Hona i en mening
En hona, utan horn.
Hon är min hustru, inte någons hona.
Din hona är en fantastisk resurs, Billy.
En hona får tre till tolv ungar i en kull.
Hon var en stor hona med en hängig mage och svullen röv.
Vi antar att hon kände doften av er lilla hona och flydde fältet.
Du kan inte skriva ‘Pungsvullen avelshingst söker hona i brunst.
Jussi har berättat att en stor hona dödade hans hund för några år sedan.
Det finns fler av dem nu, en ny hona och en ny hane, men resten är desamma.
En fullvuxen hona kunde bli upp till två och en halv meter mellan vingspetsarna.
Här var en kvinna – en hona – som säkert var mycket tilldragande för män, tänkte jag.
Två stycken små snabba, en hona och en hane, de hade varandra och sket förståeligt nog i mig och resten av familjen.
Hanne eller hona gick inte att urskilja, honorna var större men utan att ha någonting att jämföra med gick det inte att avgöra.
Jag var så nervös, jag tänkte nu tar de oss i tullen, jag har kameleonter, både en hona och en hane och en massa sköldpaddor under baksätet.
En ljus vårdag när snön hade börjat sjunka ihop hade en skidåkare intet ont anande kört ner staven i ett björnide med en hona och två ungar.
”Är kamelen möjligtvis en hona den här gången? Din poäng är alltså att det inte är kul att nita någon, om det inte också är kul för den andre?”.
Och när vi ändå har en hona och en hane, vore det inte lika bra att skaffa TVÅ honor? Så att de kan få många barn? Så att man kan sälja barnen och tjäna pengar på dem? Vore det inte trevligt med en hel marsvinsfarm?.
Och nu senast, i januari 1965, när Suttis tidigt på morgonen gick sin runda för att vittja fällorna; det var Suttis jäkla bröder som hade skickat ut honom en morgon när ingen av dem själva skulle ha velat gå ut och frysa häcken av sig, men där kommer Suttis och stapplar fram i snön som når honom ända upp till låren, han skakar i den förbannade, iskalla vinden och hälften av fällorna är täckta med snö och han kan inte hitta dem, men till sist har han hittat en – en enda! – nästan två kilometer hemifrån – inte med det han hade väntat sig i den här sanka trakten, nämligen bisamråtta eller bäver eller möjligtvis tvättbjörn, utan det han hittade var i stället en rödlo – och det hördes en svag vissling genom luckan mellan Suttis framtänder för Suttis hade aldrig tidigare i sitt liv fångat ett lodjur, för lodjur är alldeles för skygga – alldeles för listiga – men här hade ett ungdjur fastnat, det såg ut att vara mellan sex och åtta månader gammalt, fällan hade slagit igen om dess vänstra bakben och den flämtade och slickade det nerblodade, fångade benet med häftiga rörelser med den rosa tungan och nu hejdade den sig för att se upp mot Suttis, både bedjande och förebrående, anklagande – Suttis tycktes förstå att det var en hona – den hade vackra, gulbruna ögon och de vertikala pupillerna var fästa på Suttis Coldham, som förundrade sig för han hade aldrig förr sett ett sådant djur; pälsen hade silverstänk, det fanns ränder och fläckar i pälsen av samma färg som polerad mahogny, den hade tofsprydda öron, långa darrande morrhår, och så de där gulbruna ögonen som såg på honom, där han stod hopkrupen ungefär en meter bort så att han hörde lodjurets snabba flämtande andning och något som lät som Suttis! Suttis, vet du inte vem jag är? och han drogs närmare, riskabelt nära lodjurets rovdjursklor och han blev förvånad när han nu såg att det där var hans farmor Coldhams ögon, hon som hade dött vid julen det år hon fyllde åttionio, men nu var farmoderns ögon ögonen hos en ung flicka som Suttis aldrig hade känt, men som på något sätt – Suttis hade ingen aning om hur det gått till – såg på honom ur lodjurets ögon och till och med när lodjuret blottade tänderna i en skrämd väsning, kunde Suttis tydligt höra sin farmors anklagande röst: Suttis! Men Suttis, du vet ju vem jag är – du vet att du gör det!.
Hon är min hustru, inte någons hona.
Din hona är en fantastisk resurs, Billy.
En hona får tre till tolv ungar i en kull.
Hon var en stor hona med en hängig mage och svullen röv.
Vi antar att hon kände doften av er lilla hona och flydde fältet.
Du kan inte skriva ‘Pungsvullen avelshingst söker hona i brunst.
