågkomster.
del på Leifs hågkomster tillsammans med Songüls minnen och.
Franzén, Nils-Olof (1991), Radiominnen – historia och hågkomster.
Lukten skulle ha gjort ont som hågkomster gör men nu var förväntan starkare.
Men han lever intensivt i hennes hågkomster, och hans minne är etsat i hennes själ.
Omöjligt! Han forskade i sina hågkomster av balen hos Peter von Pahlen, granskande och rannsakande alla uppdykande gestalter.
Med sig hade verkmästaren en tidbok, sin privata almanacka och en mängd hågkomster som gjort sig påminda sedan föregående dag.
Mellan dessa korta stunder som han unnade sig av hågkomster från bättre tider, skar smärtan genom hjärtat med oupphörlig intensitet.
Många av våra hågkomster är från high school, men Wayne verkar ha ett lika stort behov av att dela med sig av sina erfarenheter från åren i Los Angeles.
Arkiven talar ett bistert språk om kraven som tidigt ställdes på den späda trion, betydligt bistrare än vad framför allt Jussi och Gösta vill minnas i sina hågkomster.
Det är inte orimligt att avsluta denna berättelse om de skandinaviska förhandlingarna med några hågkomster om den statsman som på svensk sida spelade den ledande rollen, utrikesminister Östen Undén.
Eller redan hade tagit avsked ifrån, rätteligen; som om alla dessa hågkomster och alla dessa år försökte dra mig tillbaka till platser och omständigheter och sammanhang där jag inte längre hörde hemma.
Hennes samliv med Thomas var en dyrbar skatt av hågkomster som hon ville behålla ofläckad, minnena av honom och deras förhållande till varandra ville Angela skulle följa henne ständigt och göra henne varm om hjärtat.
I de kriminaltekniska handböckerna utgör dessa brott ett av paradnumren, liksom i de "hågkomster" eller memoarer (typ "Mordets verkliga ansikte" av G W Larsson) som äldre kriminalkommissarier ibland tecknar ned på ålderns höst.
Men på kvinnors helande sätt, som förblev ett mysterium för Paul till och med när han såg dem tillsammans, följdes tårarna av hågkomster som väckte leenden och gav tröst och man kunde alltid finna hopp i den blomma som spirade ur varje frö av hopplöshet.
De här djupdykningarna har varit helgjutna så till vida att alla minnen har kommit tillbaka från de aktuella händelseförloppen, innefattande de tankar som pat tänkte, olika sinnesintryck inkl lukt, hågkomster av vad pat sa och vad kringstående personer sa osv.
Jag tyckte att jag hade en ganska klar bild av Bush Falls när jag skrev boken, men när jag kör genom staden för första gången på sjutton år inser jag att allt jag hade var ytliga hågkomster, karbonsubstitut för autentiska minnen som börjar framträda först nu.
I en volym med hågkomster från ett långt liv som skivproducent för all världens toppmusiker, återgav Culshaw sin egen version av förvecklingarna kring den famösa inspelningen av Maskeradbalen och berättade då livfullt om hur Birgit Nilsson behagade infinna sig i Rom först när det storstilade projektet redan hade lagts i malpåse, varvid hovsångerskan, fru Nilsson, enligt Culshaw, ogenerat hade styrt stegen raka vägen till kassan och kvitterat ut gaget för rollen hon aldrig sjöng.