Jussi har berättat att en stor hona dödade hans hund för några år sedan.
Det finns fler av dem nu, en ny hona och en ny hane, men resten är desamma.
En fullvuxen hona kunde bli upp till två och en halv meter mellan vingspetsarna.
Här var en kvinna – en hona – som säkert var mycket tilldragande för män, tänkte jag.
Två stycken små snabba, en hona och en hane, de hade varandra och sket förståeligt nog i mig och resten av familjen.
Hanne eller hona gick inte att urskilja, honorna var större men utan att ha någonting att jämföra med gick det inte att avgöra.
Jag var så nervös, jag tänkte nu tar de oss i tullen, jag har kameleonter, både en hona och en hane och en massa sköldpaddor under baksätet.
En ljus vårdag när snön hade börjat sjunka ihop hade en skidåkare intet ont anande kört ner staven i ett björnide med en hona och två ungar.
”Är kamelen möjligtvis en hona den här gången? Din poäng är alltså att det inte är kul att nita någon, om det inte också är kul för den andre?”.
Och när vi ändå har en hona och en hane, vore det inte lika bra att skaffa TVÅ honor? Så att de kan få många barn? Så att man kan sälja barnen och tjäna pengar på dem? Vore det inte trevligt med en hel marsvinsfarm?.
Och nu senast, i januari 1965, när Suttis tidigt på morgonen gick sin runda för att vittja fällorna; det var Suttis jäkla bröder som hade skickat ut honom en morgon när ingen av dem själva skulle ha velat gå ut och frysa häcken av sig, men där kommer Suttis och stapplar fram i snön som når honom ända upp till låren, han skakar i den förbannade, iskalla vinden och hälften av fällorna är täckta med snö och han kan inte hitta dem, men till sist har han hittat en – en enda! – nästan två kilometer hemifrån – inte med det han hade väntat sig i den här sanka trakten, nämligen bisamråtta eller bäver eller möjligtvis tvättbjörn, utan det han hittade var i stället en rödlo – och det hördes en svag vissling genom luckan mellan Suttis framtänder för Suttis hade aldrig tidigare i sitt liv fångat ett lodjur, för lodjur är alldeles för skygga – alldeles för listiga – men här hade ett ungdjur fastnat, det såg ut att vara mellan sex och åtta månader gammalt, fällan hade slagit igen om dess vänstra bakben och den flämtade och slickade det nerblodade, fångade benet med häftiga rörelser med den rosa tungan och nu hejdade den sig för att se upp mot Suttis, både bedjande och förebrående, anklagande – Suttis tycktes förstå att det var en hona – den hade vackra, gulbruna ögon och de vertikala pupillerna var fästa på Suttis Coldham, som förundrade sig för han hade aldrig förr sett ett sådant djur; pälsen hade silverstänk, det fanns ränder och fläckar i pälsen av samma färg som polerad mahogny, den hade tofsprydda öron, långa darrande morrhår, och så de där gulbruna ögonen som såg på honom, där han stod hopkrupen ungefär en meter bort så att han hörde lodjurets snabba flämtande andning och något som lät som Suttis! Suttis, vet du inte vem jag är? och han drogs närmare, riskabelt nära lodjurets rovdjursklor och han blev förvånad när han nu såg att det där var hans farmor Coldhams ögon, hon som hade dött vid julen det år hon fyllde åttionio, men nu var farmoderns ögon ögonen hos en ung flicka som Suttis aldrig hade känt, men som på något sätt – Suttis hade ingen aning om hur det gått till – såg på honom ur lodjurets ögon och till och med när lodjuret blottade tänderna i en skrämd väsning, kunde Suttis tydligt höra sin farmors anklagande röst: Suttis! Men Suttis, du vet ju vem jag är – du vet att du gör det!.
”Du utmanar honan”, sade Tolke.
Hanen dras till den unga fertila honan.
Honan rusade ut och kom aldrig tillbaka.
”Victoria är den rödhåriga honan?”.
Bara den befruktade honan överlever vintern.
Jag vrålade och svingade Nidhögg mot den hanne som stod närmast honan.
Jag klappade honom lugnande på huvudet när honan plötsligt också fick för sig att komma ner.
Lik ett brunstigt djur, som om vårarna förföljer ett annat, sökte han upp henne, Adèle, honan.
Hon hade dem i en bur under trappan, och hennes lycka visste inga gränser, när det visade sig att honan var dräktig.
På det utmanande sättet går hon runt som en vandrande affisch för den manliga föreställningen om den parningsvilliga honan.
Alltsammans kan sägas markera framgång och ur biologisk synvinkel försöker honan alltid hitta en framgångsrik hane till sina ägg.
Det fungerade – inte ens honan ägnade honom någon uppmärksamhet, trots att han befann sig närmare hennes ungar än vad jag gjorde.
Detta fick honan att tillfälligt glömma bort sin skadade unge, men jag var inte säker på att det hade varit en så bra idé trots allt.
Fjärilar kommer exempelvis ur ägget genom en negation av ägget, genomgår vissa förändringar tills de blir könsmogna, parar sig och blir åter negerade och dör så snart parningsprocessen har fullbordats och honan lagt sina talrika ägg.
Som svar på otaliga frågor sa han att gorillorna mådde bra, att de inte hade påverkats så mycket av morgonens upprördhet, att djurskötarna noga övervakade den dräktiga honan, men inte var särskilt oroliga, och bara för att veta var vi hade varandra, fanns det någon i rummet som fortfarande var intresserad av den pågående mordutredningen?.
Jag kunde se en röd kardinalfågel bland de snöiga grenarna på ett barrträd – klarröda fjädrar och svart huvud – det var en hane – och honan var också där, olivgröna fjädrar, likadant svart huvud och stor orange näbb och de sjöng båda två och jag sa: ”Tror du att det där är 'den lilla himlafågeln’ – precis här? I vårt träd?”.
Hanen dras till den unga fertila honan.
Honan rusade ut och kom aldrig tillbaka.
”Victoria är den rödhåriga honan?”.
Bara den befruktade honan överlever vintern.
Jag vrålade och svingade Nidhögg mot den hanne som stod närmast honan.
Jag klappade honom lugnande på huvudet när honan plötsligt också fick för sig att komma ner.
Lik ett brunstigt djur, som om vårarna förföljer ett annat, sökte han upp henne, Adèle, honan.
Hon hade dem i en bur under trappan, och hennes lycka visste inga gränser, när det visade sig att honan var dräktig.
På det utmanande sättet går hon runt som en vandrande affisch för den manliga föreställningen om den parningsvilliga honan.
Alltsammans kan sägas markera framgång och ur biologisk synvinkel försöker honan alltid hitta en framgångsrik hane till sina ägg.
Det fungerade – inte ens honan ägnade honom någon uppmärksamhet, trots att han befann sig närmare hennes ungar än vad jag gjorde.
Detta fick honan att tillfälligt glömma bort sin skadade unge, men jag var inte säker på att det hade varit en så bra idé trots allt.
Fjärilar kommer exempelvis ur ägget genom en negation av ägget, genomgår vissa förändringar tills de blir könsmogna, parar sig och blir åter negerade och dör så snart parningsprocessen har fullbordats och honan lagt sina talrika ägg.
Som svar på otaliga frågor sa han att gorillorna mådde bra, att de inte hade påverkats så mycket av morgonens upprördhet, att djurskötarna noga övervakade den dräktiga honan, men inte var särskilt oroliga, och bara för att veta var vi hade varandra, fanns det någon i rummet som fortfarande var intresserad av den pågående mordutredningen?.
Jag kunde se en röd kardinalfågel bland de snöiga grenarna på ett barrträd – klarröda fjädrar och svart huvud – det var en hane – och honan var också där, olivgröna fjädrar, likadant svart huvud och stor orange näbb och de sjöng båda två och jag sa: ”Tror du att det där är 'den lilla himlafågeln’ – precis här? I vårt träd?”.
Joseph Bonanno - A Man of Honor.
Eller vad säger du, Thea? I rest my case, Your honor!.
Hmm, har jag verkligen nämnt sötaktig doft, Your Honor? Ibra såg vasst på Anders.
Han älskade att springa på stranden och spana efter de sprintande krabborna, honor på väg upp från havet.
Det är som om man skickat i väg en väl emballerad korg fylld av en hop galande tuppar och skrikande honor och kycklingar till Tyskland.
Självklart skulle vi ha påfåglar, två honor och en ståtlig hanne som skulle spatsera omkring på Nydalen med stjärten utspänd och näbben i vädret.
Kvinnor är ofta mycket vitala och lever länge efteråt, medan menopausen hos honor bland andra djur kommer samtidigt som hela kroppen börjar brytas ned.
Människor och djur, män och kvinnor, hannar och honor: frustade de icke av samma begär efter varandra? Förföljde de inte på samma sätt varandra med svarta blickar?.
Studier på vilda djur visar gång på gång att dessa kemikalier kan sätta den normala könsutvecklingen ur spel, så att individerna föds som vare sig honor eller hanar.