Eller en morgon vid frukostbordet, när hon läste högt ur ett brev som hon hade fått från sin mor, och jag minns hur jag tampades med en lätt irritation, eftersom jag just hade tagit en tugga hårt bröd när hon började läsa, och sedan vackert fick sitta där med munnen full av bröd, eftersom ljudet från mitt tuggande hade gjort det omöjligt för mig att uppfatta hennes ord, och jag fick i stället skynda mig att tugga när hon hade svårigheter att tyda moderns handskrift, och därför tvingades till kortare uppehåll, och Helga läste, och ibland såg hon upp på mig och vi log i samförstånd, och lite lätt överseende, eftersom modern uppehöll sig så febrigt vid episoder och händelser från Helgas tidiga barndom, och modern skrev att hon förundrades över att hon kunde erinra sig sådant som låg mer än tjugo år bakåt i tiden, och dessutom med stor skärpa och detaljrikedom, medan hon plötsligt kunde ha ytterst vaga hågkomster av sådant som inträffade under gårdagskvällen, och Helga läste några barndomsminnen, och jag märkte att hon ibland sneglade på mig, i synnerhet när modern återgav sådant som var lite hjärteknipande, och kanske ville Helga se om jag blev lika rörd som hon, och så avbröt hon tvärt sin läsning, och hon höjde armen och synade spetsfållen på sin blusärm, kanske upptäckte hon en fettfläck, den kan hur som helst inte ha varit särskilt iögonenfallande eftersom jag inte kunde se någonting, men hon lade ifrån sig brevet och suckade förargat, och hon lämnade rummet med ursinniga smällar från klackarna, och jag satt kvar, och jag vill minnas att jag log åt att hon var så noga med sin klädsel, till och med när hon bara skulle träffa en väninna och hjälpa henne städa undan lite gamla saker….
del på Leifs hågkomster tillsammans med Songüls minnen och.
Franzén, Nils-Olof (1991), Radiominnen – historia och hågkomster.
Lukten skulle ha gjort ont som hågkomster gör men nu var förväntan starkare.
Men han lever intensivt i hennes hågkomster, och hans minne är etsat i hennes själ.
Omöjligt! Han forskade i sina hågkomster av balen hos Peter von Pahlen, granskande och rannsakande alla uppdykande gestalter.
Med sig hade verkmästaren en tidbok, sin privata almanacka och en mängd hågkomster som gjort sig påminda sedan föregående dag.
Mellan dessa korta stunder som han unnade sig av hågkomster från bättre tider, skar smärtan genom hjärtat med oupphörlig intensitet.
Många av våra hågkomster är från high school, men Wayne verkar ha ett lika stort behov av att dela med sig av sina erfarenheter från åren i Los Angeles.
Arkiven talar ett bistert språk om kraven som tidigt ställdes på den späda trion, betydligt bistrare än vad framför allt Jussi och Gösta vill minnas i sina hågkomster.
Det är inte orimligt att avsluta denna berättelse om de skandinaviska förhandlingarna med några hågkomster om den statsman som på svensk sida spelade den ledande rollen, utrikesminister Östen Undén.
Eller redan hade tagit avsked ifrån, rätteligen; som om alla dessa hågkomster och alla dessa år försökte dra mig tillbaka till platser och omständigheter och sammanhang där jag inte längre hörde hemma.
Hennes samliv med Thomas var en dyrbar skatt av hågkomster som hon ville behålla ofläckad, minnena av honom och deras förhållande till varandra ville Angela skulle följa henne ständigt och göra henne varm om hjärtat.
I de kriminaltekniska handböckerna utgör dessa brott ett av paradnumren, liksom i de "hågkomster" eller memoarer (typ "Mordets verkliga ansikte" av G W Larsson) som äldre kriminalkommissarier ibland tecknar ned på ålderns höst.
Men på kvinnors helande sätt, som förblev ett mysterium för Paul till och med när han såg dem tillsammans, följdes tårarna av hågkomster som väckte leenden och gav tröst och man kunde alltid finna hopp i den blomma som spirade ur varje frö av hopplöshet.
De här djupdykningarna har varit helgjutna så till vida att alla minnen har kommit tillbaka från de aktuella händelseförloppen, innefattande de tankar som pat tänkte, olika sinnesintryck inkl lukt, hågkomster av vad pat sa och vad kringstående personer sa osv.
Jag tyckte att jag hade en ganska klar bild av Bush Falls när jag skrev boken, men när jag kör genom staden för första gången på sjutton år inser jag att allt jag hade var ytliga hågkomster, karbonsubstitut för autentiska minnen som börjar framträda först nu.
I en volym med hågkomster från ett långt liv som skivproducent för all världens toppmusiker, återgav Culshaw sin egen version av förvecklingarna kring den famösa inspelningen av Maskeradbalen och berättade då livfullt om hur Birgit Nilsson behagade infinna sig i Rom först när det storstilade projektet redan hade lagts i malpåse, varvid hovsångerskan, fru Nilsson, enligt Culshaw, ogenerat hade styrt stegen raka vägen till kassan och kvitterat ut gaget för rollen hon aldrig sjöng.
Eller en morgon vid frukostbordet, när hon läste högt ur ett brev som hon hade fått från sin mor, och jag minns hur jag tampades med en lätt irritation, eftersom jag just hade tagit en tugga hårt bröd när hon började läsa, och sedan vackert fick sitta där med munnen full av bröd, eftersom ljudet från mitt tuggande hade gjort det omöjligt för mig att uppfatta hennes ord, och jag fick i stället skynda mig att tugga när hon hade svårigheter att tyda moderns handskrift, och därför tvingades till kortare uppehåll, och Helga läste, och ibland såg hon upp på mig och vi log i samförstånd, och lite lätt överseende, eftersom modern uppehöll sig så febrigt vid episoder och händelser från Helgas tidiga barndom, och modern skrev att hon förundrades över att hon kunde erinra sig sådant som låg mer än tjugo år bakåt i tiden, och dessutom med stor skärpa och detaljrikedom, medan hon plötsligt kunde ha ytterst vaga hågkomster av sådant som inträffade under gårdagskvällen, och Helga läste några barndomsminnen, och jag märkte att hon ibland sneglade på mig, i synnerhet när modern återgav sådant som var lite hjärteknipande, och kanske ville Helga se om jag blev lika rörd som hon, och så avbröt hon tvärt sin läsning, och hon höjde armen och synade spetsfållen på sin blusärm, kanske upptäckte hon en fettfläck, den kan hur som helst inte ha varit särskilt iögonenfallande eftersom jag inte kunde se någonting, men hon lade ifrån sig brevet och suckade förargat, och hon lämnade rummet med ursinniga smällar från klackarna, och jag satt kvar, och jag vill minnas att jag log åt att hon var så noga med sin klädsel, till och med när hon bara skulle träffa en väninna och hjälpa henne städa undan lite gamla saker….
Men ju närmare man varit Hyland, desto dystrare blir hågkomsterna.
Denna genomfart på en halvtimme ter sig likt en färd tvärs igenom en törnhäck, så som de förkroppsligade hågkomsterna där stinga mig i hjärtat.
Längre fram skulle hågkomsterna av allt detta, av de första lekkamraterna och gatorna och gårdarna i den gamla staden på slätten, åter framträda, få säkrare konturer, rycka närmare henne, visande att hon alltid gömt bilderna av dem i sitt hjärta.
Denna genomfart på en halvtimme ter sig likt en färd tvärs igenom en törnhäck, så som de förkroppsligade hågkomsterna där stinga mig i hjärtat.
Längre fram skulle hågkomsterna av allt detta, av de första lekkamraterna och gatorna och gårdarna i den gamla staden på slätten, åter framträda, få säkrare konturer, rycka närmare henne, visande att hon alltid gömt bilderna av dem i sitt hjärta.
230 ”… Om minnet snarare är en rekonstruktion än en korrekt hågkomst …”.
Sålunda, när jag kommit hem igen, återväcks i min hågkomst en scen, som i ett förbiilande ögonblick tilldrog sig i doktorns salong under mitt besök där på natten.
Han höll sig fast i en stolpe medan han tittade på bilarna som gled förbi och försökte mota undan en svag hågkomst av att han hade kräkts på golvet i en bar tidigare under kvällen.
På muren utanför mitt fönster ser jag skuggan av en mänsklig gestalt teckna sig, ovisst om man eller kvinna, men den hågkomst jag har kvar därav i detta ögonblick lutar åt att det var en kvinna.
Då jag rannsakar mitt förflutna liv, återser jag min barndom, hur redan den varit inrättad som ett häkte, ett inkvisitionstribunal, och för att förklara den tortyr, som ett oskyldigt barn underkastades, hjälper intet annat än att taga sin tillflykt till antagandet av en föruttillvaro, från vilken vi blivit försatta hit ned för att lida följderna av förseelser, som vi ej ha någon hågkomst av.
Vi överlämnar till ert eget omdöme att avgöra om det anstår ert höga ämbete att kråma sig med kvinnor, att dricka en mun vin och sedan låta glaset bäras till den kvinna som behagar er mest, att tillbringa en hel dag som förtjust åskådare till alla möjliga sorters liderliga lekar … Era brister återkastas på oss, och på Calixtus, er morbror i lycklig hågkomst, som anklagas för att ha begått ett allvarligt misstag som förlänat er en ära ni inte gjort er förtjänt av.