Havet nedanför var fullt av hannar som ropade på just sin unge och luften ven av honor som skriande flög fram och tillbaka från avsatserna för att inspirera fågelungarna till att våga hoppa.
Och när vi ändå har en hona och en hane, vore det inte lika bra att skaffa TVÅ honor? Så att de kan få många barn? Så att man kan sälja barnen och tjäna pengar på dem? Vore det inte trevligt med en hel marsvinsfarm?.
Lillkillen är rädd för djuren till att börja med men pappa uppmuntrar honom och berömmer honom när han vågar, och sen berättar pappa hur man ser skillnad på hanar och honor, och lär lillkillen om hur salamandrar leker och var de övervintrar.
Vad är det för fel med den här uppfuckade världen? Först måste miljoner generationer av honor para sig – eller bli våldtagna – i rätt ögonblick för att man själv ska födas, en chans på miljarder, och sedan är allt ändå bara nervositet och skit.
Eller vad säger du, Thea? I rest my case, Your honor!.
Hmm, har jag verkligen nämnt sötaktig doft, Your Honor? Ibra såg vasst på Anders.
Han älskade att springa på stranden och spana efter de sprintande krabborna, honor på väg upp från havet.
Det är som om man skickat i väg en väl emballerad korg fylld av en hop galande tuppar och skrikande honor och kycklingar till Tyskland.
Självklart skulle vi ha påfåglar, två honor och en ståtlig hanne som skulle spatsera omkring på Nydalen med stjärten utspänd och näbben i vädret.
Kvinnor är ofta mycket vitala och lever länge efteråt, medan menopausen hos honor bland andra djur kommer samtidigt som hela kroppen börjar brytas ned.
Människor och djur, män och kvinnor, hannar och honor: frustade de icke av samma begär efter varandra? Förföljde de inte på samma sätt varandra med svarta blickar?.
Studier på vilda djur visar gång på gång att dessa kemikalier kan sätta den normala könsutvecklingen ur spel, så att individerna föds som vare sig honor eller hanar.
Havet nedanför var fullt av hannar som ropade på just sin unge och luften ven av honor som skriande flög fram och tillbaka från avsatserna för att inspirera fågelungarna till att våga hoppa.
Och när vi ändå har en hona och en hane, vore det inte lika bra att skaffa TVÅ honor? Så att de kan få många barn? Så att man kan sälja barnen och tjäna pengar på dem? Vore det inte trevligt med en hel marsvinsfarm?.
Lillkillen är rädd för djuren till att börja med men pappa uppmuntrar honom och berömmer honom när han vågar, och sen berättar pappa hur man ser skillnad på hanar och honor, och lär lillkillen om hur salamandrar leker och var de övervintrar.
Vad är det för fel med den här uppfuckade världen? Först måste miljoner generationer av honor para sig – eller bli våldtagna – i rätt ögonblick för att man själv ska födas, en chans på miljarder, och sedan är allt ändå bara nervositet och skit.
Honorna i flocken.
Honorna väljer bort dem.
Att honorna var tvekönade eller sterila.
Både halvbloden och honorna har i det fallet dött.
När jag skulle hämta råttor som skulle bli ormmat fick jag inte ta honorna.
När äggen kläcktes visade det sig att alla honorna utom en saknade förmåga att lägga ägg.
Bekräftelsen på att han var flockledaren, alfahannen, hannen med första tjing att para sig med honorna.
Honorna skulle man inte mata upp, eftersom de genererade nya kullar och därmed sparade pengar för ormmaten.
Hanne eller hona gick inte att urskilja, honorna var större men utan att ha någonting att jämföra med gick det inte att avgöra.
Han gillade att lura ålarna också … att testa olika beten för att locka in honorna i garnen på natten och få in dem i tenorna.
Honorna väljer bort dem.
Att honorna var tvekönade eller sterila.
Både halvbloden och honorna har i det fallet dött.
När jag skulle hämta råttor som skulle bli ormmat fick jag inte ta honorna.
När äggen kläcktes visade det sig att alla honorna utom en saknade förmåga att lägga ägg.
Bekräftelsen på att han var flockledaren, alfahannen, hannen med första tjing att para sig med honorna.
Honorna skulle man inte mata upp, eftersom de genererade nya kullar och därmed sparade pengar för ormmaten.
Hanne eller hona gick inte att urskilja, honorna var större men utan att ha någonting att jämföra med gick det inte att avgöra.
Han gillade att lura ålarna också … att testa olika beten för att locka in honorna i garnen på natten och få in dem i tenorna.