Mytologien, i två band om inalles ett tusen sidor, har knappt lämnats mig i händerna förrän den faller upp av sig själv så att säga, och min blick fäster sig omedelbart på följande rader, inristade i min hågkomst med eldskrift: »Enligt legenden hade den av sin gudomlige fader undervisade Bhrigu blivit stolt över sitt vetande och trott sig däri överträffa även sin lärare; denne sände honom till de osaliges dödsrike, där han till sin stolthets förödmjukelse fick bevittna många och förskräckliga ting, om vilka han förut icke hade haft någon kunskap.
Men är det här bara en illusion, en relativitetseffekt som vi tvingas till på grund av det faktum att vi bara kan se det förflutna utifrån ett nutida perspektiv? Är det i själva verket så att vi egentligen gör en ungefärlig uppskattning av oss själva utifrån personerna vi ser oss själva som nu? Om minnet snarare är en rekonstruktion än en korrekt hågkomst, hur ska vi då kunna veta hur vi verkligen kände i det förflutna? Man behöver bara titta på gamla foton eller filmer av sig själv från tidigare årtionden för att slås av en förbryllande känsla av hur främmande allt ser ut och hur avlägsen den forna versionen av en själv, som stirrar tillbaka på en från skärmen eller fotoalbumet, ter sig.
Sålunda, när jag kommit hem igen, återväcks i min hågkomst en scen, som i ett förbiilande ögonblick tilldrog sig i doktorns salong under mitt besök där på natten.
Han höll sig fast i en stolpe medan han tittade på bilarna som gled förbi och försökte mota undan en svag hågkomst av att han hade kräkts på golvet i en bar tidigare under kvällen.
På muren utanför mitt fönster ser jag skuggan av en mänsklig gestalt teckna sig, ovisst om man eller kvinna, men den hågkomst jag har kvar därav i detta ögonblick lutar åt att det var en kvinna.
Då jag rannsakar mitt förflutna liv, återser jag min barndom, hur redan den varit inrättad som ett häkte, ett inkvisitionstribunal, och för att förklara den tortyr, som ett oskyldigt barn underkastades, hjälper intet annat än att taga sin tillflykt till antagandet av en föruttillvaro, från vilken vi blivit försatta hit ned för att lida följderna av förseelser, som vi ej ha någon hågkomst av.
Vi överlämnar till ert eget omdöme att avgöra om det anstår ert höga ämbete att kråma sig med kvinnor, att dricka en mun vin och sedan låta glaset bäras till den kvinna som behagar er mest, att tillbringa en hel dag som förtjust åskådare till alla möjliga sorters liderliga lekar … Era brister återkastas på oss, och på Calixtus, er morbror i lycklig hågkomst, som anklagas för att ha begått ett allvarligt misstag som förlänat er en ära ni inte gjort er förtjänt av.
Mytologien, i två band om inalles ett tusen sidor, har knappt lämnats mig i händerna förrän den faller upp av sig själv så att säga, och min blick fäster sig omedelbart på följande rader, inristade i min hågkomst med eldskrift: »Enligt legenden hade den av sin gudomlige fader undervisade Bhrigu blivit stolt över sitt vetande och trott sig däri överträffa även sin lärare; denne sände honom till de osaliges dödsrike, där han till sin stolthets förödmjukelse fick bevittna många och förskräckliga ting, om vilka han förut icke hade haft någon kunskap.
Men är det här bara en illusion, en relativitetseffekt som vi tvingas till på grund av det faktum att vi bara kan se det förflutna utifrån ett nutida perspektiv? Är det i själva verket så att vi egentligen gör en ungefärlig uppskattning av oss själva utifrån personerna vi ser oss själva som nu? Om minnet snarare är en rekonstruktion än en korrekt hågkomst, hur ska vi då kunna veta hur vi verkligen kände i det förflutna? Man behöver bara titta på gamla foton eller filmer av sig själv från tidigare årtionden för att slås av en förbryllande känsla av hur främmande allt ser ut och hur avlägsen den forna versionen av en själv, som stirrar tillbaka på en från skärmen eller fotoalbumet, ter sig.